1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Fallet Pinochet och Sverige
Den 24 mars kom till slut det efterlängtade beslutet från House of Lords i Storbritannien om Augusto Pinochet. Efter inrikesminister Jack Straws beslut den 15 april, går processen om en eventuell utlämning av Pinochet vidare.
Men vad var egentligen innebörden av laglordernas beslut? Och skulle det vara möjligt att ha ställt Pinochet inför rätta här i Sverige?
Laglordernas beslut handlade om de skulle godkänna eller inte en fortsatt process om utlämning av Pinochet till Spanien. Deras beslut innebar att utlämningsprocessen i England kunde fortsätta men endast angående anklagelser om tortyr som begåtts efter 1988. Detta beslut ledde till blandade reaktioner. Både anhängare av och motståndare till Pinochet firade beslutet.
Alla sju laglorder ansåg att de brott som Pinochet anklagas för, även måste vara brott enligt brittisk lag vid tidpunkten då de begicks.
Flera av laglorderna kom fram till att denna tidpunkt var efter september 1988 då tortyr uttryckligen blev ett brott enligt brittisk lag och då de brittiska domstolarna fick möjlighet att pröva brott som begåtts utomlands. Endast en, Lord Millert, ansåg att Pinochet kunde ställas till svars för alla brott som begåtts från och med 1973. Redan då var nämligen tortyr ett brott mot internationell rätt och ett brott som alla länder kan pröva.
Sex laglorder ansåg att Pinochet inte kan åberopa någon immunitet alls. Endast Lord Goff tyckte att Pinochet visst kunde åberopa immunitet som f.d. statsöverhuvud. Han menade att ingenting i tortyrkonventionen, varken uttryckligt eller underförstått, har tagit bort den immunitet som fanns innan konventionen trädde i kraft.
Han ansåg heller inte att de brott som Pinochet anklagas för ligger utanför ett statsöverhuvuds funktioner och att Pinochet därmed inte skulle ha immunitet. Han menade att detta bland annat skulle strida mot sunt förnuft.
Det bör tilläggas att fokus för laglorderna var kring frågan om tortyr, men det är intressant att notera att flera av dem ansåg att Pinochet hade immunitet vad gäller anklagelserna om mord. Vad detta ställningstagande kan få för konsekvenser i framtida liknande fall, om några, är emellertid svåra att förutspå.
Så till frågan om det vore möjligt att ställa Pinochet inför rätta i Sverige. De brott Pinochet har gjort sig skyldig till är i första hand, med svenska brottsbenämningar, mord, människorov, grov misshandel och grovt olaga tvång, innefattande tortyr.
För att svensk lag ska kunna tillämpas på brott som begåtts utomlands och prövas av svenska domstolar, krävs att brottet är straffabart enligt svensk lag med fängelse i minst fyra år. Om den som tros ha begått brottet inte befinner sig i Sverige, kan en åklagare begära att personen utlämnas till Sverige efter ett åtal har väckts. I fallet Pinochet kan åtal endast väckas efter ett förordnande av regeringen. Det är i detta sammanhang som frågan om eventuell immunitet för statsöverhuvuden kan komma att prövas.
För mord och människorov, som kan ge livstids fängelse, finns en preskriptionstid på 25 år. Därmed kan Pinochet endast åtalas för de mord och människorov som begicks (räknat från den 1 juni 1999) efter den 31 maj 1974.
Vad gäller grov misshandel och grovt olaga tvång, dvs tortyr, som har straff på 1 år till 10 års fängelse respektive 6 månader till 6 års fängelse, torde dessa anklagelser mot Pinochet falla helt på grund av ovan nämnda regel att brott som begåtts utomlands måste ha ett straff i svensk lag på fängelse i minst 4 år för att kunna prövas i Sverige.
Att svenska domstolar inte skulle kunna pröva anklagelser om tortyr som begåtts utomlands, är ytterst allvarligt eftersom ett av de viktigaste syftena med tortyrkonventionen var att skapa ett system som innebar att torterare inte skulle gå fria. Och detta oavsett var i världen de befinner sig.
Sammanfattningsvis tycker jag att det vore möjligt att begära Pinochet utlämnad och ställa honom inför rätta i Sverige angående anklagelserna om mord och människorov, men att reglerna om preskription samt frågan om eventuell immunitet gör det mycket osäkert var en sådan process skulle sluta. Dessutom kan man verkligen undra om Sverige lever upp till sina internationella åtaganden vad gäller tortyr? Det finns nämligen stora frågetecken hurvida svenska domstolar i dagsläget kan pröva anklagelser om tortyr som begåtts i ett annat land och då personen inte befinner sig i Sverige.
Då den internationella brottmålsdomstolen endast ska fungera som ett komplement till nationella domstolar, finns det anledning att se över den svenska lagstiftningen. Det är viktigt att sända ut ett klart budskap till diktatorer världen över att de inte är onåbara för lagens långa arm.
Cecilia Kaijser,
Amnestys juristgrupp i Stockholm