1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
En het fråga för Amnestyrörelsen 1987:
När kan homosexuella adopteras?
Homosexuella som fängslats för sin sexuella inriktnings skull ska kunna adopteras. Det beslutade svenska årsmötet i fjol. Nu vill svenska Amnestys styrelse ha upp den kontroversiella frågan till förnyad diskussion genom en motion till årsmötet i Västerås i maj. Frågan om adoption av homosexuella kommer att bli en stor fråga vid internationella årsmötet i Brasilien i december.
Svenska styrelsens beslut att ta upp frågan på nytt trots att årsmötet redan fattat ett beslut är en unik åtgärd inom svenska Amnesty. Bakgrunden är att frågan är kontroversiell inom rörelsen och åsikterna starkt polariserade.
Det stundande svenska årsmötets beslut kommer i alla händelser att bli vägledande för hur styrelsen kommer att rösta vid det internationella rådsmötet i Brasilien.
Arbetar redan idag
Redan nu arbetar Amnesty för homosexuella som utsätts för tortyr, som dömts till döden eller fallit offer för "försvinnanden" eller utomrättsliga avrättningar. Amnesty adopterar också som samvetsfångar människor som fängslats för att de pläderar för de homosexuellas rättigheter eller fall där personers homosexualitet använts som förevändning för att komma åt dem av politiska skäl.
Vid årsmötet 1982 uttalade den svenska sektionen att fängslande av homosexuella enbart för deras sexuella inriktnling måste ses som en kränkning av deras fundamentala rättigheter och att även andra sexuella minoriteter kan komma att falla inom AIs arbetsområde. Dessutom noterade årsmötet Amnestys stora arbetssbörda med nuvarande arbetsuppgifter och uttryckte åsikten att en omprioritering inte är önskvärd.
Enmansutredning
Internationella rådsmötet 1985 erinrade om att tidigare studier inte hade som mål att dokumentera fall av fängslande enbart på grund av homosexualitet, och instruerade internationella styrelsen att påbörja en undersökning beträffande personer som fängslats enbart på grund av sin homosexualitet.
Amnestys enmansutredare, holländaren Gerge Siemensma, har nyligen överlämnat sin rapport till London.
Amnestysektionerna i Nederländerna, Österrike och Danmark har redan tagit ställning för att även homosexuella ska adopteras av Amnesty.
Huvudargumenten för
Huvudargumenten som förts fram för att ta upp dessa fall är de följande:
- Amnesty bör ta upp fall där människor lever i enlighet med sin natur, så länge de inte använder tvång eller våld, d v s så länge det sexuella förhållandet inbegriper vuxna som samtycker.
- Det är absurt att vi tar upp fallet till adoption när en person fängslats för att han/hon sagt: " Jag är homosexuell och har rätt att vara det", men däremot inte om personen lever som homosexuell och fängslas för det.
- Amnesty har ett åtagande och det omfattar mänskliga rättigheter enligt 1.2 i svenska sektionens stadgar (..på grund av sin etniska tillhörighet, sitt kön, språk eller hudfärg under förutsättning ..) "kön" måste innebära "könslig identitet" annars är det meningslöst. Ingen har fängslats för att han/hon är man eller kvinna.
Huvudargumenten mot
Huvudargumenten mot att ta upp fallen har varit de följande:
- Amnesty har tidigare arbetat för fångar som fängslats av politiska skäl, här kommer vi in på ett område som rör samhällets värderingar angående vad som är moraliskt acceptabelt respektive stötande. Den sexuella sfären är mer tabubelagd och mer påverkad av religion, traditioner, kulturell bakgrund etc, än något annat område. Det finns heller inga globala dokument angående homosexuellas rättigheter.
- Det skulle innebära en utvidgning av Amnestys mandat. Vi kommer in på ett helt nytt område, nämligen rätten att vara sig själv sexuellt. Om vi tar upp fall av homosexuella måste vi också vara beredda att arbeta för andra sexuella minoriteter, annars är vi inte opartiska.
- Ordet "kön" i stadgarna innebär bara man/kvinna. Ingenting annat.
Det är viktigt att komma ihåg att diskussionen inom Amnesty inte rör huruvida homosexuella har rätt att leva som homosexuella - den rätten har de - utan frågan rör: skall Amnesty ta upp fallen inom sitt mandat.