1-50
51-100
101-150
151-200
201-250
251-300
301-351
- Grupp 7
Historien om Grupp 7, Lidingö, börjar redan 1965, året efter den svenska sektionen bildades. Gruppens arbete streckar sig över nästan 40 år. Vi har anammat Tage Danielssons ord:
"Ilskan är inte den bästa protesten. Djävlarna ler när det stormar i Eden. Stormen är kort. Vad de fruktar som pestendet är passaden, monsunen, sydvästen. Frihetens vind är den stadiga vreden."
Redan 1966 skrevs i rapporten till gruppens stödmedlemmar att: "vår glädje har varit stor de gånger vi fått bud om frigivningar. En spanjor, som dömts till 14 års fängelse för att han demonstrerat för fria fackföreningar, frigavs efter 4 år. En 76-årig rumän, dömd till 5 års fängelse för publicering av en sociologisk undersökning, blev fri efter ett år. En mexicansk journalist fick amnesti efter en intensiv brevkampanj."
Men trots ideligt arbete har inte alla "våra" fall slutat så lyckligt. Det har hänt att vi försökt med alla tänkbar metoder längre än 10 år för äntligen att få en samvetsfånge fri.
Gruppen har "adopterat" ca 50 samvetsfångar, fängslade i olika länder och av olika skäl, dömda till varierande strafflängder: i Argentina, Brunei, Bulgarien, Grekland, Guatemala, Guinea, Indien, Indonesien, Jugoslavien, Kamerun, Kuba, Laos, Mexico, Paraguay, Rumänien, Spanien, Sri Lanka, Sydafrika, Sydjemen, Syrien, Taiwan, Tjeckoslovakien, Östtyskland, Uruguay och Vietnam.
Några hundra BlixtAktionsbrev har vi skrivit varje år sedan denna aktionsform kom till.
En del artiklar har publicerats: i DN och Lidingö Tidning (fd. Lidingö Nyheter)
Flera gånger har vi haft utställningar, bl.a. om Colombia, Guatemala, Mot tortyr och om Amnesty. Vår Webbsida, kan ses på adressen: www.amnesty.se/grupp7
Naturligtvis har vi ställt upp för de flesta insamlingsdagar, många kampanjer och manifestationer. Vi kommer aldrig att glömma vakan mot apartheid utanför det Sydafrikanska konsulatet, hur iskallt det alltid var när vi stod med våra plakat utanför den Ryska ambassaden och hur snälla och trevliga poliserna var mot oss. Jag känner än idag kylan i mina ben, när vinden blåste neråt Gjörwellsgatan... Har aldrig förstått varför det alltid var vinter, när vi skulle stå där!
Flera av gruppens medlemmar har i många år jobbat som frivilliga på sekretariatet, arbetat i Stockholmsdistriktets styrelse, deltagit i utskott, hållit föredrag i skolorna, ställt upp som samordnare för andra grupper m.m.
Särskilt roligt var det förstås när vi fick höra att någon hade blivit hjälpt av våra insatser. Ett par gånger fick vi faktiskt träffa några av dem!
En sen mörk vinterkväll fick vi telefon från Kastrup: vår fängslade Taiwan-professor hade utan vår vetskap varit på flykt i fyra dar och kommer nu till Arlanda (med falskt pass). Överlyckliga for vi dit och identifierade honom. Han fick sen en fristad hos en av gruppmedlemmarna i ett halvt år, innan han for vidare till USA. Nu är han tillbaka i sitt hemland.
Joanne Rowley
Grupp 7. Vänbrev utskickat år 1966
Kära släktingar, vänner, grannar och arbetskamrater,
AMNESTY INTERNATIONAL har tagit sig an de tystade människorna: fänglsade utan att vara lagbrytare, inspärrade på mentalsjukhus, bannlysta, torterade utsätts människor - särskilt i världens diktaturländer - för de grymmaste lidanden enbart därför att de haft mod och styrka nog att handla efter sin övertygelse. Opposition tolkas på sina håll som tecken på sinnessjukdom.
AMNESTY's arbete sker efter ett visst mönster. Man bildar en grupp på 5 - 20 medlemmar. Målet är rent humanitärt och för att garantera politisk neutralitet arbetar gruppen med tre fall samtidigt: en fånge från "Öst", en från "Väst" och en från den s.k. tredje världen.
Här i Lidingö har flera grupper varit verksamma för fångar från Formosa, USA, Kenya, Spanien, Sydafrika, Guinea, Sovjetunionen, Portugal. Själv tillhör jag grupp nr 7, Lidingö, bildad 1965. Vår glädje har varit stor de gånger vi fått bud om frigivningar. En spanjor, som dömts till 14 års fängelse för att han demonstrerat för fria fackföreningar, frigavs efter 4 år. En 76-årig rumän, dömd till 5 års fängelse för publicering aven sociologisk undersökning, blev fri efter ett år. En mexikansk journalist fick amnesti efter en intensiv brevkampanj.
Tyvärr sitter "vår" sedan 6 år bannlyste sydafrikan fortfarande förvisad i ett ökenartat område, hundratals mil från sina anhöriga, utan rannsakan och dom, utan datum för frigivning fastställt, helt utan hopp. Vår nuvarande fånge i Spanien, som av religiös övertygelse är vapenvägrare, riskerar att kvarhållas i fängelse de bästa åren av sitt liv, tills han blivit för gammal för militärtjänst. Ett svårlöst fall är också en livstidsdömd fånge i Östtyskland, som redan tillbringat 10 år i fängelse - längre än den tid våra barn går i grundskolan. Fångarna och inte minst deras anhöriga får veta, att vi inte ger upp, vi som är fria att tala.
Ständigt strömmar nya uppgifter om övergrepp, tortyr, fängslanden utan rättegång etc. in till AMNESTY's internationella central i London. Trots storartade insatser av frivilliga krafter har man dryga kostnader för kontroll av alla uppgifter till detta unika arkiv över samvetsfångar från hela världen. AMNESTY förmedlar dessutom hjälp till fångars familjer, bevakar politiska rättegångar, bekostar advokathjälp, publicerar rapporter om tortyr, verkar för dödsstraffets avskaffande. Om Ni sympatiserar med AMNESTY's idé och känner att Ni vill hjälpa till, kan Ni göra det på flera sätt, genom att bli aktiv medlem i en grupp eller genom att stödja gruppen ekonomiskt (vi sänder regelbundet bidrag, paket, brev till våra fångar, vädjanden om frigivning till myndigheterna, enbart portot går till stora belopp). Kanske Ni skulle vilja starta en egen AMNESTYgrupp?
Under "De politiska Fångarnas Vecka" den 13 - 21 november, som hålls i AMNESTY-regi och som kommer att uppmärksammas över stora delar av världen kanske Ni skulle vilja visa detta brev för Edra vänner eller ta det med till er arbetsplats?
Med vänliga hälsningar
................................ .................................................