Grupper i nummerordning:

1-50

51-100

101-150

151-200

201-250

251-300

301-351
..Amnesty International
Arbetet i grupp 119 under 30 år

Gruppens tillblivelse
I början av 70-talet fanns ännu inte någon grupp inom Amnesty International i Kalmar med omnejd. Den 1 november 1971 träffades fyra personer i Rockneby och bestämde att de skulle bilda en Amnestygrupp. Kontakt togs med svenska sekretariatet, och den 21 januari 1972 kom ett tjockt brev från internationella sekretariatet i London med gruppens två första fångfall.

Gerrard Mackey, Nordirland
Industriarbetare, anklagad för samröre med IRA. Longkeshfängelset.
Gruppen stödde familjen, som hade fyra barn. Frigiven.

Muhammed bin Aidrus, Sydjemen
Schejk, son till hövding, omkom senare vid överfall under fångtransport. Alla fångvaktare överlevde.

I brevet från London i januari 1972 blev gruppen lovad ett tredje fångfall från något kommunistiskt land. Vid denna tid var det viktigt att gruppers tilldelade fångfall var politiskt balanserade. Ett par månader senare kom ett tredje ”case sheet”.

Kim Saifullovich Davletov, Sovjetunionen
Forskare, anklagad för att ha skrivit förbjudna artiklar i Albanien. Satt på specialpsykiatrisk klinik i Kazan. Gruppen arbetade med detta fall i 14 år. Frigiven.


Gruppens arbetsformer
Medlemmarna i gruppen har sedan starten träffats ca tio gånger per år. Mötena har hållits hemma hos deltagarna. Kvällarna har fyllts av information, diskussioner och praktiskt arbete (Pådraget, Kortkampanjen). Antalet medlemmar i gruppen har skiftat och många personer har kommit och gått. Två medlemmar har varit med sedan starten. En medlem i gruppen arbetade under tre år (1992-95) i svenska sektionens styrelse, varav ett år som vice ordförande.
Medlemmar ur gruppen har deltagit vid de flesta distriktsmötena under åren (ca två per år).
Gruppens fångfall
Arbetet i gruppen var under de tjugo första åren nästan helt koncentrerat kring de, ofta tre, fångfall man tilldelats. Här följer listan på samtliga fall (förutom de tre ovanstående) fram till 1990:

Gerson de Almeida, Brasilien
Präst i katolska kyrkan, organiserade fattiga lantarbetare, torterades under fängelsetiden. Gruppen stödde familjen (syskon, föräldrar) ekonomiskt under lång tid. Arbetade som lärare efter frigivningen.

Simon Rankwana, Sydafrika
Arbetare. F d medlem av ANC, fängslad på Robben Island. Senare förvisad till Dimbaza resettlement area. Efter Simons död fortsatte gruppen med ekonomisk hjälp (skoluniformer, skor, skolavgifter) till fem efterlevande barn.

Nássor Alli Abdallah, Zanzibar
Arbetare. Amnesty adopterade stor grupp av fångar tillfångatagna efter statskupp på Zanzibar. De flesta i gruppen, däribland Nássor, frigavs tack vare Amnesty.

Bui Nam, Sydvietnam
Student. Frigavs i samband med krigsslutet.

Rafael Alvarez Gomez, Spanien
Arbetare. Frigavs efter Franco-regimens fall.

C T Daru, Indien
Känd jurist. Arresterad av Indira Gandhi. Kontakt med Darus hustru. Gruppen skickade böcker till fängelset. Utsågs till Månadens fånge. Frigavs efter denna internationella brevkampanj.

José Milton de Ferreira, Brasilien
Ingenjör. Medlem av kommunistpartiet. Svårt torterad. Frigiven.

Khondakar Muhammed Ilya, Bangladesh
Politiker. Anhängare av Mujabar Rachman. Torterad i fängelset. Frigiven.

Deborah ”Debs” Mabale, Sydafrika
Arbetade med läs- och skrivinlärning för vuxna. Tidigare medlem av SASO. Frigavs och blev därefter bannlyst i fem år. Gruppen skickade pengar varje månad och hade nära brevkontakt under dessa år.

Angelos Kaitatzis, Grekland
Privatanställd. Vapenvägrare. Jehovas vittne. Dömd till 12 års fängelse som sedan omprövas till 4,5 år. Militärfängelse i Atén, sedan Rural prison farm. Frigavs efter 2,5 år.

Chan Wai Sin, Malaysia
Arresterad enligt Internal Security Act. Inga formella anklagelser. Fallet avslutades efter en allmän amnesti.

Eduard Kritsky, Sovjetunionen
F d fiskare. Dömd till tre års fängelse för Sovjetförtal. Ledde under 70-talet strejker i protest mot dåliga förhållanden i fiskeflottan. Försökte bilda oberoende fackföreningar. Gruppen arbetade med fallet i 11 år. Frigiven.

Giannis Menegas, Grekland
Vapenvägrare. Jehovas vittne. Frigiven.

Habib Achour, Tunisien
F d ledare för UGTT. Militärfängelse. Anklagad för förskingring. Diabetessjuk. Frigavs vid Bourgibas avsättning.

Sekar, Sri Lanka
Indisk tamil. Fängslad utan rättegång. Gruppen fick kontakt med en f d medfånge. Frigiven.

Bohdan Stepanovich Klymchak, Sovjetunionen
Tekniker från Ukraina. Fängslad sedan 12 år efter att ha lämnat sitt land utan tillstånd. Anklagad för antisovjetisk propaganda. Frigiven.

Myumyunov, Bulgarien
Turkbulgar. Dömd till 13 års fängelse efter att ha vägrat byta sitt turkiska namn. Familjen är troligen kvar i Turkiet. Frigiven.


Gruppens aktionsfall
Gruppen har även arbetet med ett antal aktionsfall, t ex Vladimir Zurin Ryssland, Sosik Balayan Georgien och tre unga Jehovas vittnen från Grekland.


Gruppens flyktingarbete
Inom gruppen har den person som varit flyktingansvarig under nästan 20 år lagt ner ett stort arbete, tid och engagemang för de flyktingar som funnits i vår närhet i regionen. Detta arbete är speciellt på det sättet, att det alltid sker direkt människa till människa. Särskilt minns vi de båda senegaleserna som efter nya läkarutlåtanden fick stanna, det unga paret från Serbien och Kroatien, med två små flickor, som efter många brev och samtal med advokat och Invandrarverk fick uppehållstillstånd och sist de båda bulgariska männen som hungerstrejkade i Kalmar domkyrka i protest mot avvisningsbeslutet. De avvisades tillsammans med sina anhöriga. Gruppen hade stödjande kontakt med familjerna under flera år.


Gruppens kampanjarbete
Under senare år har kampanjarbetet tagit en allt större plats i gruppens arbete. En person i gruppen har fått huvudansvaret att läsa in sig på fakta och delge övriga, fördela uppgifter och följa upp arbetet. Exempel på kampanjer är: Human rights now (1988), Dödsstraffskampanjen (1989, Försvinnandekampanjen och Förtryckt för sin tro (1993), olika länderkampanjer (Iran, Colombia, Indien, Uganda, Turkiet, Sri Lanka, Chad, Indonesien, Sudan, Kenya, Jugoslavien, Kina, Afghanistan, Saudiarabien, Israel, Syrien), Flyktingkampanjen (1997), Dödsstraff i USA (1998), Tortyrkampanjen (2000), Kvinnoaktionen (2001).


Gruppens blixtaktioner
De flesta i gruppen har under åren skrivit Blixtaktioner. Ur ett protokoll från 1992 kan man läsa: ”Under de senaste två månaderna har protestbrev skickats per post eller fax i ett 50-tal fall. Sju medlemmar skriver dessa och ytterligare sex medlemmar finns som reserver”.


Gruppens informationsarbete
Gruppens medlemmar har under åren bedrivit informationsarbete på många olika sätt. Varje år har gruppen informerat under Amnestys kampanjveckor, vår och höst, på Storgatan i Kalmar. Information har getts vid många tillfällen på grundskolor, gymnasieskolor, Högskolan i Kalmar och stadsbiblioteket. Olika föreningar och sammanslutningar har önskat och fått information. Brevskrivarkurser och kurs i Amnestykunskap har genomförts. Kyrkorna i omgivningen har vid ett flertal tillfällen varit platser för information om Amnestys arbete. Gruppens medlemmar har vid flera tillfällen varit med och startat nya grupper i Kalmar, på Högskolan, Högalids folkhögskola och ungdomsgruppen på gymnasieskolorna. Information har även givits fortlöpande till alla som ringt.
Varje år har gruppmedlemmar varit ute i skolorna och medverkat den 24 oktober på temadagar om Mänskliga rättigheter.

Gruppens ekonomi
Gruppen har genom alla år haft en stabil ekonomi. De stödjande medlemmar eller bidragsgivare som hjälpt gruppen ekonomiskt har varit mycket viktiga i arbetet. Bidragsgivarna har fortlöpande fått brev med gruppens protokoll och en gång om året lämnas en ekonomisk redovisning. Gruppens aktiva medlemmar har kunnat ägna sig åt brevskrivande och informationsarbete tack vare denna ekonomiska hjälp. Under kampanjveckorna (höst och vår) har insamlingar genomförts. Stiftets kyrkor har ibland tagit upp kollekt som tillfallit gruppen. Vid varje årsskifte har gruppens överskott skickats till Amnestyfonden eller sektionen.

Gruppens samarbete
Gruppen har ett nära samarbete med grupp 286 i Kalmar. Distriktsmöten och flyktingmöten har anordnats liksom informationsmöten, konserter och kurser.
Inför årsmötet 1991 förekom ett omfattande gemensamt arbete mellan grupperna i regionen. Samarbete med Röda Korset.


Gruppens arbete i massmedia
Gruppens samverkan med traktens lokala tidningar har mestadels varit god.
Flera av våra fångfall har tagits upp t ex Klymchak och Kritskij. Inför årsmötet 1991 skrevs att antal artiklar om Amnesty och gruppens arbete. De båda kvällstidningarna, Expressen och Aftonbladet, skrev om Kritskij i samband med hans resa till Sverige efter frigivningen (1991) och redan 1981 skrev Expressen om Debs Mabale, som just då blivit bannlysts efter sin frigivning.
Gruppens medlemmar har också skrivit många insändare, ibland som svar på kritik av Amnesty, men oftast med beskrivningar av vad Amnesty står för och kan göra konkret.
Den lokala radion, Kalmar radio, har haft inslag där medlemmar i gruppen medverkat, ofta med anledning av att Amnestys årsrapport utkommit.


Gruppens minnesvärda stunder
De dagar då vi fått reda på att någon av ”våra fångar” blivit fria.
Konsert med Göran Söllscher, Ulla Severin och Per-Lennart Adner inför årsmötet 1991.
Amnestys årsmöte i Kalmar 1991 som var kulmen på ett intensivt arbete tillsammans med grupperna i regionen.
Planteringen av rödblommig kastanj i Stadsparken 1995 istället för den kastanj som planterades vid årsmötet 1991. Det första trädet som då stod nere vid stadsmuren fick inte växa vidare.
Bildandet av 119 UNGA och mötena med dem.
Mötet med Edward Kritsky (fånge vi arbetade för under ca 10 år) då han kom till oss pingstafton 1991.
Flyktingkvällen för Amnesty på Byteatern (1997).
Enmansteatern ”Rezas resa” på Högskolan i samarbete med grupp 286, grupp 96 (högskolegruppen) och grupp 119 UNGA (numera U 24)
Amnestygalan i Kalmar 2001 där våra unga i grupperna stod som arrangörer och där Brita Grundin från svenska sektionen och Mehdi Zana från Turkiet medverkade.
Seminarium och offentligt möte om kampanjen mot tortyr 2001 med Turie Toivanen och Binnie Kristal Andersson.
Alla våra julfester som avslutning på varje års arbete.

Sammanställt av Eva Malmstedt