1-50
51-100
101-150
151-200
201-250
251-300
301-351
- Amnesty Press 5/89
Mannen bakom dödsstraffsutställningen:
Steningen svårast att gestalta
Den drivande kraften bakom utställningen om dödsstraff på Kulturhuset i Stockholm har varit Lajos Horvarth i grupp 102 i Malmö. Amnesty Press träffade den påhittige uppfinnaren under uppställningen av utställningen.
- Det svåraste var nog att leta fram stenar till den del i utställningen som visar steningen. Stening som dödsstraffsmetod används i flera länder i Mellanöstern och Mauritanien, Sudan och Pakistan. Jag kände mig nästan medskyldig när jag gick runt och letade sten i Skåne, säger Lajos. Han berättar om artikel 119 i Irans islamiska strafflag som lyder:
"Vid avrättning genom stening ska inte stenarna vara för stora, så att personen dör av en eller två stenar; de ska inte heller vara så små att de inte kan kallas för stenar. "
Lajos Horvath visar runt i den lilla utställningslokalen. Han säger att det behövs en plats på ungefär sex gånger sex meter för att kunna ställa upp den. Han betonar också att alla Amnestygrupper kan få låna utställningen framöver mot betalning av fraktkostnaden.
Svenska giljotinen
En del i utställningen, som endast visas i Stockholm är en modell av den svenska giljotinen. Giljotinen användes en enda gång i Sverige, under den sista avrättningen 1910. Men på utställningen finns ett kort citat av stadsfiskal G Lidbergs berättelse om avrättningen av Alfred Ander:
"Den livstidsdömde ställdes mot den vertikalt stående skjutbrädan. Skraprättarens båda biträden veko undan hans skjortkrage. Skarprättaren tryckte på en fjäder och den blinkande bilan föll som en blixt."
En stor idéspruta
Lajos Horvath är idag 41 år. Han kom till Sverige från Ungern via flyktingläger i Österrike 1968. Till utställningen har Lajos också använt några av sin fars bilder från andra världskriget. Fadern fotograferade med dold kamera i Polen 1943, när soldaterna avrättade civila.
- Att jag gick med i Amnesty 1975 berodde på min fars berättelser från kriget, men kanske framför allt på Vietnamkriget, säger Lajos.
När han kom till Sverige började han läsa till ingenjör, men sadlade snart om och utbildade sig till slöjdlärare. Idag arbetar Lajos på Mellanvångsskolan i Staffanstorp. Han har gjort sig känd inom Amnesty som en av de stora idésprutorna. Det började 1978 när grupp 102 kom in i en ekonomisk kris.
- Kreativiteten måste komma igång för att vi skulle kunna överleva, säger Lajos. Man började tillverka vykort och så blev det sju olika kort. Bl a bidrog gruppens första fångfall, en indonesisk kvinna, som fortsatt brevväxla med en gruppmedlem efter frigivningen. Hon sydde broderier och ett av dessa fotograferades av för ett vykort.
Omtalade tändstickor
Lajos har också lyckats få klädesaffärer att under någon vecka sätta fast Amnestymärken på skyltdockorna. Ett större projekt är tändsticksaskarna med texten "Hjälp Amnesty hjälpa". Det började med 10 000 askar. Nu har man beställt en ny omgång askar för vidare försäljning. Lajos hoppas att förtjänsterna för tändsticksaskarna ska täcka åtminstone en del av utställningskostnaden. Utställningen är försäkrad för 50 000 kr.
- Arbetet med utställningen kom igång på allvar först under jullovet, berättar Lajos.
Han fick hjälp av sambon Anna Gudmundsson, Calle von Essen som skrivit texterna, Maj Britt Pamp som skrivit ut dessa på dator och konstnärerna Per Olof Ultvedt och Georg Oddner som gjort affischerna. Dessutom har textilkonstnärinnan Kirsten Hennix gjort en docka, en kvinna som blir stenad till döds.
Bland det mera oväntade på utställningen märks en spegel mitt emot anordningen för hängning.
- Idén har jag tagit från 60-talets Hitchcock-filmer, när man identifierade sig med offret. Spegeln visar dig själv som en dödsdömd sekunderna före avrättningen.
- Under 70- och 80-talen har det skett en glidning över till att filma från gärningsmannens utgångspunkt. Det är med honom eller henne man identifierar sig idag.
Hopp om livet
I utställningen finns också ett hopp om liv. En devis lyder helt enkelt: "Så långe det finns liv, finns det hopp." Lajos har också visat att protesterna mot dödsstraffet hjälper. Han pekar på tre exempel:
Kim Dae-Jung, som dömdes till döden i Sydkorea 1980 blev efter internationella protester benådad. Idag är han en av Sydkoreas ledande oppositionspolitiker.
Den grupp sydafrikaner som gått under namnet "Sharpeville six", som dömdes till döden 1985 för att ha dödat en borgmästare, benådades 1988. De fick nåd efter protester både i och utanför Sydafrika.
I Angola omvandlades också en dödsdom i fjol. I domslutet underströks att internationella protester mot dödsstraff blir allt starkare och att stater har en skyldighet att värna om rätten till liv.
Utställningen om dödsstraffet på Kulturhuset avslutas den 9 maj 1989.
Holger Nilén