1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Brev till svensk grupp bekräftar: Det är värre i lägren!
Inom Svenska Amnesty-sektionen arbetar för närvarande tolv grupper för politiska fångar i Malaysia. En av desa grupper, grupp 180 i Sala, fick i juni förra året brevkontakt med "sin" fånge, NG Wei Siong, som gruppen adopterade i oktober 1975. Siong, som är 38 år gammal, arresterades 1967 och har sedan dess suttit fängslad under lagen om inrikessäkerhet i tio år utan rättegång. Anklagelserna mot honom är oklara, men man tror att han misstänks för att vara medlem av det förbjudna kommunistpartiet. Några bevis för medlemsskap i partiet finns emellertid inte.
När grupp 180:s brev nådde Siong hade han suttit isolerad i nästan tio år i Batuk Gajah-lägret i Perakdistriktet som ligger i västra Malaysia. I sitt första brev till gruppen berättade han att han gift sig 1965 och hade en son, som var två år när Siong arresterades. Före arresteringen hade Siong arbetat som lärare och senare som journalist. Han uppgav att han var medlem av Malaysias arbetareparti. Nästa brev från Siong till grupp 180 kom strax före jul 1976. Då berättade Siong att han fick ta emot brev som kom till honom i lägret och att han själv fick skicka fyra brev per vecka. All korrespondens censurerades.
I mars i år fick gruppen plötsligt ett brev från Siongs hustru, där hon skrev att det enda sättet att rädda hennes man var att väcka opinion i Sverige mot det brutala förtryck som kritiker av den malaysiska regimen utsattes för.
I april i år kom så ett brev med oläslig underskrift. Brevskrivaren hade varit i kontakt med Siong och kunde berätta att förhållanden i lägret nu hårdnat.
Efter mars 1977 får Siong och hans medfångar inte skriva några brev längre. Därefter fick gruppen ett brev från anhöriga till politiska fångar i det läger där Siong sitter fängslad.
Brevet bekräftar att förhållandena blivit svårare. Fångarna hålls i många fall isolerade dygnet runt. De får bara lämna cellen för toalettbesök och de får endast skriva ett brev var tredje vecka. Besök från anhöriga får endast ske var tredje vecka mot tidigare ett besök per vecka. Censuren hade hårdnat och fångarna vägrades medicin. I brevet berättas också om att många av de politiska fångarna har avlidit under åren på grund av den behandling de fått under de långa fängelseåren. Brevet, som hade formen av en skrivelse, var i original ställt till den malaysiske inrikesministern och hade ett hundratal namnunderskrifter och tumavtryck - alla undertecknarna kunde inte skriva.
Kopior av skrivelsen har också gått till FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, till Amnesty International och till Internationella Röda Korset.