| ____________________________________________________________________________________________ Motioner och förslag ____________________________________________________________________________________________
MOTIONER OCH FÖRSLAG 1. Amnestys åtagande Amnestyrörelsen är inne i ett avgörande skede i sin utveckling. Antalet stödjande medlemmar ökar medan antalet aktiva grupper minskar. Den svenska sektionen har idag 20 % färre grupper jämfört med den tid då vi hade 50 % färre medlemmar. Intresset att vara med i Amnesty har alltså ökat medan intresset att arbeta aktivt har minskat. Detta problem måste vi diskutera på årsmötet. En faktor som säkerligen betyder en del för denna förändring är utvecklingen av vårt åtagande. Tidigare var åtagandet enkelt och klart formulerat. Det var lätt för medlemmen att se sin roll i en sådan organisation och identifiera sig med organisationens mål och verksamhet. Åtagandets förändringar genom åren har gjort organisationen mer diffus för många medlemmar. Vad är Amnesty numera? Vart är organisationen på väg? När en organisation växer är det naturligt att omvärlden vill att den ska arbeta på ett bredare plan än tidigare, att den ska kunna arbeta för fler människor och med andra typer av fall. Det är svårt att motstå sådana önskemål. Säkerligen upplever alla Amnestymedlemmar att världen är full av lidande och att det är behjärtansvärt att försöka minska detta lidande. Det vi kanske inte har tänkt på är att organisationen för varje förändring av åtagandet även blir en annan organisation och den nya organisationen inte är densamma som den man tidigare brann för att arbeta i. En del medlemmar känner sig idag främmande i sin egen organisation. Den förtvivlan Amnestymedlemmar känner över sin maktlöshet inför krigets namnlösa lidande speglas i Åsa Reckner-Olssons och Christian Gräslunds artikel i Amnesty debatt 4/96. Kanske för sina samvetens skull vill de diskutera en utveckling av Amnestys åtagande så att åtminstone deras egen organisation kan hjälpa krigets oskyldiga offer. Andra debattartiklar speglar samma inställning på andra tänkbara mandatområden, exempelvis problemen med slaveri, barnarbete, etnisk rensning och brudbränning. Frågan är om den rätta vägen för Amnesty är en kontinuerlig utvidgning av åtagandet eller om det finns någon annan lösning på problemet. Grupp 71 anser att det är viktigt för såväl medlemmarna som dem vi vill hjälpa och dem vi skickar våra brev till att Amnesty har en klar identitet som organisation. Amnestys identitet bygger på det ursprungliga åtagandet, som sedan har utvecklats. En utveckling av åtagandet har varit logisk eftersom världen har förändrats. Rent teoretiskt finns ingen gräns för denna utveckling. Men var skall Amnesty sätta gränsen? Grupp 71 anser att frågan om Amnestys åtagande är ett nyckelproblem för organisationen. Det är naturligtvis oerhört viktigt att mänskligt lidande av alla slag kan bekämpas. Frågan är vilka människor och vilka organisationer som skall engagera sig i de olika typer av mänskligt lidande vi upplever finns i världen. Amnestys utveckling mot samarbete med andra NGO:s (Non Governmental Organisations) ger en fingervisning om hur problemet med Amnestys åtagande kan hanteras. Någon organisation passar bättre än andra organisationer att arbeta med varje typ av MR-brott. Det viktiga problemet med utvecklingen av Amnestys åtagande är därför delvis ett samverkansproblem med andra NGO:s. Mandatfrågor beslutas på internationella rådsmöten (ICM). Inför nästa ICM bör därför de svenska delegaterna initiera en process inom rörelsen med inriktningen att avgränsa Amnestys åtagande i förhållande till andra NGO:s. Grupp 71 föreslår att årsmötet beslutar att tillsätta en arbetsgrupp inför 1997 års ICM och som förbereder de svenska delegaternas agerande för att klarlägga gränserna för Amnestys åtagande i förhållande till andra NGO:s, att som riktlinje uttala sig för ett begränsat åtagande som är lätt att förstå för såväl medlemmar som allmänhet. Grupp 71, Mälaröarna Styrelsens yttrande: Motionärerna föreslår att en arbetsgrupp tillsätts för att förbereda de svenska delegaternas agerande vid rådsmötet 1997. Delegationen som representerar svenska sektionen vid rådsmötet består av sektionens ordförande, kassör och generalsekreterare, dessutom ingår personer med Amnestyerfarenhet, både från vår egen sektion och genom internationellt engagemang. Ett första steg i förberedelsearbetet kommer att ske under årsmötet i Uppsala. Styrelsen har, utifrån vissa av de frågor som antas komma att dominera diskussionerna vid rådsmötet, ställt förslag till årsmötet. Delegationen kommer således att ha årsmötets mandat att agera på ett visst sätt i dessa bestämda frågor under årsmötet. Dessutom kommer man att arbeta intensivt, både löpande och under särskilda förberedelsemöten, för att förbereda sig inför rådsmötet. Delegationen bildar alltså i sig en arbetsgrupp varför en speciell arbetsgrupp inte är nödvändig. Styrelsen avstyrker därför den första att-satsens första del. När det gäller omfattningen av Amnestys åtagande framgår dessa av våra stadgar, vars tillämpning och avgränsning beslutas vid rådsmötet. För samarbete med andra NGOs finns nyligen fastställda riktlinjer (ORG/20/01/1996). Dessa riktlinjer är internationella och skall följas av alla Amnestysektioner. Styrelsen anser därför att den första att-satsens andra del är besvarad. Angående Amnestys åtagande fastställde rådsmötet 1995 i beslut 2 kriterier som bl a behandlar innehållet i motionärernas andra att-sats, för att åtagandet skall kunna utvecklas. Beslutet gäller även för den svenska sektionen i alla diskussioner som rör en utveckling av Amnestys åtagande. Kriterierna är i översättning: 1.Fokus: AI:s mandat skall koncentreras på att försvara vissa grundläggande rättigheter mot allvarliga missbruk av politisk makt från regeringars och fristående gruppers sida. 2.Trovärdighet: AI:s mandat skall baseras på internationellt erkända människorättsnormer så som de tolkas av organisationens medlemmar. 3.Anpassning: AI:s mandat skall återspegla förändringar i typer av övergrepp. 4.Sammanhang: AI:s mandat skall vara konsekvent i alla delar. 5.Klarhet: AI:s mandat skall vara lättförståeligt. 6.Resurser: AI:s mandat skall definieras så att organisationen, med alla till buds stående resurser, kan arbeta effektivt på alla mandatets områden. 7.Aktivitet: AI:s mandat skall vara inriktat på aktivitet. 2. Information och debatt om förändringar av Amnestys mandat Under senare år har en debatt förts om Amnestys totala åtagande, om dess omfattande mandat för mänskliga rättigheter. För att en bra och meningsfull debatt skall kunna genomföras behöver vi alla medlemmar information om vad som händer och sker inom rörelsen på mandatområdet. Vi behöver få ta del av de beslut som fattas på årsmöten och på internationella rådsmöten. Vi måste också få del av viktiga diskussioner i London och på rådsmöten. Tacknämligt vore om svenska Amnestys ledning på ett tydligt och sammanfattande sätt under hand söker ge oss medlemmar dessa informationer. Exempelvis borde rådsmötesdiskussioner och efterföljande beslut bättre kunna beskrivas av våra utsända rådsmötesdelegater. Denna form av medlemsinformation är oerhört viktig för Amnestys framtid som organisation och för medlemmarnas engagemang. För ett engagemang förutsätts att väsentliga kunskaper delges alla. Enbart några få procent av svenska Amnestys medlemmar har lätt tillgänglig tillgång till här berörd kunskap. Ytterligare någon procent söker med viss möda sig själva fram till önskade upplysningar om det alltmer förändrade mandatet och om de ökande arbetsuppgifter som vi har ofullständiga redogörelser om. Årsmötet föreslås besluta att uppmana svenska sektionens ledning att tydligt och sammanfattande informera alla medlemmar, aktiva och stödjande, om pågående mandatdiskussioner och om fattade beslut. att uppmana svenska sektionens ledning att publicera denna information i Amnesty Press och i Amnesty Debatt. att uppmana svenska sektionens ledning att till alla medlemmar söka sprida kännedom om de för debatten mycket viktiga publikationerna Policykatalogen och Amnesty Debatt. Detta kan lämpligen ske genom årsavgiftsutskicket varje år framöver. Henry Berglund Styrelsens yttrande: Det kan inte ofta nog påpekas att det är oerhört viktigt att medlemmarna har god kunskap om Amnestys mandat och dessutom möjlighet att hålla sig ā jour med dess utveckling. Idag har den enskilde medlemmen möjlighet att inhämta denna information han/hon är intresserad av. Aktuella policydokument går att rekvirera per telefon från sekretariatet och per post eller för det fall man har tillgång till e-mail kan informationen rekvireras den vägen. Vad gäller mandatets utveckling finns dessutom Policykatalogen att tillgå. Vad beträffar rådsmötet är det brukligt att de beslut som fattats översätts och därefter distribueras via grupputskicket. Vid distriktsombudsmötet i september (som vanligtvis efterföljer rådsmötet) redovisas de mest intressanta diskussionerna som pågått under rådsmötet. Denna information ska sedan förmedlas ute i distrikten - är det tänkt. Vidare förs mandatdiskussioner redan i Amnesty-debatt (vilket är var de hör hemma). Policygruppen har fått i uppdrag att ansvara för information och distribution av Policykatalogen och Amnesty Debatt. Styrelsen anser motionen besvarad. 3. Amnesty bör arbeta mot bruket av barnsoldater Vid ICM 1997 ska AI ta ställning till om man ska engagera sig i barnsoldatfrågan. Nedan yrkas på att svenska sektionen ska verka för detta. Ett sådant arbete kan göras utan att ta i anspråk nämnvärda resurser från IS. FN:s studie om krigs effekter för barn (Machel-studien) lämnade sin slutrapport till FN:s Generalförsamling hösten 1996. Studien fokuseras bl a på det ökade bruket av barnsoldater; enligt en omfattande kartläggning som gjordes för studien har minst 250.000 barn under 18 år deltagit i strid på senare år; många av barnen var inte äldre än 7 år. Enligt Machel-studien tyder mycket på att dagens konflikter har lett till ett ökat bruk av barnsoldater. Effekterna för barnen är ohyggliga: om de inte dödas eller skadas får de svåra psykiska sår. I stället för att leka och gå i skola lär de sig att döda; och efter konflikten blir de ett hot för sig själva, sin familj och sina samhällen om inte åtgärder för rehabilitering och reintegrering företas.. Trots att förekomsten av barnsoldater har fått större uppmärksamhet på senare år, förekommer det en anmärkningsvärd tolerans hos det internationella samfundet. Massmedia rapporterar sporadiskt om frågan, humanitära organisationer ingriper sällan när de bevittnar rekrytering av barn, och ännu mer sällan uttalas tydliga fördömanden. Det finns inte heller någon central mekanism i FN-systemet för att hantera frågan (av typen rapportör eller liknande). Det tycks som om man betraktar bruket av barnsoldater som ett nödvändigt ont, i stället för att se det för vad det är: ett oacceptabelt brott mot barnets rättigheter. Ett problem i opinionsbildningen mot bruket av barnsoldater är att lagstiftningen har klara luckor, både på nationell och internationell nivå. Nära hälften av världens länder har ingen lagstadgad rekryteringsålder över huvud taget, och i de länder som har en rekryteringsålder är den ofta lägre än 18 år - den allmänt vedertagna gränsen för barndom. Beträffande internationell reglering, föreskriver artikel 38 i FN:s Konvention om Barnets Rättigheter en minimiålder på 15 år för rekrytering och deltagande i strid. Det är den enda artikeln i konventionen som föreskriver en annan ålder än 18. Skälet till detta var att USA vid konventionens antagande 1989 vägrade godta en högre ålder. Ett positivt initiativ är det tilläggsprotokoll till Barnkonventionen som just nu förhandlas fram. Förhoppningsvis kan protokollet antas 1998, och det skulle sannolikt föreskriva en minimiålder på 18 år för deltagande i strid. Ett annat positivt tecken är den ovannämnda Machel-studien, som bl a uppmanar intresserade organisationer att starta en global kampanj mot bruket av barnsoldater. AI skulle kunna bidra till arbetet mot bruket av barnsoldater på flera sätt. Enskilda sektioner skulle kunna se till att länder stöder och ansluter sig till tilläggsprotokollet till Barnkonventionen, samt antar nationella rekryteringslagar med en minimiålder på 18. Detta kräver inga egentliga resurser från Internationella Sekretariatet i London. Dessutom skulle AI kunna dokumentera och agera på konkreta fall av rekrytering av barn. Det kräver viss samordning från IS, men sannolikt inga större utredningsresurser eftersom rekryteringen av barnsoldater oftast sker i vågor, och förekommer i situationer som utredarna på IS ändå bevakar (krig, oroligheter, osv). Mot bakgrund av ovanstående yrkas att svenska sektionen verkar för att Amnesty International bildar opinion mot bruket av barnsoldater, genom att bl a dokumentera och agera mot enskilda fall av rekrytering av barn, samt genom att bilda opinion för nationell och internationell lagstiftning mot bruket av barnsoldater. Carl von Essen Styrelsens yttrande: Den internationella styrelsen (IEC) ämnar inför ICM 1997 ta upp frågan om tvångsrekrytering av barnsoldater, dvs inte om bruket av barnsoldater som idag faller utanför Amnestys åtagande. På vilket sätt detta kommer att behandlas på ICM är ännu inte klart, ej heller har vi i skrivande stund fått ta del av underlaget. Vi förmodar att detta finns tillgängligt till årsmötet i Uppsala så att frågan där kan behandlas med den ytterligare information och ställningstagande från IEC som det skulle innebära. Styrelsen avstyrker motionen i nuvarande läge. Styrelsen avser dock att återkomma till årsmötet då man tagit del av ytterligare information från IEC. 4. Utvidgande av Amnestys arbete av främjande karaktär Bakgrund Amnesty international har enligt sina stadgar "till syfte att medverka till att FN:s förklaring om de mänskiga rättigheterna efterlevs i hela världen". Det står vidare att organisationen skall främja medvetenheten om och hävdandet av FN-förklaringen och andra internationellt erkända människorättsdokument. Amnesty stöder samtliga 30 artiklar i FN-förklaringen men arbetar aktivt endast för vissa av dem. Anmesty International skiljer i sitt mandat oppositionellt arbete från arbete med att främja de mänskliga rättigheterna, även kallat opinionsbildande arbete. I det opinionsbildande arbetet söker Amnesty öka medvetenheten om FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra internationellt erkända deklarationer, konventioner och traktat inom de mänskliga rättigheterna. Vårt arbete syftar även till att fler stater skall ansluta sig till dessa rättsliga instrument. Vidare främjar Amnesty de värden som FN-förklaringen och andra rättsliga instrument ger uttryck för. Därvid hävdar Amnesty att de mänskliga rättigheterna till sin natur är odelbara samt inbördes och ömsesidigt beroende av varandra. Däremot opponerar vi oss endast mot allvarliga övergrepp mot varje persons rätt till att fritt uttrycka sig, rätt till frihet från diskriminering och rätt till fysisk och psykisk integritet samt i synnerhet övergrepp av vissa utpekade medborgerliga och politiska rättigheter. "Oppositional work" är således ett arbete mot någonting, ett begånget övergrepp, en kränkning i ett enskilt fall, medan "promotional work" är ett arbete för någonting, för mänskliga rättigheter. I enlighet med vad som ovan redovisats är området inom vilket Amnesty kan företa befrämjande arbete väsentligt större än det inom vilket Amnesty kan företa oppositionellt arbete. Som arbetet med befrämjande eller opinionsbildande åtgärder i dag förstås, är det, såvitt avser rättigheter utanför det oppositionella området, begränsat till utbildning rörande mänskliga rättigheter samt förespråkande av ratificering av internationellt erkända deklarationer, konventioner och traktat. Arbetet med att främja mänskliga rättigheter syftar som ovan antytts inte till att dokumentera övergrepp i särskilda fall eller till att kräva att dessa särskilda övergrepp skall upphöra, utan snarare till att tydliggöra vikten av mänskliga rättigheter och den rättsliga och institutionella ordningen i samband därmed, allt i syfte att skydda de mänskliga rättigheterna. Denna opposition mot övergrepp av vissa typer av rättigheter skall inte ses som att Amnesty anser att andra rättigheter skulle vara mindre värda. Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ingår i Amnestys mandat, men har i praktiken hittills givits en nedtonad roll. Aktuella internationella överväganden Vid FN:s väridskonferens om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993 framhölls just de mänskliga rättigheternas oupplösliga enhet och inbördes beroende. Vid flera av Amnestys rådsmöten på senare år har framhållits att organisationen tydligare skall betona vikten av utbildning i vilka de mänskliga rättigheter är och hur de skall tillämpas och att Amnesty i samband med detta arbete skall kunna samarbeta med andra frivilligorganisationer för mänskliga rättigheter. Vidare har det framhållits att Amnesty skall betona vikten av att regeringar ratificerar internationella fördrag samt betydelsen av att den opinionsbildande verksamheten utökas. - Diskussionen är närmast föranledd av en studie genomförd av internationella Mandatkommittén och SCRA (standing committe on research and action, internationell motsvarighet till svenska sektionens B-utskott), vilken kommer att behandlas på det internationella rådsmötet innevarande år (jfr SCM 32/96). Frågan har nära samband med den större frågeställningen rörande de medborgerliga och politiska rättigheternas förhållande till de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, såtillvida att en eventuell utvidgning av våra arbetsmetoder inom arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna kan begränsas till medborgerliga och politiska rättigheter eller omfatta även ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Som stöd för att begränsa en utvidgning till att omfatta endast de medborgerliga och politiska rättigheterna kan anföras att vissa rättigheter är centrala för utövandet av de övriga. Genom att tillse att de efterlevs skapas goda villkor för efterlevnaden av samtliga rättigheter. Å andra sidan ses de mänskliga rättigheterna som sprungna ur en idé om mänsklig värdighet, ett begrepp omöjligt att dela upp. Följaktligen borde det heller inte vara möjligt att dela upp de mänskliga rättigheterna i olika kategorier. Möjligheter 1. Ingenting säger att vi måste utöka tillämpningsområdet eller bredda definitionen av vårt arbete av främjande karaktär. Vi kan fortsätta som tidigare eller intensifiera våra ansträngningar inom nu gällande ramar. 2. Vill vi känna oss friare i arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna, kan vi, med en bibehållen definition, utöka tillämpningsområdet för vårt arbete av främjande natur genom att exempelvis sträva efter att höja medvetenheten om samtliga mänskliga rättigheter, utöka samarbete med andra organsiationer,, vidga tillämpningsområdet för påtryckningsaktioner eller utöka det medie-arbete som syftar till att förmå fler stater att ratificiera tillämpliga traktat. Sådan lobbyverksamhet skulle då också kunna ske inom ramen för gruppers arbete eller i temakampanjer. 3. Naturligtvis är det möjligt att gå ännu längre och förändra grundsynen på Amnestys arbete av främjande karaktär. Detta skulle då kunna utsträckas till samarbete med t.ex. Unesco,, Unicef, ökad biståndsverksamhet, läkarhjälp, hjälp vid husförstörelse, etc. Arbetet kunde också avse medverkan i utarbetande av nya internationella dokument till skydd för särskilt utsatta grupper, för erkännande av kollektiva rättigheter, och då närmast för ursprungsbefolkningar och minoriteter. Styrelsens inställning Amnesty International bör bli mer slagkraftigt och effektivt i det arbete som syftar till att främja de mänskliga rättigheterna i enlighet med sina stadgar. En sådan utveckling har i praktiken redan föregripits i ett antal aktioner, varför en utökning av det opinionsbildande arbetet enligt alternativ 2 ovan, skulle innebära att vårt åtagande bringas i överensstämmelse med våra faktiska handlingar. Hänvisning För en mer ingående redovisning av dessa frågor, se "Amnesty Internationals Promotional Role, a discussion paper" POL 21/05/96 och SCM 32/96 (kan rekvireras från sekretariatet). Förslag Styrelsen föreslår årsmötet att den svenska delegation under det internationella rådsmötet verkar för: -att Amnesty International bör utöka tillämpningsområdet av sitt arbete av främjande natur genom att arbeta med att höja medvetenheten om samtliga mänskliga rättigheter, -att i riktlinjer rörande samarbete med andra icke regeringsanknutna organisationer, inkludera utbildning och arbete med att höja medvetenheten om samtliga mänskliga rättigheters existens och innebörd, samt förespråkande av ratificering av rättsliga instrument inom människorättsområdet, -att utvidga tillämpningsområdet för påtryckningsaktioner, inbegripet att stödja ökad ratificering av rättsliga instrument inom människorättsområdet, genom bland annat aktioner på gruppnivå samt kampanjaktioner, -att utvidga arbetet med media i syfte att stödja ratificering av internationella rättsliga instrument på människorättsområdet. 5. Regeringspassivitet Bakgrund: Sedan ICM 1993 (International Council Meeting = Amnestys internationella rådsmöte) har IEC (International Executive Committee = Amnestys internationella styrelse) haft i uppdrag att ingående utreda frågan om regeringspassivitet och om detta utgör ett nytt åtagande ( = utvidgar mandatet). Beslut 10 vid ICM 1993 innebar att IEC i sin övergripande studie av regeringars passivitet då övergrepp begås av enskilda personer mot varandra, skulle beakta AI:s överväganden om (kvinnlig) könsstympning. Vid ICM i Ljubljana 1995 beslöt man att bedriva opinionsbildande arbete beträffande (kvinnlig) könsstympning. IEC fick då också i uppdrag att undersöka olika aspekter på Amnestys flyktingarbete inom ramen för studien av regeringspassivitet. IEC skulle också undersöka om gäldslaveri och slaveri var brott mot mänskliga rättigheter som täcktes av Amnestys åtagande. Vidare skulle IEC undersöka de fall då regeringar systematiskt misslyckas i att förhindra och straffa brott mot kvinnor, och den policy som finns beträffande kvinnor som hotas av våld på grund av att de frångått de sociala normerna och därför flytt. Man beslöt också att IEC skulle fortsätta med den allmänna undersökningen om regeringars ansvar, när det gäller brott som begås av vanliga medborgare och som påverkar andra medborgares rättigheter, utan att dessa medborgare anklagas och döms. Se avsnittet Regeringspassivitet i Policykatalogen 05:06. Under tiden sedan 1993 har IEC diskuterat regeringspassivitet utgånde från olika dokument som producerats av Standing Committee on the Mandate. Nu föreligger tre huvudförslag från IEC i en resolution till ICM 1997: 1. Så liten förändring som möjligt i Amnestys nuvarande policy om regeringars medansvar i övergrepp begångna av enskilda personer. 2. Identifiering av andra nivåer av regeringars ansvar för att de misslyckas i att förhindra speciella sorters övergrepp begångna av enskilda personer, och ge förslag på tekniker för att förhindra övergreppen. 3. Massaktioner mot övergrepp begångna av enskilda personer. Beslut 2 av 1995 års ICM gav rörelsen sju villkor för förändring av åtagandet, och beträffande regeringspassivitet anser medlemmarna följande: 1. Fokus De som anser Amnestys åtagande vara att reagera på brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av regeringar eller av fristående grupper (NGE = Non-Governmental Entities), tycker att en utvidgning av åtagandet genom att ta upp regeringspassivitet undergräver rörelsens fokus genom att vidga det till att innefatta andra icke-regerings-förövare. Andra anser, att om Amnesty vänder sig mot regeringar för att de inte agerar, har Amnesty fortfarande fokus inställt på en stats missbruk av sin makt. För dem som anser, att Amnesty ska fokusera på fysisk och mental (psykisk) integritet, yttrandefrihet, frihet i allmänhet och frihet från diskriminering, stärker arbete mot regeringspassivitet Amnestys fokus genom att man vänder sig till de mänskliga rättigheterna som är i fara, snarare än att identifiera förövaren. 2. Trovärdighet Det finns också olika åsikter beträffande Amnestys trovärdighet, om åtagandet utvidgas. En del anser att Amnesty fortfarande grundar sitt åtagande på folkrättsliga principer och det är på dessa Amnestys trovärdighet vilar. Andra anser att, om man försöker göra regeringar ansvariga för dessa slags brott genom att anklaga dem för passivitet, och eftersom Amnesty inte har någon praktisk erfarenhet av detta slags arbete, skulle detta undergräva Amnestys trovärdighet och också effektiviteten i Amnestys arbete. Andra återigen anser att Amnestys anseende redan har skadats genom att Amnesty inte har kunnat bekämpa regeringspassivitet, och genom att ändra åtagandet skulle Amnestys trovärdighet öka. 3. Anpassning En del medlemmar anser att det nuvarande åtagandet fortfarande är mycket relevant i dagens värld och att en utvidgning till regeringspassivitet skulle göra så att Amnestys program verkade ofullständigt. Andra anser att brott mot de mänskliga rättigheterna inom den privata sfären är ett ökande problem (fast det är naturligtvis inte sant, utan dessa brott har alltid funnits) för alla dem som arbetar för de mänskliga rättigheterna. Det är också ett ökande problem för alla som under lång tid lidit av att socialt och politiskt underordna sig, och detta gäller framför allt kvinnor och barn. Effekten av en utvidgning av åtagandet att också innefatta regeringspassivitet eller andra brott begångna av enskilda personer skulle kunna utveckla starkare medlemsstrukturer i olika regioner. Man bör också ta hänsyn till Amnestys möjligheter att samarbeta med andra organisationer. 4. Sammanhang Amnestys åtagande har under senare år blivit mycket invecklat. En del medlemmar anser att då åtagandet utvecklas till att innefatta nya målgrupper för Amnestys aktioner, blir sammanhanget svårare att se. Andra medlemmar anser, att det skulle stärka Amnestys åtagande om man vänder sig till regeringar för att de misslyckas i att tillförsäkra sina medborgare de mänskliga rättigheter som ligger Amnesty varmast om hjärtat, liksom staters misslyckande i att respektera dessa rättigheter. 5. Klarhet Om åtagandet ska utvidgas till att gälla regeringspassivitet och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begångna av enskilda personer, måste de olika övergreppen specificeras och teknikerna/sätten på vilka de ska påtalas måste definieras. Resolutionsförslaget till ICM 1997 innehåller en lista på de olika typer av övergrepp som skulle kunna omfattas av ett utvidgat åtagande. Förslag 2 och 3 innehåller också en begäran om att ICM ska fatta beslut huruvida det är IEC som ska besluta om aktioner mot olika typer av övergrepp begångna av enskilda personer, eller om det behövs speciella ICM-beslut för varje exempel (av övergrepp). Förslag 2 innebär att Amnesty ska vända sig till regeringen medan förslag 3 föreslår att Amnesty ska vända sig till både förövare och regering. Amnesty måste kunna förklara på ett övertygande sätt varför man inte tar upp särskilda människorättsfrågor. En del medlemmar anser, att det kommer att bli svårt att förklara och identifiera vad som menas med regeringspassivitet eller övergrepp begångna av enskilda personer, om man tar i beaktande alla de olika typer av problem, situationer och brott som kan inkluderas i detta begrepp. Andra däremot anser att det är möjligt att definiera en regerings passivitet och inbegripa detta i Amnestys åtagande på ett klart och koncist sätt. De påpekar att doktrinen om hur en stat fungerar, som Amnesty har utvecklat genom sitt arbete på utomrättsliga avrättningar och andra liknande brott, skulle vinna mycket på att det sattes klara ramar för de olika nivåerna av regeringspassivitet. 6. Resurser När man bestämmer vilka olika typer av kränkningar och övergrepp som ska tas upp måste man också ta upp frågan om vilken betydelse de får på undersökningsavdelningen och medlemsaktioner. En del medlemmar anser att Amnesty varken har resurser eller expertkunskap till att undersöka och göra kampanjer effektiva på ett så brett och resursintensivt område som regeringspassivitet. Andra tror att medlemsantalet skulle öka och då också organisationens resurser. 7. Aktivitet Amnestys olika tekniker har i allmänhet riktats mot regeringar och på senare tid även mot NGEs. Frågan är om medlemmarna får möjlighet att agera om vi ska arbeta mot regeringspassivitet. En del anser, att möjligheterna för medlemmarna att arbeta effektivt mot regeringspassivitet och övergrepp begångna av enskilda personer är begränsade på grund av sättet Amnesty gör aktioner på och på grund av hur man ser på Amnestys roll, när det gäller det opinionsbildande arbetet. Andra anser, att, genom att vi arbetar mot regeringspassivitet, vi fortsätter att ha regeringar i fokus och att vi därför kan förlita oss på liknande kampanjtekniker; dessutom har vi redan tekniker, som vi använder när vi vänder oss till icke-regerings-aktörer. En del medlemmar anser att det mest effektiva sättet är att vi vänder oss direkt till de enskilda förövarna. -------------------------------------------------------------------------------------------------------- IEC har lagt fram nedanstående förslag och föreslår att ICM: Förslag 1 A. Beslutar att Amnesty endast ska vända sig till regeringar i de fall enskilda personer begår övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, och det välgrundat kan antas att regeringen är medansvarig i brottet, och då övergreppet skulle innebära en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt Artikel 1. i stadgarna om det vore direkt vållat av en statlig tjänsteman. B.Vidare beslutar att ge IEC i uppdrag att inom begreppet regeringspassivitet ta in följande och liknande grava brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av privatpersoner, om graden av regeringars ansvar tillgodoser ovanstående kriterier (under A): a) slaveri, skuldslaveri, livegendom och träldom. b) sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, barnprostitution. c) barnäktenskap (flickor), försäljning av och handel med barn, tjänste- och giftermålskontrakt. d) brudbränning, mord på grund av hemgift och liknande brott. e) undernäring av flickor, förhindrande att ge barn tillräcklig näring, hälso- eller andra vitala behov som flickor har därför att man föredrar pojkar. f) kvinnlig könsstympning och andra tradionella seder som drabbar kvinnors fysiska och psykiska integritet. g) andra tradionella seder som drabbar en persons fysiska och psykiska integritet. h) våld i hemmen (brott mot kvinnor, barn och äldre i hemmen). i) våldtäkter och sexuella brott. j) påtvingad abort och sterilisering. k) odrägliga, farliga eller slavliknande arbetsförhållanden, barnarbete. l) lynchning och gängmord. m) fysiska överfall på minoritetsgrupper (invandrare, hemlösa, homosexuella, ras-, etniska- eller religiösa grupper). C. (Alternativ till B) Vidare beslutar att de övergrepp som kan vara en angelägenhet för Amnesty enligt denna policy ska bli specifikt identifierade av detta och följande ICM. D. Begär att IEC ska utverka riktlinjer för tillämpning av denna policy. Förslag 2 A. Beslutar att Amnesty ska vända sig till regeringar, som misslyckas i att agera mot övergrepp av de mänskliga rättigheterna begångna av enskilda personer, då övergreppet skulle innebära en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt Artikel 1. i stadgarna om det vore direkt vållat av en statlig tjänsteman och i de fall, vid beaktande av alla i fallet relevanta fakta, då: i) man kan anta att regeringen är medansvarig. ii) man kan anta att regeringen tolererar eller godkänner brotten. iii) man kan anta att regeringen har avstått från att kraftfullt förhindra eller avhjälpa övergreppen. B. Vidare beslutar att, om en regering genom diskriminering på grund av etniskt ursprung, kön, färg, språk, nationell eller socialt ursprung, ekonomisk status, börd eller annan status selektivt avstår från att förhindra och bestraffa brott riktat mot en specifik grupp i samhället, Amnesty kan ta detta som en indikation på, att regeringen misslyckats med att driva igenom sina åtaganden enligt de stadgar mot diskriminering som finns i den internationella folkrätten, och därmed bevis på samtycke eller brist på vederbörlig kraft att avhjälpa brotten. C. Vidare beslutar att ge IEC i uppdrag att inom denna policy också inkludera någon av följande eller liknande allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begångna av enskilda personer, om graden av regeringens ansvar uppfyller något av ovanstående kriterier (under A, inkl i-iii): samma uppräkning som under Förslag 1. (=slaveri, etc) D. (Alternativ till C)Vidare beslutar att de övergrepp som kan vara en angelägenhet för Amnesty enligt denna policy ska bli särskilt identifierade av detta och följande ICM. E. Vidare beslutar att Amnesty kan, i enlighet med denna policy, vända sig till regeringar och påpeka att de misslyckas i att agera mot MR-övergrepp begångna av enskilda personer. F. Begär att IEC ska utverka riktlinjer för tillämpning av denna policy. Förslag 3 A.Beslutar, utan att ta hänsyn till vilken grad en regering har ansvar för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begångna av enskilda personer, att Amnesty kan motsätta sig sådana övergrepp när, om de vore direkt vållade av en statlig tjänsteman, övergreppen skulle utgöra en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt Artikel 1. i stadgarna. B.Vidare beslutar att ge IEC i uppdrag att inom ramen för denna policy innesluta något av följande eller liknande allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begångna av enskilda personer: samma uppräkning som under Förslag 1. (=slaveri, etc) C. (Alternativ till B) Vidare beslutar att de övergrepp som kan vara en angelägenhet för Amnesty enligt denna policy ska bli särskilt identifierade av detta och följande ICM. D. Vidare beslutar att Amnesty kan vända sig direkt till såväl de enskilda personer som begått övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som till regeringen. F. Begär att IEC ska utverka riktlinjer för tillämpning av denna policy. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att den svenska delegation under det internationella rådsmötet verkar för förslag 2 med alternativet D. _________________ # Den som vill läsa mer om de olika förslagen och bakgrund till dem kan rekvirera följande dokument från sekretariatet. POL 21/01/95 och POL 21/04/96 SCM 07/96, SCM 08/96, SCM 19/96, SCM 23/96, SCM 25/96. Resolutionens slutgiltiga text finns i ORG 51/001/1997. 6. Förslag till ändring av stadgarna punkt 5.2 Styrelsen föreslår årsmötet följande tillägg i stadgarna punkt 5.2 (tillägg kursiverat). 5.2 Arbetet för i § 1 angivna syften utförs främst av sektionens arbetsgrupper, som inom ramen för dessa stadgar självständigt utformar sin verksamhet. Till stöd för arbetsgruppernas verksamhet kan styrelsen tillsätta samordnings-, aktions- och andra specialgrupper. Om en specialgrupp eller enskild medlem i sådan grupp ej fullgör sina åligganden gentemot sektionen eller om specialgruppens eller den enskilde medlemmens verksamhet är oförenlig med Amnesty Internationals syften, har styrelsen rätt att upplösa gruppen eller utesluta enskild medlem ur gruppen. Styrelsens beslut om upplösning/uteslutning skall fattas med 2/3 majoritet. Specialgrupp som upplösts av styrelsen eller medlem som uteslutits ur specialgrupp har rätt att överklaga beslutet inför nästkommande årsmöte. 7. Utvecklingen inom Amnesty Vi, grupp 20 i Uppsala, är oroade över utvecklingen inom Amnesty. Vi är rädda att organisationen håller på att fjärma sig från Amnestys kärnfrågor - kränkningarna av de mänskliga rättigheterna - för att istället fokusera i allt högre grad på organisationen som sådan. Börjar vi tycka att det är viktigare att vi är en stor och tjusig människorättsorganisation, en som "hänger med i utvecklingen" och varje år omsätter en stor mängd pengar, än att vi faktiskt uträttar något och arbetar för, som tanken var, vårt eget avskaffande? Vi anser att frågan om vart rörelsen egentligen är på väg är en policyfråga av största vikt. En diskussion om detta måste tas på allvar och är av brådskande natur. Några av de områden vi anser måste diskuteras är: -Insamling av pengar och medlemsvärvning Dessa i och för sig viktiga arbetsområden får aldrig bli mål i sig, utan måste alltid betraktas som medel för att komma en bit närmare de verkliga målen: frisläppande av samvetsfångar, snara och korrekta rättegångar för politiska fångar, avskaffande av tortyr och dödsstraff, slut på politiska mord och försvinnanden....Insamling av pengar är givetvis viktigt, men endast som ett steg på vägen. Och vad vill vi med våra medlemsvärvningskampanjer? Ungdomskampanjen är ett aktuellt exempel: främjar vi bäst våra syften genom att storsatsa på "massmedlemsvärvning" för att få så många medlemmar som möjligt på så kort tid som möjligt? Amnestys budskap är inte lättsmält - därför ska det inte heller presenteras så. Vill vi verkligen ha medlemmar som nappat på ett aptitligt värvningserbjudande utan att ha tvingats fundera över vad organisationen verkligen står för? Vi i grupp 20 anser att det alltid måste vara det personliga ställningstagandet som ligger till grund för medlemsskap. -Organisationen och dess utveckling Inte heller utveckling och modernisering får bli självändamål, som anammas utan kritisk analys eller utan att svara mot verkliga behov inom rörelsen. Att "ligga i tiden" och "våga satsa på nytänkande" har blivit begrepp även inom Amnesty; begrepp vars positiva klang inte tycks få ifrågasättas. Är det så att ny teknik, utveckling av organisationen och flotta utskick har fått ett egenvärde, ett svar främst på en längtan att "hänga med"? Börjar vi svika vår föresats att allt vi gör ska ha Amenstys mandat som enda drivkraft? Riskerar den som värnar de "gamla" arbetssätten och värderingarna, som ju utgör Amnestys grundpelare, att bli kallad reaktionär? Vi vill påpeka att vi ingalunda är fientliga till utvecklingen som sådan - men vi är för eftertanke och kritiskt ifrågasättande. Allt som är nytt är inte av godo per definition. Vi hävdar att vi måste använda de mest effektiva medlen och de bästa arbetsmetoderna för att främja vårt syfte, för att stävja kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och ge utsatta människor ett hopp. Bara därför ska vi utveckla vår organisation. -Resursfördelning Vilka områden ska prioriteras; hur ska de ekonomiska resurserna inom organisationen bäst fördelas för att förverkliga våra mål? Hur ska vi bäst förvalta det förtroende vi fått från våra många gåvogivare? En massiv satsning på medlemsvärvning och marknadsföring, medan sekretariatets enda flyktinghandläggare är överhopad med arbete, pekar på en snedfördelning.... Av dessa anledningar, och några till, föreslår vi årsmötet besluta uppdra åt styrelsen: att initiera en diskussion på alla nivåer inom svenska Amnesty om vart organisationen är på väg och om vilka frågor som ska stå i centrum för vårt arbete nu och i framtiden, att tillsätta en arbetsgrupp bestående av gruppmedlemmar, sekretariatspersonal och styrelseledamöter. Gruppens uppgift ska vara att utarbeta ett diskussionsunderlag som ska spridas till medlemmarna, samt anordna ett seminarium runt dessa frågor i god tid före nästa årsmöte för att möjliggöra motionsskrivning och fortsatt diskussion. Grupp 20 genom Johanna Westeson Styrelsens yttrande: Det är positivt att motionären lyfter upp de här frågorna till diskussion. Under de senaste åren, särskilt i samband med handlingsplanearbete och de diskussioner som förts när ICM-delegationerna har förberett sig för sitt deltagande, har diskussionerna varit många och långa. I dessa diskussioner har sammanhangen inom en effektiv organisation, relevans i världssamfundet och effektivitet belysts. Sambanden är svåra och det är därför viktigt att ständigt fortsätta diskussionen, att kritiskt granska vad som är viktigast, hur vi gör det och hur vi får in pengarna. Detta är något som styrelsen ständigt arbetar med, där vi också har en bred förankring med hjälp av budgetmötet. Hur garantera inkomsterna och fördela dem mellan de viktiga uppgifter vi har, flykting-, dödsstraff-, tortyr-, aktionsfallsarbetet mm? Styrelsen kommer också under året att presentera hur vi i framtiden på ett mer lättbegripligt sätt vill arbeta med och se sambandet mellan handlingsplan och budget, vilket ska ge svar på hur vi prioriterar och hur pengarna fördelas under hela planeringsperioden. Vi kommer också att långsiktigt fortsätta ta fler initiativ som "Trendseminariet 1995", diskussioner i distrikten och diskussioner inför och efter ICM. Det är viktigt att fortsätta och vi vill bredda ansvaret för diskussionen. Vi har ofta svårt att nå ut på alla nivåer som motionären vill. Enbart ett årsmöte eller ett seminarium för ett fåtal ger inte diskussionen den spridning motionären vill. Vi är beroende av att distrikt och grupper tar ett ansvar för en sådan aktiv diskussion och formulerar de framtida frågorna. Ett bra exempel är t ex Skåne-distriktet som förra året arrangerade ett viktigt seminarium om sektionens framtid. S. Norrland arrangerade sitt eget seminarium om Amnestys roll i världen. Ett annat exempel är möjligheten att föra diskussionen i AI-debatt. Det är på detta sätt som vi når en större grupp - och det är det vi vill uppnå. Men det är ett gemensamt ansvar att lyckas. Vi tror att sektionsstyrelsen kan behöva ta ett initiativ för att starta den lokala diskussionen och få den återföring till årsmötet som motionären söker. Tidsplanen för att lyckas med den ambition motionären har är snäv. Styrelsen har invanda arbetssätt med utskott där de intressenter motionären nämner finns representerade. Det är dock sannolikt att en komplettering kan behövas i detta arbete, men då knutet till ett utskott för att få resultat redan inför distriktsmötena under hösten. Styrelsen tillstyrker första att-satsten och avstyrker andra att-satsen. Styrelsen föreslår vidare att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att ansvara för beredningen av diskussionen samt att underlag ska presenteras för distriktsombuden vid mötet i september för framtida diskussion i distrikten. 8. Fackliga organisationer som medlemmar i Amnesty Förtryck av människor var orsaken till att Amnesty International grundades. Detta förtryck har under åren ändrat karaktär. Amnesty har därför utvecklat nya arbetsmetoder. Under senare år har Amnesty börjat utveckla samarbete med andra NGO:s (Non Governmental Organisations) särskilt Human Right Organisations för att öka effekten av vårt arbete. I riktlinjerna uppmanar IS organisationen att i alla sammanhang genom samarbete försöka öka effekten under förutsättning att samarbetet gynnar Amnestys syften och inte begränsar organisationens självständighet. I exemplifieringen av Human Right Organisations nämns fackliga organisationer. Tiden kanske är mogen att såsom den brittiska sektionen erbjuda fackliga organisationer medlemskap i Amnesty. Det fackliga målgruppsarbetet inom den brittiska sektionen är mycket väl utvecklat. Det beror delvis på att fackliga organisationer kan ansöka om medlemskap i Amnesty. Många förbund och avdelningar har utnyttjat den möjligheten. De blir s k Affiliated members, vilket innebär att de är anslutna till Amnesty med vissa villkor, bl a för att begränsa samarbetet till verksamhet inom gränserna för Amnestys stadgar och för att garantera Amnestys fortsatta oberoende. Under vecka 9, 1997 var jag i London och träffade då representanter för den brittiska sektionens fackliga målgruppsarbete. Under ett långt samtal kunde jag inte få fram några nackdelar med de fackliga organisationernas medlemskap annat än att deras beslutsvägar är långsamma. Fördelarna som nämndes med ett Affiliated membership för fackliga organisationer är bl a: - att Amnesty har nytta av de fackliga organisationernas internationella kontaktnät. - att Amnesty har tillgång till de fackliga organisationernas publikationer. - att Amnesty kan få viss finansiering till olika projekt, t ex skolavgifter, resor, hyror, som annars kan vara svåra att finansiera. - att de fackliga organisationerna har rutiner för intern rapportering om amnestyfrågor. - att Amnesty har en årlig konferens med de fackliga organisationerna. - att Amnesty kan samordna vissa aktioner med de fackliga organisationerna. - att Amnesty kan samarbeta med de internationella intressegrupper som finns inom fackliga organisationer. - att Amnesty kan utnyttja det stora intresset för internationella frågor som finns inom fackliga organisationer, bl a beroende på de svåra förhållandena för arbetare i många andra länder. Med hänvisning till ovanstående samt till utredningen Förnyelse av det fackliga målgruppsarbetet och till motionen Prioritering av fackligt målgruppsarbete föreslår jag att årsmötet beslutar att uppdra åt styrelsen att utreda förutsättningarna för någon form av medlemskap i Amnesty för fackliga organisationer. Bertil Ottoson Grupp 71 Styrelsen har inte haft möjlighet att förbereda yttrande p.g.a att motionen inkommit efter motionstidens utgång. 9. Prioritering av fackligt målgruppsarbete I många länder pågår en inflyttning av människor från landsbygd till tätorter. Det beror i stort dels på att landsbygden inte längre kan försörja en växande befolkning och dels på att många av utvecklingsländernas jordbrukssamhällen håller på att förändras till industrisamhällen. Människor flyttar då till tätorter i hopp om att få arbete främst inom den växande industrin och inom servicenäringen. För hundra år sedan genomlevde vi en liknande förändring i Sverige. Företagen utnyttjade arbetslösheten. Särskilt kvinnor och barn hade mycket låga löner. Hembygdens naturliga sociala skyddsnät hade man lämnat bakom sig. De värden produktionen skapade fördelades mycket ojämnt. Rikedom och nöd växte samtidigt. Klasskillnaderna upplevdes både som provocerande och orättfärdiga. Arbetarna organiserade sig för att utjämna orättvisorna. Först kom de fackliga organisationerna, som kunde ingripa direkt på arbetsplatserna. Sedan kom industrialismens politiska partier som arbetarna hoppades skulle kunna bestämma spelreglerna för hela samhället. I Sverige var kampen för föreningsrätten inte slut förrän på 1930-talet. Utanför Europa pågår den förändring av människors levnadsvillkor som vi hade i sekelskiftets Sverige. I många av Afrikas, Latinamerikas och Asiens länder arbetar människor för en rättvisare tillvaro. De vill ha ett demokratiskt inflytande och en rimlig fördelning av värden som de bidrar till att skapa genom sitt arbete. Vi vet att ojämlikhet på alla områden är grogrund för förtryck. Ekonomisk och politisk makt samverkar ofta för att behålla klasskillnader och orättvisor. Det leder till brott mot människors lika rättigheter enligt FN:s allmänna förklaring, Amnestys grundval som organisation. Fackliga organisationer betyder mycket i arbetet för rättvisa och jämlikhet. De arbetar för vanliga människors krav på ekonomisk rättvisa och inflytande över sitt arbete. Fackliga organisationer fungerar genom sitt demokratiska funktionssätt även som skolor för demokrati. De är därför i många länder måltavlor för organiserad förföljelse från myndigheter och myndighetsstödda organisationer. Denna förföljelse tilltar i styrka. Arbetarnas försämrade situation beror främst på den snabba utvecklingen av sättet att producera varor och tjänster. Den nya tekniken gör att företag kan flytta produktion mellan olika länder för att utnyttja den billigaste arbetskraften. Det leder exempelvis till att många länder lockar till sig transnationella företag och deras samarbetspartners genom att i särskilt avgränsade områden, s k Export Processing Zones, erbjuda särskilda förmåner, exempelvis investeringsbidrag, skattefrihet och frånvaro av fackliga organisationer. Genom planekonomiernas fall har en möjlig förebild för arbetare upphört att existera. Detta har gjort det lättare för företag att med hjälp av lierade myndigheter försämra arbetarnas löner och andra anställningsförmåner. Antifacklig lagstiftning blir allt vanligare, ILO-konventioner om fackliga rättigheter ratificeras i allt mindre utsträckning och tidigare ratificerade ILO-konventioner tillämpas inte i samma omfattning som tidigare. Förtrycket av fackligt aktiva hårdnar i många länder. Amnestys arbete mot kränkningar av mänskliga rättigheter blir mer effektivt genom samarbete med fackliga organisationer. Den fackliga gruppen har under senare tid utvecklat samarbetet med fackförbund såväl inom LO som inom TCO. Genom att bygga upp ett nätverk av aktivister inom såväl Amnesty som inom olika fackförbund har under 1996 antalet mottagare av aktionsmaterial för fackligt målgruppsarbete flerdubblats. Vid mötet mellan samordnare av fackligt målgruppsarbete i London 1995 diskuterades samarbete i nätverk även på det internationella planet. Jag träffade där representanter för bla de danska och norska sektionerna. Vi talade om att utveckla ett nordiskt samarbete där vi kan lära av varandras erfarenheter och även få tillgång till varandras nätverk. Det ökade samarbetet medför att den fackliga gruppen inbjuds att delta i olika typer av fackliga aktiviteter såsom kongresser, konferenser, utbildningar, seminarier och medlemsmöten. De fackliga organisationerna vill att Amnesty skall skriva artiklar till sina medlemstidningar och de behöver olika typer av material från Amnesty. Vid alla kontakter med fackliga organisationer försöker den fackliga gruppen att knyta personliga kontakter och dra in fler aktivister i nätverket. För att kunna delta i många av dessa aktiviteter och producera allt material behövs resurser. Det går inte att delta i en konferens om det saknas pengar för resor, mat och ibland även logi. Den fackliga organisationen bjuder ibland Amnestyrepresentanten på dessa kostnader, men för det mesta behövs viss finansiering. Samarbetet med fackliga organisationer i nätverk, internationell samverkan och samverkan med professionella grupper i de fackliga nätverken är arbete som Ljubljana Action Plan uppmanar rörelsen att utveckla fram till 1999. Med hänvisning till ovanstående och till utredningen Förnyelse av det fackliga målgruppsarbetet föreslår jag att årsmötet beslutar att det fackliga målgruppsarbetet skall tilldelas resurser som i huvudsak möjliggör det fackliga nätverkets fortsatta uppbyggnad och den nödvändiga service till fackliga organisationer som detta medför. Bertil Ottoson Grupp 71 Styrelsen har inte haft möjlighet att förbereda yttrande p.g.a att motionen inkommit efter motionstidens utgång. 10. Gåvokort Många företag valde förra året att istället för julgåva till kunder skänka ett belopp till en ideell organisation. Vi tror att många givare skulle välja att skänka pengar till Amnesty som är en trovärdig organisation vars syfte många sympatiserar med. Därför föreslår vi att årsmötet beslutar att ge styrelsen i uppdrag att låta framställa ett fyrsidigt kort med Amnestymotiv och lämplig text och marknadsföra det. Grupp 16, Hudiksvall Styrelsens yttrande: Sedan 1992 producerar sekretariatet årligen en julgåva som marknadsförs till företag. Styrelsen anser motionen besvarad. 11. Vackra vykort Vi vill ha vackra vykort för försäljning. Gärna foton på vackra naturbilder, t ex en blomma, ett landskap eller djur. Amnestys symbol ljuset skall naturligtvis finnas på kortet, så det tydligt syns vad kortet står för. Ulla Eriksson Grupp 209, Falkenberg Styrelsens yttrande: Vykort, om än inte med de föreslagna motiven, finns att köpa redan idag. Styrelsen anser motionen besvarad. 12. Dödsstraffsinformation Ett viktigt men också ofta betungande mandat inom Amnesty International är arbetet för dödsstraffets avskaffande. Tidigare har en anställd på sekretariatet hjälpt grupper och enskilda medlemmar med information och råd. Denna mycket uppskattade tjänst har tyvärr upphört sedan några år. Då dödsstraffsdebatten för närvarande är mer aktuell än någonsin är det viktigt att Amnesty har tillräckliga resurser. Vi har erfarenhet av att många studenter som skriver uppsatser i ämnet söker upplysningar hos oss. Vi föreslår därför årsmötet besluta att en fast tjänst åter inrättas för detta arbete, alternativt att någon redan nu anställd får huvudansvaret härför, eller (med tanke på vår strama budget) att möjligheten för en fast tjänst undersöks av styrelsen. AMD-gruppen i Malmö Styrelsens yttrande: Att motionera om och besluta på årsmötet om tjänster är inte lämpligt. Idag ger sekretariatet god service till dem som efterfrågar information. Ett särskilt info-paket angående dödsstraffet finns. Resurs finns på sekretariatet för stöd, service, utbildning till specialgrupper. Under 1997 är resursen utökad. Att ge grupper och enskilda medlemmar råd och stöd är specialgruppernas uppgift. Precis som det är samordnarens uppgift att göra det om enskilda länder. Anser sig specialgruppen ha möjlighet att göra det bör sektionen utveckla/utöka specialgruppens resurser och möjligheter snarare än att centralisera uppgiften. Ett ökat samarbete mellan samordnare och aktionsgruppen mot dödsstraff är önskvärt och skulle vara ett led i detta arbete. Styrelsen avstyrker motionen 13. Distriktens roll i sektionen Under de senaste åren har distriktens arbete och sammansättning flera gånger varit uppe till diskussion på årsmötena. Diskussionerna har bland annat lett till att distrikten idag har ett större ekonomiskt ansvar kopplat till större frihet och bättre möjligheter till förändring och utveckling. Starka och aktiva distrikt är en förutsättning för svenska Amnestys tillväxt och utveckling. Vi står förhoppningsvis inför en framtid där distrikten spelar en allt viktigare roll inom sektionen. Vi har mycket att vinna på decentralisering och dekoncentration, men det förutsätter starka distrikt med ett väl fungerande samarbete både lokalt och med resten av sektionen. Årsmötet beslutar att uppdra åt styrelsen att i samarbete med distrikten fortsätta utveckla metoderna och förutsättningarna att stärka distrikten. att uppdra åt styrelsen att uppmuntra och stödja sådana förslag från distrikten som kan leda till ekonomisk utveckling och/eller högre aktivitet. att uppdra åt styrelsen att aktivt fortsätta arbetet med decentralisering av ansvar och dekoncentration av arbetsuppgifter ut till distrikten. Gabi Björsson Joakim Jardenberg Bo Lindblom Christine Pamp Styrelsens yttrande: Styrelsen är positiv till motionens tankar om att stärka distrikten. Det pågår ett aktivt arbete i styrelsen och dess utskott vad gäller att främja distriktens utveckling. I aktivistutredningen anges upprättandet av regionala aktivistcentra som en av målsättningarna. På sekretariatet finns en särskild grupp anställda som arbetar med stöd till distriktens utveckling. Målsättningen att stärka distrikten finns uttryckt i handlingsplanen. Initiativen måste dock främst komma från distrikten själva, som ju bäst vet när och hur de kan utvecklas och inte från årsmötet eller styrelsen. Styrelsen anser motionen besvarad. 14. Mandatperioder Flera sektioner inom Amnesty har en begränsad mandatperiod på sex eller åtta år för styrelseledamöter. Det är inte alltid säkert att begränsade mandatperioder gagnar en sektion, men syftet är ändå värt att fundera över. Det är alltid svårt för ett årsmöte att välja bort en styrelseledamot med många år av erfarenhet i bagaget. Detta kan innebära att nya krafter med friska idéer har svårt att komma fram. Många års erfarenhet av styrelsearbete innebär naturligtvis en ovärderlig kunskap, men det är trots allt inte det viktigaste i en styrelsesammansättning. Det finns alltid en risk att lång och trogen tjänst värderas för högt i valet av styrelse. Valberedningen och senare årsmötet bör alltid titta på helheten när man utser sin styrelse. Varje enskild ledamot gör ingen styrelse, utan det är helheten i samarbetet som bidrar till ett vinnande lag. Det viktigaste vid sammansättningen av en styrelse är en bra spridning av kunskap, erfarenheter och ålder. En bra fördelning av unga och äldre ledamöter med spridda kunskaper och erfarenheter både inom Amnesty och andra områden utgör det bästa underlaget för en vital och kreativ styrelse. Kontinuiteten i en styrelse är viktig, men den kan tillgodoses med endast ett par ledamöter. Vi har också garderat oss mot bristande kontinuitet genom att, både i sektions- och fondstyrelsen, välja hälften av ledamöterna varje år. Detta ska innebära att hälften av ledamöterna alltid har minst ett års erfarenhet av arbete i styrelsen. Stadgeenligt begränsade mandatperioder kan leda till problem i situationer när det finns få kandidater vid ett styrelseval eller i enstaka fall när en ledamot är mitt uppe i ett viktigt utredningsarbete när gränsen är nådd. Det är trots det en vettig princip som kan vara värd att följa i praktiken. Årsmötet beslutar att uppdra åt valberedningen att, när det inte finns starka skäl till motsatsen, vid framtagandet av förslag till förtroendeval inom sektionen beakta en begränsad mandatperiod på sex år. Gabi Björsson Joakim Jardenberg Christine Pamp Styrelsens yttrande: Styrelsen anser att valberedningen efter eget omdöme bör nominera de kandidater den finner för uppdraget mest lämpliga. Styrelsen avstyrker motionen. 15. Personalens rösträtt Anställda vid svenska sektionen har en mycket speciell roll vid sektionens årsmöten. En stor del av vår personal behövs på årsmötet och deltar som anställda med lön, traktamente, logi och övertidsersättning. Generalsekreteraren beslutar inför varje årsmöte vilken personal som ska delta i årsmötet. Alla anställda är medlemmar i svenska Amnesty och har därmed full rösträtt vid sektionens årsmöten. Naturligtvis har också vår personal, såsom medlemmar, åsikter om sektionens framtid. Som deltagare i årsmötet blir det ibland svårt att skilja mellan om en anställd uttrycker sin professionella sakkunskap eller istället personliga åsikt som medlem. Ännu svårare blir det när den anställde i den påföljande omröstningen utnyttjar sin rösträtt. Anställda vid svenska sektionen är underställda sektionens styrelse. Styrelsen är underställd årsmötet och existerar egentligen inte under tiden årsmötet pågår. Anställda hamnar i en mycket underlig situation när de under årsmötet utnyttjar sin rösträtt. De har då beslutanderätt över både styrelsen, generalsekreteraren och sig själva. Det finns en klar risk att anställda kommer i en intressekonflikt när de utnyttjar sin rösträtt. Det är oerhört viktigt att vi inom sektionen har klara och tydliga roller. Ett system där personal som deltar i årsmötet på uppdrag av generalsekreteraren samtidigt har rätt att utnyttja sin rösträtt som medlem bidrar till förvirring, intressekonflikter, oklara roller och i värsta fall desavouering av både styrelse och generalsekreterare. Årsmötet beslutar att anställda vid svenska sektionen som är i tjänst under årsmötet inte samtidigt kan delta i årsmötet som medlemmar med rösträtt. att sekretariatet vid inledningen av årsmötet klargör vilka anställda som är i tjänst och därmed på olika sätt står till årsmötets förfogande. Joakim Jardenberg Bo Lindblom Christine Pamp Styrelsens yttrande: Enligt sektionens stadgar gäller följande: 8.2 Varje medlem av sektionen har rätt att närvara vid årsmöte och extra medlemsmöte förutsatt att medlemmen innan anmälningstiden till mötet gått ut har erlagt medlemsavgift för innevarande eller föregående år. För yttrande- och rösträtt vid årsmötet fordras att medlemmen erlagt av styrelsen fastställd årsmötesavgift. Styrelsen ställer sig bakom den demokratiska principen, som finns uttryckt i stadgarna, att med medlemsskapet följer rätten att rösta (oavsett om man är anställd eller inte). Styrelsen finner ingen anledning att ändra stadgarna och därmed ej heller något skäl till klargörande över vilka anställda som är i tjänst eller inte vid årsmötet. Styrelsen avstyrker motionen. 16. Diskussionsårsmöte - beslutsårsmöte Under många år har vi under våra årsmöten haft allt mindre tid att diskutera åtagandet (mandatet),förändringar i detta och förslag till förbättringar och ändringar. Vi har inte haft tid att diskutera de frågor, som den internationella rörelsen diskuterar och vi har på flera år inte varit en sektion, som kommit med många egna förslag till de internationella rådsmötena. En orsak till detta är att vi på våra årsmöten oftast diskuterar våra egna interna frågor i beredningsgrupper och så fortsätter vi att diskutera i plenum och så hinner vi inget annat. De möten som vi haft på t ex fredagskvällar, har varit så många och fast man egentligen skulle vilja gå på allt, så är det omöjligt. Världen förändras, kartor ritas om, krig och förföljelse drabbar oss på andra sätt än tidigare. Vårt åtagande förändras också efter hand som rörelsen växer. Vi utvidgar åtagandet och vi diskuterar många fler frågor än bara samvetsfångar. Vart är vi på väg, hur kan vi påverka, vad diskuteras i andra delar av världen? Många frågor, som bara tycks intressera ett litet fåtal initierade. För att bredda diskussionen både om och inom rörelsen behövs det en livligare debatt med fler deltagare. Därför borde det nu vara tid för att införa två olika årsmöten vartannat år. Vartannat år är ett beslutande årsmöte och det därpå följande året är ett diskussions- och utbildningsårsmöte. Årsmötena ska ligga i fas med de internationella Rådsmötena; t ex detta året skulle vara ett beslutande årsmöte(eftersom vi har ett Rådsmöte i slutet av året) och nästa år skulle vara ett diskussionsårsmöte. Till dessa diskussionsårsmöten kan / ska man bjuda in betydelsefulla och kunniga personer både från det internationella sekretariatet och styrelsemedlemmar från den internationella styrelsen samt personer ur den internationella mandatgruppen, naturligtvis efter våra behov och intressen. Vi skulle förhoppningsvis få mycket mera tid att diskutera viktiga frågor och vi skulle också kunna påverka den internationella rörelsen och komma med egna välgrundade förslag till Rådsmötena.Våra delegater skulle förhoppningsvis kunna agera med vetskap om att de har hela sektionens mandat. Årsmötet föreslås att besluta: att vartannat år skall den svenska sektionens årsmöten vara beslutande och vartannat år skall de vara diskussions- och utbildningsårsmöten. De beslutande årsmötena skall ligga i fas med de internationella Rådsmötena enligt ovanstående. Siv Erikson Halmstad Styrelsens yttrande: Styrelsen avstår från yttrande och hänvisar till styrelsens eget förslag i frågan. 17. När och hur ofta ska årsmötet äga rum? Styrelsen har under det gångna året diskuterat möjligheten att flytta årsmötet till hösten. Ett sådant förslag skulle innebära stora förändringar för sektionens planerings- och budgetarbete. Det gäller inte minst sektionens arbete i förhållande till den internationella rörelsen och det internationella rådsmötet (ICM), vilket även aktualiserat frågan om att - i likhet med ICM - arrangera den svenska sektionens årsmöte vartannat år. Det bör också påpekas att det för närvarande förs en diskussion internationellt om att förlänga perioden mellan ICM. Styrelsen inser emellertid att frågorna kring årsmötets tidpunkt och periodicitet är många och komplicerade. Att förändra formerna för sektionens högsta beslutande organ kräver utförliga diskussioner och noggrann beredning på alla nivåer inom organisationen. Styrelsen föreslår därför årsmötet att uppmana styrelsen att initiera en diskussion inom organisationen om förändringar av årsmötet, samt inkomma med ett förslag i frågan till årsmötet 1998. 18. Namnbyte på finansutskottet 1995 inrättades det s.k finansutskottet och det hade sitt första verksamhetsår 1996. Finansutskottets uppgift är att, utifrån en i rörelsen fristående position, granska att verksamheten i alla sina delar bedrivs i enlighet med Amnestys stadgar, handlingsplan, årsmötesbeslut och övriga beslut. Finansutskottet är alltså fristående från alla andra "instanser" i Amnesty utom årsmötet. Vi anser att namnet på finansutskottet kan verka missvisande, eftersom det inte är ett utskott och inte endast granskar finanserna. Vi tycker att "granskningskommitté" bättre beskriver arbetsuppgifterna. Som en följd av ett namnbyte behöver stadgarna ändras enligt att-satserna nedan. Vi föreslår därför årsmötet besluta att finansutskottet byter namn till granskningskommitté, att sektionens stadgar § 6.4 B ändras enligt följande: "-styrelsens övriga förslag -granskningskommitténs rapport om det föregående årets verksamhet," att sektionens stadgar § 6.5 ändras enligt följande: "-val av del av fondstyrelse... -val av granskningskommitté: a) tre ordinarie...." att sektionens stadgar § 11.2 ändras enligt följande: "-Styrelsens förvaltning och sektionens räkenskaper skall granskas av de revisorer och den granskningskommitté som utsetts av årsmötet...". Thomas Back, Eva Sandhammar, Elisabeth Stålhane, Tony Öhrling Styrelsens yttrande: Efter en lång beredningsprocess och årsmötesbeslut 1995 och val av utskottet 1996 har Finansutskottet äntligen börjat arbeta. Den primära anledningen till att det blev namnet Finansutskottet var viljan att skapa en jämförbar situation med den internationella rörelsen där Finance Control Committe (FCC) finns, liksom de Standing Committes som arbetar gentemot IEC. FCC har förvisso ett mer begränsat mandat än det svenska utskottet, men fördelarna att finna en viss jämförbarhet övervägde vid namnvalet. Det kan även sägas att tyngdpunkten i Finansutskottets arbete ligger inom en finansiell aspekt. Förvaltar styrelsen medlen rätt, används ekonomisystem och budgetplanering på ett effektivt sätt för att styra verksamheten, ser vi kopplingen till budget i handlingsplanen. Alla dessa frågor behandlas av Finansutskottet vilket talar för att namnet är relevant. Syftet som Finansutskottet uppfyller är klart och reglerat i stadgan. Vi tycker det vore onödigt att ändra i stadgan enbart för ett namnbyte. Invändningarna motionären framhåller kan tyckas relevanta, men så missvisande är inte namnet för betydelsen av arbetet att det legitimerar ytterligare en stadgeändring. Styrelsen avstyrker motionen. 19. Förslag till stadgeändring vad gäller gruppernas distriktsavgift. Årsmötet 1996 beslutade att distrikten ska ha rätt att ta ut en gruppavgift och förfoga över den. Årsmötet uppdrog åt styrelsen "att till nästa årsmöte föreslå tillägg till stadgarna med innebörden att distrikten ska ta ut en avgift från grupperna" (årsmötesbeslut 60, 1996) Styrelsen föreslår följande ändring av stadgarna punkt 4.2: 4. MEDLEMMAR OCH ARBETSGRUPPER 4.2 Vid registrering skall varje ny arbetsgrupp erlägga en av årsmötet beslutad avgift till sektionen. Till sektionen ansluten arbetsgrupp skall erlägga av årsmötet beslutad avgift. Arbetsgrupp skall även erlägga av distriktet beslutad distriktsavgift samt fortlöpande lämna rapport om sin verksamhet. Medlem i arbetsgrupp skall vara medlem av svenska sektionen av Amnesty International. Om arbetsgrupp ej fullgör sina åligganden gentemot sektionen eller om dess verksamhet är oförenlig med Amnesty Internationals syften, har styrelsen rätt att upplösa gruppen. Styrelsens beslut om upplösning skall fattas med 2/3 majoritet. Arbetsgrupp som upplösts av styrelsen har rätt att överklaga beslutet inför nästkommande årsmöte. Nuvarande lydelse: 4. MEDLEMMAR OCH ARBETSGRUPPER 4.2 Vid registrering skall varje ny arbetsgrupp erlägga en av årsmötet beslutad avgift till sektionen. Till sektionen ansluten arbetsgrupp skall erlägga av årsmötet beslutad avgift samt fortlöpande lämna rapport om sin verksamhet. Medlem i arbetsgrupp skall vara medlem av svenska sektionen av Amnesty International. Om arbetsgrupp ej fullgör sina åligganden gentemot sektionen eller om dess verksamhet är oförenlig med Amnesty Internationals syften, har styrelsen rätt att upplösa gruppen. Styrelsens beslut om upplösning skall fattas med 2/3 majoritet. Arbetsgrupp som upplösts av styrelsen har rätt att överklaga beslutet inför nästkommande årsmöte. 20. Medlemsavgiftens storlek Medlemsavgiftens nuvarande storlek, d.v.s 220 kronor för helbetalande respektive 140 kronor för delbetalande, beslutades av årsmötet 1994 att gälla fr o m 1995. Den har alltså gällt i tre år. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att avgifterna från och med 1998 skall vara 240 kronor för helbetalande och 160 kronor för personer under 19 år, heltidsstuderande, arbetslösa eller pensionärer. 21. Gruppavgiftens storlek. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att gruppavgiften för 1998 förblir oförändrad. 22. Avveckling av affärsverksamheten i Malmö Affärsverksamheten i Malmö blev tyvärr inte det "tredje ben" som Svenska Amnestys ekonomi skulle vila på. Styrelsen har nu, i enlighet med årsmötesbeslut 1996, beslutat att avveckla verksamheten "i dess nuvarande form". Detta skall enligt uppgift vara klart till årsskiftet 1997-98. Med hänsyn till den ekonomiska förlust som projektet åsamkat Svenska Amnesty, förväntar vi oss, att avvecklingen sker så fort som möjligt och helst före nyår 1998. Vi anser också, att försäljningen i fortsättningen skall organiseras på billigast möjliga sätt. Engagerade aktiva måste veta, att pengarna de samlar in, går till rätt ändamål. Vi föreslår årsmötet att besluta att försäljningen av ett begränsat sortiment amnestyartiklar (kort, brevmärken, rockmärken, etiketter, pennor etc) flyttas tillbaka till sekretariatet i Stockholm, där det torde finnas lokaler för verksamheten. att detta sker så snabbt som rimligen är möjligt. Grupp 166 Örnsköldsvik Grupp 270 Sollefteå Styrelsen hänvisar till sitt yttrande för motion 23. Styrelsen avstyrker motionen. 23. Malmöbutiken I protokoll från Amnestys årsmöte i Göteborg 1996 framgår bl a följande: p 16 Med anledning av revisorernas anmärkning i revisionsberättelse om Malmöbutiken diskuterades försäljningsverksamheten och dess resultat. Beslut att Malmöbutikens fortsatta verksamhet skall diskuteras i en beredningsgrupp och beslut om den fortsatta verksamheten fattas under årsmötet. p 63 Malmöverksamheten Beslut att verksamheten i Malmö har förtroende att fortsätta enligt den fastlagda planen. I ett brev till styrelsen den 24 oktober skrev grupp 71 att vi blir betänksamma då vi sätter vårt arbete i relation till det slöseri med pengar som Malmöbutikens underskott innebär. En stor del av gruppernas inbetalningar från insamlingar, avgifter, försäljning m.m går ju till att täcka butikens förluster. Butiken utgör alltså inte den inkomstkälla som utlovades vid dess start utan tvärtom en ekonomisk belastning som grupp 71 varken kan eller vill ansvara för. Grupp 71 föreslår att årsmötet beslutar att åter behandla problemen kring Malmöbutiken. att tillsätta en arbetsgrupp för avveckling av butiksverksamheten i dess nuvarande form. att arbetsgruppen även planerar den fortsatta försäljningsverksamheten. att sortimentet fortsättningsvis har ett klart samband med Amnestys kärnverksamhet. Styrelsens yttrande: Sektionsstyrelsen beslutade vid sammanträde i januari 1997 "att avveckla försäljningsverksamheten i Malmö i dess nuvarande form. Avvecklingen ska vara genomförd under 1997". Styrelsen vill söka ta tillvara de positiva effekter som kommit av utlokaliseringen och för diskussioner med Skånedistriktet och Malmögrupperna, liksom i den referensgrupp som idag finns knuten till verksamheten, i vilken styrelsen finns representerad. Styrelsen avser fatta beslut i maj 1997 och inför dessa beslut bereds och förs diskussioner förutsättningslöst, bl a diskuteras hur en eventuell framtida verksamhet kan vara utformad och vilken prägel på sortimentet som i så fall kan vara lämplig. Styrelsen avstyrker första att-satsen och anser andra, tredje och fjärde att-satsen besvarad. 24. Riktlinjer för svenska sektionens flyktingarbete - förslag till revidering. Styrelsens A-utskott har arbetat med en uppföljning av årsmötesbeslut 96:34. Uppföljningen resulterade i en rapport som finns att rekvirera från sekretariatet samt följande förslag till revidering av riktlinjer för sektionens flyktingarbete. Styrelsen föreslår årsmötet besluta om revidering av "Riktlinjer för svenska sektionens flyktingarbete" enligt följande.. Tillägg och/eller ändringar är kursiverade alt. överstrukna. "Riktlinjer för svenska sektionens flyktingarbete" GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER Amnesty International arbetar för att en person som söker asyl skall beredas reellt tillträde till asylprocessen. Amnesty International motsätter sig återsändande av asylsökande till ett så kallat första asylland om inte fullgoda garantier för en rättssäker asylprocess kan ges. Amnesty International motsätter sig att en person återsänds till ett land i vilket han/hon riskerar att bli samvetsfånge, utsättas för dödsstraff eller politiskt motiverad utomrättslig avrättning eller försvinnande eller utsättas för tortyr eller i undantagsfall även för annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Amnesty International påpekar risker i samband med en europeisk harmonisering av asylprocessen och uppmanar därför EUs medlemsstater att upprätta ett juridiskt bindande dokument gällande processuella regler gällande de asylsökandes rättssäkerhet. Amnesty International uppmanar regeringen och myndigheter att förfarandet under asylprocessen skall överensstämma med 1951 års Genevekonvention - och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning liksom även övriga relevanta internationella konventioner. ARBETSSÄTT Den svenska sektionen av Amnesty International vill slå vakt om en generös och rättssäker asylprocess genom att - aktivt sprida organisationens information till berörda myndigheter, riksdag, regering, advokater och jurister, andra frivilligorganisationer, massmedia, skolor och asylsökande, - påkalla uppmärksamhet hos myndigheter för individuella asylsökande eller grupper av asylsökande som vid ett återsändande riskerar bli samvetsfångar, utsättas för dödsstraff eller politiskt motiverad utomrättslig avrättning eller försvinnande eller utsättas för tortyr och i undantagsfall även för annan, omänsklig eller förnedrande behandling, - samarbeta med andra frivilligorganisationer, - ekonomiskt ge stöd till Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar i syfte att stödja flyktingombuden i arbetet med enskilda asylsökande, samt förmedla information till Rådgivningsbyrån angående asylsökande som uppger sig blivit torterade. - hänvisa asylsökande som inte faller under Amnesty Internationals mandat till i första hand Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar samt även till andra frivilligorganisationer. TILLÄMPLIGA ARBETSDOKUMENT - 1951 års Genevekonvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning - IEC approved guidelines for Amnesty International´s work on behalf of refugees - Europe: Harmonization of asylum policy-accelerateed procedures for manifestly unfounded asylum claims and the safe-country concept (Amnesty International, November 1992) - Europe, the need for minimum standards in asylum procedures (Amnesty International Juni 1994) - Refugee work in small sections (Amnesty International) - Guide lines concerning women refugee claimants fearing gender-related persecution (Canadian Imigration and Refugee Board) - Handbook on procedures and criteria for determinimg refugee status under the 1951 Convention and the Protocol relating to the status of refugees - Conclusions on the international protection of refugees adopted by the Executive Committe of the UNHCR programme Samtliga medlemmar som arbetar med flyktingfrågor skall vara väl insatta i ovan angivna dokument FÖRDELNING AV FLYKTINGARBETET INOM SEKTIONEN Arbetet med spridning av landinformation till asylsökande och flyktingar utförs vid behov av samtliga medlemmar i sektionen. Vad gäller frågor i gruppers och enskilda medlemmars kontakter med asylsökande skall kontakt tas med flyktingombudet i distriktet. Arbetet i övrigt utförs av flyktingombuden, landsamordnarna, sekretariatet samt gruppen för flyktingfrågor (se nedan). Flyktingombudets arbete består av - att ha kontakt med sekretariatet angående asylsökande som riskerar avvisning eller utvisning och som kan omfattas av mandatet för Amnesty Internationals flyktingarbete i syfte att diskutera ett eventuellt agerande gentemot svenska myndigheter från den svenska sektionens sida. - att om oklarheter eller olika uppfattningar föreligger beträffande åtgärd, tillsammans med aktuell landsamordnare utreda, sammanställa och presentera sådan asylansökan till gruppen för flyktingfrågor samt att tillsammans med gruppen ge förslag på lämplig åtgärd. - spridande av information och opinionsbildning - kontakter med andra frivilligorganisationer samt Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, - kontinuerliga ha kontakter med juridiska ombud i syfte att få kännedom om asylsökande som faller under Amnestys mandat, - att ge information till grupper i distriktet, - att vid förfrågan från grupp eller enskild medlem i distriktet bistå dem i deras möten med asylsökande. Flyktingombudet skall till distriktet avge en årsrapportering som skall ingå i distriktets årliga rapportering till sektionen. Landsamordnarens arbete består av - att vid förfrågan från flyktingombud bistå denna med relevant information, - att vid förfrågan från flyktingombud tillsammans med denna utreda, samanställa och presentera asylsökan som kan anses omfattas av mandatet för Amnesty Internationls flyktingarbete till gruppen för flyktingfrågor samt tillsammans med gruppen ge förslag på lämplig åtgärd. - att vid förfrågan bistå med kontakter i det land till vilket den asylsökande som faller under Amnesty Internationals mandat avvisas/utvisas. Sekretariatets arbete består av - att vid förfrågan från flyktingombud bistå denna med relevant information, - att kontinuerligt ge information till flyktingombuden angående förändringar i lagstiftning och nya praxisbeslut samt uppdatering av internationella dokumen och konventioner, - spridande av information och opinionsbildning, - riktad information till centrala myndigheter samt riksdag och regering, - uppföjning av utvecklingen av den nationella och internationell flyktingrätten, - medverkan i gruppen för flyktingfrågor och att tillsammans med gruppen i relevanta fall formulera ett vädjande, - att i relevanta fall avge ett yttrande baserat på Amnesty Internationals åtagande i en viss fråga och på Amnesty Internationals landinformation - att biläggas det juridiska ombudets inlaga, - att besvara frågor från myndigheter, organisationer och enskilda. Gruppen för flyktingfrågors arbete består av - utredning av huruvida ett enskilt asylärende omfattas av mandatet för Amnesty Internationals flyktingarbete, - att avge förslag på lämplig åtgärd i det fall ett ärende anses omfattas av mandatet, - att på lämpligaste sätt för att uppföljning/dokumentering skall vara möjlig agera i de fall en torterad asylsökande som faller under Amnesty Internationals mandat avvisas/utvisas. VAL AV FLYKTINGOMBUD Flyktingombudet väljs av respektive distrikt för en tid av ett år. Vid val bör vikt läggas vid Amnestyerfarenhet. VAL OCH TILLSÄTTANDE AV LEDAMÖTER TILL GRUPPEN FÖR FLYKTINGFRÅGOR Gruppen består av generalsekreteraren eller av denna utsedd företrädare, en ledamot av sektionsstyrelsen, en person med dokumenterad erfarenhet av flyktingarbete inom Amnesty samt aktuellt flyktingombud och aktuell landsamordnare. Ledamot av sektionsstyrelsen och person med erfarenhet av flyktingarbete inom Amnesty väljs av sektionsstyrelsen för en tid av ett år. BESLUTSGÅNG I GRUPPEN FÖR FLYKTINGFRÅGOR Gruppen är beslutsför med tre ledamöter inklusive flyktingombud och landsamordnare. Beslut kan fattas vid telefonkonferens. UTBILDNING AV FLYKTINGOMBUDEN - Flyktingombuden skall ges en obligatorisk grundkurs innan arbetet påbörjas. - Grundkursens första del skall koncentreras på Amnestys hela mandat med en direkt uppföljning koncentrerad på flyktingmandatet med övning i konkreta problemlösningar. - Flyktingombuden bör ges tillfälle att delta i det tvådagarsseminarium som anordnas av Svenska Flyktingrådet, eller liknande kurs. Kursen bekostas av respektive distrikt. Distriktet kan vid behov äska medel från sektionen. - Flyktingombudet skall ges två veckoslutsmöten per år. Förutom utbyte av information och erfarenheter skall dessa ge löpande utbildning och fördjupning i asylrätt. - Erforderlig hjälp skall ges till flyktingombuden för att de på ett systematiskt sätt ska kunna arbeta för att i större utsträckning få reda på vilka personer som angivit tortyr som ett skäl för sina asylansökningar.
|