Motioner till årsmötet i Borlänge 1995

A / POLICY

A1 Flyktingarbete / statliga pengar
Amnesty kan inte söka någon form av statliga bidrag. På årsmötet 1994 röstades ett förslag om att använda Alu-arbetare ner.

Orsaken till detta är att vi ska vara oberoende och inte förlora förtroende som en organisation som misstänks ta ställning i en konflikt.

Denna motion föreslår att flyktingarbetet avdelas i en särskild organisation, eftersom en organisation som arbetar inom landet med flyktingfrågor inte behöver något förtroende som opartisk och därför inte behöver omfattas av Amnestys hårda krav tex vad gäller att använda sig av Alu-arbetare.

I denna motion föreslås

Att flyktingarbetet avskiljs i en speciell organisation med egna stadgar som inte omfattas av Amnestys hårda krav på opartiskhet och då tex kan använda sig av Alu-arbetare.

Roger Lilja
Västerås


A2 Beteckningen samvetsfånge
Grupp 154 i Haninge har den uppfattningen att uttrycket "samvetsfånge" är luddigt och oklart. Folk utanför AI frågar sig kanske: Gäller det en fånge med dåligt samvete eller hur ska det tolkas?

Den franska sektionen använder en beteckning som enligt vår mening är tydligare och mer adekvat:"åsiktsfånge" - prisonnier d´opinion. Även i Tyskland lär Amnesty använda en annan beteckning än det oklara uttrycket "samvetsfånge", så varför kan inte svenska sektionen gå över till en enkel och klar beteckning som knappast kan missuppfattas?

Grupp 154 i Haninge föreslår

att svenska sektionen ändrar beteckningen "samvetsfånge" till åsiktsfånge".

Grupp 154, Haninge


A3 Amnesty och krigföring
I förslaget till Internationell Strategisk Handlingsplan frågas vad Amnesty kan göra för att möta situationer som i forna Jugoslavien, Somalia, Rwanda och Liberia. En åtgärd kunde vara att klarare formulera Amnestys åtaganden i krigssituationer. Amnestys möjligheter att motverka de värsta excesserna skulle stärkas om man tog med en passus om krigföring i "Stadgar för AMNESTY INTERNATIONAL", Paragraf 1.

Vi föreslår:

att styrelsen vid det internationella rådsmötet (ICM) i Ljubljana verkar för en utvidgning av paragraf 1 ungefär såhär:
"AMNESTY INTERNATIONAL har till uppgift att medverka till att FN:s Allmänna Förklaring om de Mänskliga Rättigheterna samt Genevekonventionen för krigföring efterlevs i hela världen."

Grupp 237, Eskilstuna


A4 AI-delegation för undersökningar på plats
Föreslår årsmötet att besluta:

att svenska sektionen internationellt ska verka för att Amnesty International skall bilda en delegation bestående av läkare, psykologer, advokater samt f.d. politiska fångar och krigsfångar med syfte att göra undersökningar på plats för att förebygga tortyr och ge expertishjälp till fångar.

Antonio Viana Acosta
Hörby


A5 Tidaholmsupproret
Föreslår årsmötet att besluta:

att svenska sektionen skarpt ska fördöma de svenska myndigheternas agerande vad gäller omänsklig behandling av fångar i det s.k. Tidaholmsupproret.

Antonio Viana Acosta
Hörby


A6 Dömande av minderåriga till fängelse
Föreslår årsmötet att besluta:

att svenska sektionen ska uppmana den svenska regeringen att sätta stopp för att minderåriga kan dömas till fängelsestraff oavsett brottets art, med andra ord att svenska regeringen ska respektera FN:s Barnkonvention, i synnerhet artikel: 20.2,3, samt artikel: 37, (a) y (b).

Antonio Viana Acosta
Hörby


A7 Påtryckningar mot regeringar
Föreslår årsmötet att besluta:

att svenska sektionen internationellt ska fortsätta att utöva kontinuerliga påtryckningar mot regeringar med syftet att dessa regeringar ska klarlägga alla fakta kring brott mot de mänskliga rättigheterna och namnge dem som har gjort sig skyldiga till dylika brott.

Antonio Viana Acosta
Hörby


A8 Indirekt statligt stöd
Amnesty skall enligt beslut på årsmötet 1993 inte ta emot penningbidrag från regeringar. Det finns emellertid indirekta former av ekonomiskt stöd, som Amnesty bör kunna utnyttja, utan att vårt fullständiga oberoende gentemot regering/statliga myndigheter rubbas. Dit hör anställning av handikappade (genom AMI) och personer i ALU-projekt (arbetslivsutveckling). Förutom Amnestys sekretariat skulle enskilda Amnestygrupper med butiker t. ex., kunna ha stor nytta av sådana anställda. Den internationella styrelsen har tidigare beviljat andra sektioner dispens för liknande projekt.

Vi föreslår att årsmötet beslutar,

att svenska sektionen hos den internationella styrelsen ska kunna ansöka om dispens för att Amnestys sekretariat och Amnestygrupper får anställa

1) handikappade (genom AMI)
2) personer i ALU-projekt

Grupperna 44 och 251
genom Arne Arnqvist


A9 Flyktingpolitiken
Av olika skäl arbetar vi inte lika målmedvetet för asylsökande när de väl är innanför Sveriges gränser som vi gor för flyktingar. Ändå är det samma människor vi annars arbetar så hårt för. En orsak till detta kan vara den oklarhet som finns om vilka människor som är flyktingar ur Amnestys synvinkel. En annan orsak kan vara att vi tror och hoppas att vi lever i en rättsstat där asylsökande behandlas väl, enligt rättsstatens principer, fastlagda av Riksdag och Regering.

Under senare tid har vi kunnat konstatera att våra förhoppningar om asylsökandes behandling i Sverige varit litet blåögda. Tillämpningen av rättsstatens regler i asylärenden avviker från det vi ansett självklart för alla människor i vårt land.

I strid mot gällande lagar och rättsliga principer får således asylsökande inte juridiskt bistånd vid förhör och utredning. Först när utredningen är färdig och därför mycket svår att påverka får den asylsökandes juridiska biträde tillgång till den. Avgörande för ett rekommenderat beslut om avvisning kan t ex ligga obestyrkta misstankar om eventuell framtida kriminell aktivitet i Sverige.

Överklaganden i Utlänningsnämnden är en helt skriftlig process dit varken den asylsökande eller dennes juridiska biträde kan framföra muntliga ståndpunkter. Utredningar från läkare som stöd för flyktingen kan tillbakavisas av nämndens förtroendeläkare utan att denne haft någon kommunikation med varken den asylsökande själv eller med den utredande läkaren.

Ofullständiga och oriktiga uppgifter i utredningen, som kan bero på missförstånd, rädsla eller okunskap, tolkas vanligen negativt och som bevis för att skäl för avvisning avsiktligt döljs. Sådana obevisade antaganden kan vara avgörande för ett beslut om avvisning.

Det slutgiltiga beslutet om uppehållstillstånd tar ofta många år. Under den tiden anpassar sig de asylsökande och deras familjer till det svenska samhället. Barnen går i svensk skola och familjerna skaffar sig rötter i det land de hoppas ska bli deras eget.

Asylsökande hålls ibland i fängsligt förvar under lång tid. Detta gäller även minderåriga.

När situationen i något land blir så outhärdlig att i princip alla människor kan åberopa flyktingsskäl vid en flykt till Sverige så kan Sverige införa visumtvång, vilket i princip innebär att vi stänger ute de människor som mest behöver vår hjälp.

Sammanfattningsvis befinner sig asylsökande i och till Sverige i en rättslös situation. Rättssäkerheten i Sverige ska omfatta alla människor, alltså även asylsökande.

Grupp 71 anser därför

att Amnesty ska

-ge arbetet för asylsökande i och till Sverige en allmänt högre prioritet
-utveckla samarbetet med övriga frivilligorganisationer som arbetar för asylsökande

Grupp 71


A10 Slaveri
Under senaste året har ett begrepp som barnslavar aktualiserats. Bojkott av mattor knutna av barnslavar har föreslagits. Vid byggen i Göteborg på nyåret inställdes arbetet en tid i avvaktan på resultat av en undersökning, huruvida den sten som skulle användas och som importerats från Indien huggits av barnslavar.
Det är gott och väl att allt fler får upp ögonen för de grova övergrepp mot barns mänskliga rättigheter som begås på många håll i världen genom slaveri. I samband med en resa i Indien kom vi i kontakt med ett center för rehabilitering av barnslavar. Det oerhörda lidande dessa slavbarn varit utsatta för både fysiskt och psykiskt i helt omänskliga arbetssituationer är utan tvekan att jämställa med tortyr. De frivilligarbetare som ägnar sig åt att uppspåra fabriker där barnslavar arbetar och att fritaga barnen, utsätter sig för stora risker. Flera har dödats i sitt arbete för mänskliga rättigheter, andra arresterats.
Barnen kan ha berövats sin frihet av tre skäl: De kan ha föräldrar som är slavar, vilket innebär att också barnen är slavar. Deras föräldrar kan ha fått förskott på lönen som barnen förväntas arbeta ihop. Men denna "skuld" växer och barnen är för evigt bundna vid sin arbetsgivare. Barnen kan ha kidnappats och som slavar förts långt från sin hemtrakt utan möjlighet att någonsin bli fria.
Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Detta är formuleringar i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som Amnesty tagit fasta på. Bristen på efterlevnad illustreras kanske allra tydligast då det gäller en så vidrig företeelse som att barn hålls som slavar.

Därför uppmanar vi styrelsen

att utreda möjligheten för Amnesty att arbeta för barnslavars frigivande

att i förlängning av detta på ett effektivt sätt motarbeta slaveri överhuvudtaget med beaktande av det arbete som redan bedrivs av andra organisationer.

att föra tankarna om arbete mot slaveri vidare till det internationella rådsmötet.


Grupp 256 i Ljungskile genom Inger Dejke

B / ARBETSMETODER


B1 Blixtaktioner
I Handlingsplan 1992 - 1996, sid 1-2, under rubriken "Effektivare kampanjarbete", står:

"Blixtaktioner (BA) behåller hög prioritet genom att de både får större spridning och snabbare distribution. Detta möjliggörs genom aktiv värvning av nya BA-skrivare och ökade kontakter med organisationer, som vill reagera mot övergreppen. Snabbheten ökas genom effektivare användning av de elektroniska kommunikationer, som numera finns att tillgå".

Även i en tidigare handlingsplan har BA givits hög prioritet (1990 - 1992): "Arbetet med BA ges ökad tyngd."

På sekretariatet finns f. n. en fjärdedels tjänst för BA. Detta ligger inte i linje med det klart uttalade mål som handlingsplanerna anger.

Vi föreslår att årsmötet beslutar;

att BA-tjänsten utökas, så att BA-skrivarna kan få mer stöd och handlingsplanernas intentioner bättre förverkligas samt

att styrelsen verkar för att engagera enskilda och organisationer utanför Amnesty i BA-skrivande.

Distrikt 17, Södra Norrland
Arne Bäckström


B2 En medlemsvänligare Amnesty Press
Det är svårt att komma till tals i Amnesty Press. Det är även svårt att få in annonser och det är sällan man läser om gruppernas aktiviteter och evenemang. Det är av betydelse för oss medlemmar att få ta del av detta genom bl.a. artiklar och reportage. Om aktivitetsnivån ökar i organisationens tidning bidrar detta även till att förmå passiva medlemmar att bli aktiva. Amnesty Press borde vara ett viktigt organ för dessa ändamål.

Vi föreslår årsmötet besluta:

att ge större plats i Amnesty Press åt distrikt och grupper

Stockholmsdistriktets styrelse




B3 Stöd i valberedningens arbete
"Vem skall leda svenska Amnesty in i nästa sekel?"
Svenska Amnesty bildades på 1960-talet av en handfull entusiaster. Nu, inför nästa sekel, har styrelsen 60.000 Amnestymedlemmar bakom sig. Bred kunskap och kompetens är styrelsens medel att vinna respekt såväl utifrån som inom rörelsen. Amnestyerfarenhet, god vilja och sunt förnuft kommer alltid att behövas - men kommer inte att räcka!

Hur skall Amnesty klara sig i en omvärld som är i ständig förändring? Utvecklingen tar ingen särskild hänsyn just till oss, den väntar inte på oss. Vi måste kunna hålla jämna steg - eller ligga steget före. Hur skall Amnesty kunna fortsätta att vara en framgångsrik och respekterad aktivistorganisation?

Här har Amnestys valberedning en nyckelfunktion. Valberedningen måste ha stöd av krav som ställs av årsmötet. Den måste ges mandat att arbeta inom ramen för sådana krav. Den måste få erfarenhetsåterföring från styrelse och sekretariat. Den måste först bedöma vad varje kandidat kan och vill tillföra styrelsearbetet, och sedan redovisa detta för årsmötet.

Amnestys medlemmar måste kräva att vår styrelse har, eller äger direkt tillgång till landets högsta kompetens i frågor som gäller
_ etik och mänskliga rättigheter (som en Laila Freivalds, en Thomas Hammarberg)
_ framtidsforskning, planering och management (som en Lorenz Lyttkens)
_ internationell research och juridik (som en Lotta Insulander-Lind)
_mediaarbete, informationshantering och kommunikationsteknik (som en Annika Hagström)
_ värvning och vård av medlemmar, inte minst ungdomar (som en Anders Carlberg)
_ ekonomisk planering och fund raising (som en Agneta Stark, en Kajsa Lindståhl)

För att framtidens krav på Amnesty skall kunna mötas, föreslår jag att årsmötet beslutar:

_ att styrelsen identifierar de områden där dess kompetens måste säkras,
_ att styrelsen vid nästa årsmöte föreslår riktlinjer för hur detta skall gå till,
_ att valberedningen får arbeta efter de riktlinjer som årsmötet sedan fastställer.

Jan-Erik Lundeberg
Burmasamordnare


B4 Ombudsröstning
Du där som har fullmakt från gruppen i Rättvik
din röst kan bli tio det är inte vettigt
som medlem vi tar
beslut en och var
en röst per person är ju helt enkelt rättvist.

Hör på goa vänner årsmötet Borlänge
att möjligt grupprösta har pågått för länge
det är uppenbart
historiskt så klart
det sista den gör är densamma bortslänges.

Jag föreslår årsmötet

att punkt 8.5 strykes från Amnesty International svenska sektionens stadgar
"Om så begärs, röstar i en andra omgång även ombud för arbetsgrupperna. ..."

Tommy Rådberg


B5 En önskad attitydförändring
Någon har sagt, att det idag behövs en attitydförändring när det gäller att tillvarata de äldre -pensionärernas stora kader av vitala och kunniga seniorer. Och jag tror, att detta gäller inte minst inom Amnesty. Som det nu är, upplever jag en illavarslande okunnighet eller omedvetenhet om de mycket stora resurser som går förlustiga i vårt behov av engagemang och entusiasm.

När jag fyllt 65 år, varför står inget annat erbjudande till buds än befintliga pensionärsföreningar med dragspel, Bingo o. likn. ? Varför inte planera för oss, som ni hittills så framgångsrikt har planerat för våra ungdomar! De har helt uppenbart ofta svårt för att få tiden att räcka till, medan vi av naturliga skäl i allmänhet har mer tid.

I min härliga grupp är vi fem pensionärer, alla djupt och intensivt engagerade i gruppens ansvarstaganden tillsammans med underbara ungdomar.

Nej, vi har helt enkelt inte råd att blunda för det kapital av erfarenhet och kunskap som finns hos landets pensionärer. Ta vara på dem och resultaten ska inte låta vänta på sig!

Ingrid Hildebeck
grupp 99, Stockholm

C / ORGANISATION


C1 AI:s orangea färg
Den orangea färg som blivit inarbetad som "Svenska Amnestys färg", borde användas mer konsekvent i våra olika publikationer. Istället för att hoppa mellan olika färgsättningar (t.ex. vinrött och blått) borde vi försöka hålla oss (så långt som möjligt) till "vår" orangea färg!

Att ha fått Amnestyljuset och den orangea färgen så inpräntade i folks medvetande är något som vi skall vara rädda om!

Vi skulle vilja att årsmötesdeltagarna tog ställning för

att den orangea färgen skall framhållas vid tillverkning av nya broschyrer och dylikt.

Grupp 347, Göteborg


C2 Avskaffande av årsmötesfunktionär
Funktionen årsmötesfunktionär infördes vid årsmötet 1985. Avsikten var att skapa ett stöd för ordföranden, som därmed skulle få "bättre möjligheter att koncentrera sig på innehållet i debatten". Uppgiften skulle vara "dels att bevaka tidsbegränsningar, dels att på förekommen anledning göra presidiet uppmärksam på att avsteg från den beslutade arbetsordningen görs". Liknande formuleringar har sedan dess upprepats i årsmöteshandböckerna.

Vi tycker att funktionen årsmötesfunktionär har spelat ut sin roll. Vid de senaste årsmötena har funktionären fått rycka in några få gånger med tidtagning. De ordförande som lett årsmötesförhandlingarna har inte behövt något stöd i formellt hänseende. Tidtagningen kunde lika gärna ha gjorts av den lediga ordföranden eller någon av sekreterarna. Det kan inte vara motiverat att i stadgarna ha ett krav på val av en funktionär som inte behövs.

Vi föreslår därför årsmötet att med den erforderliga 2/3 majoriteten besluta:

att årsmötesfunktionären avskaffas och stryks från stadgarnas § 6.5

att beslutet förklaras omedelbart justerat

Christian Gräslund
Birgitta Grind
Stockholm


C3 Kartläggning av ekonomiska relationer
En av Amnestys viktigaste uppgifter är att sätta press på regeringschefer för att få dem att respektera de mänskliga rättigheterna. Många av de länder som kränker de mänskliga rättigheterna är förmodligen beroende av utländska krediter. De har statsskulder eller behöver på annat sätt utländska ekonomiska medel. Min tanke med denna motion är att Amnesty ska försöka utnyttja sådana ekonomiska svagheter för att sätta kraft bakom våra krav.

Regeringarna är då och då tvungna att förhandla om förnyade lån, avbetalningar på sin skuld, o.d. Om kränkningar av mänskliga rättigheter tas upp i samband med dylika förhandlingar skulle det troligen ha stor effekt, eftersom regeringen då befinner sig i en beroendeställning. Mitt förslag är att Amnesty kartlägger dessa förhandlingar, hur och med vem de förs och när de sker. Lämplig information skickas till dem som ska förhandla med den aktuella regeringen. I ett första steg kan informationen ta upp situationen för de mänskliga rättigheterna. I ett andra steg kan man aktivt försöka förmå förhandlarna att ta upp våra synpunkter. Kartläggningen bör ske som en samordnad aktion inom Amnesty. Den bör ledas ifrån internationella sekretariatet.

Jag är medveten om att Amnesty inte tar ställning till ekonomiska sanktioner, bojkotter o.d. Jag vill betona att det här inte är fråga om sanktioner. Förslaget omfattar inte att vi ska ge rekommendationer, utan endast tillställa information.

Jag föreslår

att årsmötet uppdrar åt svenska sektionens styrelse att internationellt verka för att en kartläggning av sådana ekonomiska relationer som kan utnyttjas för att sätta press på regeringar att respektera de mänskliga rättigheterna kommer till stånd; och att man prövar att utnyttja de beroenden som då kommer fram genom att på lämpligt sätt informera långivare eller motsvarande.

Sune Montán
grupp 70


C4 Rättshjälp till f.d. politiska fångar och krigsfångar
Föreslår årsmötet besluta:

att svenska sektionen/Amnestyfonden skall bevilja ekonomiskt bistånd till f.d. politiska fångar och krigsfångar eller deras/dessas rättshavare* för juridiska biträden för rättshjälp för att uppnå rätt till upprättelse, gottgörelse och ge möjlighet till att resa skadeståndskrav i enlighet med internationella normer t. ex. Inter-American Court of Human Rights (IACHR).

*Not
Med deras/dessas rättshavare menas: "första länken" i släktkedjan d.v.s. mamma, pappa, hustru/make/sambo och barn.

Antonio Viana Acosta
Hörby




C5 Gemensam policy beträffande f.d. politiska fångar och krigsfångar
Föreslår årsmötet besluta:

att svenska sektionen internationellt arbetar för att Amnesty International skall ha samma policy som andra organisationer gentemot världens regeringar beträffande att få träffa politiska fångar och krigsfångar i enrum utan myndigheternas närvarande.

Antonio Viana Acosta
Hörby

D / EKONOMI


D1 EU-föreningen i Bryssel
Fr.o.m. Sveriges inträde i EU 1 januari 1995 är tydligen svenska sektionen av AI representerat i EU i Bryssel av ett antal personer som mottar information, har rätt att närvara vid EU-sessioner och som bedriver lobby-verksamhet i MR-frågor. Formellt tas beslutet om svenska sektionens deltagande vid EU-föreningens årsmöte 20-21 maj 1995. Eftersom vi inte hunnit inhämta alla fakta om detta när tiden för motioners inlämnande går ut (17 februari).

föreslår vi:

att styrelsen redovisar för årsmötet:

- vilket är minimikravet på representation i Bryssel från AI för att ha rätt att deltaga i MR- arbetet inom EU
- hur stor är representationen idag
- hur länge har gruppen arbetat
- hur mycket kostar representationen årligen
- hur är kostnaderna fördelade på respektive land
- finns det planer eller beslut om en utökning av representationen
- vad har gruppen hittills åstadkommit
- har AI motsvarande representation i FN

att årsmötet beslutar:

- om i vilken omfattning svenska sektionen skall finansiera representationen i Bryssel
- att svenska sektionen skall arbeta för att administrationen Bryssel hålls på lägsta möjliga nivå

För att uppfylla de långsiktiga målen i handlingsplanen inser vi nödvändigheten i att utveckla vårt arbete gentemot EU. Men är det ekonomiskt försvarbart att ha en flermannadelegation stationerad i Bryssel?
Att samla pengar får inte bli en huvuduppgift för AI-medlemmar. För många grupper är det redan nu svårt att samla in 7.000 kr till gruppavgiften. Hur motiverar man grupper och enskilda att samla pengar, mycket pengar, till en växande administration?

Katarina Wikström
Karin Öhvall
Hjördis Lindström
Skellefteå




D2 Heltidstjänst till Stockholmsdistriktet
Stockholmsdistriktet består av ca 18 000 medlemmar, varav ca 1000 aktiva, i skrivande stund 64 grupper, ett antal samordningar plus ett antal aktionsgrupper.

Distriktens arbetsbörda har avsevärt ökat de senaste åren. Utöver arbetsgruppernas sedvanliga arbete åligger det idag distriktet, bland mycket annat, att sköta medlemsvärvning, medlemsutbildning, information till allmänheten och att ge service till grupperna. I Stockholm sker detta idag genom distriktsombud, distriktsstyrelse och aktionsgrupper. Det övergripande distriktsarbetet sköts idag av ca 40 personer och arbetet hinns på långa vägar inte med.

Distriktet har sedan några år tillbaka en lokal där vi samordnar en stor del av verksamheten. Vi har vid ett antal tillfällen försökt att ha lokalen bemannad på frivillig basis. Bemanning av lokalen ser vi som ytterst önskvärd för att kunna sköta de arbetsuppgifter som finns i detta stora distrikt. Distriktet har förutsättningarna för en anställning med en utåtriktad lokal och en bra arbetsutrustning.

Arbetsuppgifter för en anställd skulle t.ex. vara: diverse administrativa uppgifter, telefonservice, utskick och koordinering mm. mm. Vi tror även att en anställd skulle kunna generera fler frivilliga samt ge ett ansvarsfullt och organiserat intryck till allmänheten. Viktiga arbetsområden saknar idag tillfredsställande resurser i form av tid och arbetskraft.

Vi föreslår årsmötet besluta:

att: Stockholmsdistriktet, på sektionens bekostnad, får en heltidstjänst.

Stockholmsdistriktets styrelse


D3 Halvering av gruppavgiften
Problemet med att många grupper lägger ned sin gruppverksamhet är något som vi vet om och beklagar. En av anledningarna till att grupper läggs ned tycks vara den betungande gruppavgiften. Grupper som endast består av unga medlemmar, som kanske helt saknar egen inkomst eller lever på studiemedel, kan tycka att hela deras Amnestyarbete består utav att på olika sätt samla in pengar. Den ursprungliga känslan av att direkt och aktivt kunna göra något för en annan människa exempelvis skriva brev, blir en "bisyssla" om den ens existerar. För grupper som har hamnat i detta läge borde inte enda lösningen vara nedläggning, som det nu ser ut att vara.

Vi i grupp 135 föreslår därför:

att grupper med tunga ekonomiska problem ska kunna få halvera gruppavgiften. Detta ska i första hand gälla "unga" grupper, exempelvis grupper bestående av studerande.

Grupp 135




D4 Reducerad gruppavgift
1992 bildades två nya Amnestygrupper i Umeå. Idag, vid tre års ålder, brottas båda med stora problem. Dessa beror främst på att grupperna har en mycket pressad ekonomi. Med det nuvarande systemet ges nystartade Amnestygrupper två år på sig att organisera en ekonomi som ska inbringa ca. 12-13. 000 kronor per år (gruppavgift, porton, material etc.). Det gör att en ny grupp tvingas lägga ner en oproportionerligt stor del av arbetet på att samla in pengar. Ofta med följden att många nya medlemmar slutar. Enligt uppgift är det också vanligt att grupper får en"treårskris " och att detta ofta leder till att de läggs ner.

Med anledning av detta föreslår vi årsmötet besluta:

att nybildade grupper i fortsättningen ska betala gruppavgift enligt följande schema (nuvarande belopp inom parentes):
År 1: 0 kronor (0 kronor )
År 2: 2.000 kronor (3.500 kronor)
År 3: 4.000 kronor (7.000 kronor )
År 4: 7.000 kronor (7.000 kronor)

Distrikt 18, Västerbotten
Mats Andersson, distriktsombud