![]() | Artiklar årsvis:
| .. | Amnesty Bulletinen 4/74 MacBride - han borde fått fredspriset odelat Ingen kunde vara mer värd Nobels fredspris än Sean MacBride. Han boarde ha fått det odelat. Ända fram till september har han fungerat som ordförande för vår internationella styrelse. Han har varit med sedan Amnestyrörelsens start i början av sextiotalet, var en av dess grundare. Och han har inte lämnat oss för gott, trots det tunga arbetet som FN-kommissarie för Namibia. Han är t ex fortfarande ordförande för den irländska sektionen. Ofta har nobelprisen getts till förbrukade gubbar med livsgärningen bakom sig. Men så är det inte Sean, trots hans sjuttio år. Alla som känner honom vet att kutet alltjämt är torrt, kanske torrare än någonsin. Trots allt han upplevt - faderns arkebusering, fängelsetiden, frihetskampen i Irland, den långa striden för en Europakonvention för de mänskliga rättigheterna, Amnestykampanjerna för fångar mot tortyr och dödsstraff, de ideliga blixtutryckningarna efter kuppen i Grekland, Chile, etc, etc - blir han så förbannad, så djupt engagerad då han nås av rapporter om övergrepp. Djupt skakad Jag satt med honom då beskedet kom om att president Salvador Allende störtats av en militärjunta i Chile. Han var djupt skakad, men började genast agera: ringa telefonsamtal, skicka telegram. Det dröjde inte många minuter innan kampanjen var i full gång. Det var precis samma sak när journalisten Peter Niesewand arresterades i Rhodesia. Vi satt i ett möte inom Amnestys exekutivkommitté. Även då startade arbetet omedelbart. Men han var då väldigt noga med att det inte skulle bli någon snedvridning: - Det finns en tendens hos pressen i Europa att skriva mycket om en vit journalist, men när hundratals svarta arbetare grips då blir det på sin höjd notiser. Tyst om Afrika Och samma tema har han tagit upp sedan han började FN-arbetet på Namibia. Han har brännmärkt den offentliga misshandeln av fångar. - Tänk dig att fångar skulle släpas ut på Röda Torget i Moskva eller något torg i New York. Tänk dig att de skulle kläs av nakna och att de sedan skulle pryglas med piskor till de svimmade. - Skulle det då inte bli väldiga protester? Precis samma sak sker nu i Namibia, ett hörn av Afrika. Och det är tyst. Sånt hyckleri måste vi bryta med all kraft. Rasistregimen i Sydafrika kommer att få det svårt. Thomas Hammarberg |