1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
- Amnesty Press 1/90
Kvinnorörelsens Amnesty
Varför lockar Amnesty fler kvinnor än män?
Tjejer, damer, tanter, flickor – överallt i svenska Amnesty är det en majoritet kvinnor. Varför har Amnesty lättare att loka till sig kvinnor än män, och vilken betydelse har det för organisationens arbete?
Amnesty International är en kvinnoorganisation. Eller rättare sagt; en stor majoritet i Amnestys svenska sektion är kvinnor.Vi har undersökt könsfördelningen i olika delar av Amnesty – och funnit en massiv dominans av kvinnor. På i stort sett alla nivåer i organisationen är det ungefär dubbelt så många kvinnor som män!
Här intill kan du se en del av kvinnodominansen i diagramform (bilden måste in om denna rad ska vara med!)
900 slumpvis utvalda
Vi försökte könsbestämma 900 slumpvis utvalda medlemmar i svenska Amnesty. Av de 871 där namnet skvallrade om medlemmens kön, var 581 kvinnor och bara 290 män.
På årsmötet 1989 räknade vi till 357 könsbestämbara deltagare, 241 kvinnor och bara 116 män. Av landets distriktsombud är 18 kvinnor och 13 män. 226 kvinnor är sekreterare i en adoptionsgrupp, jämfört med 104 män. I samordningsgrupperna är motsvarande siffra 45 mot 35 – kvinnomajoritet igen. Svenska sekretariatet har 24 anställda – 16 kvinnor och åtta män.
Det är bara i styrelsen kvinnorna inte är dominerande; där har vi sju mot sju. Å andra sidan var det inte många år sedan som styrelsens kvinnodominans var massiv. Ett tag 1983 var faktiskt samtliga ordinarie styrelsemedlemmar i svenska Amnesty kvinnor!
På den allra högsta toppen har det däremot genom åren varit rätt tunnsått med kvinnor. Bara en enda gång har en kvinna varit ordförande för svenska Amnesty. Fast å andra sidan har vi en kvinnlig generalsekreterare. Men uppenbarligen finns det något i Amnestys idé som lockar kvinnor mer än män.
Kvinnorna mera mottagliga
Under september förra året genomfördes en opinionsmätning av vad TV3s tittare tycker om Amnesty. Amnesty har nämligen fått lov att köra en reklamsnutt när det ändå inte har varit någon annan som köpt TV-reklam.
Förutom att undersökningen visade att de flesta var allmänt positiva till Amnesty, kan man klart utläsa att kvinnorna är mer mottagliga för Amnestys budskap. Hela 46 procent av de tillfrågade kvinnorna hade sett Amnestyreklamen, mot bara 37 procent av männen. Och medan 27 procent av männen tyckte att reklamen handlade om något viktigt, var motsvarande siffra för kvinnorna 33 procent.
Flera av dem vi har talat med menar att det är Amnestys inriktning med konkret omhändertagande, och att hugga ta i ett människoöde, som är mer tilltalande för män än för kvinnor.
Viljan att ta hand om
– Det är besläktat med viljan att ta hand om, viljan att göra något konkret. Jag misstänker att kvinnor ofta är rädda för stora ord, och hellre vill se ett konkret resultat av sina handlingar, säger Ulla Birgegård, hittills den enda kvinnan som valts till ordförande för den svenska sektionen.
En annan förklaring till at det är kvinnornas och inte männens organisation kan vara att det inte precis är något som män har nytta av att vara aktiva i. Amnestykarriären är inte något som ger särskilt stor prestige i övriga samhället, det ger ingen rikedom, och ingen större makt – alltså inget som lockar män.
– Där det inte direkt lönar sig, där hittar man kvinnorna. Det är inte direkt lönsamt att vara aktiv i Amnesty, jag skulle till och med vilja påstå att det kan vara ganska dyrt att vara styrelseledamot, säger Birte Lindblom, aktiv i CASA-samordningen och ansvarig för ”Pådraget”.
Ingen könskamp
Men ingen av dem vi talat med tror egentligen att dimensionen manligt – kvinnligt har någon avgörande betydelse för verksamheten – kvinnodominansen till trots. Eller att det skulle någon form av ”könskamp” i organisationen. Tvärtom poängteras att Amnesty faktiskt är ganska jämställt.
– Personligen tycker jag inte att det spelar så stor roll vilket kön en person i Amnesty har, det väsentliga är att veta vad Amnesty står för, säger Birte Lindholm.
Men något måste det ju betyda i alla fall för verksamheten att två av tre medlemmar är kvinnor. Thomas Hammarberg, tidigare generalsekreterare för hela Amnesty, menar att den kvinnliga dominansen kan ha bidragit till att rörelsen inte är speciellt byråkratisk eller formell.
– Jag tror att den kvinnliga dominansen kanske gjort organisationen något mindre formalistisk än om det bara hade varit män som styrt, säger Thomas Hammarberg.
Gunnar Loxdal