1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Amnestys framtid
Många har känt oro inför Amnestys framtid. Under den gångna vintern har mindre smickrande publicitet framkommit. Kritiken har gällt organisatioriska brister och stridigheter i den internationella ledningen. Mest allvarligt har varit beskyllningarna om att Amnesty skulle finansieras med pengar som förmedlas genom CIA. På en punkt kan kritiken direkt tillbakavisas. En opartisk undersökning har icke givit några belägg för att Amnesty direkt eller indirekt skulle ha fått pengar från CIA eller att det internationella sekretariatets personal skulle ha visat någon illojalitet. Istället har sekretariatets bristande penningresurser varit en av orsakerna till de svårigheter som förelegat.
Det finns möjligheter att övervinna svårigheterna. Vi står inför ett nytt internationellt årsmöte där det senaste årets verksamhet skall redovisas. Där kan vi föreslå förbättringar och söka rättelse i det som är fel. Där finns möjlighet att välja de som bäst förtjänar vårt förtroende. Genom en öppen redovisning och insyn i vårt arbete och förvaltning kan det nödvändiga förtroendet vinnas.
Amnesty International är en ung rörelse. På mycket kort tid har den vuxit i omfattning som få andra internationella rörelser. Däri ligger både dess styrka och svaghet. Men vad som brustit i erfarenhet och organisatoriskt kunnande har vi sökt kompensera med vilja, engagemang och idealitet.
Amnesty är en öppen och spontan rörelse. Det är en av förklaringarna till vår starka tillväxt. Var och en som vill göra en insats kan komma med i arbetet.
Amnestys målsättning är för flertalet människor i vårt land enkel och självklar: Frigivning av alla som fängslats på grund av övertygelse eller ras och respekt för FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Men uppgiften är också svår. Det som är självklart och enkelt för oss är motsatsen för de makthavande, de maktfullkomliga, för förtryckarna i alla de länder där man öppet visar förakt för åsiktsfrihet och människovärde.
Om vi skall kunna kämpa mot dessa krafter behövs öppenhet, spontaniet, och ideell lidelse. Men själva arbetet kräver framför allt kunskaper och tillförlitlig information, uppslagsrikedom och tålamod.
Amnestyrörelsen ger sig inte ut för att ha några patentlösningar på världsproblemen. Amnesty vill endast göra en insats på ett område: Vi vill bekämpa den fruktansvärda orättvisan att omkring en miljon människor över hela världen skall sitta fängslade på grund av sin ras eller övertygelse. Amnesty är partipolitiskt obunden men klart politisk i den meningen att vi vill åstadkomma en förändring: FN:s deklaration om alla människors lika värde och rättigheter måste få en meningsfull innebörd. Varje frigivning, enskild eller kollektiv av politiska fångar innebär en framgång i detta arbete, som inte bara handlar om självklar humanitär rättvisa utan ytterst om att leva i fred.
Med det målet för ögonen blir det vår uppgift att forma Amnesty International så att den kan bli ett verksamt instrument i vårt arbete.
Hans Göran Franck