1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
- Amnesty Press 4/97
Torgaktion kulmen på ungdomsläger
Det lätta sommarregnet faller över de liggande kropparna på Larmtorget i Kalmar. På de vita och röda huvudbindlarna står de kinesiska tecknen för mänskliga rättigheter skrivna med tusch.
Ett svenskt småstadstorg i juni, långt borta från världens största torg - Himmelska fridens. Ändå blir illusionen påtaglig. Förstärkt av dissidenten Mi Lihaus berättelse om vad som hände på det stora torget för åtta år sedan. De unga människorna där kunde inte resa sig och gå, som ungdomarna i Kalmar.
Torgaktionen är kulmen på ett 4 dagars läger som har samlat ett 40-tal Amnestyaktiva ungdomar från Härnösand i norr till Hässleholm i söder. Ett läger som har gett inspiration, kunskap och kraft inför svenska Amnestys stora ungdomssatsning som startar i september.
Erik Algers från Kista utanför Stockholm läste om ungdomslägret i Amnesty Press och anmälde sig. Han skulle ändå åka till Hultsfredsfestivalen och passade på att stanna några dagar till i Berga, strax söder om Hultsfred.
- Jag har inte varit särskilt aktiv i Amnesty förut, men det här lägret har gett mig massor av idéer och lust att engagera mig mer. Det är kul att träffa andra, många har jobbat mycket mer i Amnesty än jag.
Erik funderar på att försöka få igång Amnestyaktiviteter på sin skola i höst. Kanske en brevskrivningsklubb eller en ungdomsgrupp. Han har fått många uppslag och tips på lägret.
- Det har varit så lätt att lära känna varandra. Kul att få diskutera med folk som tänker och tycker.
Han får medhåll av Sara Wennerberg och Marie Löfstrand från Norrköpings ungdomsgrupp.
- Vi känner att vi har blivit en del av Amnesty nu, förut var vi lite utanför som ungdomsgrupp. Men nu har vi massor med nya idéer och intryck med oss hem. Blandningen av föreläsningar och grupparbeten har varit bra, vi har lärt oss jättemycket. Det har varit kul att få tänka efter.
Amnestys åtagande, dödsstraffet, Kina och Hongkong är några av de ämnen som man har fördjupat sig i. Att träna argumentationsteknik i ett fiktivt TV-program om dödsstraffet med en panel bestående av motståndare och förespråkare var också ett uppskattat inslag.
Mänskliga rättigheter blev högst påtagliga på lägret – både genom Mo Lihaus berättelser om hur hon fick tre års fängelse för att ha kritiserat Deng Xiaoping och genom att tre killar från Bosnien, Igor, Adis och Haris, berättade om krigets konsekvenser. Två av dem arbetar i organisationen ”Be my friend” som försöker hjälpa barn med psykiska problem efter kriget.
– Det finns små flickor som inte orkar höra någon säga ”pappa” för att det väcker svåra minnen från kriget, förklarar Haris Hasanbegovic, 22 år.
Organisationen arbetar nu med 500 barn som har olika svåra fysiska och psykiska men efter kriget. Teater, musik, datorundervisning, idrott och diskussionsklubbar är några medel för att hjälpa barnen tillbaka till koncentration och livsglädje.
Igor, Adis och Haris funderar på att starta en Amnesty-klubb i Sarajevo. Det kunde vara ett sätt att väcka engagemang hos ungdomar som lider av apati efter kriget.
Många, liksom Igor, är fysiskt skadade. Han fick en granat i huvudet och är 40 % invalid. I den ljusa svenska sommarkvällen utanför kursgården märks inget av hans skada. Han skämtar och berättar för sina nyvunna svenska kompisar ömsom om Hultsfredsfestivalen och livet i Sarajevo.
Pia Hallonsten