Bilaga 2
till protokollet från sektionens årsmöte 8-10 maj
Förslag till hyllning av Tage Danielssons minne,
svenska Amnestys årsmöte i Göteborg, 10 maj 1986

I går såg vi valda delar ur Animalen. Där ranns inslag som sammanfattar något av andan vid det här årsmötet.

Vi som deltar i årsmöten -- för första gången eller år efter år -- är en ganska liten del av rörelsen. Kanske 10% av de aktiva
inom sektionen. Andra arbetar för Amnesty -- några år eller många år -- utan att någonsin komma till ett årsmöte.

Jag har varit på sjutton sådana här tillställningar. Bara två gånger såg jag Tage Danielsson på ett årsmöte. Andra gången kom
han cyklande till TCO:s lokaler, väl tajmat för att göra ett enda bejublat inlägg i en enda fråga som han inte förstått -- och sen
gick han ut och cyklade glatt vidare.

Den gången var jag störtförbannad på honom för det. Men även då, mitt i ilskan, var jag medveten om att även om jag skulle
delta i femtio årsmöten och satt i styrelsen och var samordnare och guvetallt, så skulle jag inte kunna göra mer än en liten
bråkdel av vad Tage Danielsson hade gjort och gjorde för mänskliga rättigheter, för Amnesty, och för arbetet mot förtryck.
Med sin humor, sin underfundighet, med sin ständiga vrede över oförrätten, med den stadiga monsunen, med sitt förbaskade
cykelframträdande, med alltihop.

Nu år Tage Danielsson död och årsmötet har redan gjort av med sin tysta minut. Och Tage Danielsson kunde vi ändå
knappast hylla med att stå och hålla truten. Men når ni kommer hem till de 90 procenten som ägnar sin fritid åt annat
Amnesty-arbete ån årsmöten, så frågar de säkert vad som nu var kontentan av det hår årsmötet. Då tycker jag att ni ska
berätta att vi har kommit fram till en nästan lika ovedersäglig sanning att vår nuvarande statsminister ser ut som en fot i
ansiktet:

Den sanningen kan ni sätta upp på väggen i möteslokalen, den ska ni ha med er därinne i hjärta och hjärna når ni skriver era
vederbörligt hövliga vädjandebrev och når ni går ut och berättar om Amnesty och mänskliga rättigheter. Den sanningen har
präglat mycket av det hår årsmötet och den finns i hög grad med i det årsmötesuttalande som vi just har diskuterat.

Alltså: Det år dags för de snälla att bli fly förbannade.

Till Tage Danielssons minne föreslår jag att vi i alla gör detta till motto för det kommande verksamhetsårets arbete.

Bo Lindblom (Förslaget antogs med acklamation.)


____________________________________________________________________________________________

Skapat av : Sven Bodin	Index: ORG 51/003/1986	Kategori: Organisation - Årsmöten 1964 -
Ändrat: 98-01-05	År: 1986	Status: Medlem

____________________________________________________________________________________________