1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Årsmöte 1976
Nej, sa mötet till att "sälja" Amnesty med reklam
ÅRSMÖTET 1976 hölls en solig helg i Uppsala den 10-11 april, med fler deltagare än någonsin - ungefär 350. 105 arbetsgrupper var representerade, och de församlade fick höra att Amnesty i Sverige nu kan räkna 10 000 medlemmar.
Årsmötet höll till i den gamla anrika Katedralskolan. Själva förhandlingarna i den stora aulan, en mycket vacker, ljus lokal med en magnifik orgelläktare i fonden. Den äldre gentlemannen Hans Ehrenstråhle som under flera år arbetat som administrative manager på Londonkontoret - näst högst efter generalsekreteraren Martin Ennals - var med på årsmötet och kunde för oss förtjusta medlemmar berätta om hur han en gång för så där 40 år sedan varit gymnasist i Katedralskolan och suttit där bland bänkarna i aulan.
Andra utländska gäster var Maggie Beirne och Inger Fahlander från Londonsekretariatet och Peder Höfding från den danska sektionens styrelse samt några medlemmar från en grupp på Åland.
Uppsalagrupperna stod för ett jättefint arrangemang som alla deltagare var nöjda med, vare sig de sov i skolans gymnastiksal eller hos någon av de 28 Amnestymedlemmar i Uppsala som upplåtit husrum. Måltider serverades i en annan skola på lämpligt promenadavstånd och tack vare den "solidariska 50-lappen" som alla deltagare betalade kunde långväga resenärer få sina reskostnader täckta och det blev ändå ett överskott på några tusen kronor. Ett stort antal lektionssalar fungerade utmärkt som grupparbetsrum när motionerna bereddes och diskuterades, och det fanns bokbord och utställning.
Uppsala-grupperna tackas härmed för det välordnade och trevliga årsmötet. Så skall sådana möten göras!
Nästa år blir det grupperna i Göteborg som får ansvaret.
Efter sedvanliga inledande formaliabeslut om val av årsmötesfunktionärer, beviljande av ansvarsfriheten för styrelsen för föregående verksamhetsår etc. ajournerade sig mötet för att i 14 olika beredningsgrupper behandla de 23 motionerna till årsmötet och diskutera Amnestys allmänna angelägenheter. Beredningsgruppen för policyfrågor blev den klart största när årsmötets deltagare delade upp sig i olika grupper. Beredningsgrupper för ekonomi / insamlingskampanj / fonden / kontoret, för publicitet / intern information / Bulletinen / skriftserien och för problemen kring dödsstraffet var andra grupper som samlade ganska många deltagare.
Varje beredningsgrupp skrev en kortfattad rapport om gruppens diskussioner. Dessa rapporter finns att få på sekretariatet i Stockholm.
Motionerna
På årsmötets andra dag, söndagen, var det efter helt odramatiska val av styrelse m. m. dags för den gemensamma diskussionen av och beslut om de stora frågorna.
"Den eviga frågan" kom upp på nytt. Grupp 247 hade i motion nr 3 tagit upp frågan om "ickevåldsparagrafen" och förordat en uppmjukning när det gäller vilka fångar Amnesty kan adoptera. Det blev en lång diskussion. Bo Lindblom och andra styrelsemedlemmar kunde berätta att den svenska sektionen i Amnestys högsta beslutande organ, det internationella rådsmötet, betraktades som "extremister" på den här punkten. Frågan hade livligt diskuterats på det senaste rådsmötet i höstas och från svenskt håll hade föreslagits vissa subtila ändringar av stadgarnas formulering beträffande hurvida fångar "förespråkat eller använt våld".
Hans Ehrenstråhle från London-kontoret berättade att frågan diskuterats i den s.k. border line committee utan att leda till någon förändring.
Inger Fahlander, som också arbetar på London-kontoret, förordade gentemot andra som vill ha en ändring av stadgarnas formulering, den nuvarande, enligt hennes mening, mer oprecisa skrivningen och de möjligheter för vidare tolkningar som den innebär. Med liknande tolknings-argument tyckte andra mötesdeltagare tvärtom. Den intressanta diskussionen slutade med att årsmötet beslöt att avslå motionen och att styrelsen skall rapportera om vidare utveckling i frågan på nästa årsmöte.
En annan fråga som väckte stor diskussion var motion nr 4 från Lars Ronnås i grupp 95 - samme Lars Ronnås som nu blev ny ordinarie ledamot i styrelsen. I sin motion ifrågasatte han det statliga stöd i form av informationsbidrag från UD och tidskriftsstöd till Bulletinen som svenska sektionen tar emot. Lars Ronnås argumenterade hängivet för sin tes att statligt stöd i varje form kan äventyra Amnestys oberoende och att vi därför bör avstå från statliga bidrag i alla former. Diskussionen blev lång och livlig. Också Bo Lindblom argumenterade övertygande för sin uppfattning - han menade att det inte var någon risk för icke önskvärd statlig styrning så länge det gällde allmänna bidrag, typ tidskriftsstöd och liknande, som alla möjliga olika organisationer kunde vara berättigade till. Sådana bidrag menade han vara jämförbara med de sociala förmåner vi som medborgare i Sverige är berättigade till.
Bo Lindblom menade vidare att det ju alltid står oss fritt att säga nej till statliga bidrag den dag de eventuellt skulle knytas till krav och påtryckningar från myndigheternas sida.
Det blev votering och årsmötet beslöt att avslå motionen. Den svenska sektionen kommer alltså att fortsätta att ta emot vissa statliga informationsbidrag. Det rör sig om helt marginella belopp i sektionens budget. Vid voteringen fanns det en klar majoritet mot Ronnås förslag. Intressant att notera var att motionen stöddes av de yngre Amnestymedlemmarna medan flertalet av de äldre röstade mot.
En av de utländska gästerna på årsmötet var Guy Binsfeld från Luxemburg. Han var på plats för att förmå den svenska sektionen att inta en mer positiv inställning till den internationellt beslutade insamlingskampanjen för Amnesty som den svenska sektionen tidigare reserverat sig mot på det internationella rådsmötet. Vad Guy Binsfeld arbetar med och förespråkar är att "sälja" Amnesty på samma sätt som man marknadsför tvättmedel eller andra konsumtionsvaror. Braskande reklam, slogans och symboler skall få storföretag och andra kapitalstarka att satsa stora belopp på Amnesty.
Sju stycken arbetsgrupper hade med oro hört talas om de här planerna och i sin motion nr 9 uppmanade de årsmötet och styrelsen att utarbeta riktlinjer för hur sektionen skall ställa sig till en insamlingsaktion av den här karaktären.
Guy Binsfeld arbetade i det tysta med sin lobbyingverksamhet under årsmötet och det blev inte någon större allmän diskussion i frågan. Men den svenska ståndpunkten stod fast och föreföll självklar. En sund skepsis tycktes vara mottot bland mötesdeltagarna. Efter förslag från styrelseledamoten och kassören Hans Grundin beslöt årsmötet att uppdra åt styrelsen att bestämma i vilken grad den svenska sektionen eventuellt skall medverka i en insamlingskampanj som riktar sig till storföretag, privata stiftelser, innehavare av stora privatförmögenheter etc.
Gruppavgiften höjs
Årsmötet beslutade enligt styrelsens förslag vad gäller ekonomin. Medlemsavgiften för 1977 blir oförändrad 50 kr liksom prenumeration på Månadskampanjen samma belopp. Stödprenumeration av Amnestybulletinen kommer också nästa år att kosta 10 kr. Gruppavgiften under innevarande år - 1976 - höjs med 500 kronor till 1 500 kr. Vilket betyder att sektionen fortsätter att subventionera grupperna eftersom sektionen enligt beslut av det internationella rådsmötet i höstas skall betala ca 2 300 kr per arbetsgrupp till London.
Amnestyveckan 9-17 oktober
Dödsstraffet kommer inte att, som tidigare förutskickats, bli temat för Veckan i höst. I stället kommer 1977 att bli ett internationellt kampanjår mot dödsstraffet och dödsstraffet tema för Veckan nästa år i stället. Den svenska sektionen får därför själv bestämma tema för årets Vecka i Sverige. Beredningsgruppen på årsmötet föreslår styrelsen följande teman under rubriken Amnestys arbetsområden: 1. Dödsstraffet (redan nu, alltså), 2.Uppföljning av antitortyrkampanjen, 3. På nytt ta upp tidigare fångfall och se vad som har hänt.
Årsmötet avslog motion nr 19 från grupp 212 om en tidigareläggning av Veckan med motiveringen att det inte hinns med.
Jan Gustafsson