| ______________________________________________________________________________________ Motioner - sent inkomna ______________________________________________________________________________________ Sent inkomna motioner Amnestys flyktingmandat Grupp 135 Ingemar Moberg, gruppsekreterare Amnesty Internationals mandat tar självklart upp organisationens förhållningssätt också till flyktingfrågor. Vad vi förstår ger AIs mandat härvidlag redan nu genom en vid formulering ganska goda möjligheter till ett aktivt uppträdande. Frågan är om det är tillräckligt. Därför menar vi att en arbetsgrupp inom AI bör tillsättas för att med hänsyn till invandrarmyndigheternas nuvarande, snäva synsätt a/ dels analysera mandatets möjligheter att aktivt arbeta med flyktingfrågor centralt och lokalt b/ dels analysera de krav som den hårdnande attityden från den svenska statens sida ställer på ett måhända nödvändigt, utökat arbete på området - utan att AIs särart som människorättsorganisation suddas ut c/ dels informera och klargöra för allmänhet, enskilda människor och grupper hur AI konkret arbetar, hur grupperna kan och bör arbeta i dagsläget samt hur organisationen samarbetar med andra människorättsorganisationer. Vi ser framför oss någon sorts skriftlig information, men också råd, en strategi eller liknande. Amnestys flyktingarbete. Stockholmsdistriktets flyktinggrupp genom Sofia Paulsson Vi Stockholmsdistriktets flyktinggrupp är frustrerade över hur litet vi kan göra för de flyktingar som faller inom Amnestys åtagande. På grund av de mycket höga beviskrav Amnesty ställer kunde organisationen under 1995 vädja i endast 15 svenska asylärenden. I flyktingarbetet har Amnesty mer än annars möjlighet att arbeta förebyggande, och dessutom mot de brott mot mänskliga rättigheter som faktiskt sker i vårt eget land. Detta viktiga arbete får inte lamslås av överdrivet högt ställda krav på bekräftelse av det enskilda fallets uppgifter. Som exempel kan nämnas ett fall rörande ett äkta par från Peru som vi Flyktinggruppen haft kontakt med. I Peru hade båda på grund av mycket vaga indicier blivit misstänkta för att ha samröre med Sendero Luminoso, blivit gripna och länge suttit fängslade. Internationella Röda Korset hade kontakt med dem under fängelsetiden och intygar detta. Båda berättar också att de blivit torterade, något som enligt etablerad Amnesty kunskap snarare är regel än undantag vid "terrorismrelaterade" fall i Peru. Först efter cirka ett och ett halvt år i fängelse fick de möjlighet till rättslig prövning av sina fall, och båda friades då av peruansk domstol från varje misstanke om samröre med Sendero Luminoso. Trots detta kunde på intet vis återgå till sina normala liv. En gång misstänkt alltid misstänkt, och misstanke innebär ständig risk att fängslas, torteras, dödas eller "försvinna". Efter fortsatta trakasserier från polisens sida tvingades de fly från Peru, och sökte asyl i Sverige. De hade väntat på det avgörande beskedet från Utlänningsnämnden i närmre fyra år när vi Flyktinggruppen fick kontakt med dem. Under denna tid hade en nära anhörig till dem dödats i fängelse (innan denne ens hunnit komma så långt som till rättegång), och till släktingar hade det också framförts direkta hot om vad som skulle hända paret om de svenska myndigheterna skulle skicka dem tillbaka till Peru. Den kännedom Amnesty har om den politiska situationen i Peru gör parets beskrivning av vad de varit med om fullt trolig, samt styrker att det för människor i en situation som deras med största sannolikhet vore livsfarligt att återvända till Peru. Trots denna kunskap, tillgång till parets eget vittnesmål, dokumenten från Internationella Röda Korset, frikännandena från den peruanska domstolen etc ansåg Amnesty att fallet inte var tillräckligt styrkt för att organisationen skulle kunna vädja för att paret skulle få stanna i Sverige. Detta motiverades med att man inte från egna källor ytterligare kunde bekräfta den information man fått från paret. Dessa källor hade dock heller inte kunnat lämna någon information som talar emot det paret berättat. För närvarande anser Amnesty att ett vädjande i detta och liknande fall skulle riskera att skada organisationens trovärdighet, men bortser från att även ett icke-agerande påverkar trovärdigheten mycket negativt. Många flyktingar som sökt vår hjälp känner sig djupt svikna av organisationen, inte minst som de lämnat ut sig själva och känsliga uppgifter till oss utan att detta resulterat i någonting. Kontakten med Amnesty har för dem många gånger varit en enbart plågsam upplevelse. De överdrivet höga beviskraven gör samtidigt vårt arbete oerhört ineffektivt. Organisationen riskerar att förlora engagerade medlemmar när dessa blir varse sina starkt begränsade möjligheter att agera i Amnestys namn. För att vi Flyktinggruppen skall kunna utföra vårt arbete på ett acceptabelt sätt krävs ett tydliggörande av vilka flyktingar organisationen kan tänkas komma att vädja för. För att asylsökanden också skall beredas reellt tillträde till den hjälp Amnesty har möjlighet att ge anser vi också att bevisbördan inför ett vädjande bör sänkas, inte till en låg, men till en rimlig nivå. Möjligheter att använda andra beprövade Amnesty metoder, exempelvis Blixtaktioner, även i flyktingarbetet bör också diskuteras. Årsmötet föreslås därför besluta att en utredning gällande dessa frågor tillsätts snarast. Motion i anledning av styrelsens yttrande över motion 1:2 om Henry Berglund Hans Liljeson Med växande oro har många följt styrelsens agerande mot Henry Berglund. Beslutet att avsätta Henry har åtföljts av varjehanda osanna påståenden som varit nedsättande och vållat honan avsevärt personligt obehag, särskilt som han oreserverat är motståndare till dödsstraffet. Det har därför från olika håll ifrågasatts an inte Henry blivit utsatt för förtal, detta mot bakgrund av följande. I Amnestykretsar skulle ett förslag an att Amnesty skall frångå sitt åtagande att arbeta för kriminella dödsdömda, dvs nära nog sluta arbeta mot dödsstraffet, vara bland det värsta och mest uppseendeväckande en medlem kan framföra. 1 styrelsens beslut 10-11 juni 1995, som återgavs i Amnesty Press 6/95, heter det: "Henry Berglund hävdar att Amnesty inte bör arbeta för kriminella dödsdömda". Detta är osanning - Henry föreslog klart och tydligt i Amnesty Press att arbetsgruppernas individuella fall beträffande kriminella dödsdömda i stället skall handläggas på central nivå i Amnesty Henry anmodades att offentligt dementera den åsikt som man sålunda osant tillskrivit honan. Det kunde han inte, den var ju inte hans. I avsättningsbeslutet 2-3 december 1995 påstods att Henry "valt" att inte dementera. Detta är osanning - Henry hade i realiteten inget val. Det enda, men för honom otänkbara alternativet hade varit att acceptera en lögn. Ändå åberopades hans uteblivna dementi som skäl för att avsätta honan. i beslutet framstår Henry i nedsättande dager som samarbetsovillig och själva avsättningen är naturligtvis synnerligen kränkande. 1 sin rapport till Amenstygrupperna an avsättningen såg sig styrelsen tvingad återge Henrys verkliga uttalande att det är grupperna som inte bör arbeta för kriminella dödsdömda. Dock förtegs Henrys samtidiga förslag an överförandet av dessa fall till central nivå. Genan detta förtigande vidmakthölls genom rapporten den kränkande osanningen från junibeslutet att Henrys förslag skulle innebära en begränsning av Amnestys åtagande. Enligt styrelsens yttrande över motionen från grupp 63 avsattes Henry för att han "inte utfört sitt arbete som samordnare i enlighet med de regler och riktlinjer som gäller". Man antyder att han skulle ha åsidosatt regeln att "samordnarens viktigaste uppgift är att ge arbetsgrupperna råd och stöd i sitt arbete . Beskyllningen är osann - i Amnestys regelverk ingår även andra bestämmelser och Henry hade i kraft av dessa tilldelats helt andra arbetsuppgifter. Henry har aldrig varken fått eller undandragit sig någon begäran från någon arbetsgrupp an råd och stöd eller haft att ta egna initiativ i sådan riktning. Allt detta sköttes av övriga medlemmar i Rysslandsamordningen enligt en arbetsfördelning som samordningen enligt reglerna hade rätt att tillämpa och avsåg att fortsätta med så länge man hade förmånen att få dra nytta av Henrys mångåriga och väldokumenterade Amnestyerfarenhet . Att uttala sig i Amnesty Press ingick inte i Henrys utförande av sitt arbete som samordnare och det är ett rent påhitt av styrelsen och Amnesty Press att han skulle ha gjort sina uttalanden i den egenskapen. Han har uttalat sig som enskild medlem och kunde så göra bl .a. eftersom det inte var hans uppgift att ge grupperna stöd, helhjärtat eller annat. Kontentan av Henrys i Amnesty Press uttalade åsikter gällde dels hur vi arbetar med åtagandet i fråga an dödsstraffet, dels förslag till behövliga förändringar av arbetsmetoderna, inte av åtagandet . Detta är ett faktum som man inte kan förvanska med lösryckta citat. Henry hade som samordnare ingen "nyckelposition" men även an så varit fallet ägde han fritt uttala sina åsikter an våra arbetsmetoder. "I sitt beslut att entlediga Henry Berglund ifrågasätter (styrelsen) endast de åsikter han som samordnare framfört rörande åtagandet" bekräftar en talesman för styrelsen i brev till Rysslandsamordningen den 11 april 1996. Det i verkligheten totalt grund lösa i styrelsens nyssnämnda ifrågasättande har redan framgått. . Henry har aldrig ifrågasatt åtagandet. Som Amnestymedlem och jurist med tidigare verksamhet som advokat anser jag att styrelsen med råge överskridit gränsen för hur man får behandla en föreningsmedlem och handskas med sanningen . Svensk lag står faktiskt över våra stadgar och de övriga regler som styrelsen åberopat och tillåtit sig vantolka. De osanna och nedsättande beskyllningarna mot. Henry kan således prövas av domstol. Hellre bör vi dock ta vårt moraliska ansvar och själva beslutsamt undanröja detta flagranta rättsövergrepp mot. en betrodd medlem, ett övergrepp som torde sakna motstycke i sektionens historia . Endast därigenom kan vi samtidigt bevara Amnestys trovärdighet när vi utåt säger oss verka för åsiktsfrihet. Jag yrkar att årsmötet beslutar upphäva avsättningen av Henry Berglund son Rysslandsamordnare, att årsmötet uppdrar åt styrelsen att. underrätta Rysslandsamordningen om avsättningens upphävande . ____________________________________________________________________________________________
|