1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Tal om försoning på Amnestys extra medlemsmöte
Det talades mycket om försoning och eftertanke på Amnestys extra medlemsmöte i slutet av februari.
Flera av de drygt 170 deltagarna som samlats på Stockholms universitet, uttryckte en önskan om att öppna upp för en konstruktiv dialog och talade om vikten att gå stärkt ur de senaste årens turbulens inom den svenska sektionen.
- Alla har vi begått dumheter, men låt oss förlåta dessa. Vi har haft en svår tid men vi får inte fastna i detta, vi måste gå framåt, sa Amnestys ordförande Jesús Alcalá.
Colm Ó Cuanacháin, inbjuden från Amnestys internationella styrelse, IEC, framhöll svenska Amnestys betydelse för den internationella rörelsen och uppmanade alla att höja perspektivet och tänka globalt.
Det var fösta gången i den svenska sektionens historia som man höll ett extra medlemsmöte. Bakgrunden till mötet är de senaste årens motsättningar inom sektionen som kulminerade förra sommaren, när dåvarande generalsekreteraren och fyra styrelseledamöter avgick. Amnestys internationella styrelse tillsatte då en översynskommitté som skulle granska situationen.
I sin slutrapport som kommittén presenterade i december förra året gav man tio rekommendationer för det fortsatta arbetet. Rekommendationerna har mottagits positivt inom Amnesty.
På medlemsmötet fanns Mårten Bengtsson, Elisabet Stålhane och Thomas Hammarberg från den numera nedlagda översynskommittén på plats.
- Vi ska inte hitta några syndabockar, vår ambition är att blicka framåt, sa Elisabet Stålhane. Vi kan se ett det görs ett väldigt bra jobb inom Amnesty, arbetet förs framåt. I vår analys av problemen har vi kunnat se att det dels finns strukturella problem, organisationen har snabbt vuxit, och att det finns en spänning mellan det professionella och engagemanget, vilket för med sig en nödvändig maktkamp.
Thomas Hammarberg framhöll att det som drabbat den svenska sektionen ingalunda är unikt, andra Amnestysektioner råkar också ut för kriser, något som i viss mån är oundvikligt i ideella organisationer.
- Det gäller att hitta en form att hantera dessa spänningar som uppstår mellan anställda och frivilliga, att klargöra de olika rollerna. En annan faktor är det ökade ansvaret i styrelsen. Det är svårt att få fram en styrelse som kan hantera det administrativa arbetet när verksamheten växer.
Hammarberg betonade vikten av att svenska Amnesty nu går vidare och följer med i den internationella debatten kring hur organisationen ska utvecklas i framtiden.
Liknande tankegångar hade Colm Ó Cuanacháin från IEC. För att ge lite perspektiv på händelserna inom den svenska sektionen inledde han sitt tal genom att berätta om Amnestys sektion i Sierra Leone, som nyligen brändes ner till grunden och nu är under återuppbyggnad med hjälp av en nödfond.
- Det är lätt att bli inlindad i sina egna problem och därmed förlora det större perspektivet. Vi i Amnesty International är bara så starka som vår svagaste länk och vi måste tänka globalt.
I varje ideell organisation med aktiva anställda och en aktiv frivillig styrelse finns en slags gråzon av beslutsfattande, menar Cuanacháin. Att definiera roller och ansvar är därför en kontinuerlig process.
- Den här gråzonen kommer alltid att finnas och för att kunna styra detta så måste man ha en klar arbetsordning i bakgrunden att falla tillbaka på när det uppstår konflikter. Problemet i den svenska sektionen är att man har saknat en bra arbetsordning.
Att tala om en kris inom Amnesty är en bedömningfråga, menar Cuanacháin.
- Svenska Amnesty har en stabil ekonomi, det finns bra traditioner av gruppverksamhet och den internationelle generalsekreteraren Pierre Sané var positiv efter sitt besök i Sverige i samband med radiohjälpskampanjen i höstas. Så saker och ting kanske är bättre än vad man kan tro.
Ordförande Jesús Alcalá bidrog även han med optimism när han under mötet meddelade att 4000 fler människor förnyade sitt medlemsskap i januari i år än samma tid förra året.
För att redovisa hur översynskommitténs slutrapport med dess tio rekommendationer efterlevs så kommer en uppföljningsplan att upprättas. Rapporten kommer att vara en punkt på varje styrelsemöte fram till år 2000, då alla punkter ska vara genomlysta. På årsmötet i maj ska man redovisa hur långt man har kommit.
Den grupp inom Amnesty som ska arbeta med den demokratiutredning som man beslutade om på årsmötet i Växjö förra året, kommer nu att påbörja sitt arbete efter att ha inväntat översynskommitténs rapport.
Den påföljande demokratidiskussionen under eftermiddagen kretsade till stor del kring ett inslag om Amnesty i Studio ett, några dagar före medlemsmötet. Många av deltagarna var kritiska till att Amnestys ordförande Jesús Alcalá anmält radioprogrammet till granskningsnämnden utan att först förankra frågan i styrelsen. Jesús Alcalá menade att programmet var djupt osakligt och drabbade Amnestys personal hårt och att det därför var viktigt att han som ytterst ansvarig för verksamheten agerade snabbt och kraftfullt.
På det extra medlemsmötet förättades även fyllnadsval till styrelsen. Samtliga av valberedningens kandidater röstades fram. Mandatperioden för de valda sträcker sig fram till årsmötet i maj.
Till Amnestys styrelse valdes:
kassör:
Per Kylberg, Göteborg
ordinarie ledamöter:
Binnie Kristal Andersson, Stockholm
Henrik Zetterquist, Göteborg
suppleant:
Christer Nordberg, Jönköping
Helena Norman