1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Osten gör reklamfilm om förtryck
En av Svenska Amnestys senaste nyheter är en "reklamfilm" på en minut. Den är tänkt att visas som video vid färjeterminaler, på hotell och på kommersiell TV.
- Med tiden kanske vi kan mjuka upp biograferna också - där vill man idag inte ta emot den här typen av "reklamfilm", säger filmens regissör Suzanne Osten, som tillsammans med en stor del av filmtemet från hennes senaste film "Livsfarlig film" ställde upp och gjorde filmen gratis.
Filmen, som spelades in under en dag hemma hos henne, handlar om en vanlig familj som i lugn och ro håller på med sina kvällsbestyr. Plötsligt knackar det på dörren. Beväpnade män kommer in och för bort fadern...
- Jag blev jätteglad när Amnesty frågade mig om jag var intresserad. Och många från Livsfarlig film blev entusiastiska. Vi vill gärna använda våra yrkeskunskaper till något väsentligt.
Propaganda skrämmer ej
Att filmen kan ses som propaganda är ingenting som skrämmer henne. Jag har aldrig sagt nej till propaganda. Tvärtom är jag ju redan engagerad för samma sak - nämligen yttrandefriheten. Det är en hårfin skillnad mellan denna typ av film och vad jag gör. Jag ser konsten som ett sätta att försvara en humanistisk livssyn. Däremot hade jag inte kunnat göra en film som stred mot mina känslor. Om det hade krävts mer våld, t ex hade jag inte ställt upp, säger hon.
Hon är själv osäker om vad en en-minuts-film kan ha för effekt. Man får prova och se om filmen kan dels väcka uppmärksamhet, dels ytterligare stärka dem som är övertygade, menar hon.
Doris Tomlinson