1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Arbetet klart efter tio år:
Barnen får en konvention
Runt om i världen far barn illa; de tvingas arbeta i farliga fabriker, de blir slagna, de tvingas ut i krig, de svälter. Ingenting av detta går naturligtvis att ändra i en handvändning. Men nu ska barnens rättigheter i alla fall sättas på pränt. I slutet av året väntas FN:s generalförsamling anta en konvention där barnens rättigheter regleras.
När arbetsgruppen för barnkonventionen hade sitt avgörande möte i december var ovissheten stor - skulle de sista knäckfrågorna lösas eller var oenigheten så stor att arbetet med barnkonventionen skulle punkteras för en lång tid framöver?
Med tanke på att arbetet med barnkonventionen startade redan 1978 så tyckte många att det var hög tid att nå resultat. Och efter en hel del diplomatiskt spel lyckades man nå enighet kring alla frågor. Innan 1989 är slut ska FN, om allt går enligt planerna, ha godkänt konventionen.
"Inte prioriterat"
- De första åren var det inte så många stater som deltog. Barnets rättigheter har väl inte precis varit något prioriterat område i en del länder. Det är ju en ganska ny tanke att barn har rättigheter och inte är föräldrarnas egendom.
Det säger Brita Grundin som för svenska Amnestys räkning suttit med i den grupp av frivilliga organisationer som i Sverige deltagit i arbetet med konventionen. Så småningom lossnade det, fler och fler ville vara med. En del kritiker tycker att det har tagit oförsvarligt lång tid att få texten klar, men Brita Grundin håller inte med.
- Alla beslut har tagits med konsensus. Med tanke på hur många länder som varit inblandade och vilka kulturella, sociala och ekonomiska skillnader som finns så tycker jag snarare att det är ett under att man lyckats enas över huvudtaget.
Alla gjort eftergifter
Vissa eftergifter har alla sidor fått göra för att den slutliga enigheten skulle nås. För Sveriges del innebär det att den artikel som behandlar barn i krig fick en svagare formulering än man hade önskat.
- De frivilliga organisationerna ville att ingen under 18 år ska få delta i strid, berättar Brita Grundin.
Det var också den linje som den svenska regeringens representanter höll vid sista mötet i december. Men det var omöjligt att nå enighet om förslaget. För att inte riskera att hela konventionen sköts i sank beslutade Sverige för att inte driva frågan hårdare. Nu står det istället att gränsen går vid 15 år.
En förbättring utifrån Amnestys synvinkel blev det dock under sista mötet av konventionens längsta artikel - den om barn i fängsligt förvar. Den delades i två, arbetades om och blev tydligare. Där står bland annat att inget barn ska utsättas för tortyr, eller annan grym behandling, att barn som berövas sin frihet omedelbart ska få rätt till juridisk hjälp och att barn som fängslas ska separeras från vuxna fångar.
Det är en omfattande konvention som FN ska ta ställning till. I den fastslås inte bara barns rätt till liv, mat och utbildning, utan också deras rätt att delta i kulturellt liv, att slippa farligt arbete, att få växa upp i en familj, att få rekreation och mycket annat.
"Konventionen står för en vision om en bättre värld för barn att leva i ..." sa Lisbeth Palme, ordförande i svenska Unicef kommitén i ett tal. Och det står mycket klart att det är så. Inte ens de rikaste i-länder kan leva upp till allt som står i konventionen, och är så mycket mindre möjligt är det för många fattiga länder.
- Förhoppningen från oss bland de frivilliga organisationerna är att det ska bildas föreningar i många länder, grupper som arbetar för barns rättigheter, som ställer krav på regeringarna, som kanaliserar information och hjälp.
- Sedan måste FN-organisationen bistå med pengar och annan hjälp, liksom de rikaste länderna.
Anna-Karin Johansson