1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Ländergrupperna på väg att bli en viktig stomme i vårt arbete
Amnesty International skall bekämpa den politiska förföljelsen och hjälpa den politiska förföljelsens offer. Ställd inför sådana anspråk är Amnesty fortfarande en numerärt sätt liten organisation.
Hur skall man då kunna klara av och utvärdera den enorma mängd av väsentlig information som dagligen strömmar in till det internationella sekretariatet? Där är kapaciteten nödvändigtvis begränsad: under många år fanns det bara en undersökare (researcher) per kontinent.
Följaktligen blev det nödvändigt att bilda grupper som kunde bistå det internationella sekretariatet utan att för den skull konkurrera. De första grupperna av denna typ tillkom 1969. De kallades till en början specialistgrupper, sedan koordinationsgrupper; i Sverige säger man "ländergrupper".
Forskningsarbetet mycket viktigt
Det finns tre arbetsområden som är speciellt viktiga för ländergupperna:
1) Gruppkoordinationen. Ländergrupperna levererar material, t. ex. cirkulärsskrivelser, till alla Amnestygrupper med fångar från ländergruppens specialområde. Ländergruppen besvarar också enklare förfrågningar, anordnar möten och fösöker förmedla idéer och erfarenheter av allmännare intresse.
2) Aktionsplaneringen. Det är en annan väsentlig uppgift: till "Veckan för de politiska fångarna" och till national- och högtidsdagar bör ländergruppen föreslå bestämda aktioner och samordna grupperna när aktionerna skall genomföras (t.ex. vid ambassadbesök, vid demonstrationer, vid avlämnande av petitioner etc.)
3) Forskningsarbetet inom ländergruppen är också väsentligt när det gäller länder som hittills inte prioriterats i Amnestys verksamhet. I sådana fall kan ländergruppen syssla med utvärdering av nationella och internationella tidningar och dessutom ta kontakt med specialintresserade, vetenskapsmän, organisationer, institutioner etc. På så vis kan ländergrupperna bistå det internationella sekretariatet.
Samråd och information
Den viktigaste förutsättningen för detta samarbete mellan det internationella sekretariatet och ländergruppen: ett personligt och tillitsfullt förhållande, en gemensam planering. Det internationella sekretariatet och ländergruppen måste vara inställda på utbyte av all väsentlig information. Inga åtgärder skall vidtas utan föregående information och samråd.
I dag är över 50 koordinationsgrupper i verksamhet inom Amnesty. De flesta av dem återfinns i Nederländerna och i Västtyskland. Dessa grupper har utvecklats på vitt skilda sätt. I Holland har man bildat fler regionala grupper ("area groups", t.ex. för Södra Afrika), medan man i Västtyskland övervägande har grupper för enstaka länder. Under senare år har ländergrupperna tagit itu med en rad projekt som har gjort arbetet inom vår organisation mer effektivt och kvalificerat.
De har organiserat besök på ambassader och utgett dokumentationer och tidningar (t.ex. "Brasilien-Panorama"). De har besökt fängelser i Spanien. De har hjälp sydkoreaner och sydvietnameser som hotas av hemliga polisen. De har sänt kläder och medicin till Indonesien och Rhodesia. De har prövat ut ny Amnesty-teknik (urgent action cases i Brasilien, gruppadoption i Sydkorea).
Vi behöver fler grupper
Ländergruppernas arbete för att få ytterligare informationer från vissa länder innebär dock en viss risk för snedvridning av Amnestys arbete. Den enda bärande frågan vid ett ingripande från Amnestys sida skall ju alltid vara i vilken grad de mänskliga rättigheterna har kränkts; men i verkligheten bestäms våra insatser av möjligheten att skaffa informationer.
Detta betyder att det är mycket viktigt för vårt framtida arbete att ha fler grupper, (och även enstaka personer) som förser det internationella sekretariatet med informationer om länder som hittills stått i utkanten av vårt arbetsområde (t.ex. Nordkorea, Nordvietnam, Cuba, Guinea, Uganda, Kina, Saudi-Arabien).
Ett ytterligare steg i denna riktning vore bildandet av fler och bättre arbetande ländergrupper inom alla Amnesty-sektioner. De skulle kunna avlasta sekretariatet i många hänseenden och frigöra kapacitet för andra, hittills försummade områden. Redan koordinationen av grupper som tar hand om fångar från de traditionella AI-länderna (Sydafrika, Rhodesia, Brasilien, Spanien, Sovjetunionen) skulle innebära ett värdefullt steg framåt.
Svårt veta vem som ska göra vad
Sedan en tid tillbaka existerar vid Londonsekretariatet en coordination unit som är ansvarig för förbindelserna mellan det internationella sekretariatet och ländergrupperna. Förnärvarande arbetar inom denna avdelning Martin Enthoven, Maggie Beirne och Marianne Eyre (från svenska sektionen). En av deras första åtgärder var att publicera adresserna till alla ländergrupper och ett frågeformulär som behandlar ländergruppernas arbetssätt och verksamhet.
Även om det är svårt att närmare bestämma det framtida arbetet och ange vem som inom organisationen skall ha vilken uppgift i arbetet för de politiska fångarna i världen, så kommer utan tvivel ländergrupperna att utgöra en hörnsten i vår verksamhet.
Wolfgang Heinz