1-50
51-100
101-150
151-200
201-250
251-300
301-351
- Amnestybulletinen, 2/75
Amnestygrupp 95 skramlar bössa för sina fångar
Schyssta prylar på sta'n
Det är lördag i Stockholm. Drottninggatan sprudlar av liv och rörelse. Solen tränger ner mellan husväggarna och sprider vårvärme. Människor på väg åt olika håll fyller gatan. Frälsningsarmén sjunger sånger och korvgubbarna säljer sin "illegala" korv.
Vi inom grupp 95 har försökt göra Amnesty till ett fast inslag i denna gatubild. Sedan i höstas har vi stått här och propagerat för Amnesty nästan varje lördag med plakat, bössor och bulletiner.
Syftet är dubbelt. Dels har vi som grupp bestående huvudsakligen av studerande funnit ett utmärkt sätt att finansiera vår gruppavgift och andra utgifter. Beroende på väder och vind varierar visserligen folks välvilja, men vi har i genomsnitt fått in ca 200 kr per gång (3 timmar).
Det behövs alltså inte särskilt många insamlingstillfällen för att få ihop till gruppavgiften.
Viktigt
Vi hävdar att det är oerhört viktigt att Amnesty bedriver en utåtriktad opinionsbildande verksamhet och en stor del av vår gruppaktivitet läggs just på detta. Vi samlar alltså pengar också med syftet att göra Amnesty mer känt för allmänheten.
Vid dessa tillfällen märker man Amnestys bredd och att Amnestys krav på mänskliga rättigheter har stöd från många kategorier i samhället.
"Schyssta prylar"
Det kommer fram popungdomar och lägger i ett par kronor och säger "schyssta prylar". Litet senare kommer en gammal dam som ur sin handväska plockar upp en femma och säger uppmuntrande "Det är sådana som ni som behövs". Sådant är stimulerande och kan tina upp frusna fötter.
Att ställa upp och tala om Amnesty i kyrkor, föreningar, ungdomsgårdar och skolor är ett annat bra sätt att skaffa ytterligare stöd från allmänheten för kampen mot politisk förföljelse. Det har vi i grupp 95 gjort ett flertal gånger.
Skolelever
I december 1971 bildades vår grupp. Från början var vi ett drygt tiotal ungdomar, de flesta fortfarande skolelever, som ville bli Amnestyaktivister och "befria de politiska fångarna". Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort.
Eftersom ingen av pionjärerna sysslat med Amnestyarbete tidigare kom det att ta ganska lång tid att uppnå den stabilitet som nu präglar gruppen.
I samband med att en Vällingbygrupp nyligen upplöstes fick grupp 95 välkommen förstärkning.
Tre fångar
Inom grupp 95 arbetar vi för tre fångar:
Journalisten Dahono, Indonesien, arresterades 1970 eller 1971 i Djakarta. Han hölls först i häkte betraktad som säkerhetsrisk och misstänkt kommunist. Senare har vi fått reda på att han överförts till ett ökänt fängelse. Vi har skickat mängder av brev till olika myndigheter om hans frigivning.
Norman Zikali, Rhodesia. Han greps i juli 1973 för sitt aktiva medlemskap i det afrikanska nationalrådet ANC. Ett flertal gånger har vi skrivit till rhodesiska regeringen och vädjat om amnesti. 54 rhodesiska tidningar har också fått brev från oss.
Andrémond Benjamin, Haiti greps 1970 och placerades i det Nationella Tukthuset i Port au Prince. Det är tveksamt om han fortfarande är vid liv. Benjamin har varken ställts inför rätta eller blivit formellt anklagad.
Studiecirkel
Våran stora satsning inom grupp 95 har varit en studiecirkel som leds av Lars Ronnås. Ämnet är helt enkelt Amnesty International.
Tre år har gått sedan vi startade och vi har vackert fått lära oss att inte hoppas för mycket - för snart.
Brevskrivandet till myndigheter är ju den viktigaste delen i fångarbetet. Men endast två gånger har myndigheter behagat uppmuntra oss med svar.
Amnesty kräver tålamod av sina aktivister.
Grupp 95, Spånga