Gruppen bildades på våren 1996 av ett tiotal personer som aldrig tidigare varit aktiva i Amnesty. Alla var relativt unga och många hade anknytning till Linköpings Universitet. Ingen av gruppens grundare är kvar i gruppen nu, de flesta har flyttat från Linköping. Gruppen har dock alltid haft ett medlemsantal på runt tio personer, ibland något färre men ofta något fler.

Organisation
Vi är och har alltid varit en ganska informell grupp med i huvudsak utåtriktad verksamhet. I Linköping har Amnesty ingen egen lokal så vi brukar träffas hemma hos någon i gruppen ungefär en gång i månaden för att planera, diskutera och fika. Gruppmedlemmarna brukar vara ganska upptagna med alla möjliga olika aktiviteter och därför har vi valt att inte skriva brev på mötena, det får var och en göra själv men ibland skriver vi under brev som någon tagit med sig. En gruppsekreterare och en kassör finns förstås och vi turas om att skriva protokoll vid våra möten. Protokollen skickar vi sedan ut via e-post vilket är det vanligaste kommunikationssättet mellan mötena. Det gick ganska snabbt för gruppen att hitta dessa former för sitt arbete och det fungerar bra.

Från början kände sig gruppens medlemmar ganska vilsna och ovana vid Amnestyarbetet men entusiasmen var ändå hög och höll gruppen vid liv. Efter två-tre år verkade det som att gruppen mognade litet och i och med att flera medlemmar började åka på utbildningar, distrikts- och årsmöten känner vi oss nu mer hemma i Amnesty.

Aktiviteter
Gruppens första stora aktivitet var dess medverkan vid Linköpings sommarfestival 1996 där man hade ett informationsbord och samlade in pengar. Detta fortsatte man med under ett par år men resultatet blev sämre och sämre, mycket beroende på förändrad organisation av festivalen, så de senaste åren har vi inte medverkat vid sommarfestivalen.

Genom sin anknytning till universitetet har det känts naturligt för medlemmarna i grupp 289 att utnyttja denna miljö. Under gruppens första år hade vi ofta informationsbord och försäljning av Amnesty-saker på universitetet och nyligen har vi återupptagit detta. Resultatet brukar variera men vi tycker att det finns en poäng bara i att visa att vi finns.

Som precis nybildad grupp fick vi inte ta oss an ett eget aktionsfall från början eftersom det var osäkert hur länge gruppen skulle överleva. För att få kontinuitet i arbetet anmälde vi oss därför 1998 till EERAN, regionalt aktionsnätverk för Östeuropa. Tyvärr har detta inte fungerat så bra så vi har nyligen bestämt oss att gå ur det och i stället ansöka om ett aktionsfall eftersom vi nu har klarat oss i mer än fem år. Trots att genomströmningen av medlemmar är ganska stor verkar gruppen som helhet vara mycket livskraftig.

Aktiviteter som vi har genomfört mer eller mindre regelbundet under de drygt fem år som gruppen har funnits är att stå med insamlingsbössor på stan och dela ut information samt att skriva insändare till lokala tidningar. Sedan år 2000 har vi också ett samarbete med en pub i Linköping som låter oss komma dit den 1 maj varje år för att informera och dessutom skänker en del av sin vinst från den dagen till Amnesty. Det senaste året har vi vår vana trogen varit ute med insamlingsbössor och informationsblad flera gånger och vi har även haft två utställningar på olika platser i Linköping.

Framtiden
För att uppmärksamma att Amnesty fyller 40 år kommer vi att ha en utställning i samarbete med en bokhandel där vi bl.a. kommer att ha med böcker som anknyter till Amnestys arbete. Tillsammans med andra grupper i Linköping kommer vi också att gå på stan med insamlingsbössor, ha en mindre utställning på universitetet samt medverka vid en loppmarknad.

Vi har nyligen fått flera nya entusiastiska gruppmedlemmar så framtiden för grupp 289 ser ljus ut!

Kristin Anderson