1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
- Amnesty Bulletinen 4/81
Frigiven från DDR-fängelse – Gömde dagbok i magen
Tre och ett halvt år i östtyskt fängelse – det var vad det kostade 34-årige Bernd Breitzing från Västtyskland att försöka smuggla ut en vänfamilj ur DDR. Bernd Breitzing adopterades av Amnesty och frigavs i våras. Nu i höst gästade han Amnestys samordningsgrupp för DDR i Uppsala och berättade om sina upplevelser. Bl.a. hade han med sig sin utsmugglade fängelsedagbok skriven på cigarettpapper!
Bernd Breitzing avtjänade bara en del av sitt straff. Han dömdes 1978 till sex och ett halvt år för ”medhjälp till försök att illegalt överskrida gränsen”. Ett misslyckat flyktförsök ur fängelset i Berlin-Rummelsbur av Breitzing gav två och ett halvt års påbackning på straffet. Efter tre och ett halvt år blev han dock ”friköpt” av Västtyskland och kom hem, till sin hemstad Hagen, i april i år.
Under hela häktningstiden hölls Breitzing isolerad.
– Tortyr i fysisk mening förekom inte, berättar han. Däremot utövas frikostig psykisk terror, bl.a. genom att de berättade om vad som skulle kunna hända med min familj i Västtyskland.
Svalde dagboksbladen
Både i rannsakningsfängelset i Magdeburg och senare i fängelset utanför Berlin skrev Bernd Breitzing med sotade tändstickor på cigarettpapper. Han tilläts nämligen att röka.
– Jag utarbetade en egen kod, skrev i extrem förkortning och tvangs flera gånger i veckan svälja bladen inlagda i stanniolpapper, celluloid eller vid ett tillfälle i en liten bläckpennekapsyl jag hittat. Matsmältningen blev därefter. Att efter tre dygn rota rätt på dagbokskapseln i avföringen var ju heller inte trevligt.
På det sättet kunde han bevara alla uppteckningar han gjorde genom knackningsspråket till angränsande celler. Han lärde via knackningar känna ett 20-tal medfångar som hamnat i DDR-fängelset. Det är om de politiska medfångarna hans dagboksblad i första hand handlar.
– Om mina dagboksblad hade upptäckts hade jag utan tvivel fått livstids fängelse, säger han. De hade, kodade som de dessutom är, betraktats som underrättelseverksamhet. Spionage alltså.
När Breitzing släpptes i april lyckade han få med sig dagboksbladen utan upptäckt.
Magrade 15 kg
Bernd Breitzing berättar att han magrade 15 kg under fängelseåren. Östtyska interner arbetar med gängse marknadslön, men lämnar 80 - 90 procent av lönen tillbaka till staten som betalning för ”inackordering”. För 10 - 20 procent kan de handla kompletterande matvaror på marketenteriet vid fängelserna.
– Det här kunde inte jag och fick nöja mig med basmaten på fängelserna, en mat jag fann vara rena grismaten. Därför gick jag ner så kraftigt.
Under rannsakningstiden drabbades han av depressioner och försökte begå självmord. Men under fängelsetiden i Berlin berättar han att han och några medfångar provocerades och fick senare ett tredagarsstraff i kedjor.
– Jag bands på en planka med kedjor om fötter, handleder och hals, så att jag låg med armarna över huvudet och med halsen sträckt. Några toalettbesök tilläts inte. Avsikten var att man skulle skita på sig, bokstavligen. Jag lyckades avstå från detta, mycket beroende på min dåliga aptit.
Bernd Breitzing hörde talas om Amnesty första gången i samband med att han i mitten av 70-talet började intressera sig för problemen i DDR.
– Jag har goda vänner där, och jag informerade mig om vilka organisationer som ger effektiv hjälp. Amnesty är en av dem, säger Bernd. Och han menar att Amnesty är en förvånansvärt känd organisation inom DDR.
– Det är fler människor än man tror som hört talas om Amnesty. Inte officiellt, men genom djungeltrafiken. Ibland även inom fängelserna!
Visste du att du var adopterad av Amnesty, när du satt i Rommelsburg?
– Nej, det visste jag inte. Sånt får man varken tala eller skriva om. Men jag skrev till min fru att hon skulle ta kontakt med lämpliga organisationer, och det var genom henne som Amnesty fick veta om mitt fall.
Håller DDR sig informerat om f.d. fångar och ”bråkmakare” som befinner sig i Västtyskland?
– Om! Stasi (DDRs säkerhetstjänst) ha agenter i Västtyskland som avlyssnar telefoner, gör hurrannsakningar när ingen är hemma, och skuggar folk. De visste t ex vilken bil min fru körde, när jag satt inne, vad hon gjorde på dagarna och nätterna, vem som knyckte mitt företag och mycket annat. En del agenter är även fri- eller utköpta.
Engagerar sig i hjälparbetet
Tänker du engagera dig i hjälparbetet, om du får tid över?
– Ja, definitivt. Det finns planer på att organisera praktisk hjälp för nykomlingar ur DDR-fängelser, tillsammans med Västtyska Röda Korset och officiella organ. Människorna från DDR är vana att bli omhändertagna av staten och har svårt att anpassa sig till livet i Västtyskland där de förväntas klara sig utan hjälp.
Bernd Breitzing berättar att hans barndomsvän, som han försökte hjälpa och som också fängslades, nu har frigivits. Hustrun slapp emellertid fängelse eftersom hon var gravid.
Vännen är hårdbevakad av polisen man kan dock utbyta brev med honom.
– Ja. Men vi kan bara skriva om ”hur mår du, jag mår bra.