1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Amnesty i svenskt fängelse
Någar vinterdagar gästade jag kursbyn Gruvberget i Hälsinglands skogar. Jag var inbjuden att föreläsa om Amnestys verksamhet. Kursdeltagarna var ovanligt välunderrättade om det aktuella läget i olika länder. Många hade genomtänkta ståndpunkter då det gällde juridiska problem. De uppfattade snabbt finesserna i de begränsningar som gäller för Amnestys åtagande.
Gruvbergets kursby drivs i fångvårdsstyrelsens regi. Kursdeltagarna kommer från landets riksanstalter och sitter med straff på tre år eller mera. För att komma till Gruvbergets kurser måste de ha skött ett antal permissioner. I kursbyn inkvarteras de med sina familjer i villor som en gång byggdes för skogsarbetare. Sedan verksamheten startade har ingen avvikit i samband med en kurs i Gruvberget.
Att prata Amnesty med svenska fångar är till nytta för båda parter. Det ger dem ett annat perspektiv på den egna situationen. Det ger oss en del insikter, som kan ha betydelse för vår förståelse av våra egna "klienters" situation.
Arbete mot dödsstraffet
Jag har redan följt upp det här med en kortare presentation av Amnesty på riksanstalten utanför Halmstad. Även där fick jag försynta frågor om hurvida det vore möjligt att ha en Amnestygrupp på en anstalt - eller skulle det kanske skada Amnestys goda rykte? Intresset förefaller vara störst för att jobba mot tortyr och dödsstraff.
Finns det grupper som kunde tänka sig att ha en filial innanför murarna på ett svenskt fängelse? Några stadgemässiga hinder kan jag inte hitta.
Bo Lindblom