Afrika
Amerika
Asien och Stillahavsområdet
Europa
Mellanöstern
Amnestydemonstration utanför Kinas ambassad oktober 1989
Kinasamordningens historia 1985-2001
Vad är en samordning? Personerna och den historia dessa personer skapar och de saker de gör och de människor de skapar kontakt med och träffar under resans lopp. Vad behövs för att det ska gå bra? Ett visst mått av kontinuitet och stabilitet, en något så när gynnsam utveckling i landet, information att arbeta med, ett resonabelt team på internationella sekretariatet. Det kan vara några goda ingredienser.
1985
Kinasamordningen bildades 1985 av en enda person, Peter Nässén. Det hade gjorts försök i ett par år att bilda en samordning för Kina, men det hade varit svårt att hitta villiga personer. Peter arbetade i en grupp i Mariestad som adopterat en kinesisk dissident och Peter åtog sig uppdraget. Det fanns då färre än tio grupper som arbetade på Kina och aktiviteten var inte så hög, Amnesty gav inte ut många aktioner eller rapporter rörande Kina. Informationen var mycket begränsad.
1987
1987 genomförde Peter det första landseminariet på Kina i svenska sektionen på sekretariatet i Stockholm. Talade gjorde Torbjörn Lodén och Cecilia Lindqvist, de blev senare något av inventarier på våra kommande seminarier. Seminariet fokuserade mycket på Kinas mest kände dissident och samvetsfånge vid den tiden Wei Jingsheng, vars hälsa var dålig och vi författade en petition som överlämnades till ambassaden. Arbetet för Wei Jingsheng blev ett bärande tema under samordningens första år. Wei hade dömts till 15 års fängelse 1979 och ansågs vara Deng Xiaopings personlige fånge eftersom Wei skrivit en elak essä om Deng. 1986-87 utbröt studentdemonstrationer i Kina vid olika större universitet, partiets generalsekreterare Hu Yaobang avsattes och tre intellektuella sparkades ut ur partiet. Reformpolitiken gick i stå och ekonomin utvecklades inte längre lika positivt.
1987 var Peter Nässén också på utbildning för samordnare i London och träffade det dåvarande Kinateamet och andra samordnare.
1989
1989 blev ett turbulent år i Kinas historia och det kulminerade i krossandet av demokratirörelsen på och omkring Himmelska fridens torg natten mellan den 3 och 4 juni. Militären krossade den belägring av torget som genomförts av studenter och senare även av andra grupper sedan slutet av april då den förre partichefen Hu yaobang hastigt avlidit. Det som varit ett stillsamt samordningsarbete exploderade formligen och övergick i ett kaos av information och disinformation. Sommaren 1989 beslöt sig Peter Nässén för att utöka samordningen. Det var inte längre vettigt att bara vara en person. Han tillfrågade undertecknad, Peter Adler och Anna Karin Martinsson, som alla tre varit i kontakt med Peter under de senaste åren. Vi bildade en Stockholms falang av samordningen. Antalet aktionsfall ökade dramatiskt för att som mest vara uppe i över 40 aktionsfall. Intresset för Kina hade också ökat dramatiskt. Kinabilden i Sverige hade under en lång tid dominerats av okritiska romantiserade hyllningar, men nu började det gå upp för allt fler att Mao inte var någon gullig landsfader utan en paranoid tyrann och diktator fullt i klass med Stalin och Hitler. Det som skett i Kina under Maos tid var ofattbara kränkningar av mänskliga rättigheter på en skala som var svår att förstå.
Demokratirörelsen 1989 ledde också till att kineser utanför Kina engagerade sig. Samordningen kom i kontakt med den så kallade 4 juni rörelsen tack vare Peter Adler som var bekant med flera av dem från studietiden. Den stora manifestationen i Stockholm den 5 juni på kvällen är fortfarande ett starkt minne när grupper av kineser skrek ”Död åt Li peng” på kinesiska nerför Sveavägen fram till Kinas ambassad som då låg i centrala Stockholm.
1990
Hösten 1990 arrangerade samordningen ett stort nordiskt Kinaseminarium i ABF huset i Stockholm. Närmare 100 människor deltog, många från Norge och Danmark och våra samordningskollegor därifrån. En stor grupp kineser deltog och vi kunde välkomna två kineser som varit i Peking under massakern 4 juni. En av dem hade varit med på torget när militären ryckte in. Seminariet blev en stor framgång och det stärkte samordningens motivation och sammanhållning.
1992
1992 var det dags för det första internationella mötet för Kinasamordnare i Bergen i Holland. Peter Adler och jag deltog och fick träffa Kinateamet, och samordningskollegor. Det var en omtumlande erfarenhet men mycket givande och stimulerande för det fortsatta arbetet. Så stimulerande att vi i ett svagt ögonblick gick med på att arrangera nästa internationella Kinasamordnarmöte i Sverige.
Vid årsmötet i Linköping 1992 fann Peter Nässén att det var tid att överlämna det verkliga ansvaret till gruppen i Stockholm och jag fick äran att överta gruppsekreterarskapet i samordningen från honom. I Linköping begrep vi också att det var hög tid att fråga Marina Svensson om hon inte ville bli med i samordningen. Marina var forskare i kinesiska och hade varit i Shanghai under demokratirörelsen 1989. Hon hade varit aktiv i Amnesty i Lund sedan början av 80 talet men var med i Bulgarien samordningen, trots sina specialkunskaper i kinesiska. Därmed hade också samordningen spridit ut sig ytterligare och hade nu medlemmar på tre orter.
1993
1993 begav vi oss till Norge med flera av våra grupper för Kinaseminarium i Oslo arrangerat av vår norske kollega Franz Josef Lindemann. Seminariet minns vi mest för stark kyla och bilar som inte startade, men också Robbie Barnett från Tibet Information Network och Robin Tassie från IS i London. Robbie, som startat TIN i slutet av 80-talet för att sprida information om utvecklingen i Tibet, blev under ett par år en återkommande bekantskap genom hans mer eller mindre årligen återkommande gästspel även i Sverige.
1994
I augusti detta år tog vi med Daniel Eriksson i samordningen. Han hade dykt upp som medlem i en av våra grupper och visats sig undervisa i kinesiska! Daniel visade sig senare, förutom kinesiskan, vara mycket kunnig på dataområdet vilket samordningen hade stor glädje av.
I oktober 1994 arrangerade vi så vårt Kinasamordnareseminarium på Sånga-Säby på Ekerö. Nästan 30 Kinasamordnare från hela världen deltog liksom hela Kinateamet på IS, Arlette, Isabel, Louise och Robin. Torbjörn Lodén kom och höll en inledningsföreläsning på fredagskvällen. Det hela var mycket lyckat och en stor framgång för oss som ytterligare stärkte oss inför fortsättningen. Vår självmedvetenhet steg och vi började opponera oss mot IS beslut att lägga ner gamla aktionsfall som de ansåg det var meningslöst att arbeta vidare på. Vi ansåg att vi var den största Kinasamordningen i Amnesty, förutom USA. Holländarna som vi beundrat i början hade kollapsat och ingen fanns kvar, men det gjorde vi.
1995
Nästa år var det åter dags för ett gruppseminarium, denna gång på Foresta på Lidingö i Stockholm. Ett 70 tal personer deltog och bland talarna märktes Mo Lihua, en kvinnlig lärare från Kina som suttit fängslad tillsammans med unga män som skulle avrättas. Mo hade kommit till Sverige och fått politisk asyl. Talade gjorde också den tibetanske tolken Gendun Rinchen, vars fall varit mycket uppmärksammat sedan han gripits i Tibet när han skulle överlämna en lista på fängslade tibetaner till en EU delegation. Efter en intensiv kampanj frigavs Gendun och kunde lämna Tibet. Ett nytt ansikte var också vår polske samordnar kollega Boguslaw Stanislavskij, med egen direkt erfarenhet av förtryck från engagemang i Solidaritet och livet i Polen under kommunismen.
1996
Detta år genomförde Amnesty sin största kampanj hittills på Kina. Det ställde stora krav på samordningen som förväntades delta i diverse arrangemang, sammanhang och möten.
Köpenhamn och den danska samordningen var värd för årets samordnarmöte. I utkanten av Köpenhamn på ett vandrarhem genomfördes seminariet, Marina, Peter Adler och undertecknad deltog från vår sida. Seminariet kändes lite avslaget efter vårt eget, som vi tyckte, mycket bättre organiserade.
1997
Detta mellanår efter kampanjåret. Men på våren dog Kinas ledare Deng Xiaoping som i praktiken styrt landet sedan 1979. I december frigavs överraskande Kinas mest kände politiske fånge Wei Jingsheng och skickades i exil ut ur Kina. 18 års arbete var över för grupp 227 i Borås.
Daniel var i Hongkong när Hongkong återlämnades till Kina 1 juli efter att ha varit under brittiskt styre i nästan 150 år.
Vid årsmötet i Uppsala kom den tibetanske tolken Gendun Rinchen och deltog och talade på ett av samordningen arrangerat möte.
Det var också dags att ytterligare utöka samordningen. Anna Gustafsson-Chen, då doktorand i kinesiska, översättare mm, tillfrågades och tackade ja.
1998
Den stora begivenheten detta år var samordnarmötet i Hongkong. Ett Amnesty möte inne i Kina, om än i Hongkong. Hur skulle det gå? Mötet omgavs av lite spänning och vissa saker omnämndes med kodord, t ex en kommande rapport om övergrepp mot mänskliga rättigheter i Xinjiang kallades genomgående för ”the x files”. Vi visste ju inte om vi var avlyssnade. Att vara i Hongkong gav också möjlighet att träffa aktivister där och kineser som lämnat fastlandet för att ta sin tillflykt i Hongkong. Däribland fackföreningsaktivisten Han Dongfang sim organiserat oberoende fackföreningar under demokratirörelsen 1989. Endast undertecknad deltog från samordningen.
1999
Den stora händelsen detta år var att träffa Wei Jingsheng, Kinas mest kände dissident och samvetsfånge 1979 - 97 med ett kort avbrott i frihet. Wei hade varit adopterad av Amnestygrupp 227 i Borås under alla de 18 åren och nu fick de träffa den självmedvetne kedjerökande dissidenten som föreföll att sakna denna oppositionella tillvaro och hade svårt att anpassa sig till ett liv i exil. Nu i exil i USA förlorade han sitt naturliga element och var inte riktigt till sin fördel. Kinas regering hade lömskt nog frigivit honom och skickat honom ut ur landet. Att återvända var inte att tänka på, även om han själv förstås inte uteslöt detta, hur orealistiskt det än kunde förefalla.
På hösten genomförde samordningen återigen ett seminarium, denna gång endast en dag eftersom intresset från Amnestygrupperna var lågt. För första gången hade vi uighuriskt deltagande vid ett av våra seminarier, men även Liu Binyan, Kinas mest kände journalist under 70 - 80 talet, även han nu i exil. Våra norska och finska kollegor kom liksom Boguslaw från Polen.
På sommaren detta år inledde på allvar regimen förföljelsen av Falun gong utövare, vilket tilldrog sig stort intresse i omvärlden.
2000
Återigen nya medlemmar. Daniel hade gått förlorad till IS, även om han därifrån skötte saker för samordningen. Emma Nordlund och senare Maria Granefelt anslöt sig. Båda två hade studerat kinesiska och Maria visade sig vara skicklig att göra hemsidor, vilket vi snabbt drog fördel av.
Ett mellanår, men starten på allvar för samordningens anpassning till cyberspace. Mailinglista blev samordningens främsta informationskanal och det gamla cirkuläret som hängt med sedan Peter Nässéns start, fick minskat antal nummer. Inget internationellt samordnarmöte.
2001
Samordningen fortsätter sin internetanpassning med en hemsida värd namnet, nya medlemmar Maria Granefelt och Emma Nordlund. Ånyo planeras ett nytt seminarium, för allmänhet och grupper, för första gången utanför Stockholm i Lund. Massivt intresse för Kinas OS ansökan som för kinesernas del lyckligen vinner och Peking får arrangera OS 2008. Allt oftare tror media och andra att vara Kinasamordnare är ett betalt heltidsarbete. Kanske innebär det att vi gör för mycket? Vi måste kanske göra mindre för att vi ska uppfattas som frivilliga gräsrötter.
Sålunda en kort och rapsodisk och personlig genomgång av dessa hittills 16 år med Kinasamordningen.
Per Wiktorsson