| ______________________________________________________________________________________ Underlag - seminarie 1 och 4, ICM-beslut ______________________________________________________________________________________ Översättningar av beslut vid det Internationella Rådsmötet 1997 Beslut 3: Mandatöversyn När "Mandate Review Committee" 1991 överlämnade sin slutrapport till ICM i Yokohama, resulterade det i en ny formulering av mandatet/åtagandet. Vid ICM 1993 antogs fyra beslut och vid ICM 1995 ytterligare åtta beslut som ändrade åtagandet. Många nya aspekter på åtagandet framgår inte av §§ 1 och 2 i stadgarna. Åtagandet uppfattas ibland som osmidigt och oprecist. Det behövs en klar vision och kortfattad formulering av AI:s aktuella inställning, som möjliggör anpassning till den framtida utvecklingen och nya förhållanden. Det behövs en ny mandatöversyn. ICM UPPMANAR IEC att ta initiativ till en allmän översyn av åtagandet, i syfte att utvärdera hur de olika mandatfrågorna hänger samman och är anpassade till varandra, vidare att engagera rörelsen i en bred och grundläggande mandatdiskussion genom omfattande och aktivt samråd, ANMODAR IEC att ge den permanenta mandatkommittén (SCM) uppdraget att företa en mandatöversyn och att, om möjligt, framlägga en delrapport till 1999 års ICM, och komma med en slutrapport till ICM 2001, BEGÄR ett internationellt möte före ICM 2001, BESLUTAR att en kortfattad sammanfattning av AI:s åtagande, innehållande sådana detaljer som inte framgår av stadgarna, skall utarbetas på rörelsens huvudspråk. Beslut 4: Mandatutbildning När "Mandate Review Committee" (MRC) som arbetade mellan 1987 och 1991 framlade sin slutrapport inför ICM i Yokohama, betonades vikten av att medlemmarna känner till mandatet/åtagandet och deltar i dess utveckling. Förutsättningen är att det finns utbildningsmaterial som är tillförlitligt, fullständigt och tillgängligt. ICM BESLUTAR att IEC skall stärka programmet för undervisning om mandatet och dess tillämpning på internationell nivå, BESLUTAR att när IS, sektioner och lokala Amnestygrupper i länder där det ännu inte finns sektioner, framställer internt aktionsmaterial för sina medlemmar, skall detta klart ange AI:s ställningstagande, så att medlemmarna genom aktionsmaterialet får mandatskolning, BESLUTAR DESSUTOM att sektioner skall se till att mandatutbildningen anpassas till den lokala kulturen, till formen men inte till innehållet, detta för att underlätta förståelsen av AI-åtagandets omfattning och för att ge medlemmarna möjlighet att fullt ut delta i debatten och beslutsfattandet, BESLUTAR DESSUTOM att IEC skall fullborda och sedan hålla mandatdatabasen aktuell. Beslut 5: Övergrepp begångna av privata förövare Vid flera tidigare rådsmöten, 1991, 1993 och 1995, har beslutats att IEC ska ta med frågan om könsstympning av kvinnor och flickor i sådana utredningar om förändringar av AI:s mandat. Man påtalade att många länder visar "regeringspassivitet" när enskilda människor, på eget initiativ, begår brott mot de mänskliga rättigheterna: inga utredningar görs, inga straff utmäts, kvinnor och barn hålls i slaveri och livegenskap utan att myndigheterna ingriper etc. ICM BESLUTAR att AI skall agera när regeringar inte fullgör sina förpliktelser att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna genom att underlåta att beivra människorättsbrott begångna av privata förövare, när övergreppet utgör en allvarlig kränkning som AI skulle motsätta sig enligt § 1 i stadgarna om brottet hade begåtts av en representant för staten, och om: - det finns välgrundade skäl att anta att regeringen är medskyldig till brottet, - det finns välgrundade skäl att anta att regeringen överser med eller samtycker till brottet, eller - det finns välgrundade skäl att anta att regeringen har visat total likgiltighet eller inte i tillräcklig grad har försökt hindra eller beivra brottet. BESLUTAR DESSUTOM att, om en regering genom att diskriminera en människa på grund av vederbörandes etniska ursprung, kön, hudfärg, språk, religion, nationella eller sociala ursprung, ekonomiska status, börd eller ställning i övrigt, uttryckligen underlåter att hindra eller straffa våldshandling riktad mot en specifik social grupp, kan AI ta detta som ett tecken på att regeringen inte fullgör sina förpliktelser att motarbeta diskriminering i enlighet med folkrättens föreskrifter, och därför är medskyldig, samtycker eller visar total likgiltighet. BESLUTAR DESSUTOM att AI skall använda alla tillgängliga arbetsmetoder för att försöka påverka regeringar men enbart nyttja tekniker för främjandearbete vid kontakter med andra relevanta personer, t.ex. inflytelserika personer, personer i ledande ställning och allmänheten. BESLUTAR DESSUTOM att detta beslut inte innebär att man får använda oppositionsmetoder när man vänder sig till sådana personer. (oppositionsarbete/-metoder innebär det hittills vanligaste AI-sättet att arbeta, nämligen att skriva brev till myndighetspersoner, dvs. att vi motsätter oss att speciella övergrepp förekommer. Främjandearbete innebär att vi, på andra sätt, försöker påverka regeringar och människor som inte tillhör någon regering eller liknande, men som har inflytande inom t.ex. handel, ö.a.) UPPDRAR åt IEC att, i samråd med den permanenta mandatkommittén (SCM) och IS, välja ut vissa företeelser och vissa stater för att genomföra pilotprojekt rörande AI:s opposition mot övergrepp som begås av privata förövare. ANMODAR IEC att, innan något pilotprojekt sätts igång, fastställa projektets mål, syfte, omfattning och tidsram samt hur utvärderingen skall genomföras. BESLUTAR att, när man bestämmer vilka pilotprojekt som skall genomföras, hänsyn skall tas till följande: - hur det berör strategier som fastställdes för resp. land/region i LAP (= Lubljana Action Plan, dvs. den handlingsplan som antogs vid ICM i Lubljana, 1995, ö.a.), - hur det berör kvinnors och/eller barns rättigheter, - vilken omfattning och geografisk spridning problemet har, - vilken prioritetsnivå de länder har där övergrepp sker, - om där ev. finns någon utredningsbas (dvs. om utredning kan göras av folk på platsen, ö.a), - om AI:s medlemmar kan agera, - om samarbete med andra organisationer kan ske, - om det påverkar den kulturella och geografiska balansen urer och i olika delar av världen blir föremål för AI:s aktioner, ö.a.), - om övergreppen utgör en systematisk diskriminering av utsatta grupper. Pilotprojekt skall ta hänsyn till vad andra organisationer gör när det gäller att ta itu med berörda övergrepp. Dessa projekt skall göras parallellt med tematiska utredningar om den vidare uppläggningen när det gäller att försöka få slut på övergrepp begångna av privata förövare. BEKRÄFTAR att sektioner, efter hänvändelse till IEC, kan slippa följa den policy som gäller arbete på eget land. BESLUTAR DESSUTOM att AI, när det gäller pilotprojekten, skall motsätta sig att människor avvisas till länder där de riskerar att utsättas för sådana övergrepp som faller under denna policy, i överensstämmelse med AI:s arbete för flyktingar och asylsökande. ANMODAR IEC att rapportera till nästa ICM om hur effektiva genomförda pilotprojekt har varit, och vilka konsekvenser de haft för policy-, aktions- och organisationsfrågor, samt att komma med förslag till ICM hur AI:s framtida policy bör utformas när det gäller både främjande- och oppositionsarbete rörande övergrepp begångna av privata förövare. Beslut 6: Kvinnlig könsstympning (FGM) Vid ICM 1995 infördes i AI:s stadgar, § 1, att AI ska motsätta sig "kränkningar av varje människas rätt till fysisk och psykisk integritet". Detta innebär att könsstympning av kvinnor och flickor (Female Genital Mutilation, FGM) står i strid med de grundläggande mänskliga rättigheter som AI åtagit sig att skydda. Då regeringar inte aktivt motverkar denna företeelse betraktar AI det som regeringspassivitet. Som exempel arbetar AI i och med beslut 6 vid ICM 1995 mot FGM. I samarbete med och med stöd av både lokala frivilligorganisationer (NGOs) och olika FN-organ bedriver AI ett intensivt arbete för att få regeringar att, även i fråga om FGM, respektera internationellt erkända normer för mänskliga rättigheter. Man hänvisar bl.a. till Konventionen om barnets rättigheter, Afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd, Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och 1995 års Pekingdeklaration och handlingsplan. Frågan om kvinnors mänskliga rättigheter har aktualiserats världen över och betonades vid 1995 års rådsmöte i Ljubljana. AI tar upp denna fråga i sitt främjandearbete, betraktar detta bruk som övergrepp begångna av privata förövare (se beslut 5/1997) och fördömer alla former av kvinnlig könsstympning. ICM KRÄVER att alla former av kvinnlig könsstympning (FGM) skall erkännas som en allvarlig kränkning av kvinnors och flickors rätt till fysisk och psykisk integritet. BESLUTAR att AI skall inkludera arbete mot FGM i sitt åtagande och använda de mest vittgående arbetsmetoder som är möjliga med hänsyn till vad som i beslut 5/1997 sägs om övergrepp begångna av privata förövare. GER IEC I UPPDRAG att, bland de pilotprojekt som anges i beslut 5/1997, ta med minst ett betydande sådant rörande FGM på ett sätt som erkänner och bygger vidare på det arbete som redan gjorts. SPECIFICERAR: - Även om principen om internationell solidaritet utgör grunden för AI:s arbete, är frågan om FGM för närvarande ett ömtåligt ämne. Det faktum att fall av FGM i ett visst land utreds av andra länder skulle kunna förstärka åsikten att AI:s arbete bygger på västerländska värderingar och kunna misstänkliggöra AI:s mångkulturella inriktning. - I fråga om FGM leder ofta samarbete med lokala frivilligorganisationer till att medlemmar, grupper och sektioner arbetar nära samman med befolkningen på orten. - I enlighet med ordalydelsen i beslut 48/1995, är AI:s oppositionsarbete inte oförenligt med arbete på eget land i fråga om dödsstraffet och flyktingar. IEC skulle kunna ge vissa sektioner rätt att arbeta med dessa lokala FGM-fall och delta i utredningar rörande det landet. Detta skulle inte utesluta att hela rörelsen kan delta i aktionen. - Internationella sekretariatet (IS) kommer att ha en betydelsefull roll, när det gäller samordning, medverkan och hjälp med försörjning. Därför måste internationell sakkunskap på en mycket hög nivå -- i fråga om hur man ska gå tillväga när det gäller arbete mot kvinnlig könsstympning -- tillskapas på IS. BESLUTAR DESSUTOM att, vid allt arbete som görs enligt beslut 5/1997, då pilotprojekt eller AI:s nuvarande eller framtida policy beträffande övergrepp av privata förövare fastställs eller granskas, skall resultaten av de två första årens arbete med FGM och allt ytterligare arbete som vidtagits enligt detta beslut, tillfullo beaktas. Beslut 7: Väpnad intervention av humanitära skäl Vid väpnade konflikter drabbas civilbefolkningen, främst kvinnor och barn, av stora förluster. Även försvarare av de mänskliga rättigheterna och humanitära icke-statliga organisationer är utsatta. AI:s uppgift är att skydda dessa, liksom flyktingar. Vidare att yrka på att krigsförbrytare ställs inför rätta. AI tar för närvarande inte ställning till om väpnad intervention eller bruk av våld är önskvärt vid kriser eller vid omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna. AI kräver bara att, om sådana interventioner görs, får de inte leda till brott mot de mänskliga rättigheterna eller den humanitära rätten. Det kan ligga en motsägelse i att AI dels begär någon form av aktion, dels vill förbli neutralt. En sådan neutral position kan undergräva den anpassning och trovärdighet som AI har proklamerat när det gäller att reagera vid kriser för de mänskliga rättigheterna. ICM BEGÄR att IEC, i ljuset av AI:s alltmer omfattande arbete vid kriser för de mänskliga rättigheterna, skall - stödja en debatt inom rörelsen om AI:s inställning till väpnad intervention och bruket av våld, - lägga fram en studie rörande de olika alternativ som står AI till buds, att ta ställning till inom rörelsen. Beslut 8: Folkmord Sedan andra världskrigets slut och tillkomsten av FN:s folkmordskonvention av 1948 har en mängd folkmord ägt rum, bl.a. dog minst 800 000 människor i Rwanda 1994 och många tusen i Bosnien. Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna begås under folkmord, och även om AI enligt sitt mandat motsätter sig utomrättsliga avrättningar, nämns inte uttryckligen folkmord. ICM BESLUTAR att IEC skall utarbeta en policy, innehållande även en checklista, så att när övergrepp som faller under AI:s mandat begås i överväldigande omfattning, AI snabbt skall fastställa, inom ramen för sin krisberedskap och därav följande åtgärder, om det är fråga om folkmord eller andra brott mot mänskligheten enligt folkrättens definitioner, BESLUTAR DESSUTOM att, när AI har fastställt att ett folkmord äger rum, organisationen skall uppmana stater att fullgöra sina förpliktelser enligt folkmordskonventionen och utöva sådana maktbefogenheter i enlighet med denna, som står i överensstämmelse med AI:s åtagande och policy. Beslut 9: Oproportionerliga attacker Enligt beslut 12 vid ICM 1995 upptogs i AI:s mandat att organisationen skulle motsätta sig urskillningslöst dödande i strikt bemärkelse (dvs. när inget försök har gjorts att skilja mellan tillåtna och otillåtna mål). (Med tillåtna mål menas soldater i krig, med otillåtna mål menas civilbefolkningen, ö.a.) Det har visat sig svårt att i praktiken skilja på urskillningslösa attacker i strikt bemärkelse och sådana urskillningslösa attacker som visserligen har riktats mot soldater, men där civilbefolkningen har lidit förluster som inte står i proportion till de militära framgångarna. Det har visat sig mycket svårt att rättfärdiga inställningen att motsätta sig endast den ena typen, särskilt när båda typerna av attacker har förekommit. I artikel 51 i Tilläggsprotokoll I till 1949 års Genèvekonventioner (rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter) betecknas båda typerna av attacker som urskillningslösa och oproportionerliga, varför båda är förbjudna. ICM BESLUTAR att AI inte bara skall motsätta sig sådant dödande som blir följden av urskillningslösa attacker i strikt bemärkelse, utan även sådant dödande som blir följden av oproportionerliga attacker – oavsett om de begås av regeringar eller av väpnade oppositionsgrupper – när sådana attacker kan förväntas orsaka dödsfall bland civilbefolkningen i en omfattning som inte står i proportion till de konkreta och direkta militära framgångar som man räknat med, BEKRÄFTAR att AI kan agera mot urskillningslösa attacker (i strikt bemärkelse) eller oproportionerliga attacker, även när dessa orsakar skador eller hotar civilbefolkningens liv men inte leder till dödsfall, BESLUTAR DESSUTOM att AI liksom hittills skall följa den internationella humanitära rättens normer när denna fråga behandlas. Beslut 10: Krigets vapen Beslut 12 vid ICM 1995 gav AI i uppdrag att motsätta sig urskillningslöst dödande (i strikt bemärkelse). IEC fick också 1995 i uppdrag att utreda hur AI skulle kunna deltaga i arbetet mot bruket av personminor (trampminor), vilket har rönt internationell framgång. AI:s policy i fråga om stopp för MSP-överföringar överensstämmer med folkrättens förbud mot och restriktioner för bruk av vapen som kan leda till svåra skador och onödigt lidande för de stridande. ICM BESLUTAR att AI kan motsätta sig tillverkning, överföring och användning världen över av urskillningslösa vapen i krig. Förverkligandet av detta beslut innebär bl.a. följande: 1. AI kommer att stödja kampanjen för ett världsomspännande förbud mot personminor, 2. IEC får i uppdrag att besluta vilka andra av krigets vapen som bör omfattas av denna policy. Samråd skall ske med alla AI-sektioner, berörda NGOs och internationella organisationer. Beslut 11: Barns medverkan i väpnade konflikter Vid ICM 1993 anmodades IEC att, i samband med undersökning av AI:s arbete i fråga om väpnade konflikter, utreda frågan om tvångsrekrytering; det påpekades att många av de värvade var minderåriga. AI deltog i debatten kring tilläggsprotokollet till konventionen om barnets rättigheter. Barns deltagande i stridshandlingar utgör en allvarlig kränkning av barns fysiska och psykiska integritet. ICM BESLUTAR att AI skall motsätta sig barns deltagande i stridshandlingar och kommer att hålla regeringar och väpnade oppositionsgrupper ansvariga, i skälig omfattning. BEKRÄFTAR att AI, i sitt arbete att motsätta sig att barn deltar i stridshandlingar, kommer att stödja internationella ansträngningar att höja minimiåldern för deltagande i stridshandlingar och för värvning till väpnade styrkor såväl inom krigsmakten som inom väpnade oppositionsgrupper till 18 år. BESLUTAR DESSUTOM att var och en som inte har uppnått 18 års ålder skall betraktas som barn i detta sammanhang. Beslut 12: Flyktingar i det egna landet AI har för avsikt att effektivisera arbetet för stora befolkningsgrupper i riskzoner och samtidigt behålla inriktningen på enskilda människor. I LAP (= Lubljana Action Plan, dvs. den handlingsplan som antogs vid ICM i Lubljana, 1995, ö.a.) menar man med "internally displaced" var och en som tvingas bort från sin hemort till annan plats inom landet, eller som anser sig tvingad att lämna hemorten för att rädda liv och lem. Enligt FN-statistik är över 24 miljoner människor på flykt inom eller utom sitt eget land. De som är flyktingar i annat land har i många fall ett bättre skydd än de som tvingats att fly inom landet. Beslut 13: Stater som faller sönder När stater faller sönder begås ofta så svåra brott mot de mänskliga rättigheterna att AI har svårigheter att uträtta något. Nya infallsvinklar blir nödvändiga. ICM UPPDRAR åt IEC att genomföra en studie över olika alternativ som AI skulle kunna tillämpa för att öka sina insatser när det gäller stater där regeringsmakten fallit sönder eller inte har full kontroll över situationen. Särskild inriktning skall göras på de olika faserna i sådana processer och vilka aktioner som är möjliga. samt UPPDRAR åt IEC att framlägga denna studie allra senare inför ICM 2001. Studien skall ta upp följande frågor: - I början av sönderfallsprocessen, vilka förebyggande strategier skulle kunna tillämpas för att undvika de mönster som – enligt vad som har visat sig nyligen – oundvikligen leder till allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom att folkgrupper dödar varandra, - När sönderfallsprocessen redan har inletts, dvs. när vi inte längre vet till vem vi skall rikta våra vädjanden, vilka åtgärder kan AI då vidta för att begränsa de allvarliga övergrepp, som trotsar all beskrivning? (Möjligen kan "beyond documentation" översättas med "som AI inte lyckas dokumentera", ö.a.) - När konflikten är över, vilka åtgärder kan AI vidta för att utöva ett positivt inflytande och hindra övergrepp i framtiden såsom en del i ansträngningarna att återuppbygga förtroendet under försoningsprocessen? - Är det nuvarande mandatet effektivt, när det gäller att ta itu med de övergrepp som begåtts under sönderfallsprocessen? - Är de nuvarande utredningsresurserna, arbetsteknikerna och strukturerna kapabla att reagera på ett verkningsfullt sätt under de olika faserna i sådana processer? UPPMANAR alla sektioner och strukturer inom AI att diskutera vilka möjligheter rörelsen har att utveckla tekniker att främja och försvara de mänskliga rättigheterna mot bakgrund av politiskt sönderfall och återuppbyggnad, och att bidra till denna studie. ICM BESLUTAR att en studie skall genomföras i syfte att: - klarlägga de olika skälen till förvisning och de mönster som kan urskiljas, särskilt en tid innan förvisningen äger rum, då rörelsen eventuellt kan vidta förebyggande åtgärder, - utarbeta förslag till hur regeringars och världssamfundets förpliktelser skall kunna stärkas enligt folkrätten med hänsyn till de hemlösas belägenhet, - bestämma tänkbara styrmedel, varigenom AI och andra internationella organisationer skulle kunna agera på ett effektivt sätt, när människor är på flykt inom landet och befinner sig i förhållanden som skulle kunnat leda till att stora folkomflyttningar upptäckts [i tid], BEGÄR att IEC garanterar att detta beslut verkställs och söker stöd hos sektionerna för att beslutet skall omsättas i praktiken. Beslut 14: Övervåld AI har i sitt arbete mot utomrättsliga avrättningar, tortyr och misshandel konstaterat att övervåld förekommit i ett handlingsmönster som lett till död eller allvarliga skador. Inte alltid har detta förhållande kunnat rymmas inom definitionerna för utomrättsliga avrättningar, tortyr eller misshandel. Övervåld är förbjudet enligt folkrättsliga regler. Detta framgår bl.a. av Uppföranderegler för polismän', som antogs av FN 1979, samt av 'Grundprinciper för polismäns bruk av våld och skjutvapen', som antogs 1990. ICM BESLUTAR att AI, när så är befogat, kan motsätta sig allt övervåld som strider mot internationella rättsnormer, även i de fall som inte kan karakteriseras som utomrättsliga avrättningar, tortyr eller misshandel, ANMODAR IEC att utarbeta riktlinjer för att genomföra detta beslut. De internationella normerna för bruk av våld skall vara vägledande. Beslut 15: Frigivning av politiska fångar Enligt beslut 5 vid ICM 1995 kan AI begära frigivning av politiska fångar som vare sig utövat eller förespråkat våld, och för vilka upprepade vädjanden om rättegång eller om slut på grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning inte har beaktats. Dock begärdes en studie och riktlinjer hur man skulle förfara om våld eventuellt har förekommit. De begärda riktlinjerna hade framlagts till ICM 1997. Om osäkerhet råder huruvida våld förekommit eller ej, kan man hänvisa till principen, att en person ska betraktas som oskyldig till dess en korrekt rättegång befunnit vederbörande skyldig. Om ingen korrekt rättegång hållits finns ingen dom. Då skulle AI kunna vädja om frigivning. ICM BESLUTAR att sådana vädjanden inte skall ske per automatik, men att AI – från till fall – kan vädja om frigivning av politiska fångar, när vädjanden om frigivning är i överensstämmelse med den övergripande strategin rörande landet i fråga och följande villkor är uppfyllda: I. Den politiska fången har hållits i förvar lång tid efter en icke-korrekt rättegång, eller utan någon rättegång alls, II. Upprepade vädjanden om korrekt rättegång eller om förnyad rättegång har inte beaktats, och det finns inte skäl att förmoda att kraven skall efterkommas, III. Dröjsmål med korrekt rättegång eller förnyad rättegång kan inte rättfärdigas, eftersom rättegång skall hållas "inom rimlig tid", IV. Frigivning är icke förestående eller trolig utan att AI ingriper, V. Bevisen för att fången har utövat eller förespråkat våld är svaga eller icke bindande. Beslut 19: Möte med nätverk för homosexuella I beslut 13 vid ICM 1991 fastslogs att AI ska kunna adoptera som samvetsfångar personer som fängslas enbart på grund av sin homosexualitet. I länder där lagarna inte ger homosexuella skydd mot diskriminering har AI möjlighet att bistå med bl.a. sakkunskap. I 15 AI-sektioner finns det officiella grupper eller informella nätverk av homosexuella av båda könen, Amnesty International Members for Lesbian and Gay Concerns (AIMLGC). Dessa grupper har begränsade tillgångar och vill att AI ska stödja ett internationellt möte, för att medlemmarna ska kunna bistå varandra, bidra till utredningar och kunna utnyttja AI:s olika strukturer. ICM BESLUTAR att AI i enlighet med sitt åtagande skall stödja ett intersektionellt möte för grupper och nätverk inom AIMLGC för att stärka AI:s svar på övergrepp som människor utsätts för på grund av sin homosexualitet. Beslut 20: Främjandearbete I beslut 6 vid 1993 års ICM anmodades IEC att genomföra en studie hur och i vilken omfattning AI skulle vidareutveckla sitt främjandearbete. Studien föreligger nu. Under flera tidigare rådsmöten, 1991, 1993 och 1995 har frågan varit upp på dagordningen i olika sammanhang. Man bekräftar att AI genom att motsätta sig kränkningar av vissa mänskliga rättigheter främjar respekten för dessa. Främjandearbete är en politisk fråga, eftersom en del regeringar och fristående grupper inte vill erkänna de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet. Detta beslut lägger fram en tydlig plan för syftet, principerna och arbetsmetoderna för främjandearbetet. ICM BEKRÄFTAR att syftet med Amnesty Internationals främjandearbete är: - att öka kunskapen och förståelsen för begreppet mänskliga rättigheter och för de principer och värden som är inskrivna i internationella dokument, - att bidra till att respekten för dessa begrepp och principer omsätts i praktiken, - att bidra till att brott mot de mänskliga rättigheterna förhindras, - att betona de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet. BEKRÄFTAR att de principer som skall vara vägledande för arbetsmetoder i främjande syfte skall överensstämma med: - Amnesty Internationals principer, särskilt i fråga om korrekthet, integritet, effektivitet, opartiskhet, oberoende och solidaritet, - internationella normer och/eller Amnestyrörelsens (Amnestymedlemmarnas) övertygelse. BEKRÄFTAR att främjandearbete, förutom aktiviteter till stöd för begreppet mänskliga rättigheter och de principer och värden som är inskrivna i internationella dokument, även innefattar sådana aktiviteter som är inriktade på någon speciell praxis som står i strid med internationellt accepterade mänskliga rättigheter, där dessa aktiviteter står i överensstämmelse med organisationens arbetsmetoder. Däremot omfattar främjandearbete inte sådana aktiviteter som karakteriserar övergrepp begångna av en specifik grupp eller person på en specifik plats som brott mot de mänskliga rättigheterna, BESLUTAR att de aktiviteter som skall genomföras till stöd för främjandearbetet skall omfatta följande, där dessa aktiviteter utgör ett komplement till AI:s strategier och arbetsmetoder och överensstämmer med ovannämnda principer, t.ex.: 1) aktiviteter som syftar till att höja allmänhetens medvetande och öka kunskapen om samtliga medborgerliga, politiska, sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, samt allmängiltigheten, odelbarheten, det ömsesidiga beroendet och inbördes förhållandet mellan dessa rättigheter, exempelvis genom: - utbildning i mänskliga rättigheter för yrkessammanslutningar, myndighetspersoner, lokala grupper och etablerade utbildningsinstitut, - aktiviteter för att göra människor medvetna om de mänskliga rättigheterna, vid exempelvis offentliga seminarier, utställningar, debatter och vid kulturevenemang, t.ex. konserter, teater- och filmföreställningar, - kampanjarbete, framställande av mediematerial, även nya sådana, till stöd för begreppet mänskliga rättigheter, inklusive webbsidor, CD-ROM-skivor, flygblad och informationsskrifter om bestämda teman, 2) rapportering om, kommentarer till och analysering av de sammanhang i vilka de människorättsbrott äger rum, som AI arbetar mot, exempelvis genom: - klarläggande -- i Amnesty Internationals publikationer och i material som sammanställs för kampanjer och media -- av hur dessa brott hänger samman med sociala och ekonomiska faktorer och andra övergrepp, - liknande klarlägganden i AI:s offentliga uttalanden och framträdanden, t.ex. i anföranden, debatter, medieintervjuer, regeringsuppvaktningar etc. - bevakning av och/eller utredningar av sådana frågor, endast så mycket att sammanhanget blir klart, 3) stödja ansträngningarna att i regeringskretsar, i mellanstatliga, icke-statliga och affärs-/finansiella kretsar få normer och praxis antagna som främjar respekten för mänskliga rättigheter, exempelvis genom: - ratificering och erkännande av gällande internationella människorättsdokument, - stöd för upprättande av nya internationella dokument, som åtminstone delvis berör sådana övergrepp som AI motsätter sig, vilka finns angivna i ICM-beslut om mellanstatligt arbete, - krav på ett starkare betonande av de mänskliga rättigheterna i det arbete som utförs av mellanstatliga organisationer, - stöd för lagstiftningsinitiativ på nationell nivå för att ge tyngd åt internationella dokument, - propagerande för internationell övervakning, reglering och kontroll av överföring av kunskap och utrustning till annat lands militär, säkerhetstjänst och polis på grundval av kriterier för mänskliga rättigheter, - främjande av att mänskliga rättigheter inkluderas i regeringars och mellanstatliga organisationers regler för bistånd, handel och investeringar, - främjande av att affärs- och finansiella sektorer garanterar att mänskliga rättigheter stöds och respekteras i deras verksamhet, - lobbyverksamhet gentemot annat lands regering till stöd för ovan angivna initiativ, - lobbyverksamhet, propagerande och medieverksamhet till stöd för ovanstående, 4) allt som nämns här ovan skall utföras av AI på ett från andra fristående sätt eller i samarbete med andra frivilligorganisationer, såsom är fastslaget i organisationens NGO-policy. BESLUTAR att sektionerna skall använda alla till buds stående medel för att stärka medlemmarnas förståelse för främjandearbete. Beslut 25: Kränkningar av homosexuellas rättigheter Vid rådsmöten 1979, 1991 och 1995 har beslut fattats om att AI skall värna om de homosexuellas rättigheter, likaväl som kvinnors och barns. Men det anses att AI inte till fullo har beaktat dessa beslut i sitt utredningsarbete, i kampanjer, aktioner och publikationer. Fortfarande utsätts homosexuella för förföljelse, tortyr och diskriminering, t.o.m. dödsstraff enbart på grund av sin homosexualitet. ICM BESLUTAR att AI i utrednings- och aktionsmaterial skall ge större publicitet åt de kränkningar av homosexuellas rättigheter som ingår i mandatet/åtagandet. Varje sådan dokumenterad kränkning skall tas med i berörda land- och temakampanjer. Beslut 27: Överföring av kunskap och utrustning till annat lands militär, säkerhetstjänst och polis (MSP-överföringar) Vid ICM beslöts, enligt Ljubljana Action Plan, att rörelsen bör utföra ett mera effektivt arbete mot MSP-överföringar. ICM BESLUTAR att IS, i samarbete med sektioner och NGOs (frivilligorganisationer), skall samla in och uppdatera information om MSP-överföringar och förbättra utbytet av sådan information, BESLUTAR att IS skall utarbeta och dela ut aktionsförslag i enlighet med våra arbetsmetoder. Det gäller särskilt att förse AI-grupper med aktionsfall rörande MSP, på samma sätt som sker med AI:s övriga mandat. Dessa aktionsfall skall ta upp särskilda överföringar och/eller sådana frågor som regelverk rörande dessa överföringar över hela världen eller på regional nivå (t.ex. FN:s register, Europeiska uppförandekoden och liknande styrmedel). Beslut 35: Sektionernas ansvar för mandatet I AI:s mandat/åtagande ingår att arbeta för ett totalt avskaffande av dödsstraffet. Men i vissa sektioner har man svårt att motivera medlemmarna att arbeta mot dödsstraffet. ICM BESLUTAR att alla sektioner och strukturer skall förbinda sig att informera människor som är intresserade av att ansluta sig till AI om hela mandatet (i vilket ingår att man ovillkorligt motsätter sig dödsstraffet). Alla aktiva medlemmar skall helt och fullt stödja alla punkter som ingår i AI:s åtagande och stadgar. BESLUTAR DESSUTOM att alla sektioner och strukturer skall sätta igång medlemsutbildning för att bredda och sprida medlemmarnas kunskap och förståelse både för åtagandets karaktär och för alla aspekter på dödsstraffet. Beslut 36: Internationellt beslutsfattande och ansvar I en föränderlig värld behöver AI:s samråds- och beslutsfunktioner ses över och ändras. Hela rörelsen ska engageras. Begreppen grupper och sektioner kan behöva definieras om, och det internationella beslutsfattandet sammankopplas med ansvaret. Uppdraget att genomföra detta ligger hos IEC genom Permanenta kommittén för organisation och utveckling (SCOD). ICM BEKRÄFTAR att alla delar av rörelsen skall engagera sig i en fristående översyn av beslutsstrukturerna, ANMODAR IEC att tillsätta en särskild arbetsgrupp, Decision-Making and Accountability Working Group ("DAWG"), som skall förse rörelsen med en rad alternativ gällande en reformering eller en grundläggande omstrukturering av AI:s internationella beslutsstrukturer. Hänsyn skall tas till hela processen, från förberedelse till utvärdering, BESLUTAR att DAWG skall vara en särskild arbetsgrupp under ledning av IEC via SCOD, som skall inhämta många olika aspekter genom ett brett samrådsförfarande inom rörelsen. En fristående rapport skall lämnas direkt till ICM, UPPDRAR åt IEC att, utan begränsningar, i direktiven till DAWG ta in: - hur ICM skall struktureras och fungera, hur ofta ICM skall samlas och hur stort det skall vara, - hur IEC och andra stadgeenliga organ skall struktureras och fungera, - hur omröstningar skall gå till vid ICM, vilka som skall ha rösträtt och vilka regler som skall gälla, - hur man skall garantera den roll som flexibiliteten, önskvärdheten och kostnadseffektiviteten skall spela vid direkt internationellt beslutsfattande mellan rådsmöten hos sådana strukturer som sektioner, grupperingar, generalsekreterar- konferenser och kreativa nya beslutsfattande organ. UPPDRAR DESSUTOM åt IEC att klargöra rollfördelning och ansvar mellan DAWG och SCOD, så att de strävar åt samma håll, BESLUTAR DESSUTOM att DAWG skall tilldelas tillräckliga resurser för att till ICM 2001 kunna lägga fram en grundlig och professionell rapport med alternativ gällande reformering och omstrukturering. En delrapport skall föreligga till ICM 1999 för övervägande och lämpliga åtgärder. ICM skall då eventuellt kunna ge DAWG klartecken för fortsatt arbete eller upplösa arbetsgruppen. Beslut 37: Permanenta mandatkommittén (SCM) När ICM 1991 inrättade the Standing Committee on the Mandate (SCM), beslöts att SCM skulle lämna "mellanrapporter" (intermediate reports) till IEC och färdiga rapporter till ICM. Detta förfaringssätt skiljer sig från hur de övriga permanenta kommittéerna rapporterar. ICM BESLUTAR att klarlägga att den permanenta mandatkommittén skall rapportera till IEC, såsom är regeln för de andra permanenta kommittéerna. ANMODAR IEC att revidera direktiven till SCM, så att de omfattar de förpliktelser som beskrivs i beslut 66/1991, i SCM:s egenskap av rådgivande kommitté för IEC. ____________________________________________________________________________________________
|