1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
- Amnesty Bulletinen 3/84
Lönekonflikten hos Amnesty!
– Allt arbete för Amnesty är lika viktigt. Vi vill behålla vår likalön, säger majoriteten av de anställda på Amnestys kontor i Stockholm.
– I takt med att sektionen växer kommer vi att få behov av att betala folk olika löner med hänsyn till arbetsuppgifter och den utbildning arbetet kräver, säger styrelsen.
På det svenska Amnestykontoret har man haft likalön sedan starten för tjugo år sedan. Det föll sig naturligt när man bara var några få anställda som delade på arbetet.
Idag finns elva anställda (Amnestyfondens personal inräknad) som har en lön som motsvarar 7 900 kronor i månaden för heltid (årets löner är inte klara när detta skrivs).
Fortfarande delar man på en del arbetsuppgifter, som t.ex. att passa telefon, men man har alltmer fått ansvar för olika områden. Det finns t.ex. en städare, en redaktör för Amnestybulletinen, en person som är ansvarig för fångfall och en som är anställd för att samordna arbetet på kontoret.
Vad har hänt?
Bakgrunden till dagens diskussioner om lönerna är i korthet följande:
* Styrelsen har sedan fyra år diskuterat likalöneprincipen. Alltfler i styrelsen hade kommit att känna att principen, hur sympatisk och tilltalande den än var i sig, hade klara nackdelar. Men styrelsen mötte stark negativ reaktion från de anställda när man väckte tanken att diskutera nackdelar och fördelar med likalön och styrelsen skyggade länge för att ta upp frågan.
* I november 1982 beslöt styrelsen tillsätta en förutsättningslös utredning om lönesättningen på kontoret. Personalen ville inte medverka i beslutet att tillsätta utredningen eller att fastställa direktiv som utredningen skulle arbeta efter, eftersom personalen ansåg det onödigt med utredning om lönesystemet.
* I februari 1983 utvidgades utredningen till att också ta upp sektionens framtida utveckling och kontorets roll och storlek.
* I december 1983 kom utredningen med sin slutrapport, där man bland annat föreslog ett nytt lönesystem anpassat för Amnesty med löneskillnader som föreslogs bli relativt små.
* I mars 1984 tog styrelsen ett principbeslut om att frångå likalön.
* Principbeslutet fick till följd att de frivilliga, som arbetar på kontoret utan ersättning, lade ner arbetet en vecka för att stödja personalens önskan om att få behålla likalön. De frivilliga motiverade sin ”strejk” i ett upprop som besvarades av styrelsen och konflikten fick en del uppmärksamhet i massmedia.
Styrelsen säger:
Styrelsens främsta argument för att ändra ett lönesystem, som alla utom en i personalen vill ha kvar, är att man måste vara förutseende och bädda för att kontoret kommer att fungera lika bra i framtiden. Svenska Amnesty lider av växtvärk, säger man. Sektionen är på väg att växa snabbt och snart behöver man tillsätta fler tjänster. Då är likalöneprincipen en begränsning: det kan bli svårt att få de kvalificerade sökande som Amnesty behöver om man tillämpar en löneprincip som inte finns på övriga marknaden.
Styrelsen har också rent ekonomiska motiveringar: Man har ett ansvar att förvalta Amnestys medel på bästa sätt och befarar att det i framtiden kan bli många jobb på kontoret som är ”överbetalda” jämfört med marknadsmässiga löner.
Personalen säger:
Personalen – och de frivilliga – menar att styrelsen inte kunnat belägga sina argument med fakta. Hittills har det inte varit någon brist på välutbildade sökande, varför skulle det uppstå brist i framtiden? En lägre lön kan dessutom snarare bidra till att Amnesty får folk som verkligen känner för att arbeta med Amnesty och inte tar jobbet som ett led i en yrkeskarriär. Och eftersom det inte finns något konkret förslag om framtida tjänster går det inte att bedöma om likalön blir dyrare för Amnesty än andra lönesystem.
– Vi vill inte värdera arbetsuppgifterna, säger personalen, allt som görs på kontoret är lika viktigt. Likalönen bygger på vår samhörighet med varandra och med Amnesty.
Här finns likalön
Det är ont om arbetsplatser med likalön i Sverige. Bland varuproducerande företag har jag bara hittat Sydläder i Ängelholm som producerar tekniska läderartiklar. Företaget ägs av de cirka 40 anställda. Endast VD, försäljningschef och verkmästare har högre lön. Hittills har lönesystemet fungerat bra men VD Olle Larsson tror att man kommer att bli tvungen att ge olika löner i framtiden i samband med att man rekryterar ny personal med ”rätt utbildning”.
Filmcentrum och Teatercentrum i Stockholm har likalön och liknar kanske mer Amnesty i sin verksamhet. Lena Wallfelt har arbetat på Filmcentrum i tio år:
– Med alla deltider är vi 14 personer anställda. Alla har en likalön på 7 000 kronor. För oss är det en ideologisk fråga. Vi kan inte värdera olika uppgifter och säga att en uppgift är mer värd än en annan. Många har börjat med lättare arbetsuppgifter och efterhand fått och klarat av svårare och svårare uppgifter.
På Teatercentrum har man en likalön som motsvarar 7 085 kronor för en heltid. Agneta Köhler har arbetat där i fem år:
– Likalön fungerar bra. Vi är fyra kanslister, en ekonom och en redaktör. Vi på kansliet har samma uppgifter: dels rutinjobb, dels arbetar vi med olika projekt som festivaler och seminarier. Likalöneprincipen finns inskriven i våra stadgar och gäller även för de grupper som ingår i Teatercentrum.
Mot en lösning?
– Nu ligger bollen hos styrelsen, säger Lars Ronnås från Amnestykontoret. Vi i personalen har presenterat ett förslag som innebär att vi först diskuterar vad framtiden innebär för uppgifter för Amnestykontoret. Först när vi ser vilka arbetsuppgifter som finns kan vi diskutera lönerna.
– Styrelsen har sagt sig vara positiv till en sådan tågordning. Det är min förhoppning att det ska leda till en öppning från den låsta position där vi kört fast.
Ulla-Britt Strömberg