1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
- Amnesty Bulletinen 2/85
Amnestygrupperna i Malmö
Får ej vara med vid polisförhör
Det har kommit en ny flyktingström till Sverige, med Skåne som inkörsport. Vad har det inneburit för de lokala Amnestygrupperna?
Amnestybulletinen har talat med Rona Morän, distriktsombud för Södra Skåne.
Trelleborg, Malmö och Helsingborg bar ofta första kontakten med Sverige för de flyktingar som kom hit på 70-talet. Deras ankomst innebar då ett tungt arbete för Amnestygrupperna i Lund och Malmö. Nu talas det återigen om en flyktingström till Sverige, med Skåne som inkörsport.
– Det har inte varit särskilt dramatiskt nu, säger Rona Morän. På 70-talet tvingades vi till en annan beredskap. Vi bildade telefonkedjor och bevakade hotellen och tullen i Trelleborg. Vi hade också telefonkontakt med kaptenen på färjan mellan Trelleborg och DDR.
Nu har många flyktingar kommit efter några lugna år. Men till skillnad från 70-talet så har t.ex. Malmö kommun och polisen där nu inarbetade rutiner för att ta emot anländande flyktingar. Amnestygrupperna kan nu inrikta sig på mer psykologiskt stöd. Social- och Fritidsförvaltningen inom Malmö kommun har ett projekt för att hjälpa flyktingar.
– Av de flyktingar som kommer in har vi mest varit i kontakt med dem som tillhör Ahmadyyer-sekten i Pakistan. I övrigt har vi haft mer arbete med att hjälpa personer, som bott här många år, och som nu hotas av utvisning, t.ex. chilenare och jugoslaviska albaner, säger Rona Morän.
Berättade inte
När flyktingarna anländer hamnar de plötsligt i en främmande kultur och behöver då assistans för att inte bli missförstådda. Rona Morän berättar att grupperna försökt förklara för flyktingarna från Pakistan att de bör vara öppna och tala om allt som är av vikt för deras fall.
– Deras religion säger att de skall vara tillbakadragna, så om deras ledare inte säger något, så förblir de tysta. Jag kommer ihåg en man som kände sig hotad, men han berättade inte först att både hans bror och fader dödats.
Amnestygrupperna försöker vara behjälpliga för personer som sökt asyl men fått avslag. De har då tre veckor på sig att överklaga hos polisen.
– Vi har begärt att få vara med vid polisförhören, men det får vi inte. Däremot får vi samtala med den utvisningshotade i 5 minuter efter förhören, säger Rona Morän.
Skeptisk
Hon är en aning skeptisk till polisens arbete, för även om de lärt sig det praktiska handlaget vid flyktingärenden, så är det ibland svårt att få poliserna att förstå hur viktigt det kan vara för enskilda flyktingar att få stanna i Sverige.
Amnestygrupperna ger polisen aktuell bakgrundinformation om utvecklingen i t.ex. Chile, om den utvisningshotade är chilenare, så att ny information som kan ha betydelse för flyktingens säkerhet finns med i besluten. Att flyktingar skulle ta sig hit mer av ekonomiska själ än politiska tvivlar Rona Morän starkt på.
– Strax före jul kom det en chilensk familj med bil från Danmark. De hade två barn och kvinnan var gravid i åttonde månaden. Värkarna hade börjat. Folk ger sig inte ut på sådana strapatser och tar sådana risker för att nå ekonomiska fördelar, säger hon.
Staffan Thulin