Den permanenta Mandatkommittén har under sitt arbete med att se över Amnestys åtagande, efterfrågat sektionernas syn på den allmänna inriktningen av åtagandet. De tio frågekomplex som sektionerna fick ta ställning till finns i utdraget ur Amnesty Debatt ("Mandatet inifrån"). Inför en workshop som ägde rum på sekretariatet i början av januari för att diskutera frågorna användes denna lista med kommentarer till varje frågekomplex. Förhoppningsvis kan kommentarerna komplettera frågorna och underlätta diskussionen om åtagandet. De är tagna ur bl a bakgrundspapper till Mandatkommitténs skrivelse.

Fråga 1
* Mandatet/åtagandet definierar Amnestys identitet och reglerar vad vi ska göra och inte ska
göra.

* De uppräknade optionerna 1a - 1k är de grundläggande värderingar vi har idag.

* Hur har rörelsen utvecklats och fått det stora inflytande den har idag?

* De uppräknade principerna är exempel på framgångsfaktorer. Borde vi inte också ha med
"aktivism", "tillförlitlig information", "demokratisk medlemsstruktur", etc?

* Mandatet bygger i första hand på folkrätt, men Amnesty hänvisar också till humanitär rätt samt
till medlemmarnas moraliska övertygelse. Men är den samma för alla sektioner?

Fråga 2
* Amnesty är inte längre en organisation som arbetar med fängslade personer utan en
organisation för mänskliga rättigheter.

* Option 2b ger förhållandet idag.

* Ett begränsat mandat tilltalar de flesta i den svenska sektionen.

* En hörnsten i det nuvarande åtagandet är fri åsiktsbildning och yttrandefrihet, vilket är
nödvändigt för att förverkliga de ekonomiska. kulturella och sociala rättigheterna. Amartya
Sen skriver: "I själva verket har ingen betydande svältkatastrof någonsin inträffat i ett land med
demokratiskt styre och en relativt fri press...aldrig i ett självständigt land med regelbundna val
och fria oppositionspartier som kunnat kanalisera kritiken mot landets ledning och ifrågasätta
dess politik utan risk för censur."

Fråga 3
* Option 3d är vad vi har för närvarande. Vi anger speciellt de "grova kränkningar" vi vill arbeta
mot.

* De övergrepp vi hittills arbetat mot är absoluta och lätta att definiera. De faktorer som påverkar
de ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna är omstridda inom medlemskåren.

* Vi har erkänt att en väsentlig del av övergreppen äger rum i samband med väpnade konflikter.

* Förtrycket har ändrat form, och samvetsfångar förekommer inte i samma utsträckning som
tidigare.

* Att den svenska sektionen skulle vilja utesluta samvetsfångar ur åtagandet är väl helt
otänkbart?

* Medlemmarna idag förfäras inte över enbart samma övergrepp som Peter Benenson gjorde i
början av 60-talet.

* Varför skulle vi - logiskt - inte kunna arbeta mot övergrepp begångna av privata aktörer?

* Amnestys medlemmar har olika värderingar i en rad frågor som inte berör Amnesty, men de
har enats om ett urval av övergrepp att arbeta mot inom Amnestys ram.

Fråga 4
* Då vi i stadgarna säger att vi arbetar för förverkligandet av alla rättigheter i FN:s Förklaring
och genom att tala om deras inbördes beroende och odelbarhet, har vi skapat ett i praktiken
obegränsat åtagande, som kräver hårda prioriteringar.

* Begreppet "främjande arbete" har visat sig svårt att definiera och förklara för medlemmarna.

* Även om vi ville, skulle vi verkligen kunna gå tillbaka till förhållandet före 1991 som föreslås i
option 4c?

* Optionerna 4a och 4b kompletterar väl varandra?

* Kan man säga att vi arbetar för alla rättigheter men på olika sätt?

Fråga 5
* Option 5a stöds väl av många i den svenska sektionen?

* Amnesty är så stort och inflytelserikt när det gäller mänskliga rättigheter att vi är normsättande.
Om vi inte aktivt stöder de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, verkar det som om
vi nedvärderar frågor som är oerhört viktiga i många stdländer.

* De facto väljer vi ut vissa grupper i samhället genom vårt val av rättigheter.

* Genom åtagandets inriktning påverkar vi samhällsstrukturen i de länder vi riktar oss mot.

* Vi stöder oss vanligen på folkrätt, som gäller mellan stater och mellan stater och individer.
Detta innebär att vi accepterar den rådande maktstrukturen. Det kan också tolkas som om vi
anser att makten borde ligga hos regeringen, som på sätt och vis därigenom legitimeras.

Fråga 6
* Option 6a är den traditionella Amnestyprofilen.

* ICM 1991 såg övergreppen ur offrets synvinkel och beslöt att fördöma också övergrepp
begångna av väpnade politiska oppostionsgrupper. Detta blev 6b.

* Optionerna 6c och 6d följer av beslut 20 (Promotional Work) från ICM 1997.

* Optionerna 6e följer av beslut 5 (Abuses by Non-State Actors) från ICM 1997.

* De svenska årsmötena har accepterat 6a och 6b men motsatt sig 6e. Har vi någonsin diskuterat
6c och 6d?

* Eftersom det finns olika uppfattningar om hur mänskliga rättighetere och ekonomiska faktorer
hänger ihop, bör vi väl ställa oss avvaktande. I september 1997, vid Världsbankens och IMF:s
årsmöte talade Amnesty mot en värld "där folkens rättigheter ofta ges mindre vikt i den
offentliga policyn än kapitalets intressen". Sådana utsagor kan göra att vi förlorar förtroende i
Nord men vinner i Syd.

Fråga 7
* De värsta övergreppen har skett vid väpnade konflikter.

* Om Amnesty ska kunna agera effektivt måste organisationen utveckla tekniker man inte har
idag.

* Utredning är speciellt svårt att genomföra vid väpnade konflikter.

* Amnesty bygger i princip sina ställningstaganden på folkrätt, men vid väpnade konflikter
hänvisar organisationen till humanitär rätt, som egentligen är regler förkrigets förande. Ligger
det en fara i att vi så att säga sanktionerar vissa krigshandlingar?

Fråga 8
* Hur får man medlemmar att "äga" mandatet i en demokratisk organsiation som Amnesty?

* I vilken utsträckning bör Amnesty ta hänsyn till vad utomstående /organisationer/ anser att
Amnesty ska göra?

* Vad är det egentligen som gör att mandatet växer? Många av de övergrepp som nu inkluderas
fanns ju redan tidigare.

* Idag sker mandatförändringar till största delen genom ICM-beslut, vilket motsvarar option 8a.

* Mandatförändringar sker också genom guidelines och arbetsregler beslutade av IEC, beslut om
gränsfall som diskuteras av SCM samt delvis genom IS' dagliga beslut.

* När det gäller DAWG-enkäten svarade svenska sektionen i slutet av 1998 att man anser det
nuvarande systemet med ICM-bslut vara bäst.

Fråga 9
* Tre av kriterierna ger Amnestys bakomliggande filosofi för utvecklingen: "fokus", "samman-
hang" och "anpassning" ("relevans").

* Fyra kriterier står för effektivitet och prioritering: "resurser", "aktivism", "klarhet" och "trovär-
dighet".

* Det nuvarande systemet enligt option 9a har vanligen lett till att den föreslagna ändringen
diskuterats från olika perspektiv ("å ena sidan...å andra sidan"), men kriterierna har i sig
inte använts på ett utslagsgivande sätt.

* Ska vi snickra på det nuvarande mandatet eller tänka om radikalt?

Fråga 10
* Mandatet består av en mängd ICM-beslut, gränsfallsbeslut, guidelines, arbetsregler etc.

* Långsiktsplanen är ett viktigt strategiskt instrument som bestämmer vad vi verkligen åtar oss
att göra.

* Stadgarnas två inledande paragrafer ger inte hela mandatet.

* Mandatet är idag svårförklarat, och de flesta medlemmar kan det inte utan sammanfattar det
med stadgarnas artiklar 1a - d.

* I vissa länder kan stadgarnas formulering påverka Amnestygruppernas möjlighet att få regis-
trera sig hos myndigheterna. Detta är skälet till att vissa arabiska sektioner/strukturer mot-
sätter sig att "homosexuell" explicit nämns som en kategori samvetsfångar.

* Egentligen arbetar Amnesty för "yttrandefrihet", "fysisk och mental integritet" samt "frihet från
diskriminering".


Av Christian Gräslund, 1999 03 24

____________________________________________________________________________________________

Skapat av : Anette Holmquist	Index: ORG 50/006/1999	Kategori: Organisation - Årsmöten - Inför
Ändrat: 99-03-24	År: 1999	Status: Medlem

____________________________________________________________________________________________