1964 | 1965 | 1966 |
2002 |
- Amnesty Press 5/97
Sverige utpekas i Amnestyrapport
För första gången tar Amnesty nu upp brott mot mänskliga rättigheter i Sverige i en särskild rapport, som noggrant utreder förhållandena kring Osmo Vallos död i maj 1995 och lägger fram förslag för hur liknande händelser kan undvikas.
Amnesty kritiserar de svenska myndigheterna på en rad punkter – rapporterad tortyr och misshandel, förhållandena som ledde till Osmo Vallos död, hur han behandlades när han hade förlorat medvetandet, hur polisutredningen genomfördes, skillnaderna mellan de två olika obduktionerna och åklagarens beslut.
Enligt vittnesmål uppträdde poliserna som grep Osmo Vallo på ett sätt som bryter mot delar av de konventioner som Sverige har ratificerat, t.ex. FN:s tortyrkonvention och konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Skadorna på Osmo Vallos kropp tyder på omfattande tortyr och misshandel.
I rapporter redogör Amnesty för vad som hände den där kvällen 30 maj för två år sedan när polisen ryckte ut för att undersöka uppgifter om lägenhetsbråk på Basungatan i Karlstad. Enligt rekonstruktioner, baserade på flera vittnesmål, närmade sig poliserna Osmo Vallo, en 41-årig man, påverkad av alkohol och droger. Ett vittne hörde Osmo Vallo fråga poliserna ”Varför gör du så här mot mig?, kan jag få se ditt identitetskort.”. Två vittnen säger att en av poliserna sparkade Osmo Vallo i ryggen, trots att hans uppträdande inte på något sätt varit hotande eller våldsamt.
Därefter gick Osmo Vallo mot Basungatan 48, poliserna släppte en hund efter honom. Han blev biten flera gånger i armen. Han lyckades till slut hålla hunden ifrån sig och tog sig in i trappuppgången där han ropade på hjälp och ringde på dörrklockor. Poliserna följde efter och hunden tilläts attackera igen. Åtta personer följde sedan händelseförloppet i trappuppgången och har kunnat vittna om hur en av poliserna sparkade Osmo Vallo i sidan och stampade med foten mitt i ryggen, flera av vittnena hörde då ett knakande ljud som om något knäcktes i överkroppen.
De två polismännen drog sedan den till synes medvetslöse Osmo Vallo, liggande på magen, med huvudet nedåt och fortfarande i handbojor, ut på en gräsplan utanför hyreshuset. Poliserna insåg då att han inte andades och tillkallade ambulans. De gjorde inga försök att rädda livet på Osmo Vallo utan lade honom i baksätet på polisbilen, fortfarande med handbojor och med ansiktet nedåt och körde honom till sjukhuset där han, efter återupplivningsförsök, förklarades död 20 minuter över tolv den 31 maj 1995.
Polisens uppgifter om vad som hände och vittnenas berättelse skiljer sig på många punkter. Polismännen säger att Osmo Vallo var våldsam och uppjagad när de kom till platsen. Poliserna hade också hört att Osmo Vallo var en våldsam person och att de trodde att han bar kniv. Enligt poliserna försökte han både sparka poliserna och hunden trots att han hade blivit varnad, de hade aldrig tidigare upplevt ett sådant våldsamt motstånd vid ett gripande. Till slut fick poliserna ner Osmo Vallo på golvet och satte på honom handbojor, då lugnade han ner sig och ”började skratta åt situationen”. En av poliserna uppger att han satt ett knä på Osmo Vallos korsrygg och ett på nacken.
Skillnaderna mellan polisernas uppgifter och vittnenas har aldrig blivit tillräckligt utredda anser Amnesty International i en rapport. I april 1996 dömdes de båda polismännen för att ha orsakat Osmo Vallo kroppsskador, som en följd av att de misslyckades med att ha kontroll över hunden. Åklagaren, Folke Ljungwall, ansåg inte att det fanns möjlighet att åtala poliserna för mord eller dråp, eftersom den första obduktionen inte kunde fastställa dödsorsaken. Poliserna dömdes till böter och fick vara kvar i tjänst. I juni i år fastställde hovrätten domen.
I sin rapport är Amnesty mycket kritisk mot hur polismännen uppträdde vi gripandet. Utredningen som gjordes för att klargöra omständigheterna kring Osmo Vallos död uppfyllde inte de internationella normerna för grundlighet, snabbhet och opartiskhet som gäller dödsfall i häkte. Därigenom lyckade inte den rättsliga behandlingen av ärendet och den extra utredningen, som gjordes efter en andra obduktion, bringa klarhet i de motstridiga uppfattningarna om händelseförloppet.
Amnesty uppmärksammar polismännens misshandel och tortyr av Osmo Vallo, d.v.s. att de sparkade honom i sidan, lät hunden attackera två gånger, stampade honom i ryggen när han låg på mage med handbojor, Behandlingen resulterade i 39 skador på kroppen, inklusive ansiktsskador och brutna revben.
Amnesty International anser att behandlingen av Osmo Vallo är ett flagrant brott mot det absoluta förbudet mot tortyr och misshandel, såsom det uttrycks i både FN-konventionen och Europakonventionen mot tortyr, som Sverige har anslutit sig till.
Amnesty kritiserar också polismännen för hur de behandlade Osmo Vallo när han förlorade medvetandet. Att inga återupplivningsförsök gjordes visar inte bara på polismännens bristande utbildning utan också på ett förnekande av mänsklig värdighet.
Det rättsliga efterspelet har en rad svaga punkter anser Amnesty, som inte kan förstå varför polismännen aldrig åtalades för misshandeln.
Amnesty International har nyligen fått uppgifter om att de senaste fem åren har sex eller sju liknande dödsfall, där poliser har varit inblandade, inträffat i Sverige. Tidningsuppgifter i samband med att den andra obduktionsrapporten publicerades, anger elva dödsfall i Sverige där poliser eller vaktpersonal har varit inblandade. Några av fallen, t.ex. Tony Mutkas död i en fångtransport 1993 (Årsrapporterna 94 och 95), har likheter med omständigheterna kring Osmo Vallos död. Amnesty tycker att det är mycket ”störande” och ifrågasätter myndigheternas vilja att värna den grundläggande rätten till liv. Att försäkra sig om att noggranna utredningar av kontroversiella dödsfall görs, är en del av garantierna för rätten till liv, så att liknande händelser kan förhindras i framtiden.
Amnesty skrev ett brev till justitieminister Laila Freivalds med en rad frågor kring Osmo Vallos död. Justitieministern svarade att hon av konstitutionella skäl var ”förbjuden att kommentera Osmo Vallos fall” och hänvisade till åklagaren.
Pia Hallonsten