| ____________________________________________________________________________________________ Presentation av gäster vid årsmötet i Uppsala 1997 ____________________________________________________________________________________________ Pauline Muzonzo Pauline Muzonzo och hennes man greps av säkerhetsstyrkor i Zaire 1990. De var båda aktiva i oppositionspartiet UDPS. Några dagar innan arresteringen hade Pauline nekat regeringspartiets representanter att hålla möte i den restaurang hon förestod. Pauline och hennes man fördes till fängelse utan rättegång. Pauline delade cell med sju andra kvinnor där samtliga kontinuerligt utsattes för misshandel och våldtäkt. Hon lyckades fly och kom senare till Sverige, men svenska myndigheter avslog hennes ansökan om asyl, bl. a. med motiveringen att hennes berättelse inte ansågs trovärdig och att hon inte riskerade fortsatt förföljelse i hemlandet. Fallet anmäldes till FNs kommitté mot tortyr, som i maj 1996 slog fast att en avvisning av henne skulle innebära ett brott mot FNs konvention mot tortyr. Kommittén riktade samtidigt allvarlig kritik mot den svenska bedömningen av hennes trovärdighet. Efter fem års väntan, ett avslag från Invandrarverket, tre avslag från Utlänningsnämnden, efter ett kritiskt beslut av FNs kommitté mot tortyr, efter aktioner från Amnesty och internationell uppståndelse fick Pauline Muzonzo till slut rätt att stanna i Sverige. Fakta Zaire: Zaire är ett av de största länderna i Afrika och har mer än 38 miljoner invånare. Nästan 3 miljoner av dessa bor i huvudstaden Kinshasa. Zaire har fått mycket internationell uppmärksamhet den senaste tiden, dels på grund av de stora flyktinggrupper som finns i landet, och dels beroende på det inbördeskrig som pågår. När Amnestys årsrapport publicerades hade minst 15000 rwandiska och burundiska flyktingar återförpassats, och fler har lämnat landet sedan dess. Dessutom finns många internflyktingar i landet till följd av stridigheterna. Amnestys årsrapport -96 rapporterar om tortyr och misshandel av fångar, och samvetsfångar som hållits fängslade under kortare perioder. Det finns även uppgifter om att regeringssoldater som skickats ut för att få slut på våldsamheterna i vissa delar av landet istället har deltagit i plundringen av lokalbefolkningen. Under hela året kom rapporter om övergrepp som säkerhetstyrkorna gjort sig skyldiga till, bl. a. utomrättsliga avrättningar och andra former av olagligt dödande. Gärningsmännen kan i praktiken räkna med straffrihet då inget görs för att följa upp dessa fall. Fidel Castro Murillo Fidel Castro Murillo arbetade i Colombia som lärare och var fackligt och politiskt aktiv. Sedan 1985 har han utsatts för upprepade dödshot. 1992 kandiderade han som borgmästare och i samband med detta utsattes han för ett attentat; en sprängladdning placerades på hans kontor. Två personer skadades men Castro klarade sig oskadd. 1995 utsattes Castro för ytterligare ett attentat, han blev beskjuten och träffades i bäckenbenet. Med anledning av detta attentat tillsattes en utredning, men denna blev resultatlös och ingen skyldig pekades ut. Efter denna händelse försökte Castro sätta sig i säkerhet genom att flytta till andra platser i Colombia. Han fortsatte dock sitt arbete och hoten fortsatte och kom dessutom allt oftare. Under 1996 rådde flera MR-organisationer Castro att lämna landet för att rädda sitt liv. I augusti samma år lyckades han fly till Sverige där han i dag har flyktingstatus. Hoten mot Castros familj, som stannat kvar i Colombia, fortsatte dock. Med ekonomisk hjälp från Amnestyfonden kunde familjen återförenas i Sverige. Sitt fackliga engagemang hade Castro inom inom Federación de Trabajadores Estatales de Colombia, FENALTRASE (motsvarande statsanställdas förbund) och Central Unitaria de Trabajadores, CUT ( LO). Castro kommer att delta i ett seminarium på lördagskvällen då han berättar om sina upplevelser i Colombia och svårigheterna med att arbeta fackligt där. Fakta Colombia: Under förra året rapporterades om hundratals utomrättsliga avrättningar och minst 150 "försvinnanden". Människorättsaktivister hotades och utsattes för attentat. Tortyr förekommer i stor utsträckning. Väpnade oppositionsgrupper i landet gjorde sig skyldiga till allvarliga övergrepp, såsom mord och tagande av gisslan. Militärer avskedades från armén för brott mot de mänskliga rättigheterna, medan många andra inte ens ställdes till svars för de tusentals utomrättsliga avrättningar och "försvinnanden" som ägt rum på senare år. Koigi wa Wamwere Koigi wa Wamwere är människorättsaktivist från Kenya. Han är fd parlamentsledamot, journalist och fd samvetsfånge. Han har hållits fängslad i olika omgångar mellan 1975-78 och 1982-84, då Amnesty tog sig an hans fall. Han arresterades igen i oktober 1990 och anklagades tillsammans med några andra för föräderi och riskerade därmed dödsstraff. Han frigavs i januari 1993 och anklagelserna mot honom lades ner innan någon rättegång kom till stånd. Efter det har Koigi wa Wamwere fortsatt att vara politiskt aktiv och bildat en organisation för mänskliga rättigheter the National Democratic and Human Rights Organisation. Det politiska våldet i Rift Valley i Kenya har skördat över tusen dödsoffer under senare år. Det var bl a dessa övergrepp som skulle utredas av den människorättsorganisation, som Koigi bildat. I november 1993 greps han på nytt tillsammans med tre andra denna gång anklagad för rån. Bevisningen i detta fall var mycket bristfällig och flera delar var uppenbart fabricerade. Amnesty International hade observatörer närvarande vid rättegången som följde, vilka uttryckte kritik mot rättens partiska inställning. I oktober 1995 dömdes Koigi wa Wamwere och två andra till fyra års fängelse och sex käpprapp vardera. Han är adotperad som samvetsfånge av Amnesty. Sedan december 1996 är Koigi frigiven mot borgen för att söka läkarvård för sin sviktande hälsa. Sedan 1987 har han flyktingstatus i Norge dit hans familj fick komma året efter. Fakta Kenya: Kenya hade 1994 drygt 21 miljoner invånare varav 1,5 miljoner i huvudstaden Nairobi. År 1991 infördes flerpartisystem. President Daniel arap Moi har ett starkt grepp om makten och brott mot de mänskliga rättigheterna är vanliga. Många regimkritiker hålls kortvarigt fängslade, bland dem människorättsaktivister, katolska präster och oppositionspolitker. Rapporter om tortyr och misshandel av fångar är vanliga. Fängelseförhållandena är mycket svåra och hundratals fångar har dött i fängelser. I år har regimen tagit vissa steg mot undertecknande av konventionen om tortyr, vilket välkomnats av Amnesty. Gloria Elisabeth Benitez Gloria Elisabeth Benitez, 28 år, är advokat i Paraguay. Alltsedan Gloria avslutade sina juridikstudier har hon arbetat med människorättsfrågor. Hon ingick i den grupp kvinnor som grundade Amnesty i Paraguay. Gloria har engagerat sig i frigivning av flera samvetsfångar liksom i frågor som rör kvinnans rättigheter i Paraguay. Inom ett projekt som Internationella Juristkommissionen driver i Paraguay har hon försvarat kvinnor som utsatts för tortyr och lyckats vinna flera uppmärksammade mål mot myndigheterna. Vid ett annat av Internationella Juristkommissionens projekt, ett kvinnohus, har Gloria arbetat som advokat och försvarat kvinnor som misshandlats av sina män. Gloria har även skrivit flera böcker om kvinnans rättigheter. Idag arbetar Gloria med frågor om barnslaveri och skydd av gatubarn. Carlos Alberto Gonzalez Carlos Alberto Gonzalez från Paraguay har ägnat hela sitt liv åt arbetet för mänskliga rättigheter. Under Stroessners diktatur utsattes han på grund av detta arbete för trakasserier, fängelse och exil. Som jurist och människorättskämpe är Carlos idag både känd och aktad, han är dessutom ordförande i det senatsutskott som arbetar för mänskliga fri- och rättigheter. Han har även skrivit många böcker om mänskliga rättigheter Carlos har engagerat sig i ursprungsbefolkningens problem och de jordlösas svårigheter. Med hjälp från Internationella Juristkommissionen startade han en juridisk rådgivningsbyrå för de medellösa. Idag är Carlos arbetar för Internationella Juristkommissionen i Paraguay. Paraguay är ett land som under många år var helt slutet för omvärldens insyn. Carlos var redan under denna tid, och är fortfarande, en viktig informationskälla för Amnesty. Fakta Paraguay: Paraguay med huvudstaden Asunción, är till ytan något mindre än Sverige och har cirka 5 miljoner invånare. I Amnestys årsrapport 1996 rapporteras om kränkningar av mänskliga rättigheter gällande fängelseförhållanden, tortyr och godtyckliga arresteringar Massgripanden förekom, efter sammandrabbningar mellan jordlösa småbönder och markägare, ibland utan att arresteringsorder förelåg, och de gripna misshandlades ofta. De flesta släpptes utan åtal eller rättegång efter att ha suttit fängslade i veckor eller månader. Det kom rapporter om att polisen misshandlade och torterade gripna. Trots att flera av händelserna anmäldes och utredningar inleddes av en del, ställdes inte de skyldiga inför rätta. Fängelseförhållanden i vissa arrestlokaler och fängelser rapporterades utgöra grym, omänsklig och förnedrande behandling. Trots att värnpliktsvägran är tillåten enligt grundlagen var fyra värnpliktsvägrare bland dem som greps på godtyckliga grunder och torterades. Amnesty vädjade till regeringen att utreda händelserna kring detta, men rapporteras inte ha fått något svar.
|