| ____________________________________________________________________________________________ Motioner och förslag ____________________________________________________________________________________________
Motioner och förslag P1 - Handlingsplan för svenska sektionen 2000 - 2004 Förslag från styrelsen (se separat underlag) Beredningsgrupp 1 - Policy, utredning och aktion Huvudmål i Handlingsplanen 2000-2004 Bekämpa tortyr Arbeta mot övergrepp som drabbar kvinnor Agera för människorättsförsvarare Stärka asylrätten och flyktingars rättigheter Motioner och förslag 1.1 De mänskliga rättigheternas grund 1.2 Amnestys mandat 1.3 Flyktingarbetet 1.4 Reviderade riktlinjer för sektionens flyktingarbete - förslag från styrelsen 1.5 IT mot tortyr (tidigare årsmötesbeslut) - förslag från styrelsen Beredningsgrupp 2 - Aktivism och mr-undervisning Huvudmål i Handlingsplanen 2000-2004 Öka aktivismen Motioner och förslag 2.1 Lokalt främjandearbete 2.2 Etablering av aktivistcenter 2.3 Specialgruppernas ställning 2.4 Verksamhetsförteckning 2.5 Uppföljning Blixtaktioner (tidigare årsmötesbeslut) - förslag från styrelsen Beredningsgupp 3 - Resurser och utveckling Huvudmål i Handlingsplanen 2000-2004 Effektivare fundraising Motioner och förslag 3.1 Motioners utformning 3.2 Bättre handlingsplaner 3.3 Förändrat arbetssätt för sektionsstyrelsen 3.4 Tackbrev/diplom till bidragsgivare 3.5 Distriktens ekonomi 3.6 Distrikten och gruppavgiften 3.7 Beslutsfattande årsmöte varje år 3.8 Ändrad årsmötescykel - förslag från styrelsen 3.9 Statligt stöd - förslag från styrelsen 3.10 Utskick av kallelse/verksamhetsberättelse (stadgeändringsförslag) - förslag från styrelsen 3.11 Avgifternas storlek - förslag från styrelsen Motioner och förslag Beredningsgrupp 1 1.1 De mänskliga rättigheternas grund Det finns en rad olika tolkningar av vad som är de mänskliga rättigheternas yttersta grund. Är de givna av en högre makt, är de en del av naturens ordning, ett uttryck för en viss tids tolkning av våra gemensamma intressen, en sorts samhällskontrakt mellan de styrande och medborgarna eller något helt annat? Någon av dessa olika tolkningar omfattas också mer eller mindre tydligt och genomtänkt av de flesta amnestymedlemmar. Det kan påverka deras syn på olika rättigheters inbördes ordning och grad av angelägenhet. För det praktiska arbetet med mänskliga rättigheter är det emellertid viktigt att vi kan arbeta tillsammans oavsett om vi drivs av religiösa skäl eller av en nyttoinriktad (utilitaristisk) moraluppfattning. Det är då fördelaktigt att hålla sig till en pragmatisk syn: de mänskliga rättigheterna, så som de har formulerats i den Allmänna förklaringen och i en rad konventioner, är vad styrande politiker har kunnat enas om och vad de har lovat att respektera. Vår uppgift blir att påminna dem om detta löfte, påtala avsteg från överenskomna regler, kräva rättelse för dem som drabbats av sådana överträdelser, samt verka för förbättringar av reglerna. Såväl i den utåtriktade informationen som i den interna debatten har vi då skäl att tona ner vår personliga uppfattning om de mänskliga rättigheternas yttersta grund och i stället hålla oss till det pragmatiska: detta håller vi för sant, detta anser vi vara rätt, detta har världens regeringar lovat att respektera. Ett av flera uttryck för detta synsätt är stadgans formulering om "alla mänskliga fri- och rättigheters oupplösliga enhet och inbördes beroende". Denna skrivning knyter oss också till andra organisationer som med varierande specialisering arbetar för de mänskliga rättigheterna, exempelvis Rädda Barnen och en rad nationella frivilligorganisationer (NGOs). Vi föreslår att årsmötet beslutar att svenska sektionen fortsatt ska verka för de mänskliga fri- och rättigheternas "oupplösliga enhet och inbördes beroende"; att sektionen ska hävda en pragmatisk inställning då det gäller rättigheternas rättsfilosofiska grund och undvika att fördjupa sig i de teoretiska problem som är knutna till etikens ursprung, detta för att möjliggöra en så bred uppslutning som möjligt i det arbete som vi alla anser viktigt; att styrelsen ska verka för en ökad kännedom inom sektionen gällande Amnesty Internationals ståndpunkt i frågor av detta slag. Bo Lindblom, Lars-Olof Olsson,Maj-Britt Pamp, Malcolm Tigerschiöld Styrelsens yttrande: I åtskilliga sammanhang, bl.a. vid FN:s Världskonferens i Teheran 1968, har det påpekats att de mänskliga fri- och rättigheterna är odelbara, och att ett fullt förverkligande av de medborgerliga och politiska rättigheterna förutsätter att man åtnjuter även ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Omvänt är medborgerlig och politisk frihet inte ett hinder för att uppnå en god levnadsstandard. Denna uppfattning är internationellt accepterad och delas av Amnesty International. Av Amnestys internationella stadgar - och den svenska sektionens stadgar - framgår vidare att det ingår i Amnestys mandat att bl.a. främja medvetenheten om och hävdandet av alla mänskliga fri- och rättigheters oupplösliga enhet och inbördes beroende. Styrelsen anser därför att motionens första att-sats är besvarad. Det finns en rad olika åsikter om vad som är de mänskliga fri- och rättigheternas rättsfilosofiska grund. Amnesty har emellertid alltid hävdat en pragmatisk inställning i dessa frågor och undvikit att fördjupa sig i teoretiska problem. Detta märks bl.a. genom att Amnesty i sina diskussioner med förövare alltid utgår från den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra tillämpliga människorättsinstrument. Inte ens när Amnesty har gått längre än vad som följer av internationell rätt, t.ex. i arbetet mot dödsstraffet, har vi fördjupat oss i rättsfilosofiska resonemang. Styrelsen anser därför att den första delen av motionens andra att-sats är besvarad. När det gäller diskussionen om de mänskliga rättigheterna - vilket tycks vara kärnan i den senare delen av den andra att-satsen - anser styrelsen att den diskussionen är nödvändig mot bakgrund av den pågående mandatöversynen. Denna förutsätter en förutsättningslös diskussion om de mänskliga rättigheterna och på vilket sätt Amnesty ska arbeta för dem. Diskussionerna vid den interna debatt som har pågått under senare år har enligt styrelsens mening varit lärorika och bör kunna återupptas när det finns skäl till det. Styrelsen avstyrker därför den senare delen av den andra att-satsen. Styrelsen är övertygad om att sektionens medlemmar är medvetna om de mänskliga fri- och rättigheternas oupplösliga enhet och inbördes beroende eftersom detta står i stadgarna. Styrelsen tror således inte att bristande kunskap är anledningen till att sektionens medlemmar vill arbeta på olika sätt för olika fri- och rättigheter. De senare årens diskussion har istället berott på att medlemmarna har olika uppfattning om hur mycket Amnesty kan/bör göra och vilka fri- och rättigheter det är mest angeläget att prioritera mot bakgrund av våra begränsade resurser och vår önskan att ha ett fokuserat åtagande. Styrelsen anser därför att det inte finns tillräckliga skäl att internt särskilt prioritera information om de mänskliga rättigheternas oupplösliga enhet och inbördes beroende. Styrelsen avstyrker därför motionens tredje att-sats. 1.2 Utvidgning av AI:s mandat En av många viktiga faktorer för Amnestys styrka är det mandat, som man inom organisationen kommit överens att arbeta med. Mandatet definierar inom vilka gränser vi skall verka och också de facto vad vi arbetar med. Under de senaste åren har allt fler propåer kommit från olika håll att mandatet skall utvidgas ytterligare att även omfatta aktivt arbete med de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna samt med kränkningar som ej utövas av stater eller organisationer, t.ex. våld i hemmet. Utan att förringa betydelsen i stort av en kamp för alla mänskliga rättigheter och mot alla former av kränkningar vill vi dock ifrågasätta om Amnesty verkligen är betjänt av en vidgning av mandatet. Brott mot de mänskliga rättigheterna inom våra “klassiska” områden har knappast minskat de senaste åren och mycket återstår att göra innan t.ex. dödsstraffet är borta ur alla länders strafformer och tortyr också tillhör historien. Många andra organisationer agerar i dag i kampen för mänskliga rättigheter i olika delar av världen och på olika sätt, medan vi i Amnesty var nästan ensamma på arenan på 1960-talet. Vi anser att Amnestys resurser i dag knappt räcker till för att uträtta det nödvändigaste inom det befintliga och accepterade åtagandet. En utökning av detta skulle innebära en ytterligare påfrestning för dem som verkar inom organisationen, både som anställda och frivilliga och en splittring av resurserna. Att arbeta med de mänskliga rättigheterna med dagens mandat är förvisso inte helt problemfritt. Debatten inom vår rörelse visar att gränserna visst inte är skarpa för vad vi får/bör arbeta med. Varje övertramp riskerar att tära på vårt trovärdighetskapital. En ytterligare utvidgning av mandatet skulle sannolikt skapa än större problem. Amnesty är en rörelse med många starka viljor agerande i rörelsens namn i olika frågor. Mandatets gränser är viktigt i detta sammanhang. Vi tror att en vidgning av åtagandet skulle kunna bli ett verkligt hot mot sammanhållningen inom organisationen. Oenighet om målet med arbetet skulle kunna riskera att Amnesty delas upp i flera organisationer och därmed starkt försvagas. Vi vill givetvis inte medverka till detta utan anser att vårt arbete bäst gagnas av ett fortsatt snävt och jämförelsevis klart mandat. Vi uppmanar därför svenska sektionen att verka för att gällande mandat för Amnesty International bibehålls. Årsmötet föreslås besluta att uppmana den svenska delegationen vid Rådsmötet i höst-ICM- att arbeta för en restriktiv linje i frågor som rör utvidgning av Amnesty Internationals mandat. Hälso- och Sjukvårdsgruppen Styrelsens yttrande: Den internationella permanenta mandatkommittén fick 1997 i uppdrag att formulera våra stadgar så att det blir större klarhet i vad Amnesty verkligen arbetar för; den nuvarande skrivningen täcker inte alls hela vårt åtagande. Som en första riktlinje för mandatkommittén bestämde internationella rådsmötet (ICM) 1999 att Amnestys åtagande ska uttryckas som "de gränser inom vilka vi tillåter oss att arbeta". En eventuell utvidgning ska ske i små steg. Vid ICM 2001 ska mandatkommittén lägga fram olika förslag för hur åtagandet ska formuleras, hur vi ska arbeta för olika rättigheter etc. Det står redan nu i våra stadgar om de mänskliga rättigheternas odelbarhet och inbördes beroende. En viktig fråga att diskutera blir om vi ska arbeta på olika sätt för olika rättigheter, vilket vi gör idag. Mandatkommittén har aviserat flera utredningar som underlag vid en första diskussion mellan sektionerna i oktober. Styrelsen välkomnar motionärernas initiativ till en diskussion kring vårt åtagande redan vid detta årsmöte och har också tagit fram en strategi för hur sektionen diskuterar åtagandet inför ICM 2001. Bland annat har en enkät om vårt åtagande lagts ut på de interna hemsidorna, ett nationellt åtagandemöte skall anordnas i december och idéverkstäder för grupper skall utvecklas utifrån mandatkommitténs utredningar. Däremot ställer styrelsen sig negativ till att årsmötet redan nu, innan de ovannämnda utredningarna och förslagen från den internationella styrelsen är framtagna, uppmanar den kommande svenska delegationen att vid ICM 2001 arbeta för en viss hållning. Styrelsen vill hellre främja en generell debatt angående vårt åtagande i år och att årsmötet 2001 ger konkreta direktiv till den svenska delegationen. Styrelsen avstyrker motionen. 1.3 Flyktingarbetet Vid det internationella rådsmötet år 1999 fastslogs att flyktingarbetet är ett av de områden, som Amnesty skall lägga mer tid och kraft på under de närmaste fyra åren TROIA ACTION PLAN (TAP). Ur den svenska handlingsplanen för de kommande fyra åren: “Vi skall ge stöd åt asylsökande och deras ombud. Vi skall utveckla vårt samarbete med andra frivilligorganisationer.. Speciellt skall vi hitta nya samarbetsformer med Rådgivningsbyrån.” För oss, som arbetat med flyktingfrågor under många år var detta ett glädjande besked. Bakom Rådgivningsbyrån (RGB) står Rädda Barnen, Caritas, Svenska kyrkan och fram till årsskiftet, januari 2000, var även Amnesty med i samarbetet. Den hjälp och det stöd som vi haft i flyktingarbetet av RGB kan inte nog understrykas, deras erfarenhet är omistlig. När därför detta samarbete upphör från och med januari 2000, efter styrelsebeslut i juni 1999, är det en stor förlust för vårt fortsatta flyktingarbete. RGB har även medverkat i Amnesty-kurser och seminarier och erbjudit juridisk rådgivning till asylsökande. Anledningen till att vårt samarbete nu skall upphöra är att man ville ge RGB möjlighet att söka statliga pengar. RGB har inte rest några krav att vi skulle utträda och har heller inte sökt eller erhållit några statliga pengar. Årsmötet föreslås besluta att ge den nya styrelsen i uppdrag att ompröva beslutet om utträde ur samarbetet med RÅDGIVNINGSBYRÅN. För Grupp 63 Rona Morän, Christa Hauser flyktingombud i distrikt 1, Skåne-Blekinge Styrelsens yttrande: Under många år och vid ett flertal tillfällen har svenska Amnestys roll som huvudman för Rådgivningsbyrån varit föremål för diskussion inom sektionsstyrelsen. I juni 1999 beslutade styrelsen att begära sektionens utträde ur Rådgivningsbyrån eftersom styrelsen ansåg att svenska Amnesty ska arbeta mer målmedvetet med flyktingfrågor inom den egna organisationen. Det senare framgår även av styrelsens förslag till handlingsplan för 2000-2004. I motionen uttrycks en oro för att sektionens samarbete med Rådgivningsbyrån helt ska upphöra. Styrelsen vill dock understryka att sektionens utträde ur Rådgivningsbyrån inte medför att samarbetet våra organisationer emellan kommer att upphöra. Tvärtom, samarbetet kommer att fortsätta i samma utsträckning som förut. De enda skillnader som styrelsens beslut från juni 1999 innebär, är att flyktingfrågor får en högre prioritet och att sektionens eget flyktingarbete har förbättrats, bl a genom utökade sekretariatsresurser. För Rådgivningsbyråns del innebär sektionens utträde att den kan söka statliga medel, något som Rådgivningsbyrån överväger att göra i syfte att förstärka sin verksamhet. Mot bakgrud av ovanstående avstyrker styrelsen motionen. 1.4 Reviderade riktlinjer för sektionens flyktingarbete - förslag från styrelsen Beslut 17 från ICM (bifogas nedan) innebär att flyktingarbetet inom Amnesty International ska få ökade resurser och arbetas in som en integrerad satsning i rörelsen. För den svenska sektionens del innebär beslutet att riktlinjerna för flyktingarbetet måste omarbetas. Tidigare år har riktlinjerna diskuteratats utförligt vid årsmöten och beslutats där. Detta har tagit en stor del av årsmötestiden. Styrelsen har under 2000 påbörjat arbetet med omarbetningen och avser att göra detta i nära samarbete med flyktingombuden. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att styrelsen ska omarbeta riktlinjerna i samarbete med flyktingombuden och att styrelsen ska fastställa riktlinjerna. Beslut 17 ICM 1999 - Flyktingarbete Man välkomnar rapporten ”Globalt, genomgripande och effektivt: att skydda förvisade människors mänskliga rättigheter” (POL 33/03/98), sammanfattad i POL 33/02/98, som utarbetades som en del av den nyligen genomförda översynen av rörelsens flyktingarbete. Övergrepp, väpnade konflikter och andra kriser är de främsta orsakerna till att människor flyr i stora skaror; men skyddet för dem försvagas alltmer. UNHCR och andra internationella och regionala organ har en fundamental roll att spela, liksom FN-resolutioner rörande flyktingar. AI har privilegiet att kunna integrera flyktingarbetet i sitt omfattande MR-arbete, det är lätt att aktivera medlemmarna, och effektiviteten har varit god. Flyktingarbetet bör utgöras av arbete med individuella fall för utveckling av policy och effektivisering av kampanjarbete och bör prioriteras i balanserad omfattning. Flyktingar utgör ofta en god hjälp i AI:s utrednings- och kampanjarbete. Flyktingarbetet har dock för få resurser och är inte tillräckligt integrerat i rörelsen. ICM BESLUTAR att flyktingarbetet skall arbetas in som en integrerad satsning inom IS, sektioner och strukturer, varvid AI-medlemmarnas medverkan är avgörande; samarbete bör kunna ske med andra frivilligorganisationer (NGOs) när så är lämpligt, BESLUTAR att AI skall motsätta sig att människor återsänds till ett land där de med skäl kan förväntas bli utsatta för sådana övergrepp som AI aktivt söker förhindra och arbetar emot, vidare att framtida beslutsfattande i andra mandatfrågor på ett godtagbart sätt måste ta hänsyn till AI:s flyktingarbete, ANMODAR IEC att vid mandatöversynen beakta hur flyktingarbetet bättre skall kunna integreras i AI:s stadgar, BESLUTAR dessutom att Bygga upp en sakkunskap Vidareutbilda IS-personalen så att en sakkunskap byggs upp för flyktingprogram i de mindre sektionerna, för att möta de omfattande kraven från de stora flyktingskarorna i deras länder. Däri skall ingå att ge erforderligt tekniskt stöd och utbildning. Genomföra arbete med individuella fall Utföra arbete med individuella flyktingfall på alla nivåer inom rörelsen på ett balanserat och strategiskt sätt, såsom beslutats genom fora för regional strategi (Regional Strategy Fora) och strategi för vissa länder. Man skall då ha i minne att samma strategiföreskrifter har valts för andra av AI:s arbetsområden, och att det finns kopplingar till utveckling av flyktingpolicy, möjligheter till utökat samarbete med andra frivilligorganisationer när det gäller individuella fall samt möjligheter för medlemmar att arbeta mot regeringars tillvägagångssätt och med vissa flyktingfall. Prioritera utredning och dokumentation 1. Sträva efter att bli en av de viktigaste källorna för relevant information om människorättsförhållandena i flyktingars hemländer och särskilt framhålla betydelsen av information i varje enskilt fall, likaväl som av information om fakta och ständigt återkommande övergrepp. Dessutom skall man ta initiativ till lobbyverksamhet och kampanjarbete som fäster uppmärksamhet på de orimliga beviskrav som många beslutsfattare ställer, när de framför allt inriktar sig på trovärdigheten rörande händelser i det förflutna och lägger alltför liten vikt vid bedömningen av framtida risker. 2. Se till att det flyktingarbete som sektionerna utför bättre återspeglas i AI:s internationella publikationer, särskilt årsrapporten. Förstärka lobbyverksamheten gentemot mellan-statliga organisationer Påtagligt förstärka utredningsarbetet och lobbyverksamheten rörande strategi i frågor om policy och verkställighet gentemot UNHCR och andra internationella och regionala organ, tillsammans med sådana frivilligorganisationer som har samma syfte. Lobbyverksamheten skall intensifieras genom ett uthålligt medlemsarbete som särskilt fokuseras på de stater som ingår i UNHCR:s verkställande utskott. Förstärka kampanjarbetet Förstärka medlemmars aktiviteter i flyktingarbetet genom att bl.a. upprätta ett internationellt aktionsnät för flyktingarbetet (Refugee Action Network). Förbättra kommunikationen 3. Förbättra kommunikationen och informationen i flyktingfrågor i hela rörelsen genom att skapa ett elektroniskt nätverk, exempelvis RefList. 4. Öka samarbetet, integrationen och effektiviteten i flyktingarbetet genom att klarlägga roller och ansvar inom hela rörelsen, såväl inom IS som mellan IS och sektioner och strukturer. 5. Sammankalla flyktingsamordnarna till ett möte två gånger per år. Omdefiniera reglerna för arbete på eget land (WOOC) Ändra reglerna för arbete på eget land när det gäller fall av frihetsberövande och/eller misshandel av flyktingar eller asylsökande genom att 6. Tillåta sektionerna att arbeta för någon som berövats friheten, 7. Tillåta sektionerna att göra utredningar som rör frihetsberövande av flyktingar eller asylsökande, och se till att information om varje sektions utredningar registreras centralt, 8. IEC ger vissa sektioner tillstånd till pilotprojekt i fråga om utredning och kampanjarbete när det gäller misshandelsfall, detta för att IEC skall kunna bedöma om det är tillrådligt att utvidga sektionsarbete på detta område. Med ledning av resultatet av detta projekt får IEC i uppdrag att utarbeta nya riktlinjer för sektionernas och IS:s roll i denna fråga. Utarbeta riktlinjer Prioritera utarbetande av handlingsprogram och riktlinjer på följande områden: 9. alla åtgärder, inklusive sociala och ekonomiska, som stater vidtar för att tvinga flyktingar att återvända till riskabla situationer (i praktiken tvångsförpassning/tvångsrepatriering, som kallas refoulement), 10. förföljelse från väpnade oppositionsgruppers sida och från andra enskilda som agerar utan myndighetsorder, 11. långvarigt frihetsberövande och misshandel, 12. protest mot att förmodade förövare av MR-brott återsänds till förhållanden där de riskerar att utsättas för allvarliga övergrepp (eller skulle kunna gå fria från straff), (AI stöder dock inte deras asylansökan), 13. repatriering efter massutvisning (etnisk rensning), 14. förvisning inom landet, 15. kvinnor och barn som flyktingar, 16. hänsyn till individuella omständigheter efter massfördrivning, 17. effektiva åtgärder för att garantera säkerhet och mänskliga rättigheter efter massfördrivning, 18. klara och praktiskt tillämpbara kriterier för protester mot repatriering, 19. tillämpbara styrmedel för förbättring av internationellt samarbete rörande flyktingskydd, 20. tillbörliga normer för bevis när det gäller bedömning av asylansökningar, 21. alternativet att vederbörande skulle kunna leva som flykting på annan plats i det egna landet. 1.5 IT mot tortyr (tidigare årsmötesbeslut) - förslag från styrelsen Bakgrund Årsmötet 1998 beslutade (nr 47): att uppdra åt den svenska sektionens styrelse att åstadkomma ett fullt utbyggt preventivt nätverk till årsmötet år 2000. Med fullt utbyggt menas att varje arbetsgrupp i den svenska sektionen erbjudits att bli fadder åt åtminstone en person och att en rapport om arbetets fortskridande bör lämnas vid årsmötet 1999. Åtgärder B-utskottet har på styrelsens uppdrag utrett möjligheterna att bygga upp ett nätverk såsom årsmötet beslutat och rapporterade om detta på årsmötet 1999. 1999 producerade IS endast ett fåtal aktionsfall som handlade om preventivt arbete för hotade MR-försvarare. Antalet aktionsfall av den här typen kommer dock sannolikt att öka framöver med tanke på att arbetet för MR-försvarare och mot tortyr är prioriterade tillväxtområden i den nya internationella handlingsplanen (Troia Action Plan), varför IS rimligtvis kommer att få ökade resurser för att ta fram fler sådana aktionsfall. Även om antalet fall per år ökar tio-falt så kommer det ändå att dröja många år innan samtliga arbetsgrupper i den svenska sektionen kan erbjudas sådana här aktionsfall. Även i den svenska sektionen är arbetsområdena MR-försvarare och tortyr högt prioriterade. De är föreslagna som huvudmål i den nya handlingsplanen. En samordningsgrupp har bildats för att skapa och samordna ett svenskt nätverk för arbete med MR-försvarare i syd- och mellanamerika. Sekretariatet kommer att ta fram ytterligare aktivistmaterial på temat MR-försvarare. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att ett nätverk som arbetar preventivt successivt byggs ut i svenska sektionen, enligt de tankegångar som fanns bakom årsmötesbeslutet 47/98, men att det sker i den takt med vilken IS kan erbjuda aktionsfall med hotade MR-försvarare till svenska sektionen. att detta beslut ersätter beslut 47 från årsmötet 1998. Beredningsgrupp 2 2.1 Lokalt främjandearbete I den första att-satsen under rubriken "Syfte och åtagande" i svenska sektionens stadgar anges det, att det ingår i vårt åtagande "att främja medvetenheten om och hävdandet av allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationellt erkända människorättsdokument, de värderingar de omfattar samt alla mänskliga fri- och rättigheters oupplösliga enhet och inbördes beroende". Det här måste i hög grad gälla också vår verksamhet i lokalsamhället. Att där "främja medvetenheten" om de mänskliga rättigheterna kan omfatta en mängd verksamheter: lektioner på högstadie- och gymnasieskolor, utställningar i skolor och bibliotek eller på gator och torg, föredrag eller kurser, välgörenhetsgalor, distribution eller försäljning av amnesty-rapporter och annat amnesty-material, demonstrationer med anknytning till aktuella händelser eller fall, och så vidare. Vi anser inte att den här verksamheten ska underkastas lönsamhetskrav. Den utgör en del av åtagandet och bör inom rimliga gränser tillåtas att kosta. Verksamhet av detta slag är också ett viktigt sätt att rekrytera nya medlemmar, varför de omedelbara kostnaderna på sikt kan komma att balanseras av arbetsinsatser, medlemsavgifter och frivilliga bidrag. Eftersom det i grupper och distrikt fortfarande råder tveksamhet om huruvida man vågar använda lokala medlemsavgifter eller på annat sätt insamlade medel till det främjande arbetet på lokal nivå, vore det lämpligt att årsmötet uttalade sig i frågan och angav vissa riktlinjer. För att bryta den vikande trenden då det gäller antalet medlemmar och grupper förefaller det högst angeläget att göra Amnesty mera synligt ute i distrikten, där evenemang i huvudstaden har en mycket begränsad effekt. Ett sätt att åstadkomma detta kunde vara en ökad satsning på små lokala kontor och butiker, som också kan användas som samlingspunkt och arbetsplats för distriktets grupper. Sådana lösningar har redan prövats på flera håll, och trots vissa bakslag ger de samlade erfarenheterna vid handen att det nu finns anledning att satsa på en fortsatt och medveten utveckling av denna lokala verksamhet. Årsmötet föreslås besluta att årsmötet bekräftar vikten av ett lokalt främjandearbete och uppmuntrar utvecklingen av amnesty-kontor och amnesty-butiker i distrikten, i enlighet med lokala behov och resurser; att årsmötet rekommenderar vissa riktlinjer för hur stor andel av gruppernas eller distriktens budget som bör kunna anslås till denna främjande verksamhet. Håkan Dackman, Nils Eriksson,Bo Lindblom, Maj-Britt Pamp, Elisabeth Salomonsson Styrelsens yttrande: Styrelsen håller med motionärerna om att det lokala arbetet för att främja medvetenheten om de mänskliga rättigheterna är mycket viktigt. I förslaget till ny handlingsplan finns följande delmål under huvudmålet Öka aktivismen: "Vi skall utvärdera regionala aktivistcenter som idé och ha ytterligare två vid periodens slut om utvärderingen visar att detta gagnar aktivismen." Huvudsyftet med aktivistcenter (amnesty-kontor) är dock inte att främja allmänhetens medvetenhet om de mänskliga rättigheterna, utan det görs effektivare på andra sätt, främst genom olika former av MR-information. Även mål beträffande främjandearbetet finns i handlingsplanen, bl a att alla gymnasieskolor skall besökas under perioden. Det finns redan riktlinjer för hur främjandearbetet bör bedrivas, exempelvis rådsmötesbesluten 29/1999 (om vårt samarbete med mellanstatliga organisationer) och 20/1997 (om vårt främjande arbete allmänt). Det senare är just nu föremål för en förklarande tolkning av internationella mandatkommittén (SCM). Sektionens grupper och distrikt är mycket olika varandra i sådant som antal aktiva medlemmar, geografiskt verksamhetsområde, ekonomisk omsättningsnivå, om och hur man bedriver eventuell försäljnings/loppisverksamhet, om man har en butik/lokal eller dyl. Distrikten skiljer sig också i fråga om vilken verksamhet som utförs på distriktsnivå respektive gruppnivå, beroende på olika förutsättningar i distrikten. Det är därför svårt att ge centrala riktlinjer för lokal budgetering, som inte skulle upplevas av en del grupper/distrikt som en inskränkning i deras lokala arbete, alltså tvärtemot motionens syfte. Vi anser det vidare olämpligt att utarbeta riktlinjer för lokal budgetering innan översynen över gruppers och distrikts juridiska och ekonomiska status är färdig. Styrelsen anser den första att-satsen i motionen besvarad och avstyrker den andra att-satsen i motionen. 2.2 Etablering av aktivistcenter Distrikt Skåne-Blekinge är ett av svenska sektionens mest aktiva distrikt med för närvarande 40 arbetsgrupper och många enskilda aktivister. Distriktet har under de senaste åren anordnat en mängd egna aktiviteter och utbildningar. För att öka distriktets möjligheter att arbeta med Amnestys alla åtaganden, antogs på vårt distriktsårsmöte den 13/3-1999, en motion om att arbeta för etablering av ett aktivistcenter med en fast anställd. Distriktet kommer att ansvara för de frivilliga medarbetarnas arbetsinsatser och avser att med åren göra centret så ekonomiskt oberoende som möjligt. Vi i distriktstyrelsen menar också att ett aktivistcenter i vårt distrikt även kommer att utnyttjas av och gynna distrikt Halland samt distrikt Kalmar-Kronoberg. Den svenska sektionen har tidigare uttalat önskningar om utlokalisering och decentralisering som ett medel för att stärka medlemmarnas och gruppers direkta inflytande. Vi ser ett etablerande av aktivistcenter, enligt Göteborgskontorets modell, i vår region som ett stort och viktigt steg i denna riktning och som ett sätt att öka den direkta demokratin inom Svenska Amnesty. Årsmötet föreslås besluta att den svenska sektionen senast år 2001 påbörjar arbetet med att etablera ett aktivistcenter i vårt distrikt samt att sektionen under de första åren har det huvudsakliga ansvaret för centrets driftsutgifter och arbetsgivaransvaret för den anställda. Distriktsstyrelsen Skåne- Blekinge Styrelsens yttrande: Styrelsen ställer sig positiv till etablering av ett aktivistcenter i Skåne – Blekinge. Dock vill styrelsen betona att det är distriktet som är ansvarigt för centret och dess verksamhet och att detta medför ett långsiktigt åtagande av distriktet. Sektionens roll som delfinansiär de första åren samt som arbetsgivare med arbetsgivaransvar är viktig, men ansvar för verksamheten ligger på distriktet. Styrelsen avstyrker motionen men föreslår i stället - i motionens anda - årsmötet besluta att sektionen stöder distrikt Skåne-Blekinge i arbetet att etablera ett aktivistcenter, att distrikt Skåne-Blekinge har det övergripande (även ekonomiska) ansvaret för etablering och drift av ett aktivistcenter, att sektionen, om behov finns, lämnar ekonomiskt stöd under en uppbyggnadsfas och att sektionen har arbetsgivaransvaret för anställd personal. 2.3 Specialgruppernas ställning Antalet grupper i en sektion är ett av de kriterier som avgör hur många röstberättigade delegater sektionen kan sända till det Internationella rådsmötet. Av tradition räknas då endast de vanliga, lokala arbetsgrupperna. Amnestys utveckling har emellertid medfört att specialgrupper och samordningsgrupper av olika slag har fått en allt större betydelse. Många utför huvuddelen av sitt amnesty-arbete i sådana specialgrupper. Deras verksamhet och antal är ett viktigt mått på sektionens kapacitet och ambitioner. De borde därför räknas som grupper jämställda med de traditionella arbetsgrupperna, bland annat vid beräkning av antalet delegater till ICM. Årsmötet föreslås besluta att uppdra åt styrelsen att internationellt verka för att antalet specialgrupper av olika slag adderas till övriga grupper vid beräkning av antalet delegater till ICM och i andra liknande sammanhang. Bo Lindblom, Lars-Olof Olofsson, Maj-Britt Pamp, Malcolm Tigerschiöld Styrelsens yttrande: Den internationella demokratiutredningen (DAWG) ser över denna och andra frågor. Styrelsens avsikt är att den svenska sektionen skall ta aktiv del i de diskussioner som leder fram till beslut i demokratifrågorna på det internationella rådsmötet 2001. Styrelsen finner motionärernas argument övertygande med kommentaren att de inte endast är tillämpliga på specialgrupper, något som motionären också påpekar i bakgrundstexten. Styrelsen avstyrker motionen men föreslår i stället - i motionens anda - årsmötet besluta att svenska sektionens styrelse internationellt verkar för att det skall vara omfattningen av en sektions totala aktivitet som skall ligga till grund för beräkning av antalet delegater till internationella rådsmöten och i andra liknande sammanhang 2.4 Verksamhetsförteckning Det är inte lätt att som ny medlem få ett grepp om svenska sektionens organisatoriska uppbyggnad. Det är inte lätt ens när man har varit med ett tag. Det finns väldigt många olika verksamheter. För en person som vill engagera sig i något annat än grupparbete är det svårt att få reda på vilka valmöjligheter som finns. För att förenkla för intresserade föreslår vi att ett häfte med följande uppgifter sammanställs: En verksamhetsförteckning med uppgifter om de olika verksamheterna i sektionen, med information om vart man ska vända sig om man är intresserad av att arbeta med en viss uppgift. Förteckningen ska t. ex. innehålla information om specialgrupper som juristgruppen, översättargruppen, lokala loppisgrupper, etc. En beskrivning av befattningarna i de olika verksamheterna, inkluderande gruppsekreterare, informatör, medlem i valberedning, flyktingombud, styrelsemedlem i distrikt, distriktsombud, medlem i utskott, landsamordnare, RAN-samordnare och ekonomiskt ansvariga i verksamheter med stor omsättning. Syftet med verksamhetsförteckningen liknar arbetsförmedlingens: att hitta intresserade personer till lediga jobb. Någon bör därför utses att ansvara för att förteckningen hålls aktuell. Verksamhetsförteckningen och befattningsbeskrivningarna bör distribueras i pappersform till samtliga gruppsekreterare. Årsmötet föreslås besluta att årsmötet uppdrar åt styrelsen att upprätta en verksamhetsförteckning enligt ovan att årsmötet uppdrar åt styrelsen att upprätta befattningsbeskrivningar för de befattningar som ingår i verksamhetsförteckningen att verksamhetsförteckningen och befattningsbeskrivningarna distribueras till samtliga gruppsekreterare. Pedro da Cruz, grupp 131, Lund / Sune Montán, grupp 160, Lund Styrelsens yttrande: Sekretariatet avser att skicka ut en verksamhetsförteckning, enligt motionärernas förslag, i Grupptrycket redan under våren 2000. Styrelsen anser motionen besvarad. 2.5 Uppföljning blixtaktioner (tidigare årsmötesbeslut) - förslag från styrelsen Bakgrund Bo Lindblom lämnade till årsmötena 1996 och 1998 motioner som baserade sig på Laholm- gruppernas erfarenhet av att följa upp avslutade blixtaktionsfall, genom att kontakta sannolikt välunderrättade lokala MR-organisationer som står som kopiemottagare i blixtaktionen. Årsmötet 1998 beslutade (nr 49): att omedelbart låta utarbeta riktlinjer och tips för uppföljning av blixtaktioner utifrån dessa aktivisters erfarenheter och kunskap, att så snart detta är gjort introducera denna arbetsmetod för sektionens samtliga arbetsgrupper och IS, samt att detta beslut ersätter tidigare årsmötesbeslut i frågan. Åtgärder B-utskottet har på styrelsens uppdrag utrett frågan vidare. Bo Lindbloms grupp har utarbetat ett förslag till riktlinjer för gruppernas arbete med den här arbetsmetoden. Samråd har skett med Amnestyfonden. Sekretariatet har frågat IS om vi kan etablera kontakt med, söka information från och samarbeta med de MR-organisationer som är listade i blixtaktioner som kopiemottagare. IS svarade att man befarade att vissa organisationer skulle kunna utnyttja sådana kontakter med amnestymedlemmar för sitt eget syfte på ett sätt som inte följer Amnestys policy eller riktlinjer. Eftersom det här inte verkar vara en framkomlig väg föreslås att styrelsen inte arbetar vidare med årsmötesbeslutet. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att beslut nr 49 från årsmötet 1998 avförs från styrelsens åtgärdslista. Beredningsgrupp 3 3.1 Motioners utformning SVENSKA SEKTIONENS ÅRSMÖTE NOTERAR att förslag till resolutioner vid Internationella Rådsmötet numera genomgående har en strikt formaliserad struktur där hela texten bildar en enda lång mening; NOTERAR vidare att såväl verklighetsbeskrivningen som argumentationen och förslagen till beslut därvid läggs på en så hög abstraktionsnivå att det ofta krävs specialkunskaper för att inse vilka konkreta förhållanden förslaget egentligen avser; ERKÄNNER att den valda formen kan underlätta debatt och beslutsordning för de sakkunniga delegaterna vid Internationella Rådsmötet; INSER till fullo att denna formalisering är en anpassning till det språk och de textstrukturer som är gängse inom FN och dess underorgan; men KONSTATERAR att även en något förenklad översättning av resolutionsförslag i denna form möts av nästan total oförståelse vid ett svenskt årsmöte; BEFARAR att liknande och kanske ännu större svårigheter drabbar rörelsens nya och mindre sektioner; BETRAKTAR detta som ett problem för en väl fungerande interndemokrati, där det kan vara viktigt att förslagen till rådsmötet diskuteras också i sektioner, distrikt och grupper; NOTERAR slutligen att även de väl kvalificerade delegaterna vid ett rådsmöte anses behöva allt längre förklarande noter, skrivna på en mera normal prosa med korta huvudsatser och punkter mellan meningarna; BESLUTAR därför att den svenska styrelsen måtte verka för en större enkelhet, konkretion och klarhet i de förslag till resolutioner som lämnas till rådsmötet; att vi inom den svenska sektionen fortsatt värjer oss mot tendensen att överta det språkbruk och de textstrukturer som alltmer präglar de förslag som bildar underlag för överläggningar och beslut vid ett internationellt rådsmöte, detta för att vidmakthålla bredast möjliga deltagande i våra demokratiska processer och för att slippa motioner vilka är utformade som denna. Bo Lindblom, Gunnar Lundberg, Sune Montán, Lars-Olof Olofsson, Maj-Britt Pamp, Siwe Raadik Styrelsens yttrande: Styrelsen delar motionärernas uppfattning. Styrelsen tillstyrker den första att-satsen. Det kommer att åligga styrelsen att finna de bästa formerna för att påverka den internationella rörelsen. Styrelsen anser den andra att-satsen besvarad; språket på svenska årsmöten och i våra motioner och förslag ligger långt ifrån det internationella. Detta innebär självklart inte att vi kan slå oss till ro. 3.2 Bättre handlingsplaner På rådsmötet i Tróia antogs en internationell handlingsplan (TAP, Tróia Action Plan) för de kommande fyra åren. Undertecknad har i arbetet med svenska sektionens handlingsplan haft anledning att studera TAP och också kunnat notera något om dess tillblivelse. Det finns enligt min mening stora brister i TAP och i hur den kommit till: En handlingsplan bör beskriva en del av en strategi, ett långsiktigt tillvägagångssätt för att nå vår vision, den att mänskliga rättigheter ska respekteras överallt. En sådan strategi står inte att finna i TAP och den går inte heller att utläsa ”mellan raderna”. Processen att ta fram TAP har varit bristfällig. Få synpunkter från rörelsen har inhämtats. Sektionerna fick bara tiden från november 1998 till januari 1999 för att ge synpunkter. I övrigt har endast synpunkter vid rådsmötet beaktats. I inledningen till TAP talas det om vikten av att planen är förankrad, så att så många som möjligt känner ägande till den. Både processen för framtagandet och TAP utformning motverkar emellertid detta syfte. TAP är ett för aktivistens praktiska syften oanvändbart dokument. Del tre, i vilken de föreslagna åtgärderna konkretiseras, består av ett fyrtiotal sidor tabeller med ett stort antal punkter i varje tabell. Att få en överblick över aktiviteter och mål för perioden är omöjligt. I inledningen konstateras också att det förmodligen endast är ett fåtal personer i varje sektion som kommer att läsa dokumentet. Ovannämnda brister är allvarliga framför allt därför att de medför att rörelsen blir ineffektiv. Våra resurser slösas på ett lappverk av aktiviteter utan tydliga mål. Vi bärs fram av en förhoppning om att vårt arbete leder framåt snarare än av en övertygelse om att vi har en plan som håller. En handlingsplan med tydliga mål är av yttersta vikt för att Amnesty ska kunna agera samlat och kraftfullt. Jag yrkar att årsmötet ger svenska sektionens styrelse i uppdrag att i god tid före nästa internationella rådsmöte författa en resolution med förslag till åtgärder för att förbättra den internationella handlingsplanen. Åtgärderna bör innefatta: att en strategi utformas, att nästa handlingsplan arbetas fram på ett sätt som leder till att den blir förankrad i rörelsen, att göra handlingsplanen till ett användbart dokument, med bl. a. tydliga mål. Sune Montán, grupp 160 Styrelsens yttrande: Rörelsen antog sin första fyraåriga strategiska plan 1995 i Ljubljana, den andra antogs 1999 i Troía, och nästa kommer att antas på det internationella rådsmötet 2003. Rörelsen har lärt sig en del genom dessa år, men styrelsen delar motionärens uppfattning att den internationella planeringsprocessen och dess resultat kan och bör bli bättre. Det är dock säkerligen effektivare för sektionen att verka för detta på andra sätt än genom rådsmötesresolutioner. Styrelsen avstyrker motionen men föreslår i stället - i motionens anda - årsmötet besluta att svenska sektionens styrelse genom skrivelse till IEC senast våren 2001 kommer med förbättringsförslag gällande den internationella planeringsprocessen och den internationella handlingsplanen. 3.3 Förändrat arbetssätt för sektionsstyrelsen Sedan ett antal år har det varit svårt att rekrytera kandidater till sektionsstyrelsen. Vi anser att det är allvarligt, bland annat ur demokratisk synvinkel. Orsakerna till svårigheterna är säkert flera; vi vill särskilt peka på den tunga arbetsbelastning styrelsen har. Att ha ett styrelseuppdrag innebär att de allra flesta helgerna under året ägnas åt amnesty-arbete, antingen direkt i styrelsen, i arbetsutskottet, i A-, B-, C-, D-utskotten eller för att besöka distriktsmöten. För de som inte bor i Stockholm innebär det dessutom i princip alltid resor/bortavaro under hela helgen. Ett förändrat arbetssätt som skulle medföra minskad arbetsbörda för styrelsens ledamöter vore att styrelsen ger direktiv till uppdrag och utredningar, vilka utförs av A-, B-, C-, D -utskotten. Dessa utskott skulle bestå enbart av tjänstemän och frivilliga. Styrelsen fattar sedan beslut i frågan på basis av den utredning som gjorts. Den påbörjade decentraliseringen i rörelsen börjar få genomslag i en del distrikt, vilket bör frigöra resurser för utskottsarbete på sekretariatet. Årsmötet föreslås besluta att ge styrelsen i uppdrag att se över sitt arbetssätt enligt ovanstående tankar med syfte att minska arbetsbördan för styrelsens ledamöter. Eva Sandhammar, Elisabet Stålhane Styrelsens yttrande: Styrelsen delar motionärernas uppfattning om att styrelsens arbetssätt måste förändras. Styrelsen har under det gångna året arbetat med en ny arbetsordning som syftar till att förbättra situationen i motionens anda och ytterligare översyn måste göras under det kommande styrelseåret. Styrelsen vill dock inte föregripa sitt eget och demokratiutredningens arbete. Styrelsen finner motionen besvarad. 3.4 Tackbrev/diplom till bidragsgivare Vid exempelvis skolors insamlingar, firmafester, enskilda personers högtidsdagar, åminnelser etc händer det glädjande ofta att bidrag till Amnesty samlas in/skänkes Beviset på tacksamhet från AI har hittills bestått i ett enkelt tackkort. Av egen upprepad erfarenhet vet vi, att flera personer önskar ett mera synbarligt bevis på sin gåva, att t ex hänga upp på skolans anslagstavla, i firmans lunchrum, hemma på sovrumsväggen eller var man nu tycker det kan passa bäst. Denna brist har beklagligtvis medfört onödig besvikelse hos givare, vilket vid ett par tillfällen framförts till oss. Våra efterforskningar har givit vid handen att AI för närvarande inte har ett sådant lite mer påkostat tack/diplom, och vi anser att ett sådant självklart måste finnas i en organisation av Amnestys art och omfattning. De flesta ideella organisationer har för övrigt redan flera olika ‘diplom’ att välja på för att visa tacksamhet i motsvarande situation. Årsmötet föreslås besluta att ett antal diplom/tackbrev med lämpliga Amnesty-motiv i stilfullt färgutförande och tryckta på papper av god kvalitet tas fram, att en reklamfirma med erfarenhet från arbete av detta slag engageras för uppgiften att en enkel trycksak med en presentation av de olika förslagen tillsändes samtliga grupper och distrikt, samt att grupperna snarast erbjuds möjligheten att till självkostnadspris beställa hem dessa diplom Grupp 264 Styrelsens yttrande: Grupp 264 har tagit upp en fråga som har varit föremål för många diskussioner inom vår organisation. Eftersom vi är beroende av bidrag från privatpersoner och företag är det viktigt att vi tackar och det finns många tankar kring hur detta görs på bästa sätt. Styrelsen välkomnar grupp 264:s initiativ och tycker att det är en bra idé att ta fram en typ av tackbrev som kan användas vid lite mer speciella tillfällen. Sekretariatet har också diskuterat olika typer av tackbrev och det finns nu ett beslut på att ta fram ett sådant material som motionärerna föreslår. Behovet har påtalats av flera grupper i olika sammanhang och det är detta som ligger till grund för sekretariatets beslut. Det motionärerna vill åstadkomma är redan på gång och det finns till och med en möjlighet att de nya tackbreven är klara vid tiden för årsmötet. Styrelsen anser motionen besvarad 3.5 Distriktens ekonomi Distriktens ekonomiska situation har under de senaste åren uppvisat en oerhörd spännvidd. Vissa distrikt har en god ekonomi och en väl fungerande verksamhet. Andra har svårt att få verksamheten att fungera och därmed en liten och i vissa fall dålig ekonomi. Detta behöver dock inte betyda att de ingående grupperna har dålig ekonomi eller skralt med verksamhet. Många distriktsombud har under flera års tid upplevt det som frustrerande att distrikten ses som en homogen samling trots de oerhörda olikheter de uppvisar inbördes, inte minst i avseende på ekonomiska och personella resurser. I de stora distrikten finns generellt ett behov av relativt stora och säkra inkomster för att täcka de löpande kostnaderna för verksamheten. Det samma kan vara fallet i små, väl fungerande distrikt. I andra distrikt är situationen snarare den att man p.g.a. liten verksamhet inte har någon användning för mer betydande medel och följaktligen medvetet har mycket små inkomster. Den huvudsakliga inkomstkällan för de flesta distrikt är gruppavgifterna.Dessa varierar nu mellan 0 och 5 000 kr per grupp och år. Det har länge framförts farhågor om att detta, i de fall avgiften är mycket låg, leder till minskad insamling och troligen, som en följd därav, till minskad exponering bland allmänheten. Det har under våren legat ett förslag på styrelsens bord innebärande att gruppavgiften till sektionen skulle höjas ganska avsevärt. Förslaget ledde emellertid inte till något styrelsens förslag till årsmötet. Situationen upplevs emellertid som instabil och detta skapar osäkerhet i de distrikt där det p.g.a. höga distriktsavgifter finns mycket små marginaler för en eventuell sektionsavgiftshöjning. Dessa distrikt hotas av att vid en eventuell höjning tvingas sänka sina gruppavgifter och därmed troligen verksamhetsnivån. Den nuvarande situationen innebär således, i alla fall potentiellt, problem både vad gäller insamlingsaktiviteten i distrikten och distriktens möjligheter till långsiktig ekonomisk planering. Årsmötet föreslås besluta att ge styrelsen i uppdrag att utreda hur uttaget av avgifter från grupperna till sektion och distrikt på bästa sätt kan harmoniseras så att en långsiktigt stabil lösning kan nås; att göra detta med beaktande av de mycket skiftande behov och möjligheter som föreligger i de olika distrikten; att vidare beakta nyttan av att synas bland allmänheten i samband med insamling samtidigt som man uppmärksammar att denna effekt kan nås på många alternativa sätt. Eric Ericson, Malena Karlsson, David Langlet, Rafael Luna Styrelsens yttrande: Gruppavgifterna utgör idag mindre än en procent av sektionens intäkter. Utöver gruppavgift får sektionen betydelsefulla bidrag från olika grupper och distrikt. Sänkningen av gruppavgiften – beslutad vid årsmötet 1996 – samt en stark ökning av andra intäktsslag, gör att gruppernas och distriktens bidrag till sektionen utgör en allt mindre del av sektionens intäkter. Syftet med gruppavgifter har varit att delfinansiera sektionens verksamhet. Men gruppavgifterna har även medfört att grupperna dels syns mer i samband med det aktiva insamlingsarbetet, dels bidragit till en känsla av att gemensamt ta ansvar för sektionens ekonomi. Motionens förslag bör ses i sammanhanget att sektionen nu genomför en större utredning om demokratin inom sektionen (DUG), att styrelsen ser över gruppers och distrikts juridiska och ekonomiska status samt att det i handlingsplanen finns ett mål att grupper och distrikt med avgifter och gåvor på sikt ska bidra med 5 % av sektionens totala intäkter. Styrelsen tillstyrker motionen. 3.6 Distrikten och gruppavgiften 1996 års årsmöte beslutade att en stor del av gruppavgiften kunde tas ut av distrikten i stället för av sektionen. Gruppavgiften till sektionen var tidigare 7000 kronor. Nu är den 1 500 kronor. Tanken bakom förslaget var inte en sänkning av gruppavgiften, utan en omfördelning av medel från sektionen till distrikten med syfte att decentralisera och göra det möjligt för distrikten och arbetsgrupperna att utveckla sin verksamhet på lokal nivå. Till stor del har följderna varit positiva. Vid 1999 års distriktsombudsmöte gjordes en genomgång av distriktens verksamhet och det konstaterades en ökad aktivitet i många distrikt sedan 1996.Samtidigt har det visat sig att reformen inte löste alla de problem den var avsedd att lösa. Många distrikt utnyttjade omfördelningen av medel till att minska sin insamlingsverksamhet. Fyra distrikt har tagit bort gruppavgiften, vilket för dem innebär att grupperna endast behöver samla in och betala avgiften till sektionen på 1 500 kronor. Detta innebär dels att intäkterna minskar, dels att Amnesty syns mindre på gator och torg. Vi anser att minskad synlighet är till nackdel för Amnesty. Vissa distrikt har inte fått igång någon större gemensam verksamhet. 8 av 18 distrikt har till exempel vare sig styrelse eller stadgar. Distriktens verksamhet är viktig om vi vill ha en organisation som är synlig i hela landet. Därför föreslår vi att 1996 års beslut ändras. Vi anser att det finns mycket goda skäl att ha olika avgiftsnivåer till sektionen, beroende på vilken avgift distrikten tar ut. Sektionens årsmöte bör besluta att var arbetsgrupp ska erlägga en sammanlagd avgift av 6000 kronor. Av dessa skall distrikten kunna ta ut en avgift mellan 0 och 4 500 kronor beroende på vilken verksamhet distrikten har. Minst 1 500 kronor per grupp går alltså vidare till sektionen. Vårt förslag innebär att distrikt som har verksamhet kan ha det även i fortsättningen och övriga distrikt får en anledning till att bygga upp en. En decentraliserad organisation med omfördelning av resurser till distrikten måste också medföra en omfördelning av ansvar. Vi föreslår därför att distrikten skall betala minst en fjärdedel av gruppavgiften per grupp och år till sektionen. Vi tror att förslaget får flera positiva effekter: ökad insamlingsverksamhet i arbetsgrupperna som för med sig ökad synlighet på gator och torg samt större intäkter. Dessutom ger förslaget möjlighet till ökade gemensamma aktiviteter inom distrikten. En ökad verksamhet i distrikten avlastar sekretariat och sektionsstyrelse, vilket är en del av decentraliseringen. Årsmötet föreslås besluta att samtliga arbetsgrupper betalar 6000 kronor i gruppavgift till sitt distrikt eller i de fall distrikt saknas till sektionen att distrikten skall betala minst en fjärdedel av denna summa till sektionen att stadgarna ändras enligt följande: Punkt 4:2 "Till sektionen ansluten arbetsgrupp skall erlägga av årsmötet beslutad avgift." att göra följande tillägg till stadgarna punkt 4:2: "Distrikt har rätt att besluta att högst tre fjärdedelar av gruppavgiften behålls av distriktet och minst en fjärdedel betalas till sektionen. Medel som ej behövs i distriktens verksamhet skall tillfalla sektionen." Stockholmsdistriktets styrelse Styrelsens yttrande: Amnestys organisationsformer och fördelningen av ekonomiska resurser måste ses över och tydliggöras, och styrelsen har inlett detta arbete. Styrelsen håller med i motionens andemening, och ser att fördelen med motionens förslag är att de låter distrikt och grupper fortsätta som tidigare i så måtto att inga principiellt nya mekanismer införs. Den praktiska innebörden är att öka prioriteten för insamlingsarbete och att tydliggöra distriktens roll, och detta ligger helt i linje med styrelsens förslag till handlingsplan. Dock menar styrelsen att den översyn av grupper och distrikts ekonomiska och juridiska status som C-utskottet arbetar med och Demokratiutredningsgruppens (DUG) uppdrag, gör att det är olämpligt att i dag ta detaljerade beslut. Styrelsen delar motionärernas uppfattning att minskad synlighet är en nackdel för Amnesty men anser att sektionen bör avvakta utredningarna ovan. Vidare hänvisar vi till motionen angående distriktens ekonomiska situation. Styrelsen avstyrker motionen. 3.7 Beslutsfattande årsmöte varje år Beslutet att endast vartannat årsmöte skulle behandla motioner, medan vartannat skulle ge möjlighet till samtal, diskussioner, seminarier kring stora och aktuella frågor, har redan visat sig innebära vissa svårigheter. Bland annat ligger svenska sektionens årsmöten i otakt med de internationella rådsmötena, där stora förändringar inom rörelsen ska diskuteras och beslutas om. Svenska Amnesty hinner inte få relevant underlag för beslut till årsmötet i Malmö. Det gör att vi frånhänder oss möjligheter att ta ställning och att påverka inriktningen när det gäller viktiga internationella beslut. Årsmötet föreslås besluta att återinföra systemet med ett beslutsfattande årsmöte varje år. Grupp 198, Lindesberg Styrelsens yttrande: Styrelsen delar motionärernas uppfattning om problemen med det införda systemet, men hänvisar till sitt eget förslag om att förskjuta årsmötescykeln som en lösning. Detta ger oss ytterligare tid att utvärdera det införda systemet i övriga avseenden och föregriper inte demokratiutredningens arbete. Styrelsen avstyrker motionen. Styrelsen konstarerar dessutom att eftersom årsmötet är reglerat i stadgarna krävs det ett förslag till stadgeändrig för att genomföra motionärernas förslag. 3.8 Ändrad årsmötescykel - förslag från styrelsen 1998 reformerades sektionens årsmöten på så sätt att vi udda år inte har någon motionsbehandling. Utan att föregripa en fullständig utvärdering av denna reform och också utan att föregripa demokratiutredningens arbete, finner styrelsen det uppenbart att den införda årsmötescykeln ligger i otakt med den internationella beslutsprocessen. Detta framgår med all önskvärd tydlighet redan 2001 då förslagen från den internationella mandatöversynen och den internationella demokratiutredningen (DAWG) kommer att föreligga utan att den svenska sektionen kan fatta några beslut på våren 2001. Dessutom har styrelsen förlängt den svenska demokratiutredningens arbete med ett år så att den kommer att avrapportera och föreslå förändringar 2001. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att ändra första meningen i stadgarnas paragraf 6.3 från "Motioner och styrelsens förslag behandlas av årsmötet endast jämna år." till "Motioner och styrelsens förslag behandlas av årsmötet endast udda år." att ändra första meningen i sista stycket i stadgarnas paragraf 6.5 från "Jämna år ska dagordningen även innehålla" till "Udda år ska dagordningen även innehålla". 3.9 Statligt stöd - förslag från styrelsen Vid ICM i Troía 1999 fattades beslut om nya riktlinjer för penninginsamling (beslut 47, Fundraising Guidelines), som också behandlar frågan om statligt stöd. Dessa riktlinjer diskuterades vid ett flertal möten före ICM, bland annat vid det internationella fundraisingmötet i London i oktober 1998. Vid dessa möten framkom att synen på statligt stöd skiljer sig åt mellan olika sektioner, framför allt vad gäller direkt statligt stöd i samband med mr-utbildning och biståndsfrågor. Den svenska delegationen vid ICM verkade för en mycket restriktiv hållning till statligt stöd, men denna linje fick tyvärr inte majoritetens stöd. Beslutet i Troía innebär att Amnesty nu kan acceptera statligt stöd även för visst biståndsarbete (punkt III.E) och på så sätt kan man säga att riktlinjerna för statligt stöd blivit mindre restriktiva. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att sektionen fortsatt ska avstå från statligt stöd vad gäller sektionens biståndsverksamhet att uppdra åt styrelsen att internationellt verka för att Amnesty inte tar emot statligt stöd för biståndverksamhet Ur Beslut 47 ICM 1999 - Riktlinjer för penninginsamling (Fundraising Guidelines) (Då översättning till svenska saknas, återges här utdraget ur riktlinjerna på engelska.) III. Government Funding A. The general principle is that Amnesty accepts no direct national government support. This is an important source of the credibility of the movement and exceptions should be made only in very limited circumstances. B. Indirect government support which is available equally to all charities or employers (such as tax exemptions, employee subsidies, etc) is permitted. In-kind contributions specific to Amnesty (such as rent-free offices, donated equipment, etc) must be approved by the IEC (see also Item I.C regarding dependence). C. Legislatures, judicial entities, and embassies are all part of “national governments” and therefore, in general, funding from them is not permitted.). In addition, funding from state, local and regional governments should be treated in the same way as that from national governments if the entities involved may be responsible for human rights violations (e.g., municipal police). D. In general, funding from foundations funded by governments, intergovernmental organizations and state industries may not be accepted if the governments have any control over funding decisions. Consult the IEC should doubts arise. E. Contributions from governments for relief may be accepted, but not if targeted for specific individuals or for refugees from a specific country. F. Contributions from governments for Human Rights Education may be accepted, but IEC approval should be sought. G. In the case of either III.E or III.F, ongoing functions and personnel costs may not be underwritten by such funding. Questions regarding specific projects should be directed to the IEC. H. From time to time at the international or section level Amnesty International will join with other organizations to undertake certain activities consistent with its purposes. It may be that Amnesty International’s partners in such associations are able to receive government funding, and it seems appropriate for the association itself to receive such funding for a particular purpose. In general this may be acceptable if the funds are not under the sole control of Amnesty International. In general, if such activity is contemplated by the International Secretariat or by sections, approval should be sought from the International Executive Committee (see also the guidelines on Subsidiary and Partner Organizations). 3.10 Utskick av kallelse/verksamhetsberättelse (stadgeändring) - förslag från styrelsen Kallelse till årsmötet samt verksamhetsberättelse med ekonomisk redovisning skickas av praktiska och ekonomiska skäl till medlemmarna i Amnesty Press. Stadgarnas skrivning har gjort att utgivningen av Amnesty Press de senaste åren, då tidningen utkommit med sex nummer per år, blivit mycket ojämn. För att öka flexibiliteten i utgivningen av Amnesty Press föreslås en ändring av stadgarnas punkt 6.2 innebärande att kallelse sänds till medlemmarna senast tolv veckor före årsmötet i stället för nuvarande fjorton veckor, samt punkt 6.4a innebärande att verksamhetsberättelse med ekonomisk redovisning sänds till medlemmarna senast fyra veckor före årsmötet i stället för nuvarande sex veckor. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att stadgarnas punkt 6.2 och 6.4a ändras till följande (ändringar kursiverade) 6.2 Kallelse till årsmöte, med påminnelse om motionstiden de år årsmötet behandlar motioner och styrelsens förslag och nomineringar avseende stadgeenliga val, skall av styrelsen utsändas till medlemmarna senast tolv veckor före årsmötet. 6.4a Följande handlingar skall utsändas till alla medlemmar senast fyra veckor före årsmötet: - styrelsens verksamhetsberättelse med ekonomisk redovisning - svenska Amnestyfondens styrelses verksamhetsberättelse med ekonomisk redovisning - revisorernas berättelser avseende sektionen resp fonden 3.11 Avgifternas storlek - förslag från styrelsen Årsmötet ska besluta om avgifter för 2001. De avgifter det handlar om är medlemsavgifter för hel- respektive delbetalande samt gruppavgifter och avgiften för ungdomsgrupper. Medlemsavgifter Årsmötet 1997 beslutade om höjd medlemsavgift från och med 1998 till 240 kronor för helbetalande och 160 kronor för personer under 19 år, heltidsstuderande, arbetslösa och pensionärer. Inga höjningar av medlemsavgiften har genomförts sedan dess. På grund av den beslutade satsningen på medlemskap via autogiro föreslår vi att medlemsavgiften för 2001 förblir oförändrad. Gruppavgifter Avgiften för grupper fastställdes av årsmötet 1997 till 1 500 kr. Avgiften har inte ändrats sedan 1996. Årsmötet 1996 införde en registreringsavgift på 500 kronor för nya grupper fr o m 1997. Det är en engångsavgift som erlägges inom ett år från det att gruppen registrerats Årsmötet 1997 beslutade om avgift för ungdomsgrupper på 500 kronor. Mot bakgrund av Demokratiutredningens pågående arbete och påbörjade diskussioner inom sektionen om distriktens ekonomiska status föreslår vi inga förändringar av gruppavgifternas storlek 2001. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att medlemsavgiften för 2001 skall vara 240 kronor för helbetalande och 160 kronor för personer under 19 år, heltidsstuderande, arbetslösa och pensionärer. att gruppavgiften för 2001 för svenska sektionen skall vara 1500 kronor. att registreringsavgiften 2001 för nya grupper skall vara 500 kronor. att avgiften för ungdomsgrupper 2001 skall vara 500 kronor.
|