1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
Invigningsfest
En mötesplats för unga och gamla, medlemmar och allmänhet, aktiva som passiva. Så vill medlemmarna av Amnestys göteborgsdistrikt själva beskriva det nya regionkontoret.
Det är en stor skara människor som har samlats för att inviga Amnestys nya och ändamålsenliga regionkontor på Engelbrektsgatan 10 i Göteborg. Att den stora lokalen erbjuder helt nya möjligheter för Amnestys regionala verksamhet råder det inget tvivel om. De höga förväntningarna går igen i alla invigningstalen. Till tonerna av "Proud Mary" på akustisk gitarr hälsar nyvalde distriktsordföranden Henrik Zetterquist alla närvarande välkomna. Susel Huveröd talar för de så kallade dagjourarnas räkning, frivilliga äldre medhjälpare, och hoppas att de nya lokalerna skall bli ett lyft för Amnestys arbete.
Därefter är det dags för generalsekreterare Anita Klum att officiellt inviga kontoret genom att klippa bandet, som dagen till ära bär Amnestys orange färg.
- Amnesty är en gräsrotsrörelse, där verksamhetens nav och kärna är de lokala Amnestygrupperna. Därför känns det riktigt och betydelsefullt att Amnesty kan fullfölja en decentralisering av verksamheten, säger hon bland annat i sitt tal.
Anita Klums vision inför 2000-talet är just en fortsatt utlokaliserad verksamhet med ett ökat antal regionkontor i Sverige. Eventuellt står Malmö, Umeå och Sundsvall på tur.
Flera ideella organisationer har under 90-talet fått känna av vikande medlemstal. Amnestys fortsätter dock att öka, men inte lika snabbt som för tio år sedan. Merparten är passiva medlemmar, som behöver uppmuntras till aktivitet.
- Steget från att vara passivt betalande medlem till det aktiva arbetet i en Amnestygrupp känns ofta stort. Vi vill hitta mellanformer för att engagera fler medlemmar, säger Henrik Zetterquist.
I höstas började planerna för en aktivitet kallad Öppet Hus att ta form. Varje onsdag mellan klockan 19 och 21 ska regionkontoret vara öppet för alla intresserade av frågor rörande mänskliga rättigheter. Idégruppen bakom försöket består av sju personer, en av dem är Anna Opperud:
- Tanken är att inleda kvällarna med ett tema. Det kan vara ett föredrag, en film eller teater, som inte nödvändigtvis behöver vara knutet till Amnestys organisation.
- Sedan är det fritt fram för fria diskussioner eller brevskrivning med anknytning till temat, berättar Anna Opperud.
Förhoppningsvis ska Öppet Hus-kvällarna bli en återkommande programpunkt.
Regionkontoret i Göteborg, det hittills enda i Sverige, har funnits sedan 1989. Det gamla kontoret, beläget i trånga källarlokaler, blev till slut för litet. Inte minst då den fasta bemanningen utökades från en till två personer. På kontoret arbetar numera Katarina Bergehed som samordnare och Malin Johansson som tagit över arbetet med att producera Kortkampanjen och Pådraget. Två viktiga redskap i Amnestys arbete.
Kontoret ska ge service till lokala Amnestygrupper i de fyra distrikt som hör till regionen. Bo Danielsson, som är distriktsombud för Amnesty i Södra Älvsborg, hyser stora förhoppningar inför framtiden:
- Regionkontorets stora uppgift är att stötta de lokala grupperna med information och material. Det ska vara en lokal knytpunkt nära gräsrötterna. Dessutom hoppas vi att kontoret kan anordna utbildningsdagar, som blir lättare att ta del av jämfört med om de ges i Stockholm.
Lite senare under kvällen är det dags för den interna medlemskretsen att fira sina nya lokaler. Regionsamordnare Katarina Bergehed får tillfälle att avtacka eldsjälarna bakom det aktuella renoveringsarbetet av lokalerna. Det blir blommor och presenter till Kate Thylander, Alvar Henriksson, Lennart Forslund, Ursel Mattson och Claes-Göran Rylander.
Arbetet med renoveringen har nästan uteslutande skötts av ideella krafter, där Claes-Göran Rylander har haft en viktig samordnande funktion. Han har också ingått i den planeringsgrupp som letat efter lämplig ersättningslokal. Och när lokalen på Engelbrektsgatan uppenbarade sig var den i bedrövligt skick.
- Lokalen drevs i Handelshögskolans regi. Inredningen var mycket nedgången, men jag såg genast möjligheterna, säger Claes-Göran Rylander.
Det egentliga renoveringsarbetet började under hösten 1996. Så gott som allt arbete och material har tillkommit av medlemmar och enskilda sponsorer.
- Om arbetet lagts ut på entreprenad hade kostnaden uppgått till en kvarts miljon. Nu hamnade notan på 50 000 kronor, berättar Claes-Göran Rylander.
När undertecknad vid tiotiden lämnar Amnestys nya regionkontor är festligheterna fortfarande på högvarv. Unga som gamla medlemmar är fortsatt samlade i den lokal som ska utgöra avstampet för Amnestys regionala nysatsning i Västsverige.
Jan-Ove Tallberg