| ____________________________________________________________________________________________ Motioner och förslag ____________________________________________________________________________________________
Till: Årsmötesdeltagarna
Vi menar dock att vi i praktiken nästan inte använder förklaringsmodellen i vår kampanj. Kampanjen fokuserar på statens och kommunernas ansvar att se till så att våldsutsatta kvinnor bemöts och skyddas så bra som möjligt. Kampanjen fokuserar på att vidta åtgärder mot mäns våld mot kvinnor – men inte mot andra delar av könsmaktsordningen. Vår kritik ligger i att vi bara arbetar mot mäns våld mot kvinnor som ett symptom av könsmaktsordningen, vi angriper inte det som vi anser är roten till problemet. När vi har jobbat med kampanjen har vi fått höra denna kritik flera gånger och har påverkats av den. Om vi bara vågar ta tag i symptomen på könsmaktsordningen och inte könsmaktsordningen i sig kan vi inte med äran i behåll säga att vår kampanj handlar om att stoppa våldet mot kvinnor utan snarare att den handlar om att lindra och förminska våldet mot kvinnor. En del i kampanjen är kravet att kunskapen om könsrelaterat våld måste öka genom att de yrkesgrupper som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor får utbildning om könsrelaterat våld och kvinnors och mäns skilda villkor i samhälle och familj. I denna del av kampanjen snuddar vi vid den arbetsinriktning som vi eftersträvar. Vi ska ställa krav på att stat och kommuner ska genomföra konkreta åtgärder som syftar till upplösande av könsmaktsordningen. Exempel på sådana krav kan vara ändringar i läro- och kursplaner och kvotering av olika slag. En möjlighet för Amnesty är också att arbeta direkt gentemot t ex ungdomar med medvetandeträning i likhet med vad t ex Rädda Barnen och Röda korsets ungdomsförbund gör. Amnesty ser mäns våld mot kvinnor som en del i könsmaktsordningen och som en människorättskränkning. Andra delar av könsmaktsordningen bör dock också ses som människorättskränkningar, vilket också fastslås i flera FN-dokument, t ex CEDAW (konventionen för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor). Frågan om vi ska arbeta mot andra former av människorättskränkningar än könsrelaterat våld antar vi därför hör till frågan om det utvidgade åtagandet. Två konkreta företeelser i samhället som vi tror är extra viktiga att arbeta med för att få stopp på mäns våld mot kvinnor är prostitution och pornografi. Vi menar att båda dessa är delar i upprätthållandet av den rådande könsmaktsordningen, och därmed en orsak till mäns våld mot kvinnor. Könsmaktsordningsperspektivet är inte förenligt med idén om att det skulle finnas ”frivillig” och ”ofrivillig” prostitution (trafficking). Köp av kvinnors sexuella tjänster skadar kvinnorna som är prostituerade och upprätthåller sexköparnas (männens) syn på kvinnor som underordnade och som objekt att utnyttja och exploatera. Även pornografi utan synligt våld är en del av detta upprätthållande; den som konsumerarpornografi påverkas obönhörligen till att se på kvinnor som objekt för mäns njutning. Pornografi förmedlar en förvrängd bild av kvinnokroppen och kvinnlig sexualitet till pojkar och män. I denna diskussion finns en svår gränsdragningsproblematik och definitioner efterfrågas. Definitionen av pornografi som syftas på i motionen är ”material som upprätthåller kvinnors underordning genom att gestalta kvinnor som objekt”. Definitionen av prostitution som syftas på i motionen är helt enkelt ”köp av sexuella tjänster”. Vi föreslår därför årsmötet att besluta: 1) att uppdra åt sektionsstyrelsen att på Internationella Rådsmötet 2007 verka för att Amnesty International ska arbeta även mot andra delar av könsmaktsordningen än det könsrelaterade våldet. 2) att uppdra åt sektionsstyrelsen att på Internationella Rådsmötet 2007 verka för ett ställningstagande i Amnesty International om att pornografi inte är förenligt med ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor. 3) att uppdra åt sektionsstyrelsen att på Internationella Rådsmötet 2007 verka för ett ställningstagande i Amnesty International om att prostitution inte är förenligt med ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor. 4) att uppdra åt sektionsstyrelsen att på Internationella Rådsmötet 2007 verka för att Amnesty International utreder på vilket sätt prostitution och pornografi bör bekämpas och i det arbetet fokusera på hur lagstiftningar bör se ut. Distrikt Västerbotten Charlotte Westerberg, kvinnorättsgruppen i Stockholm Kajsa Niklasson, kvinnorättsgruppen i Stockholm Rosa Neves-Åker, kvinnorättsgruppen, Stockholm Styrelsens yttrande: Amnesty arbetar mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Däremot undviker Amnesty i nästan alla fall att agera mot bakomliggande orsaker. Vi har till exempel hittills inte agerat mot fattigdomen som sådan, trots att ett utrotande av fattigdomen med säkerhet skulle minska kränkningar av mänskliga rättigheter. Detta är även vårt perspektiv i vårt arbete mot mäns våld mot kvinnor. Könsmaktsordningen är den struktur som upprätthåller våldet och som våldet samtidigt återskapar och upprätthåller. Genom att Amnesty klart tar ställning för kvinnors rättigheter och lyfter upp brott som särskilt drabbar kvinnor just för att de är kvinnor, arbetar Amnesty aktivt mot könsmaktsordningen. I vårt arbete mot våld mot kvinnor använder vi en bred definition av våld som även innefattar psykiskt våld och hot om våld. Vårt arbete mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter är ett effektivt och kraftfullt perspektiv i arbetet mot könsmaktsordningen. Andra organisationer arbetar med problemet ur andra perspektiv. Genom att bidra med det som just Amnesty är experter på, det vill säga kopplingen till mänskliga rättigheter, använder vi våra resurser mest effektivt. När det gäller pornografi skriver motionärerna att det finns en svår gränsdragningsproblematik och definierar sedan pornografi som ”material som upprätthåller kvinnors underordning genom att gestalta kvinnor som objekt”. Denna definition är dock inte gängse och styrelsen tror att det kan bli svårt att på ett tydligt sätt anlägga ett folkrättsligt perspektiv på pornografi. När det gäller prostitution – se styrelsens yttrande över motion nr 1.1 1.3 Adoptera Mordechai Vanunu som samvetsfånge - motion Den israeliske medborgaren Mordechai Vanunu fängslades 1986 för sina avslöjanden om det hemliga israeliska kärnvapenprogrammet. Efter 18 år i isoleringscell under inhumana förhållanden frigavs han 1 april, 2004 med förbehåll att han inte får lämna landet eller ha kontakt med utländska medborgare. Efter att ha trotsat förbudet och uttalat sig för utländska journalister greps han återigen i november 2004. Han släpptes fri i december men restriktionerna kvarstår. I oktober 2004 fick han avslag på sin ansökan om politisk asyl i Sverige. Vi i grupp 129 kräver följande. att svenska Amnesty verkar för att IS adopterar Mordechai Vanunu som samvetsfånge. att Amnestys styrelse hemställer åt regeringen att ge Mordechai Vanunu uppehållstillstånd i Sverige. Amnesty grupp 129, Sandviken Styrelsens yttrande: Mordechai Vanunu har varit ett uppmärksammat fall under många år och Amnesty har rapporterat om honom tidigare. Vad gäller årsmötes- och ICM-beslut finns en princip om att inte uttala sig i enskilda fall eller om arbete avseende specifika länder. Årsmöten och ICM tar däremot policy- och principiella beslut. Det är på grundval av dessa som Amnesty också har agerat till förmån för Mordechai Vanunu. 1.4 Militära interventioner och andra väpnade konflikter - förslag från styrelsen Förslag till beslut Årsmötet beslutar Alternativ 1 att uppmana den svenska delegationen att vid ICM 2005 verka för att Amnesty helt ska undvika att ta ställning till väpnade konflikter som sådana, inklusive militära interventioner. Alternativ 2 att uppmana den svenska delegationen att vid ICM 2005 verka för att Amnesty vid utbredda och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter (exempelvis folkmord), eller när sådana kränkningar är överhängande, i undantagsfall ska kunna begära eller uttala sitt stöd för att FN skickar fredsbevarande styrkor till platsen, om Amnesty bedömer att detta kan bidra till att kränkningarna upphör, samt vid en överhängande eller pågående internationell väpnad konflikt, i undantagsfall ska kunna a) påminna de inblandade om MR-konsekvenserna av en väpnad konflikt, b) påminna de inblandade om att väpnat våld endast får användas i enlighet med FN-stadgan, c) motsätta sig väpnat våld från en eller flera inblandade som strider mot FN-stadgan. Alternativ 3 att uppmana den svenska delegationen att vid ICM 2005 verka för en mer flexibel policy, innebärande att Amnesty i undantagsfall ska kunna begära eller stödja användningen av militärt våld (inte bara fredsbevarande styrkor) för att hindra eller få slut på utbredda och allvarliga MR-kränkningar, eller protestera mot ett militärt angrepp eller hot om angrepp (även om detta är förenligt med FN-stadgan) som troligen kommer att leda till att situationen för mänskliga rättigheter förvärras. Bakgrund Vid en väpnad konflikt kräver Amnesty att de inblandade respekterar mänskliga rättigheter och humanitär rätt, inklusive förbudet mot användande av barnsoldater. Amnesty agerar också mot bl.a. användning av urskillningslösa vapen (exempelvis kemiska, biologiska och kärnvapen samt personminor). Däremot tar Amnesty enligt nu gällande policy inte ställning till väpnade konflikter som sådana, oavsett om det handlar om ett olagligt krig eller en militär intervention för att skydda befolkningen från exempelvis ett folkmord. Frågan har dock har dock varit föremål för diskussion inom Amnesty under lång tid. Under de senaste åren har Amnesty också gjort vissa uttalanden som kan tyckas gå längre än nuvarande policy. Exempelvis gjordes uttalanden inför Irak-kriget som vissa tolkade som ett ställningstagande mot kriget. Vidare uppmanade bl.a. Amnesty i maj 2003 FN:s säkerhetsråd att skicka fler fredsbevarande trupper till Demokratiska Republiken Kongo och att ge dem ett robust mandat (läs: rätt att döda). Vid det internationella rådsmötet (ICM) 2003 kritiserades den internationella styrelsen för att organisationen genom dessa uttalanden hade gått längre än vad nuvarande policy medger. Samtidigt beslutades att utreda frågan hur Amnesty i framtiden bör förhålla sig till väpnade konflikter som sådana, inklusive militära interventioner. En resolution i ämnet kommer att presenteras vid ICM i Mexiko i augusti. Styrelsen vill med detta förslag att svenska sektionens årsmöte ska ge den svenska delegationen ledning för sitt agerande. De alternativa förslagen bygger på utredningens huvudalternativ. Utredningen finns sammanfattad i dokumentet ”Study on the use of force and military intervention. Part 3: Main options paper. POL 34/002/2005”. Det finns också en svensk sammanfattning av frågan på den interna hemsidan: http://www3.amnesty.se/icm2005/ MOTIONER OCH FÖRSLAG Beredningsgrupp 2 2.1 Amnestys framtida omvärldsbevakning - bordlagd motion från årsmötet 2004 Den internationella handlingsplanen är nära kopplad till en rad planerade omläggningar, bl.a. då det gäller prioriteringar. Prioriteringar och tidsbegränsad koncentration på vissa avsnitt av åtagandet (vissa problemområden eller vissa länder) är säkert nödvändiga. De bör dock inte få gå så långt att vi tappar bort viktiga funktioner. En sådan funktion är Amnestys övergripande bedömning av läget för mänskliga rättigheter i världen, eller annorlunda uttryckt: det som brukar redovisas i årsrapporten. Amnestys bedömningar av läget i olika länder har betydelse både i asylärenden och i den politiska debatten. Människor som arbetar med mänskliga rättigheter jämför ofta olika organisationers och myndigheters globala översikter. Amnestys bedömning har här en viktig roll. Det vore därför olyckligt om vi helt släppte bevakningen av icke-prioriterade länder. Det skulle också minska våra möjligheter att tidigt upptäcka när en allvarlig försämring är på väg. Vi vet alla att MR-situationen mycket snabbt kan förvärras i ett land. - Årsmötet föreslås därför uppdra åt styrelsen för den svenska sektionen att verka för ett upprätthållande av en sådan bevakning att Amnestys rapporter fortfarande ger en tillförlitlig översikt av läget för mänskliga rättigheter i hela världen. Distrikt Halland Styrelsens yttrande: Distrikt Halland yrkade i en motion inför årsmötet 2004 att styrelsen skulle verka för att Amnesty ska upprätthålla en tillförlitlig översikt av läget för mänskliga rättigheter i hela världen. Årsmötet beslutade dock att bordlägga motionen till årsmötet 2005 eftersom den inte behandlade förslaget till ny handlingsplan. Styrelsen delar motionärernas oro för vad det skulle innebära om Amnesty släppte bevakningen av icke-prioriterade länder. Under 2004 förvärrades situationen allvarligt i t ex Elfenbenskusten och Nepal vilket visar på behovet av global täckning i årsrapporterna. Antalet samvetsfångar, försvinnanden, offer för tortyr och dödsstraff är alarmerande högt även i många av de icke-prioriterade länderna. För att ge en tillförlitlig bild av läget för mänskliga rättigheter i hela världen måste arbetet med Amnestys traditionella åtagande därför förstärkas kraftigt. Styrelsen har under året arbetat i motionens riktning genom att skriva ett resolutionsförslag till ICM om att internationella sekretariatet ska utöka arbetet med aktionsfall som minskat drastiskt de senaste 10 åren. I arbetet med att planera uppföljningen och utvärderingen av handlingsplanen är målet att det ska finnas tydliga indikatorer för hur Amnestys arbete ger resultat i hela världen. 2.2 Med pennan som vapen - motion Vi i Amnestygrupp 254 i Jönköping har saknat någon symbol att ge eller sälja till människor då vi är ute och informerar på skolor och andra ställen om Amnesty International. Det är dyrt att köpa pennor från Amnestybutiken och därför vill vi att sektionen ska ta fram enkla kulspetspennor med ett enkelt och tydligt Amnestytryck. Pennan behöver inte vara så avancerad och syftet är inte att tjäna pengar på den utan mer som en marknadsföring av och symbol för Amnesty och vårt arbete med "pennan som vapen". En stor kvantitet ger ju ett lägre pris. Grupp 254, Jönköping Styrelsens yttrande: Det är en god idé att lämna materiel till deltagarna på ett informationsmöte. Sekretariatet producerar en hel del informationsmateriel som kan användas vid sådana tillfällen. Sekretariatet har däremot inte tagit fram några profilprodukter (pennor, T-tröjor, märken o.d.), som efterlyses i motionen. Det är sekretariatet, mer än någon annan del av Amnesty, som har erfarenhet av vilket material som det finns störst behov av och vad som kan införskaffas till rimligt pris. Styrelsen anser att förslag om vad slags materiel som ska finnas bör lämnas till sekretariatet och inte fattas av årsmötet. 2.3 Distribution av blixtaktioner - motion Från och med 2005.01.01 får grupperna inte längre papperskopior av blixtaktioner utan kan hämta dem på Amnestys hemsida. Sekretariatets skäl till förändringen är att den ska spara pengar. Det är i och för sig ett tungt skäl som ingen kan invända mot. Dessvärre tycker vi dock att genomförandet verkar tämligen dåligt genomtänkt, och såvitt vi förstår har sekretariatet inte försökt förankra förändringen i grupperna innan den genomfördes. Vi anser att så självklart borde ha skett, i synnerhet när det rör sig om en så värdefull del av Amnestys arbete. Många grupper har någon som ansvarar för blixtaktionerna, ofta sedan många år. Man kan inte utan vidare utgå från att hon/han har Internet-uppkoppling och praktiska möjligheter att sköta sitt uppdrag som förr, inte heller att någon annan gruppmedlem står redo att omedelbart ta över. Medlemmar med tillgång till Internet kan visserligen själva hitta blixtaktioner på hemsidan, men utan ett visst « grupptryck » blir det sannolikt betydligt lättare att skjuta upp brevskrivandet. Resultatet i slutändan kan tyvärr bli färre brev. Vi föreslår därför : att de grupper som så önskar erbjuds papperskopior av blixtaktionerna även i fortsättningen. Portot skulle kunna betalas av grupperna enligt samma system som redan tillämpas för Gruppnytt. att blixtaktionerna på hemsidan får ett mera utskriftsvänligt format. Nuvarande layout är både snygg och lättläst på skärmen men pappersslukande och opraktisk vid utskrivning. Den nuvarande presentationen av blixtaktioner kan med fördel kompletteras med ett format lämpat för utskrift. att sekretariatet organiserar sin verksamhet på ett sådant sätt att det fortfarande går att arbeta aktivt för Amnesty utan att ha uppkoppling mot Internet. Det måste finnas alternativ även för de medlemmar eller grupper som saknar den möjligheten. att sekretariatet förankrar sådana förändringar som direkt berör gruppernas arbetssätt i grupperna innan de genomför dem. Detta förutsätter en fungerande dialog mellan sekretariatet och grupperna inte bara i Amnestys policyfrågor – där den redan finns - utan också i praktiska frågor. Det är viktigt att undvika att Amnestymedlemmar börjar tänka i termerna « vi » och « dom ». Grupp 59, Örebro Styrelsens yttrande: När styrelsen i oktober 2004 fattade beslut om budgeten för 2005 innefattade denna ett beslut om att blixtaktioner ifrån årsskiftet bara skall komma ut i elektronisk form. Detta medförde en kostnadsreducering med 110 000 kr jämfört med 2004 års budget samt att 4-6 arbetstimmar per vecka för sekretariatet frigjordes för annat arbete. Alla prenumeranter meddelades under november månad om beslutet. Sekretariatet har också vid upprepade tillfällen under de senaste åren informerat medlemmarna om att alla blixtaktioner finns tillgängliga elektroniskt och uppmanat prenumeranter att säga upp sina prenumerationer och själva hämta sina blixtaktioner via hemsidan. Detta har lett till att antalet prenumeranter successivt har minskat. Även om ett fåtal medlemmar har hört av sig har inte sekretariatet upplevt några större negativa reaktioner på beslutet att upphöra med papperskopiorna. Styrelsen håller med om att beslut som berör gruppernas arbetssätt skall förankras i grupperna och vi tar till oss den här kritiken. Styrelsen är också medveten om att alla medlemmar inte har tillgång till Internet och instämmer i att det skall finnas möjlighet att arbeta aktivt inom Amnesty utan tillgång till dator eller Internetuppkoppling. Utifrån de kostnads- och arbetstidsbesparingar som den här förändringen har medfört anser styrelsen ändå inte att man kan motivera en återgång till pappersdistribuering. Att ha ett system där grupperna själva betalar för papperskopior av blixtaktioner skulle innebär en ökad administrativ belastning för sekretariatet och utifrån erfarenheter från betalning av exempelvis Kortkampanjen vill styrelsen inte rekommendera en sådan lösning. Därför föreslår vi att grupper eller distrikt försöker att organisera en egen distribution av blixtaktioner i pappersformat via medlemmar som har möjlighet att hämta dem från hemsidan. När det gäller utskriftsformatet har styrelsen bett sekretariatet att se över detta och uppmanar medlemmar som har problem att skriva ut sina blixtaktioner att kontakta sekretariatet. 2.4 Proposal To Resolution Regarding Action Files - förslag från styrelsen The International Council DECIDES to - maintain, adapt and develop action files as the most important long-term method of action on behalf of individuals, in order to mobilize more activists and promote/sustain long-term group activism. Explanatory Note Amnesty International started as a movement of members who acted for the release of POC. Since then, case-based research and action has been the trademark of AI. Amnesty groups have been acting on information about individual victims on case sheets, which now have been remodelled into action files and include POC as well as victims of other human rights abuses. The number of new active action files has decreased since 1990, when the number was 1 700, to be compared with 108 action files in year 2000. However, abuses of human rights are still abundant and more action files are needed to combat these. Action files are urging Amnesty groups to sustain long-term action and it is therefore one of the best method to make our members stay active for long time. An action file is something that unites many Amnesty groups together. The commitment to act for another identified human being is an important driving force that makes groups continue their work and not to give it up. Action files are also important for recruiting new active members and starting new groups. The direct impact on other human lives, a clear and easily understandable goal, possibilities for direct response and feedback, are some other positive features of an action files. To be able to sustain a high level of activism also in the future, it is therefore of utmost importance that more action files are produced in the future, to meet the demand of the groups, and that support is maintained for continued work on active action files. The Swedish section is therefore concerned at both the closure of action files which haven’t been solved, as well as at the decreased production of new action files. We would like AI to further develop action file as a method and to continue to produce action files as our main long-term method of action on behalf of individuals. An evaluation of action files is planned, or under way. Based on the results of this evaluation, we think that action files should be further developed and adapted to our campaigning needs. Work on action files should remain as an important campaigning method also in the future. The Swedish section suggests that the wording “maintain, adapt and develop action files as the most important long-term method of action on behalf of individuals, in order to mobilize more activists and promote/sustain long-term group activism.”, should be added under strategic objective 9.3, 11.1, or 11.3 in the ISP. Nedan följer en svensk översättning av ovannämnda förslag till resolution till det internationella rådsmötet 2005 (ICM): Förslag till resolution angående aktionsfall - förslag från styrelsen Svenska sektionen föreslår det internationella rådet att besluta: - att bibehålla, utveckla och producera aktionsfall som den viktigaste långsiktiga handlingsmetoden för individer, för att mobilisera fler aktiva medlemmar och vårda långsiktig gruppaktivism. Förklarande text Amnesty International startades som en rörelse av medlemmar som agerade för frigivning av samvetsfångar. Sedan dess har utredningar och aktioner baserade på individuella fall varit Amnestys varumärke. Amnestygrupper har agerat på information om enskilda utsatta, information som har distribuerats i form av fallbeskrivningar. Dessa fallbeskrivningar har numera omformats till aktionsfall och inkluderar såväl samvetsfångar som offer för andra MR-kränkningar. Antalet nya aktionsfall har ständigt sjunkit. År 1990 togs 1700 aktionsfall fram, vilket kan jämföras med endast 108 år 2000. Detta trots att MR-kränkningar fortfarande är mycket vanligt förekommande och att flera aktionsfall behövs för att bekämpa dem. Aktionsfallen stimulerar grupperna att bibehålla en långsiktig aktivitet och är därför en av de bästa metoderna för att långsiktigt vårda våra aktiva medlemmar. Dessutom förenar aktionsfallen många av de aktiva grupperna. Engagemanget att arbeta för en annan individ är en viktig drivkraft som får grupperna att fortsätta sitt arbete och inte ge upp. Aktionsfallen är också en effektiv metod att rekrytera nya aktivister och bidrar till att nya grupper bildas. Den direkta påverkan på andra människors liv, ett tydligt syfte som är lätt att förstå, möjligheterna till direkt respons och svar är ytterligare positiva aspekter av aktionsfallen. För att även i framtiden bibehålla en hög aktivitetsnivå, är det av högsta vikt att flera aktionsfall tas fram i fortsättningen, för att kunna möta kraven från de aktiva grupperna och för att stödja fortsatt arbete på pågående aktionsfall. Den svenska sektionen är därför bekymrad över att olösta aktionsfall avslutas och över det sjunkande antalet aktionsfall som produceras. Vi vill att AI utvecklar aktionsfall som metod och fortsätter att ta fram aktionsfall som vårt huvudsakliga sätt att agera för individer. En utvärdering av arbetet kring aktionsfall planeras eller pågår. Med utgångspunkt från resultatet av denna utvärdering, anser vi att aktionsfallen bör vidareutvecklas som en viktig kampanjmetod även i fortsättningen. Den svenska sektionen föreslår att meningen "bibehålla, utveckla och producera aktionsfall som den viktigaste långsiktiga handlingsmetoden för individer, för att mobilisera fler aktiva medlemmar och vårda långsiktig gruppaktivism”, läggs till under det strategiska målet 9.3, 11.1 eller 11.3 i den internationella handlingsplanen. 2.5 Mångfaldspolicy för svenska sektionen - förslag från styrelsen Bakgrund Årsmötet i Härnösand i maj 2003 uppdrog åt styrelsen att ”införa ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv som ska genomsyra hela den svenska sektionens organisation och verksamhet”. Vidare beslutade årsmötet att styrelsen ska ”tillsätta en uppdragsgrupp för att utreda hur vi aktivt ska arbeta med jämställdhet och mångfald inom sektionen”. I svenska sektionens handlingsplan för 2004 – 2010 är ett av etappmålen för perioden 2004 – 2006 ”vi ska senast 2005 ha en strategi för arbetet med mångfald och jämställdhet inom sektionen”. I styrelsen är två personer särskilt ansvariga för mångfald och jämställdhet och frågorna har diskuterats på flera styrelsemöten under året. Uppdragsgruppen rapporterade till styrelsen i mars 2005 med en rad rekommendationer som styrelsen tagit ställning till. Flera av rekommendationerna har resulterat i förslag till årsmötet 2005, andra har integrerats i styrelsens arbete eller överlämnats till sekretariatet. En kartläggning av sekretariatet ur ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv planeras under 2005. Det är inte bara den svenska sektionen som arbetar med mångfald och jämställdhet. En del av den globala kampanjen ”Stoppa våldet mot kvinnor” är att sektionerna ska granska sig själva ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv och göra en Gender Action Plan – en strategi utifrån kartläggningen. Flera sektioner, däribland den svenska, har valt att integrera även andra aspekter av anti-diskriminering och likabehandling i det arbetet. Styrelsen vill poängtera att begreppet mångfald inte bara ska kopplas till kvantitet, det vill säga antal personer ur en viss grupp. Mångfald handlar också om ett aktivt arbete för att förhindra diskriminering, det handlar om möjligheter, bemötande, inflytande och makt. Icke-diskriminering är en fråga om mänskliga rättigheter och det är av största vikt att Amnesty som människorättsorganisation även internt arbetar med frågorna. Mångfald är också ett sätt för organisationen att växa, ett viktigt område i vår handlingsplan. Större mångfald bland våra medlemmar ger oss ett större nätverk till det omgivande samhället. Ju fler ansikten och röster vi kan tala med, desto bättre når vi ut med vårt budskap om mänskliga rättigheter och desto lättare kan vi rekrytera nya medlemmar. Styrelsen föreslår att årsmötet antar en mångfaldspolicy som grund för det fortsatta arbetet. I mångfaldspolicyn integreras flera olika aspekter, där jämställdhet är en viktig del. Mångfaldspolicyn ska vara långsiktig och beskriva den vision vi arbetar utifrån. Inför uppdateringen av handlingsplanen 2006 kommer styrelsen att föreslå mål utifrån mångfaldspolicyn. Mångfaldspolicy Ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv ska genomsyra all verksamhet inom svenska sektionen av Amnesty International. Det innebär att: · Svenska Amnesty ska präglas av mångfald avseende färdigheter, erfarenheter, kunskap och personligheter. · Vi ska ha en öppen och bejakande kultur inom alla områden och på alla nivåer i organisationen. · Alla som ställer sig bakom vårt arbete för mänskliga rättigheter ska känna sig välkomna som anställda, frivilliga, praktikanter, medlemmar och aktivister. · Alla ska ha samma formella och informella rättigheter och möjligheter. · Inga former av negativ särbehandling eller diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, utbildning, social bakgrund, religion, sexuell läggning eller funktionshinder ska förekomma. · För att uppnå detta ska ett målmedvetet arbete bedrivas, såväl bland anställda som bland aktivister. · Arbetet med mångfald ska vara synligt och överskådligt för sektionens medlemmar. Styrelsen föreslår: att årsmötet antar svenska sektionens mångfaldspolicy 2.6 Klagomålshantering i sektionen - förslag från styrelsen Amnesty International är en organisation öppen för alla som vill arbeta för de mänskliga rättigheterna. Det är av stor vikt att vi har en organisation som präglas av respekt och värdighet i möten mellan medlemmar inom organisationen. Erfarenheter från andra organisationer och forskning på området visar att detta inte alltid är en självklarhet vare sig inom myndigheter, företag, frivilligorganisationer eller på andra ställen i samhället. I Amnesty finns det idag en ombudsman som under internationella möten tar emot anmälningar avseende upplevd diskriminering/kränkning. Ombudsmannen arbetar utifrån riktlinjer och arbetsmetoder som det internationella rådsmötet beslutat om. Sektionsstyrelsen anser det viktigt att också den svenska sektionen ger medlemmar en möjlighet att göra en anmälning för att påkalla uppmärksamhet på situationer som kan anses vara diskriminerande eller kränkande. Att öppna upp en sådan möjlighet är ett steg att genomföra den mångfaldspolicy som styrelsen lagt förslag om till årsmötet. Syftet med att skapa riktlinjer och en möjlighet till klagomålsprocess är att säkerställa att vi också i framtiden inom den svenska sektionen har ett arbetsklimat fritt från diskriminering och kränkningar. Det är en tydlig signal till de redan aktiva och anställda samt till våra framtida aktivister att vi tar alla former av diskriminering och kränkningar på stort allvar och att sådant uppträdande av enskilda individer på möten eller i andra sammanhang inte är accepterat. En klagomålsprocess ska kunna leda till interna disciplinära åtgärder mot en medlem. En klagomålsprocess skulle kunna hanteras av en nyinrättad ombudsman men man skulle också kunna tänka sig ett utvecklat uppdrag för granskningskommittén. Det är viktigt att notera att en intern klagomålsprocess inte kan komma att resultera i en anmälan till myndighet i Sverige. Vem som helst kan naturligtvis anmäla olaglig diskriminering eller andra former av kränkningar till polis eller till någon av de myndigheter som har till uppgift att motverka diskriminering. Styrelsen vill inte till detta årsmöte lägga fram förslag till detaljerade riktlinjer utan söker från årsmötet stöd för att inrätta någon form av process och ombudsmannafunktion inom sektionen. Styrelsen föreslår: att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att utarbeta förslag till riktlinjer för en intern klagomålshantering och ombudsman avseende diskriminering och kränkning, att styrelsen lämnar förslaget till årsmötet 2007, samt att valberedningen ges i uppdrag att till årsmötet 2007 lämna förslag på kandidat till en eventuell position som ombudsman. För vidare information och bakgrund om den internationella klagomålsprocessen, se ORG 20/001/2003 2.7 Medlemsavgifternas storlek - förslag från styrelsen Medlemsavgiften i svenska sektionen har sedan 1998 legat på 240 kr/år för helbetalande medlemmar och 160 kr/år för delbetalande medlemmar (personer under 19 år, studenter, arbetslösa och pensionärer). Sedan 2001 har sektionen medvetet satsat på att få så många medlemmar som möjligt över till autogiro. Ett medlemskap via autogiro kostar 20 kr/mån, eller 240 kr/år, och den sista december 2004 betalade nästan hälften (48%) av sektionens medlemmar sin avgift via autogiro. Det finns i princip inget "tak" för hur många medlemmar som kan gå över till autogiro, men eftersom man måste ha fyllt 18 år för att teckna autogiro vet vi att många av våra unga medlemmar kommer att betala sin medlemsavgift via inbetalningskort. Styrelsen anser därför att den lägre avgiften på 160 kr/år bör kvarstå, men endast för unga medlemmar. För att bättre täcka in gymnasieungdomarna i denna avgift föreslås att åldersgränsen höjs till 20 år. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att den helbetalande medlemsavgiften hålls oförändrad till 240 kronor per år åren 2006 och 2007 samt att den delbetalande medlemsavgiften hålls oförändrad till 160 kronor per år åren 2006 och 2007, men endast omfattar personer under 20 år. 2.8 Gruppavgifternas storlek - förslag från styrelsen Gruppavgifterna för arbetsgrupper höjdes av årsmötet 2003 från 1 500 kr/år till 2 000 kr/år, dessutom beslutades att arbetsgruppernas avgift till distriktet skulle vara minst 2 000 kr/år. Avgifterna för ungdomsgrupper och nybildade grupper lämnades oförändrade. Styrelsen föreslår ingen höjning av gruppavgifterna för åren 2006 och 2007. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att gruppavgiften 2006 och 2007 ska vara 2 000 kr/år, att avgiften för ungdomsgrupper 2006 och 2007 ska vara 500 kr/år, att avgiften för nybildade arbetsgrupper 2006 och 2007 ska vara 500 kr/år, samt att distriktens avgifter för grupper 2006 och 2007 ska vara minst 2 000 kr/år. MOTIONER OCH FÖRSLAG Beredningsgrupp 3 3.1 Representativ demokrati - bordlagd motion från årsmötet 2004 Följande är en lätt bearbetning och uppdatering av det förslag som Demokratiutredningen lade fram vid årsmötet i Visby 2001, men som då förkastades av mötets majoritet. Utvecklingen sedan dess gör det angeläget att på nytt väcka förslaget. Bakgrund Sedan starten 1964 har den svenska sektionen av Amnesty International verkat genom direktdemokrati – en medlem en röst. Alla medlemmar i sektionen har också förslags- och yttranderätt vid årsmötet. Direktdemokratin innebär att alla medlemmar har en teoretisk möjlighet att delta i den demokratiska processens högsta instans. I ett direktdemokratiskt system kan också alla komma till tals, formaliseringen minskar och det ger utrymme för en mindre hierarkisk organisation. Men direktdemokratin har också sina brister. Under 90-talet deltog i genomsnitt 360 personer vid varje årsmöte. Det innebar att ungefär en halv procent av sektionens medlemmar – eller knappt tio procent av de aktiva medlemmarna – direkt deltog i sektionens högsta beslutande organ samt vid val av sektionens styrelse. Men vi kan dessutom se att allt färre deltar. Vid årsmötet i Härnösand 2003 fanns endast 151 röstberättigade medlemmar. Vi är då nere i en kvarts procent av medlemskåren och klart under tio procent av de aktiva medlemmarna. Motioner och förslag till årsmötet kan under våren diskuteras både på grupp- och distriktsmöten, men det finns inga reglerade krav på en sådan process. Arbetsgruppen har en central roll i hela Amnestyrörelsen. Enligt internationella riktlinjer bör minst två tredjedelar av sektionens grupper vara representerade vid årsmötet. Detta utgör ett praktiskt problem för en sektion som helt och hållet bygger på direktdemokrati. Det finns ingen anledning för oss att reglera hur många arbetsgrupper som deltar i årsmötet eftersom dessa inte har någon representativ roll i vårt demokratiska system. Direktdemokratins olika sidor Man kan med goda skäl hävda att direktdemokratin är den ideala formen av demokrati, i varje fall för mindre organisationer. Direktdemokratin ger en känsla av delaktighet – var och en har möjlighet att påverka rörelsens utveckling och framtid. Svenska Amnestys struktur och den praktiska verkligheten leder ändå till problem i genomförandet av den direkta demokratin. Risken finns att vi lurar både oss själva och allmänheten att tro att vi har ett bättre system än vi i själva verket har. Några exempel på direktdemokratins brister i svenska Amnesty: - En mycket liten del av medlemmarna deltar, och tendensen är att det blir allt färre - Representationen är slumpmässig och många grupper är inte representerade - Ansvaret för beslutens genomförande och uppföljning blir otydligt - Kontinuiteten brister - Risken för ”kupper” ökar Representativ demokrati Det finns flera fördelar med ett representativt system, framför allt i en organisation som bygger på arbetsgrupper och distrikt. Risken finns naturligtvis att den enskilda medlemmens inflytande minskar, men det behöver inte vara så. Ett väl fungerande representativt system återspeglar hela medlemskåren i varje enskilt beslut. Ett ombudsmannaskap manar också till ansvar och medför att fler involveras i en bättre beredning och förankring av frågor som är aktuella för beslut. Representativiteten ökar möjligheterna till bra kontinuitet och väl informerade beslut samtidigt som aktivitet och mångfald uppmuntras. I svenska Amnesty finns det goda möjligheter att utveckla ett demokratiskt system som kombinerar fördelarna hos den direkta demokratin med dem hos ett representativt system. Vi har redan mycket väl etablerade strukturer för att bygga ett sådant system. Det finns ojämnheter i våra strukturer som kan leda till att vi under en övergångsperiod stöter på en del rent organisatoriska problem. Detta gäller dock alltid vid genomförandet av större förändringar i en organisations struktur. Dessa ojämnheter är redan idag ett problem för organisationen och därför också föremål för översyn genom sektionsstyrelsens försorg. Förslag - Från och med årsmötet 2005 tillämpar svenska sektionen ett demokratiskt system som bygger på ombudsmannaskap. - Varje medlem i sektionen har rätt att delta i årsmötet med förslags- och yttranderätt. - Varje distrikt i sektionen med upp till 5000 medlemmar har rätt att delta i årsmötet med 2 röstberättigade ombud, och därefter ytterligare ett ombud för varje påbörjat 5000-tal medlemmar. - Varje i sektionen permanent och registrerad grupp, arbetsgrupper, ungdomsgrupper, samordningar, specialgrupper, aktionsgrupper osv., har rätt att delta i årsmötet med ett ombud. - Tillfälliga grupper, projektgrupper och nätverk tilldelas inga röster eftersom de i de allra flesta fall består av personer som även är medlemmar i permanenta grupper. - Det åligger varje enskild grupp att tillse att gruppen är registrerad i sektionen. - Grupperna har ett ekonomiskt ansvar att täcka kostnader för sina ombuds deltagande i årsmötet, inklusive resor och logi. Grupper som inte har möjlighet att bära dessa kostnader skall i första hand ges ekonomiskt stöd från distriktet. Om gruppen inte tillhör något distrikt skall kostnaderna bäras av sektionen. - Distrikten har ett ekonomiskt ansvar att täcka kostnader för sina ombuds deltagande i årsmötet, inklusive resor och logi. Årsmötet beslutar - att sektionen från och med årsmötet 2005 inrättar ett demokratiskt system som bygger på representation enligt förslaget ovan; - att ge styrelsen i uppdrag att slutföra arbetet med att se över sektionens strukturer och deras roller i sektionen, distrikt, samordningsgrupper osv., så att alla eventuella ojämnheter eller oklarheter är utredda i god tid innan det nya systemet tas i bruk; - att ge styrelsen i uppdrag att i alla nödvändiga delar justera sektionens stadgar så att de återspeglar beslutet och dess innebörd. - att årsmötet 2005 ges utrymme att fatta beslut om stadgarnas slutgiltiga utformning; - att ge styrelsen i uppdrag att tillse att det nya systemet utvärderas efter årsmötet 2007 och att årsmötet 2009 fattar beslut om huruvida sektionen därefter skall fortsätta att verka genom representativ demokrati. Distrikt Halland Styrelsens yttrande: Årsmötet är den svenska sektionens högsta beslutande organ, och hur vi väljer att hantera rösträtten vid årsmötet är därför en mycket viktig diskussion. Förslaget om att införa representativ demokrati måste därför diskuteras noga av årsmötet innan det accepteras eller förkastas. Den kanske främsta fördelen med direktdemokrati är dess öppenhet – alla medlemmar kan vara med och fatta beslut som är viktiga för sektionens arbete för de mänskliga rattigheterna. Även medlemmar som inte idag är aktiva kan delta i processen. Om ett representativt system införs kommer kanske många som inte har rösträtt att välja att stanna hemma, och därigenom missa den inspiration som årsmötena innebär. Å andra sidan har antalet medlemmar som deltar i årsmötena sjunkit markant under de senaste åren, och med det direktdemokratiska system som finns nu representerar dessa personer enbart sig själva. Om vi inför representativ demokrati kommer varje deltagare med rösträtt att representera flera personer, och årsmötenas beslut kommer därmed indirekt att fattas av fler personer. Intresset för de ämnen som diskuteras på årsmötena kan därigenom komma att öka. Om ett representativt system ska kunna fungera krävs att grupper, distrikt och andra strukturer, inklusive styrelse och sekretariat, lägger mer vikt vid att diskutera årsmötenas frågor innan och efter själva årsmötet. 3.2 Årsmötesformerna - motion Förslag till beslut: att varje årsmöte hålls där det är flest aktiva, att årsmötet hålls på billigaste plats, att årsmötet hålls på ställen där det är lätt med kommunikationer att ta sig, att man kortare ned årsmöten, att man lägger in pauser med jämna mellanrum samt att årsmöten ger fler tillfällen till frågestunder. Jonas Petersson, Amnestymedlem Styrelsens yttrande: Våren 2004 tillsatte sektionsstyrelsen en utredningsgrupp som fick i uppgift att studera hur deltagandet vid våra årsmöten kan ökas. I enlighet med gruppens rekommendationer beslutade styrelsen i januari 2005 att de årsmöten som anordnas tillsammans med konferenser om de mänskliga rättigheterna i framtiden ska hållas i storstadsområdena, för att göra det lättare för alla att delta. Övriga årsmöten ska hållas på platser som är lättillgängliga (tyvärr är inte dessa alltid de billigaste platserna). Styrelsen har också beslutat tillsätta en ny utredningsgrupp som ska studera våra aktiviteter under årsmötena. Frågor som årsmötenas längd, pauser och frågestunder kommer vara en del av gruppens uppdrag. Denna grupp kommer presentera sina resultat under våren 2006. 3.3 Avskaffa årsmötesuttalandet Varje årsmöte avslutas av tradition med att samtliga årsmötesdeltagare ska enas om ett årsmötesuttalande. Det brukar bli en utdragen och utmattande procedur med intensiva diskussioner om kommatering, ordval och grammatik. Traditionen att gemensamt formulera ett årsmötesuttalande fyllde förmodligen sin funktion i en tid när Amnesty inte hade någon pressekreterare. Idag har vi emellertid en pressekreterare som varje dag ägnar sig åt att förmedla Amnestys budskap på ett professionellt sätt. Med tanke på det sjunkande intresset för våra årsmöten bör vi därför eftersträva att våra möten ägnas åt mer relevanta aktiviteter än grammatikdiskussioner - särskilt med vetskap om att alla årsmöten brukar utföras under konstant tidsbrist. Jag föreslår därför årsmötet: att traditionen med årsmötesuttalande avskaffas och att vi överlåter åt pressekreteraren att efter varje årsmöte skicka ut ett pressmeddelande. att den tredje strecksatsen i svenska sektionens stadgar, paragraf 7.5, ändras enligt följande: från: "val av funktionärer: a) två ordförande, b) minst två sekreterare, c) två justerare, d) minst två rösträknare och e) redaktionsutskott” till: "val av funktionärer: a) två ordförande, b) minst två sekreterare, c) två justerare och d) minst två rösträknare" att det redaktionsutskott som under innevarande årsmöte redan har valts ges i uppdrag att författa ett pressmeddelande, vilket i sin färdiga form endast presenteras för årsmötet utan att ett godkännande krävs. Anna Olsson, Stockholmsdistriktet Styrelsens yttrande: Traditionen med ett redaktionsutskott som på årsmötets uppdrag författar ett årsmötesuttalande går långt tillbaka i svenska sektionens historia. När den svenska sektionen byggdes upp fanns inte någon pressekreterare på kansliet och Amnesty var ännu inte en välkänd och etablerad organisation. Ursprungligen fyllde årsmötesuttalandet förmodligen därför en viktig funktion i att sätta Amnesty, vårt arbete och våra aktioner på mediernas agenda. Idag är svenska Amnesty väl etablerat och vårt arbete är väl förankrat hos allmänheten. Mediernas intresse för vårt årsmöte är idag mer beroende av vilka frågor som finns på agendan, vilka gäster som besöker mötet och hur nyhetsflödet ser ut i övrigt. Pressekreteraren har det löpande ansvaret för att frågor som rör Amnestys arbete och mänskliga rättigheter ständigt finns med på mediernas nyhetsagenda. Därmed förser pressekreteraren näst intill dagligen medierna med information som hela sektionen och även den internationella rörelsen står bakom. 3.4 a. Datum för årsmöte - motion Förslag till beslut: Årsmötet uppdrar åt styrelsen att - om det finns en lämplig helg- förlägga årsmötet till en helg före första maj. Förklaring Vi i grupp 167 tror att en orsak till att deltagandet i årsmötena sjunkit under senare år är att det finns många andra konkurrerande aktiviteter i maj. Detta gäller framförallt för föräldrar med barn i skolåldern och förskoleåldern. För att pröva denna hypotes föreslår vi att årsmötet förläggs till en helg som är tidigare än första maj. Vi är medvetna om att det inte alla år går att hitta en lämplig helg i slutet av april. Så är t ex fallet de år då påsken infaller sent, och påsklovet sträcker sig fram mot slutet av april. År 2005 är påsken emellertid ovanligt tidig, och då tycker vi att styrelsen borde ha förlagt årsmötet till 22-24 april. Grupp 167, Sollentuna Styrelsens yttrande: Våren 2004 tillsatte sektionsstyrelsen en utredningsgrupp som fick i uppgift att studera hur deltagandet vid våra årsmöten kan ökas. I enlighet med gruppens rekommendationer beslutade styrelsen i mars 2005 att årsmötena i framtiden ska hållas i april månad de år som en lämplig helg kan hittas. Vi ser för närvarande över våra rutiner för rapportering och annat för att möjliggöra en sådan reform. 3.4 b. Stadgeändring - utsändning av handlingar till årsmöte - motion Förslag till beslut: Lydelsen i § 7.4 av sektionens stadgar ändras till: ....'senast 4 veckor....' . Förklaring Nuvarande lydelse är: "Följande handlingar skall utsändas till alla grupper, distrikt och årsmötesdeltagare samt göras tillgängliga för medlemmarna senast sex veckor före årsmötet...". Förslaget till stadgeändring syfter till att ge styrelsen och sekretariatet möjlighet att sammanställa och skicka ut årsmöteshandlingarna i stadgeenlig tid, även då årsmötet förläggs till en helg som ligger i slutet av april. Vi framhåller att förslaget inte hindrar att årsmöteshandlingarna skickas ut redan sex veckor före årsmötet, om detta t ex förläggs till andra helgen i maj. Grupp 167, Sollentuna Styrelsens yttrande: Som påpekades i styrelsens yttrande ang. motion 3.4 a. har styrelsen beslutat att förlägga årsmötena till april månad de år det går att hitta en lämplig helg. En stadgeändring i enlighet med motionens förslag underlättar en sådan reform, även om det som motionärerna påpekar inte hindrar att årsmöteshandlingarna skickas ut tidigare. Det är vår ambition att dessa handlingar ska skickas till deltagarna så tidigt som möjligt så att frågorna kan förankras i hela rörelsen. 3.5 Förändringar i Stiftelsen Svenska Amnestyfondens stadgar - motion Bildandet av Amnestyfonden Svenska sektionen av Amnesty International har genom ett beslut vid årsmöte den 6 november 1966 grundat ”Svenska Amnestyfonden” och antagit stadgar för fonden. I den första punkten av stadgarna som anger fondens ändamål har det därefter endast gjorts en språklig ändring på årsmötet 1970 genom att ordet ras i punkt 1 a) ändrades till hudfärg eller liknande. I övrigt har det gjorts ett antal ändringar i och tillägg till stadgarna vid ett antal årsmöten, mera om detta nedan. Amnestyfonden är en stiftelse En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnade av en stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständigförmögenhet för ett bestämt ändamål. För stiftelser gäller stiftelselag (1994:1220) som trädde i kraft den 1 januari 1996. Lagen gäller även för stiftelser som har bildats före den tidpunkten. Genom stiftelselagen skulle Amnestyfonden anmälas för registrering i stiftelseregistret hos länsstyrelsen. Fonden registrerades 1998. Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast göras av ändringar av bl.a. stiftelsens ändamål samt av styrelsens sammansättning, beslutsförhet och omröstningsfarande. Även ändringar av styrelse eller revisor samt firmatecknare skall anmälas. En stiftelse anses ha upphört i och med att samtliga tillgångar i stiftelsen har förbrukats. En stiftelse av det slag Amnestyfonden är kan därutöver endast upphöra efter konkurs. Det är således inte möjligt för svenska sektionen att upplösa Amnestyfonden. Länsstyrelsen beslut att registrera Amnestyfonden Genom beslut den 3 juni 1998 har länsstyrelsen registrerat Stiftelsen Amnestyfonden i stiftelseregistret i enlighet med stadgar antagna den 24 maj 1970. I beslut anges att det av handlingarna i ärendet framgår att Amnestyfonden har ändrat sina stadgar den 5-7 maj 1995. Enligt länsstyrelsens bedömning krävde de aktuella ändringarna i stiftelsens stadgar Kammarkollegiets tillstånd. Styrelsen för Amnestyfonden uppmanades att hos Kammarkollegiet ansöka om tillstånd till de beslutade stadgeändringarna – s.k. permutation – och därefter meddela länsstyrelsen vad kollegiet beslutade. Styrelsen har inte gjort någon sådan ansökan. Stiftelsen Svenska Amnestyfondens namn Enligt stiftelselagen skall en stiftelse ha ett namn som innehåller ordet stiftelse. Fram till dess att registrering av stiftelsen skulle ske hette stiftelsen enbart Svenska Amnestyfonden. Efter påpekande från länsstyrelsen har styrelsen för Amnestyfonden i beslut den 24 augusti 1997 ändrat namnet till Stiftelsen Svenska Amnestyfonden. Trots detta har länsstyrelsen – sannolikt av misstag - registrerat namnet ”Stiftelsen Amnestyfonden”. Styrelsen har beslutat att skriva till länsstyrelsen och påpeka att namnet har blivit felaktigt. Här kan noteras att enligt de registrerade stadgarna - 1970 års stadgar- var inte den styrelse som fattade beslut om namnändringen en behörig styrelse. Länsstyrelsen borde ändock justera namnet eftersom det relativt tydligt framgår att det är ett misstag. Förändringar i stadgarna efter årsmötet 1970 De stadgar för svenska Amnestyfonden som skall gälla enligt beslut vid årsmötet den 14-16 maj 2004innehåller ett flera förändringar i förhållande till 1970 års stadgar. Fondens ändamål i punkt 1 är dock oförändrat. Samma sak gäller för punkterna 3 om hur styrelsen skall utdela anslag, 4 om hur fondens medel skall deponeras, 5 om att fondens medel och räkenskaper skall hållas åtskilda från sektionens, 6 om revision av fondens förvaltning och 7 om att rapport om fondens förvaltning skall avges vid sektionens årsmöte. I 1970 år stadgar anges i punkt 2 att fondens skall förvaltas av en styrelse bestående av ordföranden, de två vice ordförandena, kassören och sekreterarens i sektionens styrelse. Vidare anges att fondens styrelse är ansvarig inför sektionens årsmöte. Det sistnämnda stadgandet är oförändrat och återfinns numera i punkt 2 g). I övrigt innehåller punkt 2 i 2004 års stadgar följande: a) Fondens styrelse består av tio personer: ordförande, personalrepresentant och ytterliggare fem ordinarie ledamöter samt tre suppleanter, varav en är personlig ersättare för personalrepresentanten. Samtliga ledamöter måste vara medlemmar i svenska sektionen av Amnesty International. b) Samtliga ledamöter förutom personalrepresentanten och dennes ersättare, utses av sektionens årsmöte. Ordförande utses av fondens styrelse. Ordinarie ledamot i fondstyrelsen väljs för en tid av två år. Suppleant väljs för en tid av ett år. Vid varje årsmöte väljs tre av fondstyrelsens ordinarie ledamöter. c) Personalrepresentanten och dess suppleant väljs av personalen för en tid av ett år bland den personal, avlönad eller icke avlönad, som arbetar inom sektionens sekretariat sedan minst ett år och som är medlem av Amnesty International. d) Fondstyrelsens suppleanter kallas till varje sammanträde och har där yttrande- och förslagsrätt. De inträder i ordinarie ledamöters ställe i den ordning de blivit valda och har då rösträtt. e) För styrelsebeslut fordras att minst fyra ledamöter är eniga. Vid lika röstetal är ordförandens röst utslagsgivande. f) Fondens styrelse äger rätt att till sig adjungera en eller flera personer utan rösträtt. I 1970 års stadgar punkt 8 anges att i händelse av fondens upplösning skall kvarstående medel tillfalla ändamål som årsmötet beslutar med fyra femtedels majoritet. Motsvarande bestämmelse i 2004 års stadgar har följande lydelse: 9. Svenska Amnestyfonden kan upplösas endast om två på varandra följande årsmöten beslutar därom. Beslutet om upplösning skall för att vara giltigt fattas med fyra femtedels majoritet. 10. Fondens kvarstående medel kan endast tillfalla sådant ändamål som är likartat med fondens nuvarande ändamål. Beslut om sådant nytt ändamål skall likaledes ske på två på varandra följande årsmöten och fattas med fyra femtedels majoritet. I 2004 års stadgar finns dessutom en bestämmelse ändring av stadgarna med följande lydelse: 8. Ändring av bestämmelserna i dessa stadgar kan icke ske beträffande fondens ändamål. I övrigt skall beslut om ändring för att vara giltig biträdas av minst fyra fondstyrelseledamöter. Sådant beslut skall vidare för att vara giltigt godkännas av sektionens årsmöte med minst fyra femtedels majoritet. Kammarkollegiets tillstånd till permutation (förändring) av stiftelsens stadgar En ansökan om permutation innebär att den som förvaltar en stiftelse ansöker om Kammarkollegiets tillstånd att få ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelsens stadgar. För att ändringar i stadgarna för en stiftelse skall vara giltig krävs att de har skett med stöd av ett giltigt ändringsförbehåll – dvs. en bestämmelse i stadgarna som anger att någon har rätt att ändras stiftelsens föreskrifter – eller i enlighet med reglerna för permutation. Stiftelsens föreskrifter kan ha ändrats eller fastställts genom beslut av länsstyrelsen. I sådant fall är de fastställda stadgarna giltiga. Det är stiftelsens styrelse som har rätt att beslutat om att ändra stiftelsens stadgar och ansöka om permutation. Om stiftelsens styrelse inte har den sammansättning som de fastställda stadgarna anger är styrelsen inte behörig att ansöka om permutation. Stadgarna får ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl. Ansökan om permutation för punkterna 2 och 8 i Amnestyfondens stadgar Stiftelsen Svenska Amnestyfondens styrelse har beslutat att hos Kammarkollegiet ansöka om tillstånd till att ändra punkt 2 i 1970 års stadgar så att den överensstämmer med 2004 års stadgar. Styrelsen avser att i ansökan även ta med den nya bestämmelsen i punkt 8 i 2004 års stadgarom hur ändring av stadgarna skall gå till trots att möjligheterna att få bifall till den ändringen bör vara ytterst begränsade. Eftersom den nuvarande styrelsen inte har utsetts i enlighet med de registrerade stadgarna från 1970 bör ordföranden, vice ordföranden, kassören och sekreteraren i svenska sektionen biträda ansökan till Kammarkollegiet. Dessförinnan bör frågan behandlas på årsmötet. Fonden bör begära att årsmötet ställer sig bakom en ansöka till Kammarkollegiet. Eftersom det är sektionen som har stiftat Stiftelsen Svenska Amnestyfonden kan det få viss betydelse vid Kammarkollegiets prövning. Bestämmelser om Stiftelsen Svenska Amnestyfondens upplösning Eftersom det i princip inte går att upplösa en stiftelse är det inte sannolikt att Kammarkollegiet skulle acceptera en ändring av punkt 8 i 1970 års stadgar. Styrelsen för Stiftelsen Svenska Amnestyfonden har därför beslutat att ändra punkt 9 och 10 i 2004 års stadgar så att de överensstämmer med 1970 års stadgar. Denna ändring av stadgarna har gjorts i enlighet med de nuvarande stadgarna och skall således godkännas av årsmötet med minst fyra femtedels majoritet. Årsmötet föreslås därför besluta 1. att ställa sig bakom Amnestyfondens ansökan till Kammarkollegiet om permutation för punkterna 2 och 8 i Amnestyfondens stadgar. 2. att årsmötet godkänner den ändring av punkt 9 och 10 i 2004 års stadgar som styrelsen har beslutat. Svenska Amnestyfondens styrelse Styrelsens yttrande: Styrelsen avstår från att yttra sig. 3.6 Budgetmötets framtid - förslag från styrelsen Eftersom svenska sektionens årsmöten ligger på våren har medlemmarna – genom årsmötet – inte någon möjlighet att vara med och fatta beslut om sektionens budget. Med syftet att ändå öka medlemmarnas inflytande i budgetprocessen beslutade årsmötet 1985 om att ett separat budgetmöte ska anordnas varje år i november eller december. Mötets uppgift ska vara att ge styrelsen råd beträffande verksamhet och budget för kommande år. Styrelsen fick också i uppdrag att utvärdera det första budgetmötet och lämna rapport till årsmötet 1986. Vid årsmötet 1991 togs frågan om budgetmötet upp igen och då beslutade årsmötet att distrikten ska representeras av sina distriktsombud samt eventuellt en medlem med ekonomiska kunskaper eller intressen, vald av distriktsmötet, och att dessa representanter har ett klart mandat att föra distriktets talan. Under de senaste tio åren har deltagandet på budgetmötet stadigt minskat och vid det senaste budgetmötet i november 2004 fanns endast sex av 18 distrikt representerade. Styrelsen anser att budgetmötet har en viktig roll i sektionens demokratiska struktur. Ekonomin är viktig som styrmedel för verksamheten och budgetmötet är distriktens och gruppernas enda möjlighet att tillsammans påverka hur styrelsen väljer att spendera sektionens gemensamt insamlade medel. Det är också vid budgetmötet som granskningskommittén ger sina synpunkter på styrelsens arbete sedan årsmötet och på styrelsens förslag till budget. Styrelsen fick av budgetmötet 2004 i uppdrag att se över tidpunkt och form för framtida budgetmöten. Utifrån årsmötesbesluten 1985 och 1991 är vi bundna i både tidpunkt och form när vi arrangerar det årliga budgetmötet. Det finns många olika möjligheter att förändra budgetmötet, ett alternativ styrelsen har diskuterat är att ha mötet i samband med höstens DO-möte. Vi skulle också se det som önskvärt att i framtiden även få ett deltagande från samordnare och specialgrupper. För att ha möjlighet att prova nya former behöver styrelsen fria händer beträffande tidpunkt, form och deltagande på mötet. Styrelsen föreslår därför årsmötet besluta att ge styrelsen i uppdrag att årligen anordna ett budgetmöte med syftet att ge grupper och distrikt demokratiskt inflytande i budgetprocessen, samt att förankra styrelsens förslag till budget. att härmed återkalla alla tidigare årsmötesbeslut rörande budgetmötets utformning och innehåll. 3.7 ICM-resolution om Chairs Forum - förslag från styrelsen The International Council REMINDS the International Executive Committee (IEC) and the Chair’s Forum of Decision 30 of the International Council Meeting 2003, saying that “the IEC and the chairpersons of sections will work together to clarify the expanded role of the Chair’s Forum”; URGES the IEC to take necessary measures on its part to enable the Chair’s Forum to function as envisioned in Decision 30 of ICM 2003; URGES the Chair’s Forum to strengthen international decision-making processes by assuming the role envisioned for it in IEC Enabling Resolution 12.11 presented at the ICM 2003 and the resulting Decision 30; URGES the Chair’s Forum to evaluate its role and development during the period 2003 to 2007, in light of Decision 30, and to report back to the next ICM;" CLARIFIES that the advisory role stated in Decision 30 E. (ii) (d), “advise the IEC on implementation of the ISP”, includes advice on the IS operational plans as well as themes of global campaigns. Explanatory note Despite its short history, it has on several occasions been suggested that the role of the Chair’s Forum be expanded; Cf. e.g. decision 30 of ICM 2003; Circular 42 to the ICM 2001 (ORG 50/014/2001); The matter is also discussed in POL 10/03/2004. We strongly believe that an increased representation in the decision process between ICMs would be beneficial to the movement. Several factors indicate that this is the case: · The expansion of the mandate and the very wide frames of the ISP give very little guidance to the IS/IEC as to what priorities to make. A further expansion of the mandate to the “full spectrum” is subject to decision at the present ICM. The rapid expansion of our field of activities has increased the span of possible courses of actions. A close involvement from the movement is necessary when decisions on different course of actions are to be taken, in order to ensure a common view on priorities. · Less frequent ICMs were suggested at the ICM 2003. It was generally acknowledged that from many points of view, it would be advantageous to increase the intervals between ICMs to three years. However, the reduced democratic influence was seen as a major obstacle. With this influence exercised through the Chair’s Forum, three years intervals between ICMs would seem more feasible. Nedan följer en svensk översättning av ovannämnda förslag till resolution till det internationella rådsmötet 2005 (ICM): Det internationella rådsmötet PÅMINNER den internationella styrelsen och ordförandeforumet (Chairs Forum) om beslut 30 från det internationella rådsmötet 2003, som säger att ”den internationella styrelsen och sektionernas ordförande tillsammans ska klargöra ordförandeforums utvidgade roll”; UPPMANAR den internationella styrelsen att å sin sida vidta de åtgärder som krävs för att ordförandeforumet ska fungera så som avses i beslut 30 från det internationella rådsmötet 2003; UPPMANAR ordförandeforumet att stärka den internationella beslutsprocessen genom att anta den roll som beskrivs i resolution 12.11 till det internationella rådsmötet 2003 och det beslut, beslut 30, som blev följden; UPPMANAR ordförandeforumet att utvärdera sin roll och sin utveckling under perioden från 2003 fram till nästa internationella rådsmöte och att redovisa utvärderingen till nästa internationella rådsmöte; KLARGÖR att den rådgivande roll [för ordförandeforumet] som beskrivs i beslut 30, ”vara rådgivande till den internationella styrelsen om hur den internationella handlingsplanen ska sättas i verket” innefattar råd om det internationella sekretariatets operativa planer och om teman för internationella kampanjer. Bakgrund Trots att ordförandeforumet har en kort historia så har det vid flera tillfällen föreslagits att dess roll ska bli större; se t.ex. beslut 30 från det internationella rådsmötet 2003 och cirkulär 42 till rådsmötet 2001. Ämnet diskuteras också i POL 10/03/2004. Vi tror definitivt att rörelsen skulle vinna på en ökad representation i beslutsprocessen mellan de internationella rådsmötena. Det finns flera faktorer som pekar på att så skulle vara fallet: · Utvidgningen av åtagandet och de mycket vida ramarna i den internationella handlingsplanen ger mycket liten vägledning till den internationella styrelsen och det internationella sekretariatet om vilka prioriteringar som ska göras. En ytterligare utvidgning av mandatet till ”fullt spektrum” är dessutom föremål för beslut vid detta rådsmöte. Den snabba utvidgningen av vårt verksamhetsområde gör det möjligt för oss att agera på många områden. Det är nödvändigt att rörelsen tar del i beslut om våra aktioner för att vi ska försäkra oss om en gemensam syn på vad som ska prioriteras. · Längre intervall mellan de internationella rådsmötena föreslogs på rådsmötet 2003. Det ansågs att det fanns många fördelar med att ha rådsmöten med längre mellanrum. Det minskade demokratiska inflytande som skulle bli följden ansågs däremot vara ett stort hinder. Om detta inflytande kunde utövas genom ordförandeforum skulle längre intervall lättare låta sig genomföras.
|