1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
- Amnesty Bulletinen 3/80
Amnesty och facklig förföljelse
Konventionsstaterna förpliktar sig att säkerställa a) rätten för envar att för att främja och tillvarataga sina ekonomiska och sociala intressen bilda fackföreningar tillsammans med andra och att, om annat ej följer av vederbörande förenings stadgar, ansluta sig till en fackförening efter eget val…”
Så heter det i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966. Ändå förföljs människor världen över för att de arbetar fackligt.
Amnestybulletinen skildrar i några artiklar på de kommande sidorna hur den förföljelsen ser ut i praktiken och vad Amnesty och svensk fackföreningsrörelse kan göra för att arbeta för fängslade fackliga ledares frigivning.
Jacobo hos gruppen som kämpar för hans fängslade son
I Caceros-fängelset i Argentinas huvudstad Buenos Aires sitter Guillermo Mogilner, metallarbetare och fackföreningsledare, fängslad sedan 1975. I Gränna finns Amnestygrupp 105. De skriver brev till fängelset, advokater och myndigheter för att få Guillermo fri. De har aldrig fått svar. Helt plötsligt får de veta att Guillermos far, Jacob Mogilner, kommer till Sverige. Några veckor senare sitter de tillsammans på Bokcafé Branting vid Gränna torg.
– Jag vet att ert arbete för Guillermo har gett resultat, säger Jacobo till sina svenska vänner.
När Jacobo Mogilner, 68 år, bestämde sig för att lämna Argentina visste han vart han skulle ta vägen. Via Brasilien reste han till Sverige. Här sökte han upp Gränna Amnestygrupp som kämpar för att hans fängslande son ska friges.
Det blev ett varmt möte.
– Det var fantastiskt att möta Jacobo vid stationen, berättar Ingbritt Markström i Amnestygruppen. Vi fick en sådan fin kontakt med en gång. Det känns som vi kommit ett steg närmare Guillermos frigivning.
Guillermo är 34 år och metallarbetare. Han har två barn, 13 och 6 år gamla. Hans fru är en av de många i Argentina som ”försvunnit”. Det finns en möjlighet att hon fortfarande lever gömd i Argentina. Barnen är hos mormor.
Guillermos ”brott” är att han varit fackligt aktiv inom Metall och på sin arbetsplats. Inedo Minol Socit i staden Connet. Han har inte begått några våldshandlingar.
Brutalt torterad
Guillermos fackliga engagemang ledde till att han valdes att delta i flera fackliga kongresser. Detta gjorde att underrättelsetjänsten och polisen började hota honom och hans familj och att han blev avskedad från sitt jobb.
Den 19 juli 1975, när han promenerade med sina barn i hörnet av gatorna Callo och Lavalle i Buenos Aires, blev han överfallen och bortförd av militären.
Under tio dagar visste varken familjen eller arbetskamraterna vad som hänt honom. Jacobo gjorde efterforskningar och vände sig till politiker och myndigheter för att få något besked.
Till slut erkände myndigheterna att Guillermo fängslats i ”förebyggande syfte”. Sedan dess har Guillermo suttit i fängelse utan rättegång och dom.
Den första tiden blev Guillermo brutalt torterad. Han utsattes för elchocker och misshandel. Hans huvud stoppades ner i vatten med exkrementer. I dag är situationen något bättre. Kanske beror det på att myndigheterna vet att de har ögonen på sig.
Det finns inget kort på Guillermo. Polisen tog allt när de ”undersökte” hans lägenhet.
Kontakt med Amnesty
– Guillermo här en fackföreningsarbetare som bara hävdat vanliga mänskliga och fackliga rättigheter, berättar Guillermos vän och tidigare arbetskamrat Oscar Barilla. Oscar flydde från Argentina till Sverige för två år sedan. Det är tack vare honom som Amnesty fått kännedom om Guillermos fall.
Oscar är med på mötet i Gränna. Han och Jacobo berättar om situationen i Argentina. Om fackliga och politiska fångar i tusental. Om mord och ”försvinnanden”, som t.ex. fallet Dagmar Hagelin.
– Mitt och min familjs lidande är bara en del av hela det argentinska folkets lidande, säger Jacobo. Jag har i alla fall en son kvar i livet. Den andra sonen tillhör liksom de båda svärdöttrarna de uppskattningsvis 15 000 - 25 000 ”försvunna” sedan militärkuppen 1976.
Visum till Sverige
Trots det svåra som drabbat honom berättar Jacobo lugnt och samlat. Han har inte givit upp. Varken när det gäller sin familj eller hoppet om att Argentina ska återfå friheten och demokratin.
– Jag har berättat för min son att ni arbetar för hans frigivning och han bad mig hälsa till er och tacka för er solidaritet.
Jacobo är övertygad om att det är tack vare hans och Amnestygruppens arbete som Guillermo fortfarande lever.
Helt nyligen fick de besked om att Guillermo beviljats visum till Sverige. Därför hoppas man nu att han ska få tillstånd att lämna landet – och att sedan barnen kan följa efter.
Fortsätt skriva brev
Jacobo säger att det är viktigt att fortsätta skriva brev till ministrar, presidenten, direktörer för fängelset och den advokat som arbetar med Guillermos fall. Ju hårdare trycket blir på myndigheterna, desto större chans är det att de släpper Guillermo.
– Om metallarbetarna i Sverige också ville ställa upp så vore det ett fantastiskt stöd. Inte bara för Guillermo, utan för hela det argentinska folket, säger Jacobo.
Tommy Svensson