1-50
51-100
101-150
151-200
201-250
251-300
301-351
- Amnesty Bulletinen 3/81
Amnestygruppen i Göteborg fick ”uppleva undret” – Liliana fri efter 5 år i fängelse
Efter fem år i argentinskt fängelse som politisk fånge blev Liliana Beloso Ojeda äntligen fri. Amnestygruppen i Göteborg fick slutligen ”uppleva undret” att träffa den person i vars öde de engagerat sig hårt i åratal.
En del av Amnestyarbetet i en grupp kan ibland synas tröstlöst. Inga reaktioner på alla brev man sänder, alla vägar man prövar tycks leda in i återvändsgränder. Det är då det känns trösterikt och fint att få ta del av positiva händelser.
Under ett antal år har grupp 80 i Göteborg arbetat för att få Liliana Beloso Ojeda i Argentina fri. 1975 hämtades hon av civil polis i sitt hem och fördes till en polisstation där hon under ca två veckor utsattes för tortyr. Ingen av hennes anhöriga underrättades om var hon fanns. Det fick man inte veta förrän hon senare fördes till fängelse.
Anklagelsen mot henne var att hon var medlem i en förbjuden politisk organisation och för detta dömdes hon också. Fängelsetiden för henne blev fem år, varav hon tillbringade största tiden i Villa Devoto. När hon sedan blev fri hade hon under tre månader anmälningsplikt till militärpolisen.
Besökte gruppen
På vårvintern i år kom hon till Sverige där hennes syster, hennes son och hennes mor redan fanns. En tid efter ankomsten till Sverige besökte hon grupp 80 i Göteborg.
– Det upplevdes som något av ett under att livs levande framför sig se en person i vars öde man engagerat sig så, berättar Britta Ahnoff som är medlem i gruppen. Vi hade en välkomstfest för Liliana och den blev glädjefylld och innehållsrik för oss alla. Genom det som Liliana berättade kunde vi direkt känna oss in i vad det betyder att någon ”där ute” intresserar sig för dem ”där inne”. I gruppen har vi ju, dels genom systern, dels genom egen brevväxling haft tillfälle att följa Liliana genom de olika faserna i hennes fängelsevistelse och i de ”rättsliga” procedurerna. Under den senare delen av de fem åren har hon haft stor hjälp av en argentinsk advokat.
Bidrag till mat
Gruppen har kunnat hjälpa Liliana ekonomiskt genom bidrag till mat och kläder. Inom Villa Devoto finns en ”livsmedelsbutik” med skyhöga priser, men där det gick att få tag på mat som komplement till den erkänt dåliga fängelsekosten. Fångarna, som samtliga är kvinnliga och enbart politiska, hade också tillgång till gasolkök och kunde därför t.ex. vid festligare tillfällen laga lite extra god mat.
– De kvinnliga fångvaktarna spärrade upp ögonen, berättar Liliana. De kunde inte förstå hur sånt var möjligt. Vi kunde till exempel laga dom mest fantastiska tårtor i en kastrull som vi lindat en filt om och som fick tjänstgöra som ugn. Överhuvud taget så blev fångvaktarna ofta förvirrade. Dom hade fått inpräntat i sig att politiska fångar är dåliga människor, men den föreställningsvärlden stämde sedan inte när dom såg hur våra väggar blommade av vykort och av bilder på anhöriga eller när dom såg en mor skriva och måla ett brev till sin lilla dotter. För att ingen fångvaktare skulle kunna få en välvillig inställning till någon fånge, så finns det bestämmelser om att det ska vara en ständig rotation på vakterna.
Det politiska engagemanget hjälper när det gäller att klara av en fängelsevistelse och en annan viktig förutsättning för överlevnad är den okuvliga solidaritet som finns mellan fångarna. Man hjälper och stödjer varandra, man utvecklas tillsammans och eftersom många olika yrken finns representerade så undervisar man också varandra inom dom ämnesområden som man behärskar. Man delar solidariskt med sig av allt även brev och kontakter med yttervärlden.
– Får någon ett brev, så vandrar det sedan runt från hand till hand. De glädjeämnen som når en, når alla, berättar Liliana.
Brita Ahnoff och Bodil Svensson