____________________________________________________________________________________________

Bilaga: Anteckningar från diskussionsgrupperna vid årsmötet den 22 april 2006
____________________________________________________________________________________________

Bilaga till årsmötesprotokollet 2006

Anteckningar från diskussionsgrupperna vid årsmötet den 22 april 2006

Abortdiskussion grupp 1

Diskussionsledare: Stefan Johansson
Sekreterare: Maja Åberg

Överlag var gruppen överens om att abort bör avkriminaliseras och att vård för komplikationer från abort är en självklarhet, dessutom menade man att dessa två är beroende av varandra eftersom en kvinna inte skulle våga söka vård om hon riskerade att anmälas av sjukvårdspersonalen. (Detta hände i ett uppmärksammat fall i Portugal för en tid sedan.)

Huruvida abort bör vara lagligt om graviditeten är en följd av sexuella övergrepp, våldtäkt eller incest eller om det finns fara för kvinnans liv var en mer komplicerad fråga ansåg gruppen. Hur skall man kunna bevisa att det var en våldtäkt, krävs det en fällande dom är det antagligen för sent för abort, vad säger man om våldtäkt inom äktenskapet, som inte är kriminaliserat i många länder, eller i frågan om barnäktenskap? Åsikten att om man ser det som en rättighet för kvinnan att bestämma över sin egen kropp skall den gälla alltid, och inte med inskränkningar som dessa?

Många i gruppen ansåg också att arbetet med abortfrågan var en logisk följd av arbetet med kampanjen "Stoppa våldet mot kvinnor". Andra synpunkter som restes var frågor om Amnestys resurser för att arbeta med frågan, frågan om medlemmar (vi kommer att förlora några och vinna andra), frågan om religionernas inflytande, inklusive rätten att inte bekänna sig till någon religion och att rätten till abort för individen inte bör inskränkas av andra individers religiösa uppfattning.

Avslutningsvis gav Stefan Johansson, som ledde diskussionen, en sammanfattning av hur de olika Amnestysektionerna internationellt hade ställt sig i frågan på det senaste internationella årsmötet. Intressant att notera är att nästan alla sydamerikanska sektioner drev att Amnesty bör arbeta med frågan om fri abort, medan Irland, Polen och Nya Zeeland var emot.


Abortdiskussion grupp 2

Diskussionsledare: Michael Falk
Sekreterare: Agneta Söder

Inledningsvis presenterades igen styrelsens förslag i abortfrågan. Därefter lämnades ordet fritt för deltagarna att tycka till. Några framhöll att vi först borde fastställa om Amnesty över huvud taget ska syssla med abort. Deltagarna fick sedan i bikupor diskutera huruvida abortfrågan ryms inom vårt åtagande eller inte. Majoriteten tyckte att det är självklart att Amnesty ska gå mot att arbeta för abort. Det fanns en viss oro för att frågan skulle kunna splittra organisationen, medan andra tyckte det var oväsentligt att ta hänsyn till det. Det betonades också att vi tidigare drivit frågor utan klart stöd i folkrätten, t.ex. dödsstraffet och att abortfrågan kan jämställas med det. Andra tyckte vidare att abort är en självklar mänsklig rättighet, alla, också kvinnor ska kunna bestämma över sin egen kropp. Vi har ett utvidgat åtagande och rätten att inte bestämma över sin egen kropp är en kränkning av den fysiska/psykiska integriteten.

Några lyfte också att visst kan vi vara för fri abort, men är det en fråga för Amnesty - kan vi det bäst, har vi resurserna? Vissa menade att vi i Sverige som har fri abort, borde stötta de Amnestysektioner, där man inte har fri abort. Vi får inte glömma att vara en internationell solidarisk rörelse. Andra betonade att ett stegvist förfarande faktiskt kan motverka syftet (dvs kvinnans rätt att själv bestämma). Vi kan vara ett stöd för organisationer som arbetar med frågan.

Också synpunkter kring hur frågan om fri abort berör andra mänskliga rättigheter t.ex. yttrandefriheten framkom i denna första diskussion.

Sedan delades gruppen in i mindre grupper för att diskutera det konkreta förslaget (alt 1 a, b och c samt 2). Vid återrapporteringen framkom det att grupperna i stort var väldigt eniga. Två av grupperna tyckte att 2 e var den rätta linjen, dock menade någon att det skulle tydliggöras att det handlar om att kvinnors rättigheter kränks. Igen återkom en viss oro kring splittring i rörelsen. En av grupperna tyckte att det var svårt att diskutera detaljfrågorna när vi inte bestämt om abort är en mänsklig rättighet. Flera "dissade" 1b. Flera framhöll också att 1c kändes överflödig då vi redan arbetar för rätten till hälsa. Styrelsen menade att det alltid är bra att betona och konkretisera. Solidaritetstanken dök upp igen. Och även frågan om vi är rätt organisation att driva den här frågan.

Slutdiskussionen sammanfattade gruppdiskussionerna och ett ytterligare förslag framkom att till förslag 1 b lägga till: att en fortsatt graviditet skulle kunna äventyra kvinnas hälsa (vilket senare drogs tillbaka i plenum).


Abortdiskussion grupp 3

Diskussionsledare: Åsa Månsson
Sekreterare: Fredrik Kron

Ett flertal frågor berördes i grupp 3 i form av plenumsamtal samt i grupp- och bikupediskussioner.

Inledningsvis restes frågan om relationen mellan alternativ 1a, 1 b och 1c i förhållande till alternativ 2, samt vilket röstningsförfarande som torde vara mest strategisk utifrån individens preferens och önskade utfall i frågan.

I den allmänna diskussionen framhölls bl.a:

Ett starkt stöd för "det icke-kontroversiella alternativet" finns i flera latinamerikanska Amnestysektioner och då bl.a. utifrån ett befrielseteologiskt perspektiv, men att detta stöd knappast inbegriper rätten till fri abort i allmänhet.

Beträffande Latinamerika påpekades det att i Argentina finns det en möjlighet för den enskilda kvinnan till abort utifrån alternativ 1b dvs. när kvinnans liv är i fara eller när graviditeten är resultatet av ett sexuellt övergrepp, men att detta systematiskt förhalas från myndigheternas sida varför det enda rimliga för kvinnor att erhålla denna rätt i Argentina är att arbeta för en fri aborträtt.

Problemet fosterdiagnostik och könsselektiv abortering i Kina och Indien berördes och framfördes som ett problem om Amnesty skulle verka för fri abort. Argumentet bemöttes med att Amnesty redan idag arbetar mot könsselektiv abortering av foster.

En lång diskussion om förhållandet mellan politisk principfasthet och flexibilitet berördes eftersom Amnestyrörelsen bevisligen är splittrad i frågan. En person sade: "Det är en Amnestyfråga, men det är oklart om Amnesty kan driva den internationellt".

Många personer nämnde att Amnesty tidigare varit splittrat i frågor som HBT-personers rättigheter eller i motståndet mot dödsstraffet, men att det har kunnat hanteras av organisationen. Det nämndes i detta sammanhang att även om Amnesty som internationell rörelse verkar för HBT-personers rättigheter, arbetar i praktiken vissa Amnestysektioner inte med dessa frågor eftersom det är politiskt omöjligt. Liknande argument har nämnts från den polska sektionen av Amnesty, om Amnesty skulle verka för kvinnors rätt till abort oavsett om beslutet bara berör "de icke-kontroversiella frågorna".

En person sade: "Amnesty är inte en utilitaristisk organisation utan en organisation bestående av principer".
Under denna fråga anfördes även att vi måste åtskilja vår åsikt (som sektion) ifrån hur vi skall verka för vår åsikt. Kort sagt, efterlystes tydlighet i argumentation i abortfrågan i första hand för att i andra hand diskutera vägen för att uppnå målen.

Ett flertal personer bl.a. en gäst från den finska sektionen betonade att frågan om abort är en naturlig fortsättning på kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor.

En åsikt mot alternativ 1a, 1b och 1 c var att det skulle kunna uppfattas som att Amnesty i praktiken är emot fri abort eftersom alternativ 1 inte innebär ett ställningstagande för fri abort.

Den folkrättsliga förankringen berördes och att abort inte uttryckligen garanteras i någon MR-konvention förutom i den afrikanska stadgan om kvinnors rättigheter. Emellertid omnämns indirekt frågan bl.a. i Kvinnokonventionen samt i ett flertal uttalande av FN:s olika övervakningskommittéer. En deltagare hänvisade även till att MR-konventionerna är levande instrument som ständigt tolkas och jämförde med 1951 års flyktingkonvention. UNHCR har sedan 2002 uttolkat att människor som flyr på grund av sitt kön eller sin sexuella läggning är att betrakta såsom flyktingar i konventionens mening.


Abortdiskussion grupp 4

Diskussionsledare: Sofia Halth
Sekreterare: Eva Dalekant

Allmänt i diskussionen framfördes:
- Att det finns en oklarhet i vilka mänskliga rättigheter det handlar om - är det barnets eller kvinnans rättigheter som ska tas hänsyn till i första hand? Rätten till liv för barnet står mot kvinnans rätt att bestämma över sin kropp och hur många barn hon ska få och när.
- Svårt eftersom det lätt halkar in på under vilka omständigheter - Vilken vecka bör vara begränsningen osv.

Argument mot att Amnesty bör arbeta med frågan:
- För tidigt, organisationen måste ha mer tid att utreda frågan, kan skada om man börjar arbeta för tidigt och på ett dåligt genomtänkt sätt.
- Måste få mer tid att få in synpunkter från övriga delar av rörelsen eftersom frågan är känsligare i andra länder.
- Vi bör inte arbeta för rätten till abort eftersom det inte är en MR-fråga. Barnets rätt till liv måste komma in i bilden. Livet börjar vid befruktningen och redan då har fostret rätt till liv. Varken att få barn eller att göra abort kan vara en mänsklig rättighet.
- Amnesty bör inte arbeta för brett, ta på sig för många arbetsområden. Vi kan inte arbeta med allt.
- Finns en liten risk att Amnesty blir en lobbygrupp för abort och det är inte önskvärt.

Argument för:
- Det känns alltid för tidigt att ta in nya frågor eftersom vi inte kan dem så väl - vi måste våga ta ställning även om hela rörelsen inte stödjer det. Är värt att göra detta även om det skulle innebära att vi tappar några medlemmar på kuppen.
- Amnesty kan bli en viktig påverkansfaktor i rätt riktning i frågan.
- Vi har ett ansvar som internationell MR-organisation att arbeta med frågan eftersom det är så många kvinnor som drabbas över världen.
- Amnesty bör agera pragmatiskt här och agera eftersom det är så många kvinnor världen över som dör, skadas eller drabbas på andra sätt p g a ofrivilliga graviditeter.
- Religion är inte tillräckligt starkt motargument - man måste kunna vara pragmatisk även om man är troende.
- Det är inkonsekvent att inte arbeta med frågan eftersom det redan ryms i åtagandet.
- Frågan ligger nära våra kärnfrågor - dödsstraffet, tortyr osv.
- Att det inte tydligt framgår i folkrätten är inget argument- det gör det inte kring andra frågor heller, som t ex dödsstraffet.
- Barnets rätt bör inte gälla förrän det är fött, dvs kan leva utanför kvinnans kropp.
- Amnesty bör agera som en motkraft till de krafter i världen som vill begränsa kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och hälsa.

Diskussion kring de olika förslagen:
- Inte bra att anta förslag 1 eftersom det skulle leda till svåra tolkningar och juridiskt krångel. Det skulle dessutom ge sken av att Amnesty är en konservativ organisation som inte fullt ut står för kvinnors mänskliga rättigheter.
- Det är svårt att veta om förslag 1 innebär att man börjar arbeta tidigare med frågan för att sedan öppna upp fullt ut eller om det innebär att anta ett dåligt kompromissförslag och löpa risken att man sen fastnar i det och inte går vidare.
- Dumt att bara gå halvvägs - så har vi inte gjort i andra frågor - enklare att arbeta fullt ut med hela frågan.
- Beslutet bör ta helt och hållet på ICM och inte på Chairs Forum- skulle vara odemokratiskt.


Abortdiskussion grupp 5

Ledare: Anna Massarsch
Antecknare: Jörgen Persson

Det rådde ingen tvekan om att de flesta deltagarna i diskussionsgruppen vill att Amnesty skall börja arbeta för att kvinnor skall ha rätt till en laglig, tillgänglig och säker abort.

Rätten till abort ansåg man vara en del av kvinnans rätt till fysisk och psykisk integritet. Många tyckte att Amnesty måste våga driva den här frågan även om det finns risk för splittring. Amnesty har tidigare drivit frågor som till en början ansetts vara kontroversiella, som exempelvis homosexuellas rättigheter och dödsstraffsfrågan. Andra ansåg det viktigt att Amnesty håller ihop och att vi därför inte får gå för fort fram. Att anta alternativ 1a-c ansågs rimligt för att sedan gå vidare med ytterligare diskussion och konsultationer.

Det var flera som var kritiska mot alternativ 1 b. De ställde följande fråga: ”Har man bara rätt till fysisk och psykisk integritet om man har blivit utsatt för ett övergrepp?” Vidare ansåg flera detta alternativ som mycket problematiskt då ett rekvisit är att graviditeten skall vara resultatet av ett sexuellt övergrepp, våldtäkt eller incest. Hur skall detta styrkas? Krävs domstolsförhandling? En sådan kan ju ta mycket lång tid innan den är slutförd. Denna grupp ville rösta nej till 1a-c för att istället välja 2b. De hyste också en oro för att om Amnesty stannar vid 1b skulle det stärka abortmotståndarnas sida. Särskilt skulle det bli fallet om Amnesty inte kan gå vidare till 2e utan att 1a–c blir en kompromisslösning.

Det fanns en allmän farhåga att Amnesty skall hamna i för många svåra detaljfrågor kring hur abort skall regleras. Ett exempel på en sådan är hur långt fram i graviditeten man skall få göra abort.

De som tillhörde den mer tveksamma skaran menade att Amnestys resurser och fokus inte bör splittras på för många MR-frågor. Det fanns också en oro för att Amnesty sätter sig över människors religiösa tro. Men andra påpekade att man måste hålla i åtanke att bara för att en kvinna har rätt att göra abort innebär det inte att hon måste göra det om det exempelvis strider mot hennes etiska värderingar

Någon menade att det är extra viktigt att vi är välmotiverade om vi börjar arbeta för fri abort. Vi måste kunna förklara hur vi resonerar för ”Rätt till liv”-rörelsen.

En deltagare menade att det är invånarna i respektive land som skall få avgöra hur de vill ställa sig i abortfrågan. Frågan skall alltså regleras i landets lag och inte ses som en mänsklig rättighet.

Någon betonade att det är viktigt att när vi driver frågan måste vi göra det med respekt för människors religiösa tro. Vi bör också lyfta fram barns rättigheter när frågan drivs.

Någon uppmanade styrelsen att skriva en resolution till ICM som förespråkar fri abort. Detta för att inte riskera att fastna i 1a–c.

En i gruppen vill att vi skall genomföra ett val på webben.



____________________________________________________________________________________________


Skapat av : Fredrik MattssonIndex: ORG 51/002/2006Kategori: Organisation - Årsmöten 1964 -
Ändrat: 2006-06-20År: 2006Status: Medlem
____________________________________________________________________________________________