1-50
51-100
101-150
151-200
201-250
251-300
301-351
- Grupp 161 Hedemora - Säter
Är det något särskilt med just vår grupp, startad 1974? Jo, jag kommer på ett par saker som vi som varit med länge kommer att tänka på:
Våra fångar
Vi har haft en ordförande
Margareta B. och Antidödsstraffskampanjen
Anknytningen till gymnasieskolan
Våra utställningar
Våra fångar.
Det vet väl alla att Amnesty arbetar för personer som har fängslats för sina obekväma åsikter. Det har också vi gjort. Men dessutom har vi haft två fångar som vi för det mesta förvarat på nån vind nånstans och som så småningom farit rätt illa av hanteringen, så att vi varit tvungna att plåstra om dem rätt ordentligt.
När de skulle med till årsmötet i Borlänge hade den ene en svårt skadad fot och den andre hade tappat huvudet, men det lyckades vi fixa. Den första resan de fick göra var till årsmötet i Mora, då vår grupp var inblandad i utställningsverksamhet. Vi samlades i teckningssalen på skolan och under Jacob Ronstens ledning tillverkade vi våra fångar av hönsnät, tidningspapper och tapetklister. En sitter lågt på en pall, den andre halvligger och det har inneburit en del problem med transporterna. Jag minns när jag satt i baksätet med den ene och den andre satt i framsätet, när vi var på hemväg från Mora och stannade vid rött Ijus i Borlänge. Bredvid stannade en stor lastbil och chauffören tittade intresserat ner på vår fånge. Här i Hedemora har de två fångarna fått sitta I skyltfönster under Amnestyveckan, de har också ställts ut i Rättvik efter årsmötet i Borlänge.
Vi har haft en ordförande.
Många har varit förvånade över att Ansgar Olofsson var vår ordförande genom åren och därmed vårt ansikte utåt. Han såg till att det blev referat i tidningarna efter alla möten, han var ett stort stöd för oss gruppsekreterare och kunde genom sitt breda samhällsengagemang hjälpa till med kontakterna med andra föreningar. Hans plötsliga bortgång kändes som en stor förlust.
En annan unik person som varit med sedan gruppen startade och som fortfarande finns med ibland oss är Margareta Bergman, 88. Hon slutade skriva AMD-brev för något år sedan då hon brutit armen, men det var inte längesen hon var på gymnasiet och berättade om vår verksamhet. I våra årsrapporter ser vi siffrorna på de brev hon skrev för hand och det handlar om i medeltal 550 per år. Räknar jag 25 år så blir det 13 750.
Anknytningen till gymnasieskolan har varit naturlig. Flera av dem som var med och startade grupp 161 var lärare på skolan och det blev naturligt att på olika vis engagera och informera eleverna. På 80-talet hade vi en “onsdagsgrupp” med gymnasister, som deltog i den då aktuella Dödsstraffskampanjen. En av eleverna fick ett brevsvar från guvernören i Arkansas, Bill Clinton, förmedlat genom hans sekreterare. En annan av eleverna, Kicki Hillström, skrev specialarbete om dödsstraffet, som hon sålde i samband med årsmötet i Lund. Hon var under något år med i Amnestys styrelse.
Under flera år hade gruppen en mottagningstid för eleverna i Centralkapprummet varje vecka, då blixtaktioner och Pådraget material delades ut. Amnestyveckan innebar information till alla elever som gick i ettan + utställningar, flera Iärare deltog. När det gäller ekonomin, så hade vi i många år en stadig inkomstkälla vid Iärarnas eftermiddagsfika, då det serverades hembakt eller smörgås med bistånd av också utomstående “bagare”. En annan, men mera ojämn inkomstkälla har Hedemora marknad varit. Grupp 161 stod för försäljning av skänkta böcker och för lotteri, vilket varit något av en institution, men som gett sämre utdelning under senare år.
Att ämnet “Utställningar” får en särskild avdelning beror dels på att det varit ett stående inslag under våra Amnestyveckor, men också på att vi fick hand om utställningsarbetet i samband med årsmötet i Borlänge 1995 - alla grupper inom distriktet hjälpte till så gott de kunde. Vi kontaktade Amnestysektioner i hela Europa och bad att få affischer och den ena papprullen efter den andra droppade in med många färgglada affischer, som med någon möda sattes upp på skärmar i Folkets Hus och kunde säljas vid årsmötets slut. Mer Iånglivad blev det draperi i orange med Amnestyljuset som tillverkades vid en skyddad verkstad här i Hedemora och som nu finns på Svenska Sektionens kontor i Stockholm. Det glädjer oss att se det som bakgrund, när Amnesty har någon celeber gäst som intervjuas för press och TV.
Ulla Lindberg