1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
666 i protest mot dödsstraffet
Ernst Hugo Järegårds starka stämma skallade över Sergels torg den 25 april:
-Avrättningen är en våldshandling, och våld leder till mera våld. Vi kräver totalt villkorslöst avskaffande av dödsstraffet.
Järegård citerade Amnestys Stockholmsdeklaration så det hördes ända in på Åhléns varuhus och bort mot Norrmalmstorg. Att Järegård tagit på sig uppgiften att inleda Amnestys manifestation mot dödsstraffet har kanske ett samband med några av de roller han gestaltat på TV. Det sa han själv på en presskonferens tidigare på dan.
- När jag skulle gestalta en mördares personlighet i "Skånska mord" kände jag den svaghet och värme som också fanns där vid sidan om grymheten. Genom dödsstraffet tar man död på hela personligheten. Det kan väl knappast leda någonstans, sa Järegård.
Järegårds tal avlyssnades främst av dem som marscherat fyra och fyra i en demonstration mot dödsstraffet. De gick tysta från Humlegården och genom centrala Stockholm med plakat påmålade med namn på avrättade från hela världen. Enligt polisens uppgifter - och man verkade räkna ytterst noggrant - gick 666 i demonstrationståget.
Finland före Sverige
I tåget gick bland andra Torbjörn Glad, ansvarig för kampen mot dödsstraffet i Amnesty i finska Vaasa.
- Det känns oerhört väsentligt att protestera mot dödsstraffet i såväl USA och Iran som i Sydafrika, säger han. I Finland idag är debatten om dödsstraffet ytterst lågmäld. Vi avskaffade också dödsstraffet tidigare hemma än här i Sverige, tillade han.
Finlands dödsstraff i krigstid avskaffades 1972. Straffet i fredstid avecklades dock relativt sent, 1949.
Längst bak i demonstrationståget gick Elizabeth Adams, amerikanska som flyttat till Sverige. Hon hade läst om manifestationen i Aftonbladet fem minuter innan tåget avgick och bestämde sig för att gå med.
- Straffet är lika avskyvärt i Sydafrika som i mitt eget land USA, sa hon.
Åskådarnas stöd
Längst demonstrationsvägen samlades många åskådare som stödde budskapet, "Avskaffa dödsstraffet". Margareta Blix, finklädd för en planerad festkväll sa spontant:
- Självklart är jag emot dödsstraffet. Det är rent ut sagt för djävligt att det får finnas kvar. I USA är det som en katt- och råttalek, när fångarna sitter i sin cell i åratal och väntar på sitt straff.
Wanes Rachdouni, flykting från Syrien, som stod tillsammans med några kamrater utanför en restaurang på Kungsgatan sa att polisen i hans land inte bara ser till att domar om döden verkställs.
- Polisen i Syrien torterar också häktade till döds. Jag känner till flera exempel. Men polisen förnekar förstås detta, sa Wanes Rachdouni. Det är bra att Amnesty demonstrerar mot dödsstraffet. All kamp för freden - för det är också det här - är bra för vår värld.
Applåder på torget
När Ernst Hugo Järegård på Sergels torg med Stockholmsdeklarationens hjälp krävt att FN ska slå fast att dödsstraffet strider mot folkrätten, sköljde applåderna över torget.
Då steg svenska Amnestys generalsekreterare Anita Klum fram och blickade allvarligt ut över demonstranterna - däribland många ungdomar:
- Undersökningar som nyligen gjorts visar att en av tre ungdomar tycker att dödsstraffet bör återinföras. Men vi i Amnesty vill att de ska förstå att det faktum att staten dödar gör inget annat mord ogjort! sa Anita Klum.
Den som bland många andra och kanske mest av alla kämpat mot den "yttersta domen" är amerikanske pastorn Joe Ingle, nominerad till Nobels fredspris både 1988 och 1989. Tillsammans sin organisation SCJP, Southern Coalition on Jails and Prisons, som idag har 12 000 medlemmar, försöker han hjälpa de dödsdömda framför allt i sydstaterna.
Inför åhörarna på Sergels torg berättade Joe Ingle om John Evans som inte ville dö. Bödlarna måste sätta på starkströmmen till elektriska stolen tre gånger innan John Evans hjärta slutade slå.
- Det tog 30 minuter att ta livet av John, sa Joe Ingle.
Innan han överlämnade mikrofonen till musiken och chilenskan Violeta Parras sång "Gracias a la vida" (Jag vill tacka livet) sa Joe Ingle också några ord om sin vän Willy Darden som efter 14 år på "death row" avrättades. Han hävdade hela tiden sin oskuld, som Joe Ingle tror på.
Manifestationen på Sergels torg avslutades med att 17 Amnesty delegationer avtågade till lika många ambassader för att överlämna protestbrev och en lista över dem som avrättats senaste året. Om ambassaderna inte öppnade på kvällen, tände delegationen ett ljus och lade en lista med namnen på de avrättade bredvid, tillsammans med några blommor.
Holger Nilén